Han vill rädda noshörningar med sina bilder

– Det är en extremt häftig upplevelse, samtidigt är det extremt tragiskt, så beskriver Tom Svensson sitt möte med de vita nordliga noshörningarna som han fotograferade under fem dagar i Kenya. Den vita nordliga noshörningen är det mest utrotningshotade däggdjuret på planeten. Totalt finns det fem stycken kvar, tre stycken finns i bevarandecentret Ol Pejetas, en finns i Tjeckien och en i USA.

– Många tror att det finns gott om noshörningar, men det man inte tänker på är att det finns flera underarter. Några av dem är redan borta och den vita nordliga noshörningen är extremt hotad, fortsätter han.

Okunskap är orsaken till tjuvjakten

En av de stora orsakerna till noshörningens försvinnande är tjuvjakt och tjuvjakten grundar sig i missförstånd och brist på kunskap. –En vietnamesisk regeringsman gick ut med att han hade blivit botad från prostatacancer med hjälp av noshörningshorn, bara en sån sak visar hur stor okunskapen kring det här är, berättar Tom. Tjuvjakten på noshörningar är intensiv då noshörningshorn är ett av de dyraste materialen som finns i dagsläget, det är mer lönsamt at handla med noshörningshorn än med narkotika.

Det är okunskapen som ligger som grund för den här marknaden som Tom vill motarbeta. Med hjälp av sina bilder vill han förändra människors beteenden och öka deras kunskap om att små beslut kan få stora konsekvenser.

– Alla kan göra något, när man är utomlands ska man aldrig köpa saker som är tillverkade av djurdelar, man kan skänka en liten slant till WWF eller till organisationer som ProTrack. Olika sociala medier ger också stora möjligheter att påverka, säger Tom.

Orädda men potentiellt farliga

De tre nordliga vita noshörningarna som Tom fotografera i Kenya vaktas dygnet runt av beväpnade vakter. De lämnas aldrig utan uppsikt, det gör att de har vant sig vid människor och inte är så rädda. Tom kunde därför komma väldigt nära de stora djuren när han skulle fotografera. Han berättar hur han kunde komma så pass nära de här djuren att han vid ett tillfälle slog sitt 14-millimetersobjektiv i noshörningens horn. Men trots att han kunde komma så pass nära fick han hela tiden vara uppmärksam då det fanns andra djur i närheten som kunde reta upp noshörningarna och då kunde det ha blivit farligt. – Noshörningarna är väldigt mycket snabbare än man kan tro, men de ser ganska dåligt så om de blev upprörda och flyttade sig snabbt är det inte säkert att de skulle märka om det låg en fotograf och kravlade på marken, berättar Tom med ett skratt.

Men det var inte bara en häftig upplevelse att fotografera de stora djuren på så nära håll:

– Ju mer man fotograferade, ju tydligare blev det att det bara var dessa tre individer som fanns här. Det är extremt tragiskt att det har gått så här långt. Det var en jobbig känsla. Men vår förhoppning är att de här djuren ska finnas kvar så att våra barnbarn och barnbarnsbarn också ska kunna få se dem.