Krönika

Sophie Odelberg: Narcissistisk integritet

Jag har ett favoritställe i Stockholms city. Det är ett litet bord i ett kafé precis vid fönstret. Utanför passerar alltid en strid ström av folk. Att sitta där bakom en fönsterruta och titta på människorna som passerar förbi, känns lite som att vara en fluga på väggen. Du ser allt men ingen märker dig.

Ett typexempel på ett bildmanér som inte var lika vanligt förr, utan har växt fram mer och mer i och med sociala mediers framfart. Idag är den här typen av bilder vardagsmat på Instagram.

Jag ser unga, gamla, tjocka och smala och genom deras kroppsspråk och klädval avslöjar de en liten del av sin historia. En kvinna hastar genom folkmassan med jagad blick och telefonen i högsta hugg. Kanske är hon sen till ett möte? Med ögonen fästa på skärmen upptäcker hon inte mannen med barnvagn som kommer gåendes i motsatt riktning, även han med sin blick riktad mot sin telefon. De undviker en kollision med en hårsmån. Bakom passerar en ung tjej klädd i fuskpäls, solglasögon och putande läppar. Hon är djupt koncentrerad på på att ta en selfie och lägger inte ens märke till kvinnan och mannen som hon passerar.

Den smarta telefonen har på kort tid förändrat människors liv. Den finns ständigt närvarande, inom räckhåll och pockar på vår uppmärksamhet. Den har påtagligt förändrat vår vardag. Laddad med rätt appar ersätter den åtskilliga prylar. Den har även revolutionerat bildberättandet. Förr, på stenåldern, porträtterades djur och människor på grottväggar. Ofta i jaktsituationer. I antikens Grekland avbildades gudar, gudinnor och krigare och i det förindustriella Europa porträtterades stormän och kungar av framstående konstnärer i syfte att imponera och projicera makt.

Idag när alla människor äger en smartphone har bildberättandet fått en ny karaktär. Förr dokumenterade man för att minnas. Idag är den story som berättas det som pågår och bilden har blivit en allmän egendom. På sociala medier handlar allt om att dela det man gör med sin omgivning så snabbt som möjligt. Appen Snapchat, som var först med att dela filmer och bilder som bara går att ses i några sekunder innan de försvinner, värderades till 22,2 miljarder dollar strax innan sin börsnotering i februari i år och Instagram har 400 miljoner aktiva användare dagligen. Sociala medier uppmuntrar och göder människornas narcissistiska sida. »Jaget« har fått en plattform och selfien har blivit till en ny fotogenre. Därmed har också gränsen för den personliga integriteten förflyttats. Nu delas allt möjligt, till och med det som sker i badrummet, något som tidigare var otänkbart.

Kanske blir det som för Narkissos i den grekiska mytologin. Enligt myten var han så vacker att alla han mötte förälskade sig i honom, men själv var han aldrig kapabel att besvara kärleken. För det straffades han av gudinnan Afrodite med att förälska sig i sin egen spegelbild och han tynade bort vid den damm där han för första gången såg sitt ansikte speglas.

Eller så är det här första steget mot ett övervakningssamhälle som George Orwell beskriver i boken »1984« men med den skillnaden att staten inte behöver vara delaktig i bevakningen. Den sköter människorna själva.