Test: Olympus OM-D E-M10 Snygg, snabb och bra

Olympus nya OM-D E-M10 är den tredje kameran i Olympus OM-D-segment, och är egentligen en bantad version av de två högre modellerna E-M1 och E-M5. Många av de riktiga godsakerna har Olympus valt att ta med, och några saker är till och med bättre.

Upplösningen känner vi igen – 16 megapixel, en sensor i micro fourthirds-format och ett iso-omfång på mellan 200 och 25600 iso, samma som i den tidigare hyllade OM-D E-M5. Processorn är också uppsnabbad och uppgraderad, liksom möjligheten att spela in video i progressivt läge.

Design

Designmässigt svängde Olympus om något med nya E-M1 från i höstas, som övertog platsen som företagets flaggskeppskamera. Nu är E-M10 här i en design som är riktigt lik OM-D E-M5, på alla vis. Den designen blev också väl mottagen av användarna av många anledningar – Olympus lyckades plocka in många knappar, inställningsmöjligheter, bra handhavande, och skapat en paketering som var liten och kompakt, men ändå kompetent.

HosOM-D E-M10 ser det likadant ut, även om några små förbättringar finns. Upplägget är i stort detsamma, med två vridreglage för inställningar, för tumme och pekfinger. Känslan i reglagen är något förfinad med lättare och mjukare snurr, även om de har ett lämpligt motstånd. Knapparna känns också bra, men en stor förbättring här är funktionsknappen och bildvisningsknappen som påE-M5 satt inklämda i anslutning till skärmen, vilket gjorde dessa rejält svåranvända. PåE-M10 sitter de nu ovanför tumgreppet – vilket är en klar förbättring.

Greppet över lag är mycket bra på kameran, och tum-plasten som står ut en bit skapar tillsammans med den främre designade utbuktningen en bra känsla i handen. I stort sitter alla reglage och knappar nära till hands och gör kameran enkel att använda på alla vis.

Olympus fortsätter att slänga in smarta funktioner i sina kameror, och i E-M10 ser vi arvet från de högre modellerna. Menysystemet erbjuder på gott och ont lika många inställningsmöjligheter. Det är mycket bra för den som vill utvecklas i sin fotografering, men kanske också jobbigt för den som är osäker på vad allt betyder.

Möjligheter till wifi hittade vi iOM-D E-M1, men inte hos E-M5. Men så klart så får E-M10 detta – och kan styras tillsammans med appen Olympus Image Share. Att koppla upp kameran går snabbt och är enkelt – det enda man behöver göra är att trycka på wifi-symbolen på skärmen så startar funktionen som fixar uppkopplingen. Det du behöver göra är att fotografera av skärmen med en qr-kod, sedan är kameran och din smartphone sammansatta. Smidigare blir det inte. I appen kan du sedan också göra en del inställningar, zooma, ändra inställningar och tanka hem redan tagna bilder från minneskortet. Funktionen är riktigt användbar om man snabbt vill få iväg sina bilder eller styra kameran på avstånd.

Bildstabiliseringen har däremot nedgraderats lite från E-M5, och bjuder hos E-M10 på versionen med tre axlars stabilisering i stället för fem. Frågan är i vilka situationer detta egentligen krävs – vid testning var det inga problem att fotografera på frihand med långa slutartider – den känns alltså rätt bra ändå.

Skärmen är däremot bättre, och samma som den vi hittar hos E-M1, med en upplösning på 1,04 miljoner bildpunkter. Smart här är också att ljusstyrkan på skärmen nu kan justeras efter omgivningsljuset, precis som hos E-M1, vilket förenklar en hel del då man slipper bli bländad kvällstid – och se ingenting under dagtid. Skärmen är över lag mycket bra, och att den går att vinkla i ett led hjälper till att fotografera exempelvis makro eller ovanför huvudet. Tryckkänsligheten är också den riktigt bra, vilket gör att du kan sätta fokus och trycka av en bild genom att använda skärmen. Det som är synd är däremot att det inte går att justera ikoner och inställningar mer genom att använda skärmen – utan man måste många gånger ändå gå in i menyerna för att ändra vissa grundläggande inställningar.

Inspelning av video fungerar ungefär som hos E-M1. Bildkvaliteten är densamma med full-hd i 1080p i 30 bilder per sekund i 24 megabit, vilket är bra. Däremot saknar vi fortfarande de delar som vi påtalade hos E-M1 – nämligen ökad kontroll. Just nu kan vi göra några enklade justeringar för ljudinställningen i menyn, men under inspelning så är du fast i det läge du valt, utan möjligheter att justera inställningarna. Det enda du kan göra när du tryckt på inspelningsknappen är att låsa eller låsa upp exponeringen, eller justera fokuspunkten genom att trycka på skärmen.

Därför är det ett problem om du vill spela in film på ett smart vis, eftersom du blir så låst. Film på E-M10 hade i stället kunna varit kraftfullt med tanke på alla knappar, reglage och inställningar man egentligen skulle kunna göra i kameran.

Dessutom har kameran fått funktionen med fokus-peaking i fotograferingsläget, något som tyvärr inte alls verkar gå att använda i videoläget vid manuell fokusering. Däremot går det att lägga på effekter vid inspelning av film, något som också syns direkt på skärmen. Föurtom detta kan du, om du reducerar bildkvaliteten, också ta bilder samtidigt som du spelar in film, utan att filmen avbryts. Det är användbart om du bara får en chans, men inte kan välja mellan att spela in film eller fotografera, vilket är ett plus.

Autofokus

Kamerans autofokus fungerar snabbt och bra. Det är enbart i vissa situationer i mörkt ljus som den tar lite längre tid på sig, men sätter ändå skärpan rätt, även om det några få gånger också blir fel.

Inställningen för fulltids-autofokus gör att kameran förfokuserar på det som den tror att jag kommer att fokusera på, något som också förkortar tiden det tar att faktiskt sätta fokusen för kameran. På så vis känns också kameran mycket snabbanvänd även i situationer där man direkt vinklar upp kameran och knäpper av en bild. På så vis fungerar den som en snabbanvänd gatufotokamera.

För den som gillar manuell fokusering finns en hel del roliga inställningar att justera. Bland annat hittar vi funktionen för förstoring av bilden för att lätt kunna se var skärpan sitter, men även fokus-peaking som visar sökarbilden med ökad kontrast för att visa var skärpan ligger. Tyvärr reducerades bilduppdateringen när man använde detta läge, något gör att det ändå inte blev helt lätt att ställa in skärpan manuellt.

En närmare titt på bilderna i jpeg-format från OlympusOM-D E-M10 ger exakt samma bildkvalitet som hos tidigare E-M5, med samma sensor. Bilder tagna i råformat ser även de identiska ut med E-M5, gällande brus och dynamiskt omfång.

Bilderna känns riktigt fylliga och skarpa, och bildkvaliteten är riktigt fin när man tittar på bilderna i 100 procent i exempelvis Photoshop.

När vi kollar hur kvaliteten på film ser ut ser vi även här många likheter med E-M5, även om den presterar något skarpare bilder med högre detaljnivå, och E-M10 är alltså något oskarpare.

Slutsats

OlympusOM-D E-M10 är en mycket bra kamera. Den både har prestanda på pappret, och fungerar så i praktiken. Och det vi hittar innanför skalet är på två vis: dels kan man säga att E-M10 är en bantad version av E-M5, då den bland annat saknar vädertätning, den avancerade bildstabiliseringen samt Olympus tillbehörskoppling ap2 – men å andra sidan har den fått en bättre skärm, snabbare bildprocessor och förbättrad design, samt ärvt många funktioner som vi finner hos E-M1.

På så vis blir kameran en bra mix av Olympus bästa, och har du varit sugen på en systemkamera i micro fourthirds-format som är liten, eller kanske kollat in E-M1/E-M5 – då är det väl värt att ta en titt på E-M10.

Kameran lämpar sig mycket väl till egentligen alla typer av fotografer, då den både presterar bra tekniskt och känns snabb. Kameran innehåller också riktigt många bra funktioner och genvägar för att snabba upp alla val i fotograferingssituationerna, men är ändå enkel att använda för den som vill utvecklas i sin fotografering.