Nikon D7200 – bättre där det räknas

Om man bortser från den gamla godingen Nikon D300S, så är D7200 kameran som tar platsen precis under Nikons fullformatssegment. Med det i bakhuvudet så kan man ju säga att den riktar sig till entusiaster som ännu inte har, eller inte vill, ta steget upp till fullformatsmodellerna D600 eller D750 (som är de billigaste fullformatskamerorna från Nikon).

Tidigare i år lanserades D5500 som ligger ett pinnhål under D7200 med ett gäng uppdateringar och D7200 går i samma fotspår vad gäller uppdateringarna. Sensorn är samma som tidigare, men den är en generation nyare och hårdvaran runt den är förbättrad. Med D5500 innebar det en märkbar bildförbättring jämfört med modellen innan. Så nu återstår bara att se om D7200 får samma lyft i bildkvaliteten.

Uppdaterad hårdvara

En av de viktigaste uppdateringarna är den nya processorn, Expeed 4. En av de stora bedrifterna man lyckats med här är att Expeed 4 är betydligt batterisnålare än föregångaren, det gör att hela kameran klarar sig längre på en laddning. Dryga 1100 bilder ska man kunna bränna iväg på en laddning. Seriebildstagningen ligger dock kvar på samma nivå, sex bilder per sekund till sju, och om man väljer att använda crop-läget där sensorn beskärs med 1,3x så kan man få ut ännu en bild mer i sekunden. Autofokusmodulen kommer från fullformataren D750 men är anpassad till den mindre sensorn, något som borgar för snabb och säker fokusering. Enligt Nikon själva ska autofokusen fungera ner till -3EV. Även bildbufferten är större med den nya sensorn.

Till det yttre är dock kameran förhållandevis lika mot föregångaren, för att inte säga väldigt lika. Greppet är inte på något sätt dåligt egentligen, men efter att Nikon gjorde om greppet på D5500 i jämförelse med 5300 – och det blev så mycket bättre – så hade jag kanske någon liten förhoppning att greppet skulle vara aningen bättre även på D7200. Men det var kanske att ha orättvist höga förväntningar.

Äntligen timelapse

Jag är säkert inte ensam om att tycka att timelapse är ganska roligt, men däremot får det inte vara för krångligt. Visserligen är det inte jättesvårt att sätta ihop det i efterhand, det ger dessutom mer kontroll över den färdiga filmen. Men det är något befriande i att bara välja utsnitt, hur ofta kameran ska ta en bild och hur länge den ska hålla på, och sedan starta tagningen, och att kameran spottar ur sig en färdig film i slutändan. Det kräver ganska lite kontroll, ganska lite kunskap men resultatet kan ändå bli riktigt bra om man har ett kul motiv. Liksom tidigare går det också att använda sig av intervalltagningen och sedan sätta ihop bilderna i efterhand, då med möjligheten att justera varje bild enskilt och dessutom ha kvar varje enskild bild.

I det automatiska läget får man nämligen inte behålla de separata bilderna utan endast filmen, som blir resultatet.

När vi ändå är inne på ämnet rörlig bild så kan det vara värt att ta upp de nya filmegenskaperna i Nikon D7200. En av nyheterna är det nya färgläget »Jämn«. Det är tänkt att användas när man filmar för att ge en fil som är lättare att arbeta med i efterhand. Kontrasten sänks, färgerna desatureras och i det stora hela blir bilden lite tråkigare. Men det är just för att förbättra för de som vill efterbehandla. I övrigt så kan man numera filma i 60 bilder per sekund i 1080p, men endast i det beskurna 1,3x-läget. Vilket är lite tråkigt eftersom det beskurna läget ger något sämre skärpa, inte så där våldsamt, men märkbart om man skärskådar, vilket vi så klart gjort. 50 eller 60 bilder per sekund går så klart också att få om man väljer att gå ner i upplösning till 720p. För filmentusiasten hade även en utfällbar skärm varit en fin tillgång, men det har man valt att inte ha på D7200. En utfällbar skärm är en liten kompromiss i hållbarhet, den utfällbara skärmen är ju mer oskyddad för slag och repor. Konstruktionen blir skörare.

Det går också att mata ut en ren HDMI-signal ur kameran vilket innebär att den kan användas för att spela in film på en extern enhet, eller för att sända live (som vi gjorde under Fotomässan 2014 med D750 och D800).

D7200 ger färgbilder upp till iso 25600, vilket i dagsläget kan tyckas lite snålt. Det finns ju APS-C-sensorer som går upp till minst 51200. Men Nikon har en lösning på det. Du kan nämligen välja att gå upp till 51200 ISO och 102400 även i D7200, men då får du nöja dig med svartvita bildfiler – även om du fotograferar i råformat. Anledningen är helt enkelt att Nikon inte tycker att färgerna håller när man trycker upp känsligheten så pass högt, och har istället valt att göra dessa lägen svartvita. Man skulle visserligen kunna tycka att det kunde få vara upp till användaren att avgöra om färgerna var för dåliga. Men så är inte fallet den här gången.

Trådlös överföring

Björn Nordgren på Nikon Sverige menar att vi borde sluta säga att kamerorna har inbyggd wifi och istället prata om vad det faktiskt innebär för användare. Och han har en poäng. Att bara nämna att en kamera har inbyggd wifi, vilket D7200 har, säger inte så mycket om vad man faktiskt kan göra med den. För den som inte sysslar med fotografi och inte är van vid kameror och deras terminologi så säger uttrycket »inbyggd wifi« inte något om funktionaliteten.

Med D7200 kan du styra kameran med hjälp smartphone/surfplatte-appen, men du får nöja dig med att bara trycka av bilder, själva exponeringen går inte att förändra via appen. Den stora fördelen är bildöverföringen. D7200 har tre olika sorters bildöverföring, antingen kan du föra över bilderna direkt när du väljer ut dem, vilket kanske är den vanligaste typen av överföring. Det andra alternativet är att du väljer ut vilka bilder som ska överföras och nästa gång du kopplar upp kameran mot appen förs dessa bilder över automatiskt. Ett ganska smart läge om du fotograferar på en plats där du inte vill eller kan ta med din smartphone. Det tredje läget är att du kan välja att föra över bilderna direkt när dessa tas, något som kan vara bra om du till exempel direkt vill kunna granska dina bilder på en större skärm, till exempel en surfplatta.

Fokuseringen håller som utlovat

Fokusmodulen från D750 ska klara av att fokusera ner till -3EV, och den klarar onekligen att både fokusera och följa motiv med 3D-fokuseringen i väldigt mörka miljöer. Kameran lyckas fokusera utan att protestera trots att jag måste upp till ISO 51200 för att få tillräckligt korta slutartider. Det är rätt bra jobbat. Den följande fokuseringen gör bra ifrån sig även den, lättast är så klart att följa motiv som sticker ut ur sin omgivning, men även lite svårare motiv klarar den bra.

D7200 ger ifrån sig riktigt bra bilder. Sensorn är som nämndes tidigare samma som i D7100 men elektroniken runt sensorn är ny, vilket leder till att den har samma fina bildkvalitet som D7100. Den har dessutom fått större dynamiskt omfång, och fler detaljer går att lyfta fram ur skuggorna samt att bruset stävjas bättre.

Kvaliteten på filmklippen är även den bra, det enda som är lite tråkigt är att kvaliteten blir något sämre (inte avgörande, men ändock märkbart) när man använder sig av 1,3x-läget, vilket man måste för att komma upp i högre bildfrekvens eller om man vill använda den som en snabb zoomfunktion.

Sammanfattning

D7200 är en riktigt bra kamera för entusiasten som ligger ett pinnhål under fullformatskamerorna. Både bild- och filmkvalitet ligger riktigt bra till. Funktionerna är väl avvägda och tillsammans skapar de ett paket som är imponerande.

Att Nikon låter teknik ramla ner från proffsmodellerna gör att de viktigaste funktionerna som autofokus, ljusmätning och så vidare fungerar felfritt och snabbt.

Ska man jämföra med en av konkurrenterna, Canon 7D Mark II, så får man med den en märkbart snabbare seriebildstagning. Men Nikonkameran har aningens högre upplösning och framförallt ett bättre dynamiskt omfång. Visserligen märks det främst vid höga ISO, men vet man med sig att man ofta fotar i dåligt ljus så kanske det kan vara värt att offra hastigheten för bättre bildkvalitet.