Test: Hitta rätt stativ för sommarens fotoäventyr

Områdena vi testat är stabilitet, känslan av kvalitet, användningsområden och funktion, samt vad man faktiskt får för prislappen. Beroende på användningsområde kan exempelvis ett stativs vikt vara det mest intressanta i ett läge, medan maxbelastning eller funktion kan vara viktigt i ett annat.

I testet utgår vi ifrån vanlig fotografering med systemkamera utrustad med normalzoom, och har försökt väga alla betyg i jämförelse med vikt och storlek för att få relationen så rättvis som möjligt. I de fall ett objektiv haft ett inbyggt eller medföljande stativhuvud har vi räknat bort detta – vi har endast testat stativets funktioner.

Benro A3580T, aluminium

En robust konstruktion som inte bara ger intryck av kvalitet, utan har även det. Vredena för benen är av gummi, vilket gör det enkelt och skönt att vrida åt och upp låsfunktionen. Alla leder känns också tröga och stumma, vilket höjer kvalitetskänslan ytterligare. Konstruktionen känns likadan som både Gitzo och Dörr.

Mittenpelaren är vändbar för foto nedåt, och har samtidigt en krok för möjlighet att hänga på tyngder för extra stabilitet. Däremot kan du inte sätta kameran direkt på stativet utan mittenpelaren. Spärren för benutfällningen känns något trög, även om greppet om den är bra.

Stativet har många detaljer som är bra, bland annat vändbar skruv för att få två dimensioner till stativhuvudet. På toppen finns både inbyggt vattenpass och kompass – det senare vittnar om användningsområdet: utomhus. Därför går det även att byta ut gummifötterna till medföljande spikes, perfekt om du fotar på exempelvis is. Men här kan också tyngden bli ett problem eftersom man ofta vill ha lätta prylar med sig i svårtillgänglig terräng. För sitt pris ger den otroligt mycket stativ för pengarna.

Benro C3580T, kolfiber

Benros andra stativ är av samma modell som det första, med största skillnaden att det är tillverkat i kolfiber. I övrigt är konstruktionen precis likadan, förutom att gummivredena för benen är något större. Men några skillnader finns, bland annat en högre maxhöjd (12 centimeter mot aluminium-versionen) på 187 centimeter och en ökad maxbelastning till 18 kilo.

En annan skillnad är vikten, stativet är runt 15 procent lättare, eller 300 gram, mot A3580T. Skillnaden är inte så påtaglig, men betyget på användningen blir högre än för aluminiumversionen – lättare vikt med bibehållen stabilitet och möjlighet till ökad belastning. Däremot är priset över det dubbla, vilket kan vara svårt att motivera.

Benro C2980T, kolfiber

Tittar vi närmare på den enklare varianten ser vi ändå många intressanta funktioner, som vändbar mittpelare, som också är utvikbar för att nå ut åt sidan. Konstruktionen hos benen är gjord för att inte släppa in damm eller sand.

Stativets mittpelare har också en tyngdkrok för att ge extra stabilitet, tillsammans med ett vattenpass för att hjälpa till vid oplant underlag.

Totalt sett är konstruktionen svagare än C3580T, vilket också visar sig genom att stativet tål runt 30 procent mindre tyngd enligt specifikation, alltså 12 kilo.

Benro C4780T, kolfiber

Stativet är en robust konstruktion med ett intryck av kvalitet. Ett av handtagen har neoprenbeklädnad. Storleken på den roterbara plattan som man fäster kameran i är stor, vilket gör att stabiliteten blir extra hög genom anläggningsytan, som också lämpar sig till större kameror eller kameror med tunga teleobjektiv.

Delningarna i benen är liksom C2980T dammtäta, och skruvas, vilket fungerar mycket bra. Stativet har ingen mittpelare, vilket gör att det blir extra stabilt, men inte går att justera lika mycket som ett stativ med mittpelare. Med utfällda ben kommer man ned långt, vilket är bra. Inbyggt vattenpass och bortskruvbara gummifötter, kan ersättas med spikes.

Dörr A4, aluminium

Tittar man på Dörrs A4 ser man slående likheter med både Benro och Gitzo, med några få förändringar på detaljer, bland annat kommer du ned riktigt lågt. En annan skillnad är låsfunktionen för benutfällningen som är fjädrande, vilket kan vara till både fördel och nackdel – du måste till exempel fälla ut benet fullt ut innan du fäller in det till någon av de tre positionerna du vill använda.

Mittpelaren är vändbar för foto nedåt, och har en krok för extra tyngd och stabilitet. Stabiliteten är också riktigt bra, och stativet ligger i det bättre segmentet i testet. Plus för möjligheten att vända skruven på stativhuvudsplattan för att få kunna använda två dimensioner – men ett riktigt stort minus är att stativhuvudet inte går att fixera helt när man använder den lilla skruven. Detta drar så klart ned betyget, på ett stativ som ändå håller en hög klass för sitt pris.

Gitzo GT2541 serie 2, kolfiber

Kolfiberstativ från Gitzos serie 2, som har minst vikt i förhållande till vikten den tål. Detta märks också på designen – lätt och stabilt med hög kvalitetskänsla rakt igenom, där alla leder känns stumma utan att glappa. Den viktiga kroken för att hänga tyngd under stativet finns också, något som är extra viktigt på detta lätta stativ. Skruven för stativhuvudet går att vända. För den som vill komma ned närmare marken för exempelvis makrofoto finns möjlighet att montera bort mittenpelaren och fästa kameran direkt på stativet.

Tittar vi på låsfunktionen för benutfällningen stöter vi på en viss problematik – knappen är rätt liten och det kan bli problem att dra ut den när man har handskar på sig, exempelvis på vintern. Gummivreden för benen känns däremot bra.

Priset känns något dyrt i förhållande till vad man får, och även om stativet är mycket bra så lever det inte helt upp till prislappen.

Manfrotto 055CXPRO3, kolfiber

Ett kolfiberstativ som har det mesta man söker med möjlighet att vrida upp benen i fyra positioner och över 90 grader. En bra funktion är att man i ett grepp också kan vinkla mittpelaren 90 grader ut från stativkroppen. Detta är perfekt om man vill komma nära marken, något som också fungerar med stativets lägsta höjd, 11 centimeter.

Låsknapparna för benpositionerna trycks inåt – bra tänkt, eftersom det är så enkelt. Förutom plastkänslan i benklämmorna känns stativet kvalitativt och stabilt. Inte det stabilaste i testet, men då får man tänka på att vikten bara ligger på 1,6 kilo.

Manfrotto 190XPROB, aluminium

Byggd i aluminium med samma konstruktionsprincip som 055CXPRO3. En skillnad är att man inte kan böja upp benet högre än 90 grader, i övrigt har stativet samma funktionalitet.

Den stora skillnaden mellan de båda Manfrotto-stativen är maxhöjden, som är något över 30 centimeter lägre på 190XPROB. Stativet är även något tyngre (200 gram) med sina 1,8 kilo. Samtidigt tål den heller inte lika mycket tyngd. Största skillnaden mellan Manfrotto-stativen ligger i priset, 190XPROB har en prislapp som ligger på under hälften av vad du får ett 055CXPRO3 för.

Sirui T-1005X, aluminium

Stativet har två neoprenhandtag för bra grepp. Mittpelaren är vändbar, och en stump mittpelare går att använda för att fotografera i spagatläge och få ned höjden.

En annan smart grej med stativet är att benen går att vända helt om, vilket gör att mittpelaren hamnar innanför benen, och alltså minskar längden när det är ihopvikt. Det går alltså också att fotografera åt detta håll, även om det inte går att låsa benen i detta läge. Då kan man lika gärna vända mittpelaren.

Mittpelaren har också en krok att hänga tyngd på för bättre stabilitet – en stabilitet som är bra från början, blandat med ett intryck av bra kvalitet.

Sirui T-2205X, kolfiber

Stativet har precis samma funktioner som aluminiumvarianten, men med tillägget att det finns spikes inbyggt i foten.

Stativet når 15 centimeter högre, och klarar 2 kilo mer vikt än aluminiumversionen. Stabiliteten är något bättre än hos T-1005X.

Triopo GT-3230X8C, kolfiber

Det här är stativet där du faktiskt får möjlighet att plocka loss ett av benen för att få ett enbensstativ, vilket är smart. Detta har en neoprenbeklädnad.

Mittpelaren är vändbar, men går inte att dela. Under den sitter en krok som ger möjlighet att hänga upp tyngd för bättre stabilitet.

Bygget är gediget och känns smart och genomtänkt, och har rätt bra stabilitet.

Vanguard Abeo Plus, kolfiber

Alla tre benen har neoprenbeklädnad för bättre grepp. Benen har snabbfästen i stället för skruvlås, vilket gör att de snabbt går att låsa. Också mittpelaren har ett snabblås – och värt att notera här är att låset går att justera för att få hårdare åtstramning. Trots detta är vi inte helt nöjda med mittpelarens stabilitet, den känns inte tillräckligt styv när den får lite höjd.

Stativet har också vinterskor som gör att det blir lättare att ställa på exempelvis snö. Tar man bort dessa får man en sko i gummi, med möjlighet att skruva fram spikes för fäste på exempelvis is.

Mittpelaren är delbar, och har en krok under sig för möjlighet till tyngd. Stativet har vattenpass.

Vanguard Alta Plus 203, aluminium

Ett av de enklare stativen i testet vilket också återspeglar sig på priset. Alta Plus ska klara två kilos belastning, vilket kan vara gränsfall vid användning utomhus, men samtidigt finns ändå en krok för viktupphängning.

Kvalitetskänslan är i enlighet med prislappen, och man får då även med ett stativhuvud med två stora rattar som ger bra grepp. Däremot kan de skapa problem då de sticker ut en del hur man än vrider dem.

Stativet är i övrigt riktigt smidigt och fullt tillräckligt för en enkel systemkamera, men kanske inte med ett tungt tele. Perfekt för snabba bilder med normaloptik.

Vanguard Alta Pro 263AT, kolfiber

Ett stativ med alla möjligheter. Kvalitetskänslan känns något bättre än Alta Plus, men så är det också tillverkat i kolfiber i stället för aluminium och har en 600 gram högre vikt med sina två kilo. I övrigt är de två stativen lika på många sätt. Likadana vred i plast för mittpelaren, likadana benklämmor och lika plastig knapp för benutfällningen.

Däremot har maxbelastningen ökat från två kilo hos Alta Plus till sju kilo på Alta Pro.

Stativets mittpelare går att dra upp och vridas utåt för foto åt sidan eller helt nedåt för foto mot marken.

Funktionerna hos stativet är alltså rätt många, och med en stabilitet och kvalitetskänsla som man kan förvänta sig för den prislappen.

Vanguard Auctus Plus

Detta stativ har flera likheter med Vanguard Abeo Plus. Snöskor är en av dom, även om de är större på Auctus, tilllsammans med gummisko och spikes. På alla ben finns gummibeklädnad. Benen är dammtäta i sin konstruktion, och en bra grej är att den har mått på benen, vilket gör att man snabbt kan hitta rätt höjd.

Mittpelaren är vändbar och delbar och har krok. En annan sak är att mittpelaren låses med ett vridlås, vilket är snabbt men kanske inte stabilast. Stativet har vattenpass.

En annan smart finess är vevkontrollen som låter dig justera höjden av mittpelaren på ett kontrollerat sätt, något som är användbart om du har tunga pjäser på stativet. Också trögheten i hur man justerar stativhuvudet går att justera med reglage.

Stativet är kraftfullt och har en del smarta funktioner, och känns stabilt. Använder du systemkamera med stora objektiv kan det var ett bra alternativ. Auctus klarar 18 kilo, samma vikt som Benro C3580T, som väger 2 kilo.

Velbon GEO E630, kolfiber

Vid en första anblick ett riktigt snyggt stativ med skumgummigrepp på alla tre benen. Kvaliteten känns också bra tills man tittar närmare på låsreglarna för benen, som känns plastiga och opålitliga. Och visst är det så – när benen är utdragna och reglarna låsta går det ändå att trycka in benen.

Däremot är regeln för mittpelaren bra. En påse att fästa i stativet för extra tyngd följer med och ger samtidigt en bärrem som man lätt kan klicka på eller av. Skruven för stativhuvudet är vändbart för två dimensioner.

Velbon Sherpa 803, aluminium

Stabilt stativ med flera fördelar och flera nackdelar. Största fördelen är att man kan ta loss mittpelaren för att montera denna separat på exempelvis en bordskant. Största nackdelen är att dessa delar är gjorda av tunn plast, något som leder till skepsis då man antagligen ofta lossar, skruvar och vänder delarna – kommer de att hålla?

En annan nackdel är att det bara finns ett benläge, alltså ingenting som öppnar för att komma ned riktigt lågt med kameran monterad upptill – däremot kan man vända mittpelaren.

Stativet i aluminium ser kvalitativt ut, känns stabilt och har en enkel grundkonstruktion.

Benens låsreglar känns sköna att både öppna och stänga, samtidigt som de ger en stum åtklämning. Velbon Sherpa 803 är lik Manfrotto 190XPROB i många avseenden, men har färre funktioner till samma pris.

Velbon Sherpa UT-63D, aluminium

Stabiliteten är bra på detta stativ, gjort i aluminium, med fötterna som justerar höjden. Bena vrids ut i stället för att dras ut, och säkras alltså genom vridning. Förfarandet är något osäkert, då man inte alltid vet hur mycket man måste vrida åt.

Kvalitetskänslan är inte på topp, och användningsområdena något begränsade, då det inte är så många extra finesser.