Test: Fujifilm X-T2 – ett steg närmare proffsen

Fujifilm lanserade sin X-T1 i januari 2014 och då var en av de saker de tryckte på den verklighetstrogna elektroniska sökaren. X-T1 var tänkt som Fujifilms svar på snabbare entusiastkameror. Den togs väl emot av både hobbyfotografer men även av en del yrkesfotografer som gillade sensortekniken och det spegellösa formatet.

I juli i år lanserade de uppföljaren till X-T1, lämpligt kallad X-T2, som skulle kunna ses som en kombination av X-T1 och den tidigare lanserade X-Pro2. TIll det yttre är X-T2 i stort sett oförändrad, ett par detaljer har piffats till (vi kommer tillbaka till dem senare), men i övrigt är det på insidan som de stora förändringarna har skett. I X-T1 var sensorn samma som i X-E2 och upplösningen var på 16 megapixlar. Nu är sensorn samma som i den omtyckta X-Pro 2, som kom i vintras, ­vilket borgar för en bra bildkvalitet då den fick goda omdömen i våra tester.

Fujifilm har också spelat vidare på den elektroniska sökarens verklighetstrogenhet. De har arbetat mer med sökaren och gett möjlighet till en ökad frekvens vilket ger ett naturligare utseende. De har även kortat ner den så kallade black-out-tiden, alltså tiden som sökaren blir svart efter varje bild tas, något som ökar den verklighetstrogna känslan i sökaren.

Smarta knappförbättringar

Vad gäller X-T2:s yttre skrev jag ju tidigare att den i stort sett är oförändrad. Det är sant, men Fujifilm har lagt till ett par smarta grejer som lyfter hanteringen av kameran. Bland annat så har ISO- och slutartidsratten fått låsknappar. Men det hade den ju tidigare också tänker du. Ja, det är sant men nu kan du välja om du vill att rattarna ska vara låsta eller om de ska vara fria att röra. Du behöver alltså inte hålla nere knappen för att vrida på rattarna utan knappen kan tryckas ner om du vill låsa och den kan även tryckas upp för att frigöra rattarna. Det är smart, för det gör att man inte behöver använda lika många fingrar för att göra en justering. Det ger en också möjligheten att ha knapparna upplåsta och redo för att justeras snabbt. Valmöjlighet är alltid bra. Smart drag Fujifilm!

Ärvd Joystick

Fuji har även stoppat dit joysticken från X-Pro2. Den används för att välja fokuspunkt, något som också fungerar väldigt bra. Men jag hade gärna bytt plats på joysticken och Q-knappen, alltså den som öppnar upp snabbmenyn. Q-knappen sitter nämligen mer naturligt till för i alla fall min tumme medan jag måste böja tummen nedåt för att komma åt joysticken. Personligen byter jag fokuspunkt oftare än jag justerar något i snabbmenyn så att den tidigare funktionen är mer lättåtkomlig känns vettigt för min del. Sen är inte det här någon stor grej att hänga upp sig på, jag har ganska långa tummar och det gör att jag måste böja den lite mer än andra kanske måste göra.

En annan sak jag noterade när jag fotograferade med kameran var att jag gärna skulle velat ha en mer markerad knapp för att aktivera autofokuseringen. Jag är nämligen en sån där fotograf som gillar att styra fokuseringen med tummen istället för med avtryckarfingret och af-knappen på kamerans baksida är lite för anonym för att den ska vara snabb att hitta. Den hade gärna fått vara aningen större och sticka ut lite mer. Nu känns det nästan enklare att använda fokuseringen på avtrycket som »vanligt« istället. Vilket passar många, men som sagt. Jag hade gärna sett en mer markerad AF-on-knapp.

En annan sak som kommer från X-Pro2 är C-läget på exponeringskompensationsratten. Vrider du ratten ett halvt varv från nollan hamnar du på C. Det betyder att du istället för att behöva vrida på den designerade ratten kan använda det främre inmatningshjulet för att justera exponeringskompensationen. Manövern gör dessutom att du kan justera kompensationen i fem steg istället för de tre steg som ratten tillåter. Även här är det bra med valmöjligheter.

Flera av knapparna går dessutom att programmera så att man kan få de funktioner man vill precis där man vill ha dem. Även här är valmöjligheterna väldigt bra.

Sammantaget kan man säga att de nya reglagen och ändringarna i de ärvda reglagen gör kameran väldigt smidig att använda. Den är så pass flexibel att man kan ställa in allting så att det passar ditt sätt att fotografera.

Slutligen har X-T2 fått gänga för trådut­lösare på avtryckaren. Något som saknades på X-T1.

Behöver inte bli mycket bättre

Om man kastar ett öga genom den nya elektroniska sökaren, när den är i sitt boost-läge, så inser man att de elektroniska sökarna har kommit en lång väg sedan de första dök upp på marknaden.

Jag tycker personligen att optiska sökare är svårslagna, men när det gäller sökaren i X-T2 finns det inte mycket att klaga på. I boost-läget uppdaterar den sig med 100 bilder i sekunden, men redan i standard-läget med 60 bilder i sekunden fungerar den mycket bra. Det är inte mycket som skiljer den från en optisk, förutom vitbalanseringen (jag gillar att se hur det ser ut, inte hur kameran uppfattar det, även om det senare är en fördel eftersom man ser hur bilden blir) vilket jag kan störa mig lite på, men det gäller elektroniska sökare generellt och inte denna specifikt.

Boost i greppet

Fujifilm X-T2 är en ganska lätt och smidig kamera. Det gör att när man monterar de ljustarka zoomarna i XF-serien blir kameran ganska framtung. Detta går att motverka genom att montera batterigreppet VPB-XT2, den ger ett stadigare grepp och lite mer tyngd i kamerahuset. Men det är en parentes när det kommer till vilka funktioner batterigreppet bidrar med.

I batterigreppet får det plats två extra batte­rier, det innebär att du totalt sett kan ha tre batterier i kameran. Väl uttänkt eftersom de spegellösa kamerorna drar lite mer batterier än en traditionell dslr. Enligt Fujifilm ska man kunna ta uppemot 1000 bilder innan de tre batterierna tar slut. Man kan även ladda batterierna i greppet direkt via en sladd istället för att behöva ta ut alla batterier och ladda dem vart och ett.

När du skruvar på batterigreppet ökar seriebildsförmågan från respektabla 8 bilder per sekund till 11 bilder per sekund. Det är en bild snabbare än Canon 7D Mark II som är en av konkurrenterna i den här klassen. Vad gäller videospecifikationer så ökar möjligheten att filma i 4K med 20 minuter när du skruvar på greppet, från 10 minuter till 30 minuter. För filmaren tillkommer även ett hörlursurtag när man skruvar på batterigreppet. Vill du således filma mycket med kameran är de dryga 3000 kronor som greppet kostar nästan obligatoriskt. Det gör att du hamnar på en totalkostnad som är uppe i runda slängar 20  000 kronor. Om du vill fota sport med kameran är du nog också sugen på de tre extra bilderna i sekunden som greppet ger.

Proffsig autofokus

Autofokusen har fått sig ett lyft från X-T1:an, av de 325 af-punkterna är 169 fasdetekterande, den här fördelningen gör att man med hybrid-af:en (alltså båda systemen) har täckning över i stort sett hela bildytan. Den har också blivit lite snabbare tack vare en ny processor och nya algoritmer. Men en av de största uppdateringarna finns i menyn. Fokuseringen har nämligen fått ett gäng special­inställningar för den följande fokuseringen.

Du kan välja hur du vill att kameran ska reagera när det dyker upp saker framför det föremål du fokuserar på. Om den snabbt ska hoppa på det nya föremålet eller om den ska hålla sig kvar på det första motivet. Du kan även välja om den ska vara beredd på att följa saker som rör sig i en jämn takt eller om den ska reagera snabbare på saker som accelererar och bromsar in. Det finns fem olika förinställda lägen som passar till olika ändamål och sedan finns det ett sjätte där du själv kan ställa in de olika parametrarna. Det här är funktioner som man ser på de stora tillverkarnas proffskameror, det känns imponerande och roligt att Fujifilm valt att stoppa in tekniken i X-T2. Till råga på allt så fungerar det bra också! Inte riktigt lika bra som till exempel Canons 1DX mark II, men det kan man knappast begära.

Vill man vara vrång kan dock den mängd inställningsmöjligheter som finns ge upphov till förvirring hos användaren. Man kanske funderar mer på om man faktiskt ställt in allt rätt än på att fotografera ordentligt. Det kan ju också vara så att man inte ställer in allt rätt och därför blir kamerans prestanda sämre än vad den egentligen är. Det är visserligen inte Fujifilms fel om deras kunder inte kan ställa in deras kameror (det är ganska tydligt förklarat) men risken finns. Det kan vara värt att nämna.

Bra för film

Den nya hårdvaran och mjukvaran i kombination låter kameran filma i 4K i upp till 30 minuter om batterigreppet används.

Är du seriösare med ditt filmande har du möjlighet att använda en plattare profil som kallas F-log för att lättare kunna bearbeta klippen i efterhand. Bildkvaliteten ser också väldigt bra ut, betydligt bättre än filmklippen från den tidigare generationens sensorer. Men för att den ska bli riktigt intressant för videofotografer bör nog hörlursuttaget ha suttit på kamerahuset istället för på batterigreppet.

Bildkvalitet

X-T2 är Fujifilms första kamera som kan filma i det populära 4K-formatet. X-T1 var inte så imponerande på filmfronten, men X-T2 är alltså ett rejält lyft. Sensorn är som sagt samma som i X-Pro2 som fick det högsta betyget en aps-c-sensor fått av oss hittills. Det innebär att det är en av de bästa aps-c-sensorerna på marknaden. Om inte den allra bästa.

Slutsats

X-T2 är perfekt för dig som tyckte att X-Pro2 verkade bra men inte riktigt var din typ av kamera. Här får du samma fantastiska bildkvalitet men i ett paket som kan leverera i samma, eller högre, tempo än sina konkurrenter.

X-T2 gör sig perfekt i händerna på den som vill ha en smidig kamera för att fota sport, natur, reportage och framför allt gillar att kunna anpassa reglage till ens egna önskan.

Det är en riktigt kompetent kamera, men tänk på att för att du ska få ut all prestanda måste du skaffa även batterigreppet. Det är där en del av magin sitter.