Joel Marklund: »Sport är alltid en chansning«

I dag har Joel Marklund fler resdagar än de flesta fotografer. Och det är framför allt idrott på världens stora arenor som han har framför alla sina kameror, både de i handen och alla de fjärrstyrda. Men allt började med skrivångest och konsertbilder från Norrbotten.

Joel MarklundJoels fototips

Ålder: 29 år.

Bor: Hornstull i Stockholm.

När jag inte arbetar: Umgås med vänner. Det är det viktigaste man har. Tacksam att jag har vänner som godtar att jag är borta mycket.

Utrustning, hus: Nikon D4S i handen, D4 för undervattensfoto, D3S som remotekameror, GoPro.

Utrustning, objektiv: 14–24/2.8, 16mm fisheye, 24–70/2.8, 70–200/2.8, 200–400/4, det nya 400/2.8, 600/4.

Utrustning, övrigt: Pocket wizards för att lösa ut kamerorna, speedlightblixtar och Elinchrom studiopaket, enkel ljudutrusning, enkelt led-ljus. 

Webb: joelmarklund.com, instagram: joelmarklund.

– Jag började skriva om tv-spel för lokaltidningen Norrländska Socialdemokraten (NSD) när jag bodde i Boden. Och så blev det artistintervjuer och konsertrecensioner. Men jag satt alltid hela natten före lämning och finslipade detaljer i texterna eftersom jag ville att de skulle vara så bra som möjligt.

Det var i samband med artistintervjuer och konsertrecensioner som han började fotografera.

– Jag hade inte plåtat så mycket innan men det visade sig att jag hade fallenhet för det. För min del, eftersom jag är perfektionist, mådde jag bättre av att fotografera än av att skriva. Ögonblicket kommer inte tillbaka, jag kan inte sitta en hel natt och ta om bilden. Det var roligare att fotografera helt enkelt och det gick väldigt snabbt väldigt bra.

»Utrymme att misslyckas«

Joel Marklund gjorde praktik och fick sommarvikariat på NSD. Bland annat gjorde han tillsammans med en nöjesreporter på tidningen 8–10 sidor mode varje månad.

– Det var fantastiskt. På NSD fick jag göra allting och hade utrymme att misslyckas. Det gjorde mig väl rustad för att senare börja på Aftonbladet, där utrymmet för misstag inte var lika stort.

Praktik- och vikarietiden på NSD och Aftonbladet är hans fotoskola.

– Jag har alltid varit intresserad av journalistik och läst pressregler, utlåtanden och vad som hänt i domstolar gällande journalistik. Jag kan till och med ha fått en bättre utbildning i slutändan av att inte gå skola.

Bakgrunden delar han med de flesta kollegorna på sportbildbyrån Bildbyrån, som han också är delägare i.

– Vi tar in praktikanter från Nordens fotoskola och Mittuniversitetet i Sundsvall. Men de flesta som arbetar här har inte gått någon fotoskola. Utan utbildning får man jobba hårt och vara driven. Man har ett mål och är fokuserad och beredd att jobba hårt för att ta sig dit. Sådana fotografer funkar bra hos oss.

Bildbyrån ska synas – inte fotografen

Bildbyrån har åtta fast anställda fotografer i Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall. Dessutom arbetar de med ett 30-tal fasta frilansare varje vecka. Byrån ägs av Joel Marklund och tre andra medarbetare. De äger var sin fjärdedel av bolaget och har lika mycket att säga till om.

– Även om ingen är chef över någon annan har vi försökt hitta våra roller. Jag är till exempel inte intresserad av att förhandla avtal med kunder, jag vill vara ute på fältet eller samordna bevakningar.

Det kan handla om OS eller landskamper med upp till fem fotografer på plats.

– Det handlar om vem som ska vara var och vad vi ska tänka på. Som samordnare har jag stor möjlighet att kontrollera slutprodukten, den rollen trivs jag jättebra i. Som fotograf handlar det i vanliga fall väldigt mycket om en själv. Vårt arbete i Bildbyrån handlar inte om den enskilda fotografen eller egot, här är det istället bildbyrån som ska synas. Jag vet att jag med min erfarenhet kan ta beslut som är bra för gruppen. Det är något som jag är stolt över.

Roddar för att få ikoniska bilder

När det gäller planeringen inför ett stort evenemang som OS börjar Joel Marklund arbetet omkring två år före. Vilka ska åka, var ska de bo, hur ska de beställa pålitliga internetlinor för att kunna leverera säkert till sina kunder?

– En vecka innan reser jag till platsen för att rodda praktiska detaljer så att allting funkar när de andra fotograferna kommer. Man tror att man ska komma dit och att allting ska vara fixat. Det är det aldrig. Det är alltid jättestruligt innan. Jag tog inte många bilder de första dagarna under OS i Sotji. Jag bara roddade så att allt skulle flyta smidigt när det väl var invigning.

En viktig del inför bevakningen av ett stort evenemang är att positionera fjärrstyrda kameror och fysiska fotografer så att de inte missar några vinklar. Syftet med alla förberedelser och allt rodd är att skapa maximala förutsättningar för att kunna ta en ikonisk bild under evenemangets största ögonblick.

– När det kommer till sport är det alltid en chansning. Även om jag kan planera mycket i förväg vet du aldrig vad som kommer hända. I slutändan är det alltid upp till idrottarna på plan att leverera för att du ska få bra bilder.

Tog Årets sportbild 2015

Under OS i Sotji tog Joel Marklund bilden som blev utsedd till Årets sportbild (vid Årets bild 2015) med en fjärrstyrd kamera.

– Vinkeln är inte unik, vi gör den hela tiden på stora mästerskap. Men för att få sätta dit kameror i taket ovanför målen var jag tvungen att göra det flera dagar innan första nedsläpp. Sedan gick jag dit varje morgon och vid midnatt för att tömma minneskorten och byta batterier. Jag hade velat få ner bilderna live, men där gick gränsen för arrangörerna. Det var bara de största internationella byråerna AP, Reuters och Getty som fick ha kablar till sina takkameror. Så det blev extremt mycket jobb och lite sömn under de veckorna.

– Vem som helst kan sätta ut en fjärrstyrd kamera men på OS handlar det om att få förtroende hos den som är fotochef på arenan. Genom att vara där från dag ett förtjänar jag en plats. Det är de här veckorna av tungt jobb som är helt avgörande för att kunna ta bilden när det väl gäller.

Under matchen innan hade Joel Marklund fått en bild på Henrik Lundqvist när Sverige vinner mot Finland. Han riktar huvudet upp mot taket och jublar upp mot skyn.

– När jag såg det här nerifrån och tryckte av kände jag att det var ett fantastiskt ögonblick. Tyvärr förlorade Sverige i finalen, så det blev inte en ikonisk bild. Om Sverige hade vunnit OS hade det blivit en guldbild, även om den inte var tagen på guldmatchen, eftersom folk minns det ögonblicket.

Joel vill ha exakt raka linjer

Inför Sveriges första match på Friends arena 2012 pratade Joel Marklund med Fotbollförbundet i månader om att fotografera från taket.

– Den här sortens bild hade inte tagits i Sverige innan eftersom vi inte haft den typen av arenor. Jag jobbade mycket veckan innan för att få slutgiltiga tillstånd att sätta kameror i taket ovanför båda målen.

När Zlatan gjorde sitt första mål på Friends arena blev det första målet på arenan.

– Bilden säger allting. Den har allt dramaturgiskt. Alla har insett att det blivit mål. De engelska spelarna ligger på gräset och deppar. Zlatan och målvakten poppar ut ur bilden, de har huvudrollerna. Bilden vann sportbildsklassen i Årets bild 2013 men jag skulle inte säga att den är riktigt ikonisk.

När Joel Marklund placerar ut kamerorna är det perfektionisten som arbetar. Det ska vara exakt raka linjer och allt ska ligga perfekt i bilden som inte bara ska vara nyhetsmässigt intressant utan även vara iögonfallande och se bra ut rent grafiskt.

– Jag kan inte styra vad som händer i den men om allt faller på plats har man en fantastisk bild istället för en bra bild. Om bakgrunden är rörig kan det inte bli någon fantastisk bild oavsett vad som händer.

Därför arbetar han mycket med att positionera sig, så att bilden ska bli så bra som möjligt när en speciell situation väl uppstår.

– Det kan ofta handla om någon meter till vänster eller höger. Särskilt på stora evenemang gör de här metrarna väldigt stor skillnad. De bästa fotograferna hittar alltid de bästa platserna utan att trängas. Man ser olika saker.

Så fotar han simning – under vattnet

Under SM-veckan i Borås i somras arbetade Joel Marklund med undervattenskamera för första gången under en tävling i Sverige.

– Jag bevakar simning och jag har tänkt länge att jag måste ta tag i detta med undervattensbilder. Till SM i Borås i somras hyrde jag dykutrustning för att kunna rigga den fjärrutlösta kameran. Eftersom jag inte får vara i vattnet under tävlingen var det mycket trial and error och extremt roligt när bilden väl satt.

Joel Marklund använder ett Nikon D4-hus i ett undervattenshus. Kameran sitter på en stor kameraplatta som tyngs ner av sju kilo vikter.

– Jag riktar in den med hjälp av liveviewläget och en spegel. Allt blir bakvänt så det tog en stund i början att komponera bilden.

På internationella mästerskap ställs högre krav, huset måste vara vitt och vara kopplat med vita kablar. På SM i Borås var det enklare.

– Jag kunde köra fram till bassängkanten med bilen och lasta ur. Det går inte på internationella tävlingar. En mer humoristisk aspekt är att jag gjorde på precis samma sätt under sim-EM i Berlin, men där fanns det ingenstans att duscha av sig så det blev en väldigt kladdig jobbvecka.

Du har vunnit många priser med dina bilder. Vad betyder tävlingar för dig?

– Det är tudelat. Det är viktigt för mig eftersom jag är extremt tävlingsinriktad som person. Det gäller varje dag, jag ska alltid vara den fotografen med bäst bilder. Det är bäst eller ingenting som gäller. Så priser är ett kvitto på att jag gör något bra. Men numera blir det mer en utandning, en lättnad. Det förväntas av mig numera att jag ska få priser, av kollegor och folk i branschen. På ett internationellt plan är det mer lustfyllt. Som att i NPPA:s Best of photojournalism få pris i kategorin Sports photojournalist of the year. När jag ser vilka jag tävlar mot kan jag känna stolthet över att jag gör något bra.

Du började så brett. Varför blev det sportfoto?

– Ja, jag har min grund från NSD och Aftonbladet. Jag plåtade allting, nyheter, nöje, sport. Men uppenbarligen kan jag plåta sport ganska bra. Det speciella är att det är ögonblick som man inte kan återskapa och om man missar något beror det bara på en själv. Men jag hade lika gärna kunnat vara nyhetsfotograf. Jag kan sakna att bevaka nyheter ibland men Bildbyrån bevakar till största del sport, och vi gör det bra.

Är ingen sportnörd

Även om arbetet nästan bara består av sportfotouppdrag fotograferar Joel Marklund även annat. Dagen före intervjun fotograferade han till exempel på uppdrag av familjen Peter Wallenbergs begravning som en av två fotografer inne i kyrkan. Han gör även en del porträtt- och studiojobb.

– Jag har ett sportintresse i grunden och har själv varit aktiv. Men jag är inte sportnörd utan är en av de minst sportintresserade på Bildbyrån. Jag gillar bilderna som kommer från sportvärlden. Det är ärliga känslor, det är jubel och depp på riktigt. Inför till exempel ett OS har utövarna tränat i flera år och så avgörs det på sekunder. De reaktioner som kommer då är på riktigt.

Men en hockeymatch är en hockeymatch, hur kan du ta nya bilder varje gång?

– Jag inspireras av de bästa sportfotograferna och ser många tusen bilder varje vecka. Men jag inspireras också av bilder i Vogue eller konstfoto. Det finns mycket där i fråga om hur man utnyttjar linjer och färger som jag kan ta med mig som sportfotograf och på det sättet göra något nytt.

– Men visst, en vanlig seriematch i hockey … det är inte alltid speciella bilder därifrån. Det ska hända något i matchen eller så ska man ha fått speciell access för att man ska kunna skapa något annat.

För att ta unika bilder från triathlon i Stockholm dök Joel Marklund ner i vattnet med dykutrustning och undervattenskamera för att plåta när starten gick och deltagarna hoppade i.

– Jag tror inte att någon fotograf i Sverige lägger lika många timmar på att ta de här bilderna. Det ger resultat. Vid en fotbollslandskamp är jag där fem timmar innan och monterar kameror. De andra fotograferna kommer en timme före avspark. Det är inte alltid jag får unika bilder men när jag väl får det har jag jobbat hårt för det. Visst måste du ha ett bra öga för att ta unika bilder men man kommer också väldigt långt på hårt jobb. Den amerikanska fotografen Robert Beck säger »Jag har inte det bästa ögat, jag är inte den bästa fotografen, men jag jobbar hårdare än alla andra.«

Är du den svenska Robert Beck alltså?

– På sätt och vis. Vi har samma attityd i alla fall.

Vad är en bra sportbild?

– Förutom att den är välkomponerad och grafiskt intressant har den också det avgörande momentet. Det blir tydligare ju större ett evenemang är att det finns avgörande händelser. Det kan vara ett mål eller en tackling som vänder spelet. Att fånga det ögonblicket i en bild där allt faller på plats samtidigt, som vilken nyhetsbild som helst.

Vad driver dig? Hur kan du lägga ner så mycket tid?

– Jag har en kärlek till bilder. Jag bryr mig mer om bilden än resultatet i matchen. Det är jätteskönt att inte ha något favoritlag och slippa känna för någon mer eller mindre. Det är kul när det går bra för Sverige som nation men jag blir inte uppjagad av det. Jag kan inte nöja mig med att gå dit och göra ett halvhjärtat jobb. Det jag gör, gör jag till 110 procent. Jag gör inte de extra ansträngningarna alla dagar, jag väljer mina tillfällen, men när jag känner att det är läge att göra något mer går jag all in. Om den dagen kommer att jag inte känner det behovet så ska jag göra något annat. Men just nu känner jag mig lyckligt lockad att få resa runt och bevaka stora evenemang och träffa fantastiska människor.

Joel Marklund medverkade i våras i tv-serien Alla är fotografer.

– Johan Rheborg har badhusfobi så jag fick ner honom för att plåta simning under vatten. Det var frustrerande att inte få fotografera själv utan vara vid sidan om och ge instruktioner. Ibland ville jag bara säga: Ge mig kameran så jag kan ta den där bilden.

Det händer även att Joel Marklund föreläser om fotograferade. Men bara i mån av tid.

– Jag vill känna att jag har tid att förbereda mig. Jag har precis jobbat 50 dagar och varit ledig tre så just nu känns det väldigt avlägset.

Vad gör du för koppla av?

– För att lyckas med det måste jag komma bort hemifrån. Jag gillar att uppleva saker och se olika kulturer och män­niskor. Det ger en annan förståelse för saker. Så jag reser mycket och ser resorna som en slags skola. Jag har behov av att resa.

För en tid sedan var han i Japan med några vänner.

– Ledigt för mig betyder att inte fotografera så jag lämnade kameran hemma och tog lite semesterbilder medmin Iphone. Men jag slår aldrig av den fotografiska radarn så jag grämde mig att jag inte hade kameran vid några tillfällen.