Test: Canon EOS 650D - Precis så smart enkel och avancerad du vill

Mycket med Canon EOS 650D handlar om förkortningen STM och den nya hybridsensor som kameran utrustats med. STM står för stepper motor, vilket betyder att objektiv med denna beteckning har en steglös motor. Det har främst betydelse för den som filmar och vill ha en mjuk, jämn och tyst fokusering till skillnad från den ofta ljudliga och hackiga autofokusen hos objektiv utan motorzoom.

Till en början kommer två objektiv med den här tekniken, EF-S 18-135mm/3,5-5,6 is stm för aps-c-kameror, och pancake-objektivet EF 40mm/2,8 stm (för småbild, på 650D blir brännvidden motsvarande 64 mm). Den här typen av autofokusmotorer är numera vanliga i objektiv för spegellösa systemkameror eftersom de ger tystare och snabbare fokusering vid filmning och för att de fungerar bra med kontrastavkännande autofokus.

Det här är första gången man använder detta i en traditionell systemkamera med spegel.

Men nog om objektiven i sig.

Hybridsensorn i EOS 650D har pixlar som enbart jobbar med fasdetekterande autofokus. AF-systemet använder dessa för att snabbt korrigera fokusen lite grovt för att sedan låta den kontrastavkännande autofokusen finjustera. Det ger en snabbare af än tidigare kameror som bara använder sig av kontrastavkännande fokus.

Denna hybridautofokus ska fungera med alla objektiv, men mjuk och tyst fokusering fås bara när den här typen av sensor kombineras med de nya STM-objektiven.

Summan av kardemumman är att filmning med Canon EOS 650D är riktigt angenämt, med en följande och tyst autofokus som verkligen fungerar. Filmar du en person som rör sig kommer fokusen inte att sitta exakt rätt på millisekunden i varje rörelse, utan hänga med och mjukt rulla in fokus igen.

Eftersom kameran även fått en pekskärm (mer om denna senare) kan du peka på det du vill ha fokus på så kommer kameran följa personen eller objektet. För snabba och tvära rörelser kan däremot orsaka problem, men det går smidigt att peka ikapp fokusen igen.

Antalet autofokuspunkter är lika många som hos föregångaren 600D – det vill säga 9. Men numera är alla nio av korstyp, vilket innebär en väsentligt förbättring. Framför allt kommer den som fotar mycket i svagt ljus att märka av förbättringen.

Vi satte kameran på prov vid flera tillfällen inomhus med ganska så snålt ljus där vi drog upp iso till 3 200. Jämfört med 600D var det lättare att få kameran att fokusera där vi ville oftare. Fler bilder med rätt fokus med andra ord.

Oförändrad bildkvalitet

Även om sensorn är ny, betyder det inte att Canon arbetat hårt med att få upp bildkvaliteten. Den är som på 550D och 600D. Med det sagt inte dåligt, bara att det inte hänt så mycket på den här fronten de senaste åren.

650D presterar fina bilder och ger kanske lite mindre färgbrus på ISO 12 800, men det är marginellt.

Jämfört med Pentax K-30, som också är ny i klassen, är 650D cirka 1,5 steg sämre på dynamiskt omfång på ISO 100. Canonkameran är däremot aningen bättre på brus på höga ISO. I filmläget är 650D skarpare på 1080p, men på 720p presterar de ungefär lika.

Nu tror jag inte att bildkvaliteten glömts bort, den ligger rimligen på en nivå som fungerar mycket bra och Canon har valt att fokusera sina krafter på att utveckla andra områden. Rätt prioritering i mitt tycke då autofokusförbättringarna, pekskärmen och STM-gluggarna betyder mer för körglädjen och framför allt slutresultatet.

Smart pekskärm

En av de absolut största nyheterna är den tryckkänsliga skärmen.

Tittar man på de nya användarna av systemkameror, många med vana av så kallade smartphones som Iphone och Androidlurar, är pekskärmen förmodligen en nödvändighet för att locka till sig köpare. Flera andra tillverkare har redan tänkt på detta och nu är det alltså Canons tur.

Skärmen är av så kallad kapacitiv typ, vilket innebär att ett material som leder ström – som ett finger – måste nudda skärmen för att det ska fungera.

Jag kan tycka att många pekskärmar på kameror fungerar för dåligt för att jag ska ha tålamod att använda dem. Precis som med min smarta telefon vill jag att pekskärmen på min kamera ska vara smart. Smart för mig innebär att skärmen reagerar direkt när jag trycker, inte efter två, tre, fyra … försök. Här tycker jag att Canon har lyckats. Reponsen är snabb och känsligheten riktigt bra.

Nyttan av funktionen finns där för alla användare. Att titta på redan tagna bilder och att bläddra bland dessa genom att snabbt dra med ett finger, att zooma in och ut i bilden genom att nypa, att kunna peka sig till rätt fokus – det är riktigt bra när det faktiskt fungerar som här, på 650D.

Enkelheten och möjligheterna med att styra allt via pekskärmen tar ändå inte bort möjligheten att använda reglage och rattar för att göra sina inställningar. Det är ett stort plus att användaren kan välja det ena eller andra sättet eller kombinera de två. Vissa lägen passar det ena, andra det andra.

En annan förbättring med skärmen är att det inte finns något luftgap mellan skärmen och ytglaset, vilket reducerar reflektioner och förbättrar synligheten i starkt ljus. Skärmen har även fått en antismutsbeläggning.

Få kosmetiska skillnader

Mellan 550D och 600D hände en hel del grejer med kamerahuset, främst fick 600d ett större grepp. Därför är det kanske inte så konstigt att förändringarna i och med 650D är ganska få.

Att kameran fått stereomikrofon syns på framsidan. Men de största skillnaderna ser du på ovansidan där disp-knappen helt försvunnit. Den tillkom på föregående modell, men gör alltså bara ett kort inspel. Olika visningslägen för skärmen når man via info-knappen på baksidan av kameran. När disp nu försvunnit regerar ISO-knappen ensam ovanför programratten. Ingen chans att man trycker fel och således grymt bra för den som ofta och snabbt vill kunna justera ISO.

Även om skillnaderna är små och få är betydelsen av en av dem ett plus för den som vill komma åt filmningsläget snabbt. Tidigare låg filmläget i ena änden på programratten. Den som fotat stillbilder i manuellt läge var således tvungen att ratta hela vägen runt för att kunna sätta igång filmningen. Så är det inte längre. Filmläget har flyttat till on/off-knappen där man kommer åt den alldeles utmärkt.

Längst upp till vänster på baksidan har 650D fått en touch av rundade knappar i stället för kantiga. Också gummigreppet är väldigt likt, även om tumplattan på baksidan blivit något större.

Känslan i greppet är bra och den hos knapparna är bättre, framför allt hos avtryckaren som känns exakt och snabb

För att återigen nämna något om de nya objektiven kan sägas att den nya 18-135mm/3,5-5,6 is stm är lite kortare än föregående version utan stm.

fiffiga funktioner

Nytt på programratten är en funktion som Canon valt att kalla hdr-motljuskontroll. Funktionen kombinerar tre exponeringar till en bild för bättre återgivning av högdagrar och skuggor. Den återfinns där filmläget förut var placerat. Men många lär nog missa funktionen eftersom symbolen inte direkt avslöjar dess innehåll. Bättre hade varit att skriva hdr. Funktionen i sig går inte att styra kraftigheten på, men funktionen gör lite vad den ska göra –det vill säga lätta upp skuggorna och hålla ner högdagrarna, vilket med fördel till exempel kan användas när du fotograferar i motljus eller när himlen är väldigt ljus och landskapet mörkt.

Även Handheld Night Scene på programratten kombinerar flera exponeringar för att få till en bild.

En funktion som du når via menyn är Brusreducering för höga ISO. Funktionen fungerar med något av pasm-lägena och gör det riktigt bra.

Via Q-knappen kan man välja olika nivåer för ljuskorrigering. Här kan man också välja om funktionen ska vara av eller på vid manuell exponering.

För JPEG-fotografen är möjligheten att ta en bild med tre olika vitbalanser en trevlig funktion. För den som fotar i raw spelar det troligen ingen roll eftersom detta kan justeras i något råkonverteringsprogram.

Via menyn kan man ändra skärmfärg, exempelvis till rött vid fotografering i mörker så att man inte blir bländad.

Menyn ger dig också möjlighet att ändra sidförhållande från 3:2 till 4:3, 16:9 eller 1:1.

I bildvisningsläget saknar jag fortfarande möjlighet att växla bilder när man zoomat in. Här är det också synd att man inte kan använda rullhjulet till att växla bilder, men å andra sidan kan man ju använda såväl knapparna som svepa på pekskärmen för att bläddra mellan sina bilder.

För vem?

Ordet familjekamera är uttjatat i mitt tycke. Jag väljer hellre att kalla det här för en kamera som nog passar väldigt många. För den som tar steget upp från en kompakt- eller mobilkamera är 650D tillräckligt mycket auto och lättförståelig. För den mer avancerade passar den också med sina många inställningsmöjligheter och reglage. Med pancake-objektivet 40mm/2,8 STM är kameran en smidig kamera för en promenad i stan. Kompletterat med 18-135:an får man nästan allt man behöver i brännvidd. För filmaren är kameran plus stm-objektiven en riktig juvel med snabb, följande och tyst autofokus.

Trots mångsidigheten är Canon EOS 650D en enhjulskamera. Med det inte sagt att det är svårt att ställa in bländare och slutartid själv.Tryck in Av +/-knappen och ratta med hjulet vid avtryckaren bara.

Närmaste tvåhjulskamera är eos 60d, men den har numera två år på nacken. För dig som sällan använder M-läget har antalet hjul mycket liten betydelse.

600D sjunker i pris nu när 650D kommer. Kanske är föregångaren rätt val för dig? Välj 650D om du vill kunna filma mycket och bra eller om du vill ha pekskärm. Autofokusen är också bättre överlag på 650D och kan därmed vara mycket väl värd sina pengar även om du inte kommer att filma så mycket. Bildkvaliteten är i stort sett identisk mellan kamerorna.

Har du ännu större krav på snabbhet bör du titta på lite dyrare modeller som 5D mark II eller mark III eller EOS 7D om du fortfarande vill hålla dig till Canon.

En skillnad mellan billigare och dyrare modeller är sökaren. Dyrare modeller visar mer av bildytan i sökaren. Jämfört med spegellösa systemkameror är sökaren på 650D klart bättre. Eftersom 650D är en traditionell systemkamera med spegel är den också lite större än sina spegelfria kompisar på marknaden, men med det platta 40mm-objektivet är 650D inte helt oäven som kompakt systemkamera.

Främsta konkurrenten till 650D om vi tittar på andra tillverkare, är den ett år gamla Nikon D5100, Sony A57 och nya Pentax K-30, som vi testar i nästa nummer av tidningen. Samtliga kameror presterar i stort sett samma bildkvalitet.