En bra start för Elias Kunosson

–Jag blev så klart jätteglad! Det är alltid kul att få bekräftelse från andra att de gillar ens bilder och att få vara med i toppen av en sådan här tävling är så klart speciellt. Jag hade inga tankar alls på att jag kunde ta mig vidare så långt. Jag skickade bara in en enda bild för det var den jag tyckte passade i tävlingen.

Så svarar Elias Kunosson på min fråga på hur han reagerade när han fick reda på att han hamnat i topp 50 i tävlingen Red Bull Illume, en tävling för actionsportfotografer som går av stapeln var tredje år.

– Redan när jag insåg att jag hamnat i topp 250 var det en stor grej i sig, berättar Elias vidare.

Bilderna som tagit sig vidare började läggas upp på tävlingens hemsida och det var sannolikt många spända fotografer som satt och tittade på sidan för att se om deras bilder skulle dyka upp. Totalt var det över 6 000 fotografer som deltog i tävlingen, så det är en stor bedrift av en ung, Elias är 24 år, fotograf som kört foto på heltid i knappt ett år att vara med och slåss bland de bästa i världen inom sin genre.

– Jag började följa tävlingen 2010 när den förra omgången var och tänkte att jag skulle vara med där någon gång, och till i år hade jag en bild som jag gillade och som jag också har fått bra respons på tidigare. Så jag gick på magkänslan och skickade in den, fortsätter han.

Red Bull Illume är den första fototävlingen som Elias varit med i och nu är han taggad på att vara med i den igen, men om det blir så många andra tävlingar är han mer tveksam till.

– Det finns många fototävlingar som har lite oseriösa regler där man frånsäger sig många rättigheter till bilderna när man deltar i tävlingen. Visserligen låter man Red Bull använda bilderna man skickar in för att marknadsföra själva fototävlingen, men det kan jag tycka är okej. Exponeringen som fotograferna får väger upp det i det här fallet. Man ger bort lite men får tillbaka ganska mycket. Men det är ändå något man måste väga in när man ska vara med i olika tävlingar, förklarar Elias.

Fått mycket respons

Är man inte insatt i actionsportvärlden kanske Red Bulls position kan vara värd en beskrivning. Red Bull är inom den här världen mer än bara en tillverkare av energidryck. De sponsrar några av världens bästa atleter och anordnar många stora tävlingar inom olika actionsporter. Att som atlet bli sponsrad av Red Bull är en förhållandevis stor kvalitetsstämpel. Som fotograf är det bra exponering att få visa sina bilder i deras sammanhang. Och responsen har inte låtit vänta på sig. När Kamera Bild ringer upp Elias är det tre dagar sedan han kom hem ifrån Hong Kong där prisutdelningen för tävlingen ägde rum och han har redan blivit överröst med respons från alla möjliga håll. Så han är övertygad om att det här verkligen har hjälp honom i hans karriär.

– Fjolårets vinnares karriär har skjutit i höjden ganska bra verkar det som, så det är klart att det är ett bra sätt att få ut sitt namn på.

Tvåtaktsolja och fotografering

Elias är uppväxt i Umeå, så att han, när han hade åldern inne, tog skoterkort och började köra mycket snöskoter är kanske inte så konstigt. I samma veva började han fotografera för att dokumentera sina och sina vänners skoteräventyr. Vart efter skoteråkandet fortsatte så blev Elias allt mer intresserad av att fotografera. När han skulle börja gymnasiet gick flyttlasset till Luleå, där han gick på ett idrottsgymnasium.

– Efter flytten till Luleå tappade jag kontakten lite med de jag kört skoter med hemma och därför fotograferade jag mindre, nästan inget alls, berättar Elias om sin tidiga fotokarriär.

Efter gymnasiet föll valet på civilingenjörsutbildningen. Men allt eftersom utbildningen fortgick så började Elias överväga om han gjort rätt val.

– Jag började känna att det inte var min grej riktigt, men jag var heller inte helt säker på vad jag ville göra. Men efter 1,5 år på utbildningen bestämde jag mig för att hoppa av i alla fall. Jag började tävla i skotercross en del och då kom suget efter att fotografera tillbaka. Eftersom jag inte visste vad jag ville göra packade jag in alla prylar i bilen och åkte runt, fotograferade och bodde i bilen i fyra månader, berättar han.

På sin resa hamnade han bland annat i Åre och där träffade han en hel del cyklister, något som nu är ett av hans huvudsakliga motiv. Det andra huvudmotivet är skidåkning. Båda två är sporter som han själv sysslar med. Så för knappt ett år sedan startade han sitt företag och har nu sedan dess fotograferat på heltid. För att fördjupa sina kunskaper inom fotografi har han även läst några distanskurser i foto.

Trots att cykling och skidåkning är hans huvudsakliga motiv har han även gjort andra uppdrag för att få ekonomin att gå ihop i företaget. Det har blivit en del eventfotograferingar och företagsporträtt också.

Erfarenhet och hålligång

Elias är som nämndes tidigare förhållandevis ung och ny i branschen. Men det tycker han inte ligger emot honom när han kontaktar kunder.

– Det är klart att någon kanske bemöter en lite annorlunda någon gång för att man är yngre, men det handlar om att visa att man vet vad man håller på med och se till att få kundernas förtroende.

I den genre och de motivområden som Kunosson jobbar med är erfarenhet och kunskap väldigt viktiga. Trots att Elias håller på med både mountainbike och skidåkning har han haft en brant inlärningskurva när det kommer till att jobba med fotograferingen av dessa sporter. Det handlar inte bara om att man ska kunna fotografera utan också om att man ska kunna ta sig till platserna som fotograferingarna ska ske på. Det kan vara både farliga och besvärliga miljöer.

– Som fotograf måste du kunna ta dig fram obehindrat på samma ställen som atleterna som ska fotograferas. Det kan vara berg med lavinfara eller branta miljöer. Då gäller det att man vet vad man håller på med. Man måste nästan hålla på med de sporter man ska fotografera eller åtminstone veta mycket om dem. Annars har man inte koll på vilka ögonblick som räknas. Filmar man är det lite enklare för då fångar man hela händelsen, men fotar man stillbilder gäller det att du väljer rätt ögonblick att fånga, det är det som gör bilden. Men det är svårt om man inte håller på med sporten själv.

I somras började han fotografera surfing, en sport han själv inte pysslat med tidigare. Något som ger stora utmaningar.

– Att fotografera surfing har en hög instegströskel, det är inte helt enkelt att jobba ute i vattnet. Man ska komma nära, men inte för nära och det gäller att lyckas komponera bilden rätt trots att man åker runt i vågorna. Jag lyckades få några bra bilder i alla fall, men jag vill bli bättre.

Fotografer i actionsportgenren reser förhållandevis mycket eftersom de bästa utövarna och de bästa miljöerna är spridda över hela världen. Det gäller även Elias. Några dagar efter vårt samtal ska han åka till Lofoten för att fotografera i två veckor, sen hem en kort sväng för att sedan packa om och åka till Chamonix, sen Stockholm, sen direkt till London och så vidare. Under sommaren har det också varit många resor bland annat till Frankrike, England och Spanien för att fotografera surfing.

Hjärtat måste med

– Det senaste året har varit jättehektiskt men också jätteroligt. Man måste älska det man gör annars skulle det aldrig funka. Dels skulle det bli för mycket jobb men det skulle heller inte bli lika bra. Om man inte älskar det man gör så är det väldigt svårt att få fram det där allra sista som ger ett bra resultat.

Målet för Elias just nu är att få företaget att rulla på så bra som möjligt. Han har inga konkreta planer för framtiden, i vinter ska han troligen vara i Åre en del och men även i Chamonix en del av säsongen.

Men givetvis finns det drömmar inför framtiden. Som för många andra är National Geographic en drömkund. En annan kund som Elias nämner att han gärna skulle jobba med är klädföretaget Patagonia, som tillverkar friluftskläder.

– Det är ett fantastiskt företag som arbetar för att ha ett ekologiskt hållbart arbetssätt och göra produkter med så liten miljöpåverkan som möjligt. Det är något som ligger nära hjärtat för mig. Vi arbetar ute i naturen och det är viktigt att vi gör det på ett sätt som är hållbart och som inte skadar naturen. Det är något jag tänker på med mitt eget företag också.

Utrustningen – ett verktyg

I kameraväskan finns en Canon 5d Mark iii, en 16-35 och en 70-200. Det är det som utgör kärnan av den utrustning som Elias använder.

– Det går inte att släpa med sig allt för mycket utrustning ut på berget eller ut i skogen, då går det inte att ta sig fram snabb och smidigt. Men trots att zoomarna är väldigt smidiga och täcker in i stort sett det jag behöver så gillar jag att fotografera med fasta objektiv också. Det gör att man måste tänka mer och då utvecklas man. För ett tag sedan fotograferade jag två år med bara fasta objektiv bara för att ge mig själv utmaningar.

Men det är inte bara digital utrustning som används av den unge fotografen. I väskan finns också en Leica m6. Men uppdragen fotograferar han sällan med något annat än digitalt.

– Den analoga är av samma anledning som de fasta objektiven. När jag fotograferar analogt så måste jag tänka mer på varje bild, det tvingar mig att vara noggrannare och mer eftertänksam. Jag arbetar nu med en bildbyrå och en del av de analoga bilderna säljer jag via den, men många är bara för mina egna personliga projekt.

Men utrustningen i sig är inget som intresserar honom jättemycket. Det är ett verktyg, som en hammare för en snickare.

– Det är många fotografer som inte har så stor koll på vad som är det senaste inom kamerateknik. Och jag är likadan. När jag var i Hongkong och träffade flera av världens främsta actionsportfotografer var det ingen som pratade om teknik eller kameror. En av dem sa att när han skulle köpa en ny kamera brukade han fråga en kompis som var hobbyfotograf om vad det senaste prylarna var, för kompisen hade koll men inte han. Och då snackar vi om de främsta i världen. Men så är det kanske generellt, tekniken är intressantare för hobbyfotograferna än för de som jobbar med den.

Inspiration och tacksamhet

I första hand kommer inspirationen från atleterna och miljöerna han fotograferar i. En duktig atlet är alltid roligt att fotografera eftersom de gör Elias arbete lättare och resultatet oftast blir bättre.

– Det var väldigt roligt att få träffa några av mina förebilder som jag sett upp till i många år i Hongkong och prata med dem på ett avslappnat sätt. Jag kan namedroppa i en kvart men några av mina favoriter är Dan Carr, Christian Pondella och svensken Mattias Fredriksson.

Men resan har inte bara varit enkel så här långt, och det har inte alltid varit bara glada miner.

– Det har krävts många svåra beslut och det är många saker jag valt bort på grund av att jag valt att arbeta med fotograferandet. Att hoppa av ingenjörslinjen var inte ett lätt val, men jag har alltid haft stöd hemifrån, från nära och kära. Och det är jag väldigt tacksam för. Det gör det enklare att välja att leva med kameran som jag gör.

Elias har även tre samarbetspartners som underlättar hans arbete, dels hans bildbyrå Aurora Photos som är inriktad på just äventyr och actionsport. Främst sköter de hans försäljning på den amerikanska marknaden. Eftersom det i stort sett är hemmaplan har han även ett samarbete med Cyberphoto som ligger i Umeå.

Eftersom Elias fotar en del analogt också har han också fått hjälp av Crimson som fortfarande kan framkalla analoga filmer. Alla tre är företag som Elias är tacksamma för att de valt att stötta honom så tidigt i hans karriär.

Exakt vad som händer framöver är som sagt inte riktigt klart. Men som Elias själv säger:

– Jag följer kameran och ser vart den tar mig.