Test: Fujifilm X20 Lite snabbare – något bättre

Nya Fujifilm X20 kan ses som den bantade versionen av storebror x100s, som vi recenserade i förra numret av Kamera Bild. Men förutom detta är x20 en upptrimmad variant på den redan omtyckta föregångaren x10 från förra året.

Många delar av tekniken vi hittar innanför skalet hos x100s finner vi också hos x20: sensormönstret hittar vi även hos de högre modellerna x-Pro1 och x-e1 och ger minskad problematik med falsk färg och moiré. Sensorn är däremot mindre med sina 2/3 tum och en något lägre upplösning på 12 megapixel. x20 har därför också fått de fasdetekterande pixlar som används till autofokusen. iso-omfånget är mellan 100 och 12800 iso, och objektivet som sitter i kameran är samma Fujinon 28-112mm/2,0-2,0 som hos x10, som alltså ger en zoom på fyra gånger.

En stor skillnad mellan x100 och x100s var att Fujifilm arbetat en hel del med kamerans hastighet – det var många som var missnöjda med flera små detaljer som nu fixats till x100s. Samma relation gäller mellan x10 och x20 – de delar som man inte fixat fullt ut har nu förbättrats till nya x20.

Samma design

Att titta på en x20 och jämföra med x10 gör att man inte ser några direkta skillnader. Tittar man närmare kan man se att knappen för råformat fått ge vika för att nu vara en q-knapp med snabb åtkomst för inställningsmenyn i kameran. x20 har också fått en ögonsensor för att främst stänga av skärmen, när man använder den optiska sökaren, något som var både väntat och behövligt, och också fungerar mycket bra.

Knapparnas upplägg funkar fint, och det är kanske också därför som Fujifilm inte ändrat på dessa. Reglaget för exponeringskompensation är däremot inte helt klockrent. På x10 var man rädd för att den lätt skulle ändras då det sitter åtkomligt på utkanten av kameran, vilket gör det lätt att justera den – något som känns svårare nu. Smart – men å andra sidan blir det svårare att justera reglaget med en hand. En annan liten detalj är att fokusreglagets val för manuell fokusering nu sitter i utkanten, vilket gör att man snabbt kan trycka till för att växla mellan mf och af-s utan titta.

Alla dessa delar tillsammans bidrar till en bra sammansatt kamera, med en bra känsla både när man använder den med en eller två händer. Greppet är helt okej trots sin glatta framsida, men förbättras en hel del genom gummiplattan för tummen.

En summering av designen ger ett kvalitativt och smart intryck, och jag tycker också att de små förändringar som vi ser här är till de bättre – precis på samma sätt som de förändringar vi hittar mellan x100 och x100s.

Optisk sökare utan kontroll

En av de styrkor som x20 har mot andra kameror i samma klass är den optiska sökaren, som nu fått den ögonsensor som jag saknade hos x10. Nytt är också att sökaren har ett digitalt överlägg, där du ser information om exponering och fokus. De digitala siffrorna visas i svart när ljuset är tillräckligt, och skiftar till grönt när det är lite dunklare. Jag hade hellre sett en annan mer synlig färg – det gröna går inte helt ihop med mörkret runtom.

Så långt låter det bra, men det finns ändå vissa problem som påverkar fotograferingen. Det första och kanske viktigaste är avsaknaden av den ruta som visas hur bilden kommer att beskäras – som finns hos x100s. Eftersom vinkeln mot objekten du fotograferar mot inte är samma i sökaren som hos sensorn, eller skärmbilden, så vet du egentligen inte hur bilden kommer att se ut när du tar den. Dåligt

tycker jag själv, eftersom jag gärna vill komponera bilden direkt, inte behöva titta på den senare och se att den blev som jag tänkt mig.

En annan detalj som ibland kan vara störande är att man ser objektivet nere i högra hörnet i sökaren vid kortare brännvidder än 40 millimeter. Kanske ofrånkomligt, men plötsligt behöver man ha även denna kontroll.

Tyvärr innebär detta att den optiska sökaren totalt sett fungerar sådär, vilket är synd eftersom det är en av de mer smarta funktionerna hos kameran. Om det bara är viktigt för dig att få en optisk sökare så funkar det – men räkna med att du inte kommer i närheten av samma kontroll som den hos en spegelreflexkamera.

Skärm

Vill du inte förlita dig på den optiska sökaren kan du så klart i stället använda skärmen. I x20 har skärmen på 2,8 tum fått en upplösning på 460 tusen bildpunkter, något som jag tycker är lite för lågt för en kamera i denna klass. Tyvärr upplevs skärmen också rätt matt, och upplösningen bidrar till att skärpan och kontrastrikedomen man skulle vilja ha inte finns där. Varför inte använda sig av en bättre, mer högupplöst skärm?

Skärmen är också rätt långsam på att justera sig själv när man växlar mellan ljusa och mörka områden, exempelvis från att fotografera ut genom ett fönster till att fotografera inomhus.

Osäker fokusering

Liksom hos liknelsen mellan x100 och x100s har Fujifilm satsat på att förbättra snabbheten i autofokusen hos x20, så att den faktiskt blivit snabbare än hos x10. Däremot är det ingen revolutionerande skillnad vi märker här, och faktum är att jag heller inte tycker att den är särskilt snabb. Många gånger fungerar det ändå fint, men minst lika många gånger hamnar den i ett läge att leta efter fokus, även om det man fotograferar befinner sig utomhus och är stillastående.

Många gånger känns också fokuseringen osäker. Ibland får jag indikering att den låst fokus rätt genom att rutan blir grön, men när jag tittar på skärmen eller tar en bild så ligger fokus ändå fel. Att man inte kan lita på fokusindikeringen gör det något problematiskt, och riktigt dåligt. Tyvärr så hade också x100s en släng av samma syndrom.

Känner man istället att man vill använda den manuella fokuseringen så får man också en tuff uppgift framför sig. Genom snurreglaget på kamerans baksida reglerar man fokusen, och får då en avståndsskala som hjälper dig att hitta rätt. Liksom problematiken hos föregångaren så blir känslan i handhavandet riktigt dåligt, och det är svårt att snabbt och hyfsat exakt ta sig till det fokusläge man vill. Till hjälp har du i och för sig konturer som visar var skärpan befinner sig, men det hjälper knappast när utväxlingen för fokuseringen, tillsammans med hur du ställer in fokus, inte fungerar så bra.

Jag tycker det är konstigt att Fujifilm inte sett över denna funktion när man ändå säger att man förbättrat så mycket mot föregångaren x10. Det finns de som vill använda manuell fokusering, och har man också problem med autofokusen i vissa lägen så kan hela situationen ibland bli rätt frustrerande.

Funktioner

En spännande funktion som vi ser i Fujifilms kameror är valen av de olika filmsimuleringarna. Genom att välja en passande »film«kan man justera utseendet på sina bilder som man tar i jpeg. Det finns exempelvis den något mer färgmättade Velvia, eller dämpade och softa Astia. För svartvit fotografering finns filter för både de röda, gröna och gula färgerna. Vill du leka med resultatet, eller bara ha roligt, så är dessa inställningar rätt kul att leka med.

Förutom detta finns också ett välfungerande panoramaläge, som låter dig fotografera i upp till 360 grader åt valfritt håll med en upplösning av 11520x1080. Det fungerar, och det riktigt bra.

x20 har också en inbyggd råkonverterare som låter dig producera en jpeg av den bild du tagit i råformat. Det här börjar bli standard nu, men det som är synd hos x20 är att du inte kan se resultatet av dina inställningar du valt, innan du sparar själva bilden. Detta borde Fujifilm fixa med en firmwareuppdatering.

Batteritiden är heller inte till kamerans fördel. Använder du kameran som vanligt, tittar lite på dina bilder du tar och navigerar i menyerna, så klarar du dig tyvärr inte allt för långt på en laddning.

Bättre film än hos X10

Tyvärr finns ingen inspelningsknapp för filmning, utan detta måste i stället justeras med vridreglaget på kamerans ovansida, vilket är dumt om du snabbt vill starta en inspelning. I högsta upplösningen 1080p med 60 eller 50 bilder per sekund kan du spela in 14 minuter film med en bitrate på 36 megabit.

Kontrollerna du får vid filmning är heller inte så många som man skulle vilja. Ljudnivån går att justera, men i övrigt så finns inga andra möjligheter till manuell justering under pågående inspelning.

Det märks som en tydlig markering av Fujifilm att x20 inte är gjord för att användas för filmning, utan snarare en extra funktion som användaren fått med sin kamera. Tyvärr känns detta något konstigt, då närapå alla av dagens kameror är uppbyggda för att lätt kunna användas för filminspelning.

Bildkvalitet

Fujifilm x20 presterar bilder direkt ur kameran som är i likhet med x10, vilket innebär bra i förhållande till sensorns storlek. Även om kameran är något större än kompaktkameror, så innebär detta ändå inte att bildkvaliteten är mycket bättre. Det vi ser är att kameran lägger på rätt så mycket brusreducering, även vid låga känsligheter, vilket såklart påverkar återgivningen av detaljer.

När vi tittar närmare på filmkvaliteten hos x20 så ser vi att den är något bättre än hos x10. Över lag ger den en rätt ren bild som är vare sig fantastisk eller dålig.

Slutsats

Mina tankar kring Fujifilm x20 är något delade. För det första gillar jag funktionerna, formatet på kameran och vad man kan göra med den. Det som är synd är att Fujifilm inte tagit chansen fullt ut med att förbättra de brister som vi såg hos x10. Detta gjordes med nya x100s, där många funktioner var förbättrade från x100. Tyvärr lyckas de inte med samma sak när det gäller x20, även om de arbetat en del på den generella hastigheten hos kameran.

Men att använda kameran som en allroundkamera fungerar ändå rätt bra. En av de större nackdelarna är autofokusen och den manuella fokuseringen som inte känns helt klockren. Något som är till både fördel och nackdel är den optiska sökaren som just är – en optisk sökare – men inte bjuder på så mycket mer.

För den som fotograferar för att redigera i efterhand kan det också vara värt att veta att du inte kan använda högre iso-värden än 3200 om du vill spara i råformat.