Studenterna är hetast

Studenterna är bäst

Att lägga upp en och en halv hundring är dyrare än entrébiljetten till de flesta utställningar jag varit på. Men visst, på mässhallen Fabric ryms i runda slängar 30 utställningar. Men 150 kronor i dörren känns ändå lite saftigt eftersom mässan huvudsakligen är ett marknadsföringsjippo för de 200 företag som trängs mellan vikväggarna.

När jag kavat förbi pappersmånglarna, kameratillverkarna, tillbehörsproffsen, blixtexperten och alla bläckstråleskrivare som printar tigrar i jätteformat (alltid någon tiger i det där skrivarna, eller en solros) hittar jag tillslut till Sune Jonsson. Det känns modernt trots allt det som är gammeldags. En hårbotten till exempel, en hårbotten som kollar ner i en påse med blommor. Vem fick honom att plåta en hårbotten på sin tid? Nu plåtar alla hårbottnar och känner sig som ett modernt alternativ.

Köttbullslunch på restaurang George Oddner (frid över hans minne) bjuder på ett urval av bilder från 50-talet. Säreget vackert, men lätt att blanda ihop med Jonsson där de ligger vägg i vägg.

I närheten bryter blomfotografen Helene Schmitz av från det svartvita lortsverige med färgstarka blomfotografier i utställningen "System och Passion". Fantastiskt, känns det trots att jag inte intresserar mig så värst för miljömacro. För det mesta har Helene Schmitz skippat alla kort-skärpedjup-effekter och allt känns rakt och pang på och nästan som porr. Blom-porr. Som Linné förmodligen skulle velat ha det.

Jag går och går och paniken sätter in, det dyker upp små utställningar överallt. Samtidigt möter jag försäljare överallt som ger mig bjudgodis och har Den Vänliga Blicken. Tar skydd på Svenska fotografers förbund och börjar hetsläsa Lars Tunbjörks färska "Vinter". Det är nog det bästa han har gjort, vilket inte vill säga lite. Jag känner mig väldigt hemmastadd i hans bilder, hemma i Sverige. Och det känns inte så kul. Men vilka bilder! Jag säger det igen: vilka bilder!

Vid en summering av vilka bilder som verkligen hängt kvar hos mig vinner nog trots allt studentutställningarna. De hänger lite snett i små hörn här och där. Broby grafiska till exempel. Lite överdrivet mycket naket, som det ofta är när elever med konstnärliga ambitioner visar arbetsprover. Men det gör det inte mindre spännande och vackert. I närheten vajar Biskops Arnös elever med bilder laminerade i plexiglas. Speciellt ett hånglande par i Tantolunden får mig att stanna upp.

Viebäcks folkhögskola levererade också några riktiga stänkare. Liksom några fler studentalster som jag glömt nu. Bilder som känns gränslösa på något sätt, desperat experimentella och som påminner om hur kul foto kan vara bortom den nyaste och dyraste tekniken. Bortom årets fotobok och årets pressfotograf. Bortom 150 spänn i dörren.