Första fotografiet på en människa

Genom fotohistorien finns flera personer listade som fotofäder, det vill säga de som på ett eller annat vis dragit sin plåt till ljuset och påverkat utvecklingen av fångandet av händelser eller miljöer på bild. En av dessa fotofäder var fransmannen Louis-Jaques-Mandé Daguerre, född den 18 november 1787 – som också är en av dem som fått sitt namn inristat i Eiffeltornet.

Tillsammans med uppfinnaren Nicéphore Niépce som lyckades fixera det första fotografiet, experimenterade han med olika processer för framtagande av fotografier. Hans funderingar kring den fotografiska framkallningen mynnade till slut ut i det som kallas för daguerreotypi, en process där man låter bilden formas i amalgam (blandning av kvicksilver och silver) på en plåt av silver som pressats ihop med ett underlag av koppar. Bilderna får sin karaktäristik genom att silverplåtarnas sidor oxideras av infallande ljus.

Ljussnålt

Som vanligt med ny teknik så fanns en del att önska hos de tidiga framkallningsteknikerna, och också hos exponeringsteknikerna. Exponeringstiderna blev långa i processen, eftersom objektiven som användes i de tidiga daguerreotypikamerorna inte släppte in speciellt mycket ljus, och tillsammans med hur ljuskänsliga processerna var vid den tiden så behövdes helt enkelt en extra lång exponeringstid för att kunna göra avbildning på den fotografiska plåten. Vid just porträttfotografering skapade detta stora problem då personen man skulle avbilda blev tvungen att fixeras innan fotograferingen.

Daguerre fortsatte att utveckla metoden och kom under 1838 fram till ett resultat som kallades för »mirakulöst« av omvärlden.

Ett fruset ögonblick i Paris

Bilden som kom att kallas Boulevard du Temple var också en av de fotografier som Daguerre tog i Paris under 1838. Detta är det äldsta hittills kända fotografi som lyckats fånga en person på bild.

Fotografiet är en avbildning av en gata, med hus i förgrunden och en trädallé som försvinner bort i stadsvyn. Den som tittar närmare på det kan se att det inte verkar finnas några människor, djur eller andra levande objekt i bilden. Man kan däremot anta att det var människor som rörde sig på gatorna när bilden togs – det ska mycket till innan man tömmer en hel stadsvy på folk, dagtid. Det här är ett vanligt fenomen om man studerar de tidigaste fotografierna, och har sin egen förklaring.

Exponeringstiden är boven. Genom att exponera en bild över en längre tid – exempelvis i tio minuter som i fotografiet Boulevard du Temple – kommer de objekt som rör sig att reflektera för lite ljus mot kameran för att kunna registreras. Att gå på en öppen gata i dagsljus räckte alltså inte för att fastna på fotografiet. Tekniken används i dag på samma sätt för att just »tömma« exempelvis en stadsvy på spår av människor eller fordon.

Flera intressanta objekt

Fotografiet har studerats av många, som alla anser sig se olika saker på olika ställen. Ett av de kanske tydligaste möjliga spåren efter en människa är den mörka personliknande formation i bildens nedre vänstra kant. Där kan vi se en man som får sina skor polerade, ståendes med ena foten upp mot den person som putsar. Den personen – om det är en person – har alltså stått stilla tillräckligt länge för att fångas på bild under de tio minuter som den exponerades för det inkommande ljuset.

Också fler spekulationer kring bildens innehåll går att läsa om på nätet. Bland bildanalytiker och bloggare säger man sig kunna se både hundar och barn. Det som ligger närmast till hands att se av dessa skulle i så fall kunna vara den ljusa fläck som syns i ett av de övre fönstren, med gardinen åt sidan – är det ett barn som kikar ut? Kolla själv i bilden och se om du hittar något som kan vara ett levande väsen.