Nikon D810: Några första intryck

Efter att ha provat Nikon D810 i några dagar är det bara att konstatera att Nikon har förfinat en redan riktigt grym kamera. Det var rätt många som var nöjda med kamerans upplägg av knappar, reglage och design – och det verkar även Nikon vara. Men de har ändå lyssnat på sina användare och justerat några av de små detaljerna som fotograferna tyckte kunde vara bättre.

En av dessa justeringar är exempelvis att knappen för bracketing ovanpå programreglaget har fått ge vika för exponeringsmätning. Helt klart ett bra beslut, även om jag sällan ändrar mätmetod i min fotografering. Men bracketing använder jag än mer sällan, och det gäller nog också majoriteten av de som fotograferar.

Knapparna för autofokus och exponeringskompensationen har nu fått en liten utbuktnad som gör att knapparna faktiskt känns bättre att trycka på – även om skillnaden är millimetrar så är det lustigt nog märkbart när man använder tummen. På så vis ser man också att det är exakt samma tillverkning för Nikon D800 och D810 eftersom justeringen inte ligger direkt på chassit.

Vidare har också Nikon D810 fått info-knappen på kamerans baksida som vi redan hittar hos Nikon D7100.Över lag är förbättringarna mycket små, och knappast någon direkt avhängig förändring för den som står mellan valet av en D800 och D810.

Större skillnader är det i stället i hastigheten hos kameran. Över lag känns det något snabbare i användningen än hos Nikon D800, främst vid bläddring av bilder som läses i snabbt, och även bildhoppningen som nu går att ställa in i att hoppa i exempelvis 50 steg, något vi såg hos Nikon D4s. Kul med arv från de övre modellerna.

Det här med ljud är också intressant. Rent psykologiskt påverkar det oss hur vi uppfattar mekanik, och så även fallet hos D810. På något vis känns kameran snabbare i och med att den är tystare (Nikon har omarbetat slutaren hos D810) och på så vis ändras upplevelsen. Det var en av de första grejerna jag noterade när jag fotograferade med den, just att den var så tyst. Nikon D800 hade mer som ett klonk, här är det dovare. Nackdelen är däremot att det tysta läget däremot inte blivit tystare, och att skillnaden mellan tyst läge och vanligt fotograferingsläge nu är än mindre (även om hålla-in-och-släppa-slutaren fortfarande fungerar).

Samma sak gäller skiftningen mellan live-view och fotograferingsläge som känns mycket snabbare och smidigare, där övergången är mer mjuk om man ofta växlar mellan de båda.

Angående Nikon D4s så har D810 nu fått ytterligare ett arv från flaggskeppet, nämligen autofokusen. Modulen är alltså bättre än hos D800 och har även fått funktionen grupperad-AF som låter dig få ett mindre område som fokus med samverkande fokuspunkter. Faktum är att det här är något som fungerade riktigt bra hos D4s och fungerar minst lika bra hos D810. Blandat med läget för fotografering i DX-läge fås 7 bilder per sekund, och det är alltså här som styrkan ligger hos D810 – möjligheten att bli mer allroundkamera och klara av fler situationer.

Fotograferar man sport behöver man snabbhet i både mät-/fokus- och handhavandeprestanda, och med Nikon D800 var det få fotografer som skulle känna sig helt hemma med kameran för att fotografera just sport. Nu finns i alla fall möjligheten att göra detta på ett bra sätt med Nikon D810, även om den knappast är en kamera primärt för sportfotografering.

Small-raw. Äntligen har Nikon fattat. Det är rätt många som slitit sitt hår för hur tungrott det varit med råfilerna från D800, och sålt kameran för att köpa en annan. Svårt val – man vill ju ha upplösningen men inte betala för utrymmet och den datorprestanda som krävs för redigeringen.

Nu finns alltså ännu ett arv från D4s med möjligheten att spara i small-raw, där bildfilerna i råformat blir 3680 x 2456, alltså 9 megapixlar. Bra avvägning, för du kan producera högkvalitativa bildfiler från dessa 9 miljoner pixlar. Men än en gång: jag vill gärna se medium-raw där jag kan spara en bild i råformat i 18 megapixlar – den upplösningen är hyfsat optimal för många som arbetar med fotografering.

Och i nästa firmware hoppas jag också att de fixat så att man snabbt kan växla mellan small-raw och raw via snurreglagen: som det är nu måste man in i menyerna för att justera inställningen – och ha kvaliteten inställt på raw för att kunna ändra just den inställningen (låt säga att du fotograferar jpeg och vill justera till råformat – då är det ju bra om man kan ställa in allt i menyerna precis som man vill ha det direkt).

Nikon har nu också lagt till en helt platt tonkurva som ger ett neutralt utseende i bilderna för den som vill få med så mycket information som möjligt i bilden. För de som inte hänger med här så är idén att pixlarnas färger blir så platta som möjligt (ett fenomen du kan se om du exempelvis tar en bild i råformat – den är rätt grådassig) för att sedan justera alla pixlar, trycka till, puncha, vrida och manipulera, eller vad du vill kalla det. Fördelen är alltså att du har minskat risken för utfrätta partier eller för hög kontrast som inte går att justera i efterhand.

Detta är också rätt smart att ha en tonkurva för just detta, många har tidigare använt antligen neutral eller standard i detta syfte.Motsatsen till det platta kan förenklat sägas vara inställningen för klarhet, som vi exempelvis hittar i Adobe Camera Raw. Här förstärks skillnaden mellan ljust och mörkt och ger upphov till en kontrastökning, något som hos D810 går att göra direkt i kameran.

Jag har testat funktionen en del, och gillar den riktigt fint när det gäller främst svartvit fotografering, där bilderna kan få ett riktigt snyggt och coolt utseende från början. I färgbilder ger de också den där extra punchen i bilden om man gillar det. Du kan själv justera hur stark just inställningen för klarhet ska vara i dina jpeg-bilder direkt ur kameran.

Och om du inte vill använda stora objektiv på kameran så kan du exempelvis montera ett Nikkor 28mm/3,5 MF för att få en mindre, smidigare kamera för exempelvis kamera – och samtidigt köra manuell fokusering. Precis som hos övriga semi- och proffskameror från Nikon så har du möjlighet att ställa in alla värden för gamla AI- och AIS-objektiv så att all mätning blir korrekt. Många oroar sig mycket över hur hårt man kan pressa de äldre objektiven med bibehållen kvalitet. Hur som helst – är du av skolan att värdet i bilden är viktigare än optimal bildkvalitet så finnsdet inga hinder för att använda äldre optik. Och drar du exempelvis upp ISO-värdet så du får lite brus, finjusterar just klarhet, skärpa, kontrast direkt i kameran – och fotograferar i svartvitt – så får du en övergrym kamera för häftiga gatubilder på exempelvis kvällen i det dunkla ljuset.

Bildkvaliteten har jag precis börjat kolla på. D810 saknar precis som Nikon D800E lågpassfiltret, vilket ger skarpare bilder direkt ur kameran. Hos D810 säger Nikon sig ha löst problematiken med moiré på ett annat sätt, något vi ska undersöka närmare framöver.

Hur som helst så är bilderna riktigt skarpa, och kvaliteten riktigt, riktigt fin. Den höga upplösningen blandat med skärpan gör att bilderna får ett speciellt utseende. Här har det ju tidigare varit stor diskussion om de som haft problem med både felfokusering hos Nikon D800, samt att många missade att pixeltätheten hos sensorn krävde kortare slutartider för att minska rörelseorskärpan över de närliggande och mycket små pixlarna.

Kameran har också en del andra smarta funktioner som jag kommer undersöka närmare till testartikeln i Kamera Bild #8.

Här kan du läsa mer om Nikon D810 och dess specifikationer.