Vi förklarar råformat

När du fotograferar med en digital systemkamera kan du välja vilket filformat du ska spara bilden i. Vanligast är nog att spara i jpeg, en sorts packat-och-klart-lösning som funkar rätt bra, och samtidigt tar liten plats på minneskortet eller hårddisken. När du fotar i jpeg-filer är nämligen bilden klar för användning, ur en kameras perspektiv.

Kameran har nämligen gjort en lång process av bildbehandling alldeles efter fotoögonblicket; den har läst av sensorns information om »bilden«, behandlat denna så den får rätt exponering, färg, vitbalans, kontrastkurva, färgrymd och skärpa. Efter allt detta komprimeras den också innan den sparas som en jpeg-fil på ditt minneskort. Kort och gott så kastar du iväg en hel del bildinformation eftersom du redan bestämt vad som ska vara din bild gällande färger, kontraster och skärpa. På så vis minskar möjligheterna att göra större justeringar i efterhand, och det tar inte lång tid innan bildernas pixlar fördärvas om du leker med reglagen i Photoshop.

Råformat är sensordata

Väljer du i stället att fotografera i råformat, »raw«, så blir situationen lite annorlunda. Med råformatet gör du egentligen bara första steget i processen, alltså läser av sensorns data utan att egentligen göra om det till en bild. Tillsammans med dessa data sparas också information om själva fotograferingsögonblicket, alltså vald bländare, slutartid och iso-känslighet. Det är också bara dessa tre inställningar som påverkar dina fångade pixlar. Kvar är sedan processen att tolka denna information för att göra om den till en faktisk bild.

Bildinformationen sparas alltså i en råformatsfil, som är specifik för just din kameramodell. Därför har också bildfilerna olika filändelser – nef för Nikons råfiler och CRW eller CR2 för Canons råfiler, för att ta några exempel. Råfilen fungerar sedan som ett digitalt negativ som måste »framkallas«, fast på ett digitalt vis. Några exempel på program som gör detta är Adobe Photoshop med sitt Camera Raw (ACR), Adobe Lightroom, Apple Aperture, Picasa och IrfanView. Läs mer om råkonverterare på sidan 84.

Många fördelar

Att fotografera i råformat har många fördelar. Den första och största fördelen är att du har kvar all information som sensorn hade vid fotograferingstillfället, vilket innebär mer bild och mer data att skapa den slutgiltiga bilden ifrån. Vi kan likna en råfil vid att du har en stor påse blandat godis, där du sparar allt till ett senare tillfälle, för att då noggrant välja ut godbitarna. Med jpeg får du inte spara allt godis, utan måste snabbt hälla över några av dem till en mindre påse utan att ha kontroll över vilka du väljer.

Totalt sett leder detta till att du får bättre bildkvalitet på slutbilden. Genom att du har en kraftfull dator till förfogande kan du göra bättre beräkningar på dina bilddata än vad kameran kan, eftersom du hela tiden utgår från ursprungsbilden och göra alla förändringar i ett steg, inte efter varandra.

I råkonverteraren får du också möjlighet till linskorrigering, vilket låter dig få bort kromatisk aberration, vinjettering och andra problem som kan rättas till med matematiska beräkningar. Detta är oftast svårare att göra i efterhand. Samma sak gäller så kallad interpolering, om du vill att din bild ska vara större än din bilds maximala antal pixlar. Att interpolera i råkonverteraren är bätte – du har ju mer data att interpolera ifrån, än om du gör det i efterhand.

När du väl börjar redigera bilden har du också en ökad kontroll med många fler parametrar att påverka. En mycket stor fördel är att få ljusets färgtemperaturer rätt, vilket också kallas för vitbalansering. Med råformat spelar det nämligen ingen roll i vilken inställning du fotograferat – du kan ändra den i efterhand. Du kan också ställa in färgnyanser på ett bättre sätt, justera inställning för skärpa för att passa bilden och ändra färgmättnad. Råfilerna innehåller nämligen fler färgnyanser än en färdig jpeg-fil, och du har nu chansen att välja vilka du vill ha kvar genom att själv välja vilken färgrymd din bild ska ha.

Samtidigt får du också »en chans till« om du lyckats exponera din bild felaktigt. Anledningen är att råfilen håller ett högre dynamiskt omfång än en färdig jpeg-fil, vilket öppnar upp för möjligheten att rätta till exponeringen, samt rädda förlorade detaljer i de ljusa högdagrarna, eller detaljer i mörka skuggor som försvunnit i lågdagrarna. Också brus i bilderna blir lättare att stävja med en råkonverterare. Det finns alltså mer information att hämta, och du själv kan göra denna information synlig för ögat genom att ratta reglagen rätt i din råkonverterare. Läs mer om att rädda bilden med råformat på sidan 52.

Ett digitalt original

När du är klar med dina grundändringar och manipuleringar av bilden i programmet för råkonvertering, är det bara att öppna den i bildredigeringsprogrammet för vidare hantering. Där kan du sköta finliret, och du får större spelutrymme att göra justeringar eftersom du dels har bättre grundförutsättningar i din bild, men också mer data att manipulera. Du kan alltså lägga på flera eller större justeringar innan bildens pixlar blir fördärvade.

Vill du göra annan exponering eller en ny version av bilden? Detta kan du också göra eftersom du har kvar originalet i orört skick. Dina ändringar i råkonverteringen är nämligen bara temporära, och dessa inställningar sparas i en separat fil, i en databas, eller kan bäddas in som extra information i din råfil. På så vis har du alltid ett orört digitalt original att utgå ifrån, och du kan göra hur många kopior du vill från denna fil utan att något förstörs.

En annan fördel som många inte tänker på är att nya versioner av råkonverteraren kan innehålla nya tekniker eller algoritmer som kan göra din bild ännu bättre efter hand – du har ju nämligen kvar ditt digitala original.

Bra – men inte alltid bäst

Men det finns tillfällen då andra filformat som till exempel jpeg är överlägset råformat. Är utrymmet primärt och bildkvalitet sekundärt kanske de mycket mindre jpeg-filerna som kameran levererar är bättre att använda – de kan var upp till en tiondel av filstorleken. Det krävs inte lika stort lagringsutrymme och inte lika bra datorer för att genomföra enklare bildbehandling. Av samma anledningar finns också risken för att kamerans buffert fylls snabbt med råfiler, med resultatet att du kan ta färre bilder i följd vid seriebildstagning.

Tiden är också en faktor. Är leveranstiden av en bild viktigare än bästa bildkvalitet så är jpeg också vägen att gå. Här får du en bild som är mer paketerad i ett färdigt format än en råfil, som måste behandlas och »framkallas« i en råkonverterare. Samma sak gäller om du vill ha bilder till hands men inte har någon råkonverterare i närheten. Då kan det bli svårt att få fram bilden.

Lika svårt kan det bli att få fram en bild från råformat om råkonverteraren inte stödjer din aktuella kameramodell. Nya kameror kommer före möjligheten att framkalla råformatet för kameran i en råkonverterare, något som ibland kan ta upp till flera månader.

Om DNG

För att reda ut soppan med råformat började Adobe under 2003 att planera för en standardisering av råformatet. Under 2004 lanserade de ett öppet råfilformat med namnet DNG (Digital Negative). Tanken med detta var att alla kameratillverkare skulle enas om ett enda råformat som standard i branschen, i stället för som nu, när det finns nära 300 stycken. På så vis skulle man inte behöva oroa sig för hur kamerorna sparade filerna, hur råkonverterarna hanterade bilderna och rädslan för att udda råfilsformat inte skulle gå att läsa i framtiden.

De ville med formatet förbättra arbetsflödet genom att göra det till standard att all information om parametrarna vid en råkonvertering också skulle sparas i själva råfilen. Detta sker med dagens DNG-filer. Många fotografer ser detta som en fördel, eftersom de, när de ska göra en andra liknande framkallning av bilden, slipper tänka på den extra fil som innehåller inställningarna från filens senaste råkonvertering. På så vis kan man säga att formatet stödjer bearbetade råfiler, trots att originalet finns kvar, något som inte erbjuds av kameratillverkarna.