Test: Sony A7R - Skarp fullformatare

Man märker att det blir allt viktigare för tillverkare att tänka på storleken när det gäller kameradesign. Fotografer vill bära allt mindre, men helst hålla sig kvar på samma nivå när det gäller bildkvalitet. Sony har tagit fasta på detta och lyckas med nya A7R tänka både smått och stort – samtidigt.

Egentligen kommer kameran i två versioner, en med 24 megapixel och med det så kallade optiska lågpassfiltret – Sony A7. Men här testar vi A7R som är den skarpare versionen där Sony valt att ta bort lågpassfiltret och samtidigt höja upplösningen till 36 megapixel. Sensorn har en känslighet på mellan 100 och 25600 iso.

Film spelas in i 60 eller 25 bilder per sekund i full-hd 1080p.

Riktigt skön

Det var rätt många saker jag reflekterade över när jag började använda A7R. Det första var att den inte var särskild snygg, jag övertygas inte helt över utseendet, men å andra sidan så är det heller inte designen som gör kameran. Annat är det med känslan, som är riktigt bra, och därför också fått mig att gilla just designen mer och mer.

Sony A7R känns riktigt gediget byggd, och är tillverkat av en magnesiumlegering, något som också syns på kameran – den utstrålar en seriös hållbarhet. Greppet är också riktigt bra, och det på många vis. Först och främst så ligger den som en smäck i min högerhand, med ett uttalat och skönt grepp och lagom avstånd till alla kontroller, knappar och reglage. Det andra som gör att det blir riktigt bra är materialvalet, som är någon sorts gummiblandning. Själva greppbarheten är suverän, och jag är aldrig rädd att tappa kameran. På baksidan finns också en gummerad yta för tummen, som ökar känslan ytterligare.

Knappar och reglage ger däremot lite av en blandad upplevelse. Ovansidan fungerar fint i klassisk Sony-anda, med ett programvalshjul och ett hjul för exponeringskompensation. För pekfingret och tummen finns inställninghjul att snurra på, och dessa utgör nyckelfunktionen i designen – och alla dessa hjul fungerar mycket bra, med bra känsla och rätt tröghet. På baksidan hittar vi ett väljarhjul som fungerar som knappar, samt ett reglage som går att trycka upp eller ned beroende på funktion. Uppåt är i ursprungsläget ett val mellan manuell eller automatisk fokusering om man trycker in knappen eller inte, eller exponeringslåsning om man trycker reglaget nedåt, och trycker på knappen.

Knappupplägget är över lag snabbjobbat och fungerar bra, och det finns dessutom en funktionsknapp och två custom-knappar på baksidan. Egentligen är det bara två knappar som kommer i kläm för hur de fungerar och det är meny- och c2-knappen. Knapparna sitter alldeles för svåråtkomliga ovanför skärmen, eftersom skärmen går ut så långt. Tyvärr känns det lite ogenomtänkt att tränga in knapparna där eftersom de blir så svåråtkomliga. Detta gäller också inspelningsknappen för film, som sitter på den rundade högerkanten.

En riktigt dålig grej är vägen att gå för att kolla inzoomat på en redan tagen bild. Först måste du trycka på zoomknappen (som ligger illa till), sedan vänta någon sekund på att bilden kommer upp, och då är den helt inzoomad. Sedan kan du zooma med tumhjulet, men det går rätt segt. Segheten gör att det blir rätt långsamt att kolla efter exempelvis var skärpan hamnade på bilden.

Riktigt bra sökare,bra skärm

Kameran har utrustats med en 3-tumsskärm med en upplösning på 1,23 miljoner bildpunkter, som är vinklingsbar runt 80 grader uppåt och 45 grader nedåt. För övrigt så är det samma som man hittar i A99. Jag tycker det är något synd att man inte satt in en extra led i den så man kunde vinkla den mer, något som jag tror att kameran skulle vinna på.

Men skärmen känns klar, detaljerad och bra. Det enda jag kan invända mot är att den ibland är något seg på att ställa in sig rätt om man snabbt växlar mellan ljust eller mörkt, samt att vitbalansen tar några sekunder på sig att justera sig när man fotograferar i svagt ljus.

Den elektroniska sökaren är däremot riktigt bra, med en upplösning på 2,36 miljoner bildpunkter. Det syns också att den har denna upplösning, eftersom bilden är riktigt skarp och tydlig. Till skillnad från skärmen så är sökarens bild snabbare på att uppfatta förändringar, och ger en helhet som är riktigt bra – och riktigt skön att använda. I sökaren finns också en del bra information, som exempelvis valt programläge, antal bilder, bildkvalitet, iso, bländare, slutartid och exponeringskompensation. Den senaste syns på ett smart vis som en hel rad nedanför sökarbilden, vilket gör att du kan justera reglaget för exponeringskompensation utan att släppa ögat från sökaren. Ett extra plus är att man kan ställa in en funktion som visar överexponerade ytor som ett zebra-mönster. Riktigt bra.

Växling mellan skärm och elektronisk sökare sker automatiskt via den inbyggda sensorn som märker om du håller sökaren mot ögat eller inte. Också den fungerar smidigt och växlar snabbt, bra och rätt.

Kontrastdetekterande fokus

Snabbheten hos autofokusen hos A7R är nog tyvärr inte dess starka sida. Det är inte direkt långsamt, men heller inte direkt snabbt. Vissa gånger kan det en halv sekund innan den låst sig, men å andra sidan så känns den hyfsat säker på sin sak, och när den väl hittat så är det prick på. Också följande autofokus fungerar mycket bra, där kameran hänger med i objektets rörelse, och hur du som fotograf flyttar kameran.

Funktionsmässigt har A7R utrustats med kontrastdetekterande autofokus via sensorn, medan den nästan likadana A7 fått hybridfokus med både kontrast- och fasdetekterande autofokus. Detta är antagligen också en av anledningarna till att autofokusen inte är supersnabb – vanligtvis brukar den fasdetekterande autofokusen vara snabbare än den kontrastdetekterande.

Däremot är manuell fokusering någonting som Sony varit bra på länge. De har lyssnat på vad fotografer vill ha och behöver, och helt enkelt följt detta. Så gäller även med funktionerna i Sony A7R. Dels så finns möjligheten att välja så kallad fokuseringshjälp via konturframhävning, i hög, mellan eller låg nivå, samt välja mellan färgerna gul, röd eller vit. Detta fungerar för både sökaren och skärmen, och hjälper till rätt så mycket för att snabbt hitta fokus rätt. Funktionen fungerar klockrent, och är nästan ett måste för att få till den manuella fokuseringen snabbt och bra. Som extra hjälp kan du även välja att få en inzoomad bild för att mer exakt se var skärpan ligger.

En annan detalj som gör det hela ännu bättre är utväxlingen som kameran har när det gäller hur snabbt den manuella fokusen ändrar sig. Vrider du snabbt på fokusringen så kommer du också snabbare till den andra änden av fokusområdet. Vrider du långsamt får du precision. Faktum är att detta är något av den bästa manuella hanteringen jag stött på hos en kamera av denna typ. Tack Sony!

Hyfsat filmläge

Att filma med Sony A7R går också mycket bra. Till förfogande har du en del möjligheter, men också en del saker som inte fungerar. Det vanligaste problemet som folk funderar på när det gäller inspelning av film är möjligheten att justera bländare eller slutare under inspelning, något som inte går med A7R. Däremot finns en del andra spännande saker. Du kan exempelvis justera iso, ändra från olika autofokuslägen eller till och från manuell fokusering, justera exponeringskompensation, låsa eller låsa upp exponeringen eller byta fokuspunkt. Allt detta utan att inspelningen bryts.

En annan bra sak är också att det finns möjlighet att byta utsnitt för filminspelning från att använda hela sensorn till att använda den i aps-c-storlek, om du har ett fullformatsobjektiv monterat. Två brännvidder i ett objektiv alltså.

Extra bra är också att vi i filmläget kan nå samma funktionalitet för den manuella fokuseringen som vi hittar i fotograferingsläget, nämligen att få konturförstärkning där skärpan ligger. Detta, tillsammans med möjligheten att snabbt byta från manuell fokus till automatisk gör att det finns en stor potential hos A7R för den som gillar att filma.

Fler objektiv på gång

Både Sony A7 och denna kamera, A7R, har e-bajonett – vilket innebär att du måste använda dig av objektiv från nya fe-serien för att få fullformats-storlek. Du kan som vanligt använda dig av e-objektiv, men får då bara aps-c-upplösning. Värt att nämna är att det är fler fe-objektiv på gång, och inom en snar framtid kommer vi, förutom 35mm/2.8 som användes i testet, också hitta 24-70mm/4 oss, 70-200mm/4 Goss och 55mm/1.8. Med Sonys egen adapter går det också att använda objektiv med a-bajonett.

För den som redan använder andra märken finns också en hel del tillverkare som gjort adaptrar för att kunna använda andra objektiv. Själv har jag testat med flera Nikon-objektiv, och detta fungerar utan problem – även om autofokusen då inte fungerade.

Bildkvalitet

Sensorn i Sony A7R är samma i strukturen som vi hittar i Nikon D800E, vilket innebär ett fantastiskt bra dynamiskt omfång, hög upplösning och riktigt bra detaljskärpa. Bilderna den producerar är också som de vi hittar hos D800, men med lite bättre brusreducering.

Bildkvaliteten är alltså bland de bättre vi sett för en kamera i fullformat. För film så hittar vi en jämn och fin filmkvalitet som är som de flesta kameror i segmentet som kan spela in i full-hd.

Slutsats

Det är lite svårt att inte imponeras när sensorerna blir större, kamerahusen mindre, upplösningen högre och möjligheterna att fotografera i svagt ljus blir bättre. Sony har tagit vara på att fotografer söker mindre kameror som är lika potentiella som de riktigt stora, och med A7R har de också lyckats riktigt bra.

Det är lätt att säga att denna kamera passar de flesta – för det gör den faktiskt – men tittar man på vad den har att erbjuda så ser vi att det främst är en flört med de fotografer som söker en riktigt bra bildkvalitet och hög upplösning i ett kompakt utförande.