Rätt eller fel med HDR-bilder i bildjournalistik

Ny teknik utökar hela tiden möjligheterna med fotografering. Känsligare sensorer, större möjligheter till efterbehandling och förbättrade tekniska lösningar. En av metoderna är användningen av högdynamiska bilder, HDR (High Dynamic Range) som medgör ett större tonomfång än vad som är vanligt. Resultatet nås ofta genom sammansättning av flera olika exponeringar, som alla bidrar till slutresultatet: En bild med mer innehåll genom att lyfta fram annars osynliga detaljer i bildens ljusaste och mörkaste delar.

Den senaste stora diskussionen som fått många att intressera sig för HDR i nyhetsmedia började med att Washington Post postade en bild på sin förstasida för att uppmärksamma 30-årsdagen av när Air Florida Flight 90 kraschade den 13 januari 2012. Bilden föreställer en upplyst bro mot en himmel i solnedgång med ett flygplan. Bilden var tagen av fotografen Bill O'Leary, som använt sig av HDR-teknik för att behandla bilden, något som också förklarades i bildtexten. På så vis nådde diskussionen ännu en nivå, då läsarna inte visste vad HDR var. Michel du Cille, bildchef på Washington Post, fick därför förklara att bilden inte var manipulerad genom sin "bildbehandling". Men alla håller inte med.

Sean Elliot, ordförande för National Press Photographers Association, är en av de som reagerat på detta. Han är strikt mot användadet av HDR-bilder i nyhetsartiklar. "HDR är inte passande för dokumentär bildjournalistik", menar han. Vidare förklarar han att fotografer måste respektera förhållandena som finns vid digital fotografering, och att använding av HDR-teknik därför inte skiljer sig alls mellan annan digital manupulering.

John Omvik, vice vd på HDR-programvarutillverkaren Unified Color håller inte med. Han menar i stället att när HDR används på ett korrekt sätt, kan vara det bästa sättet att korrekt återskapa det dynamiska omfång och det ljus som fanns vid fotograferingstillfället. "Faktum är att om man vill ägna sig åt hårklyverier om vad som är verkligt eller inte, så betänkt då att från det ögonblick du öppnar dina ögon på morgonen tills du stänger dom på kvällen, är att se världen i HDR".

John menar att det inte finns någon kamera som på ett korrekt vis kan reproducera hur våra ögon upplever vår omvärld, med det tonomfång som ögonen har. Därför tycker han att användning av HDR-programvara är den enda metoden för en fotograg att kunna reproducera precis det han eller hon såg vid fotograferingsögonblicket. Han menar samtidigt att bilden på flygplanet och bron är mer verklighetstrogen än den äldre bildjournalistiska användningen av exempelvis svartvit Tri-X-film.

"När HDR används som det ska, så möter de - och kan faktiskt - övergå National Press Photographers Association etiska koder för hur man använder en bild: nämligen att

'vara korrekt i representationen av objekt',

'bildbehandlingen ska bevara bildens kontexten och innehåll',

'inte manipulera inte bilderna, eller lägga till eller ändra ljud på ett sätt som kan förvilla betraktaren eller förvanska objekt',

samt att 'respektera förhållandena vid det fotografiska ögonblicket',

... något som en korrekt använding av HDR också följer. Bästa sättet att reproducera kontrasten i en bild är att använda just HDR-bildbehandling", säger John Omvik.

Pär Björkman, bildchef på Dagens Nyheter, menar att användningen av HDR är en bedömningsfråga.

- Det får bedömas i fall till fall, det blir en bedömningsfråga. Man kan använda det, men inte överdrivet. Man måste vara försiktig och inte förvanska något i bilden. Vi har inga fasta regler för hur man får använda HDR, säger han.

Pär förklarar vidare att bild, bildbehandling och manipulering är något som diskuteras varje vecka.

- Tar man exempelvis den senaste versionen av Photoshop så är det lätt att förändra bilder. Därför blir det alltid svårt när man hamnar i en teknisk diskussion om bilder. I slutändan är det bildjournalisten, fotografen, som har ett ansvar. Han eller hon lyfter fram det som är relevant, och ska ska inte förvanska bilden. Man ska inte lura läsaren, säger han.