Andreas Hemb: På djurens nivå

Bilden »Buffaloes and stars« har gett fotografen Andreas Hemb stor uppmärksamhet. Efter att han med den utsågs till bäste svensk i Sony World Photography Awards 2017, samt gick till final i kategorin »wildlife« upp­lever han sig ha fått en stark bekräftelse på att han »gör något rätt«. Året innan hade han tagit beslutet att gå ned till 80 procent i sitt »andra jobb« – det som IT-arkitekt.

Andreas HembAndreas Hembs tips

Ålder: 41 år.

Bor: I Huddinge.

Familj: Fru och två barn, åtta och fem år.

Gör: IT-arkitekt och fotograf.

Gör jag när jag inte jobbar eller fotar: Gör något roligt med barnen. Spelar innebandy. Tittar gärna på ishockey, och då är det AIK som gäller.

Utrustning: Canon 1D X och Canon 5D Mark IV med objektiven 24–70mm, 100–400mm, 300mm, 500mm samt olika konvertrar. Har även en kompakt Sony-kamera för familjebilder.

Webb: andreashemb.com, 

instagram.com/andreashembphotography

– Jag ville få mer tid för att fota, men också för att kunna etablera något av mitt fotograferande, säger Andreas.

Att emellanåt växla över från det tekniska till det mer konstnärliga gillar han.

– Det är kul att göra något helt annat, att få vara lite mer kreativ. Jag tycker att jag får mycket tillbaka av det.

Satt i gömsle en hel natt

Bilden av bufflarna kom till en natt när Andreas satt i ett gömsle framför ett vattenhål i Sydafrika. Han befann sig i Zimanga Private Game Reserve i provinsen KwaZulu-Natal. Resan var arrangerad med syftet att just fotografera, och Andreas delade tiden mellan att ta bilder från en jeep och att sitta i uppbyggda gömslen. För att få buffelbilden krävdes det en hel del förberedelser.

– Jag gick in i gömslet under tidig eftermiddag och var kvar där till morgonen efter. Guiden tog mig dit och låste dörren, jag fick inte gå ut förrän han kom tillbaka.

Eftersom det var vinter och torrt i markerna sökte sig djuren till vattenhålet, vid vilket gömslet var uppbyggt som ett murat hus. I det fanns en liten öppning med glas, genom vilken Andreas tog bilder. Huset var så pass stort att det rymde sängar ifall man behövde vila en stund. Utanför hade även en LED-belysning riggats för att ge bättre ljus vid vattnet.

– Jag satt själv i gömslet den här natten, och det var en väldigt lång väntan innan det hände något. Jag hade besök av något djur varannan timme och runt halvett på natten fick jag den här bilden, då det kom en stor hjord av bufflar som ställde upp sig på ett intressant sätt.

Belysningen var påslagen redan innan bufflarna hade tagit sig fram till vattnet och Andreas fotograferade dem med en slutartid på 1/30-dels sekund. Bakgrunden blev då helt svart. Direkt efter att han tagit bilden, släckte Andreas lamporna och gjorde en dubbelexponering i samma råfil. Den här gången var slutartiden inställd på 30 sekunder vilket gjorde att stjärnorna på himlen framträdde bakom bufflarna.

– Jag hade planerat för detta. Det var den afrikanska natt­en jag ville ha. Men sen gäller det att ha lite tur också, att de kommer några bufflar och att det blir en bra stjärnhimmel och komposition.

När du tog bilden, visste du redan då om du hadelyckats eller inte?

– Jag kände direkt att det här blev riktigt bra, med en bra komposition där det fanns allt från en ganska stor hane till en kalv. Bilden kommer att fungera kände jag då, men sen är det förstås subjektivt vad folk tycker.

Finns det inte en risk att alla får »samma bild« när manfotograferar från ett gömsle?

– Många kommer nog att få en relativt bra bild, men för att stå ut från mängden måste man ha en tanke med sin bild. Så är det med all fotografering i gömsle – de skapar en grundförutsättning men sen gäller det att jobba aktivt för att få något.

Fascineras av mötet med djur

Andreas intresse för fotografering tog fart i slutet av 90-talet. Han studerade då vid Kungliga Tekniska högskolan och var under ett år utbytesstudent i Skottland.

– Då försökte jag hitta ett sätt att se mer av landet och folket där, så jag gick med i universitetets fotoklubb.

Resor ut i naturen blandades med mörkrumsarbete. Andreas hade då en Pentax som saknade all typ av automatik.

– Jag lärde mig grunderna i och med att allt var analogt och manuellt. Att förstå mörkrumstekniken och hur allt hänger ihop har jag haft nytta av.

Under de följande åren kom Andreas att starta en foto­firma och ägnade sig åt porträtt- och bröllopsfotograferingar.­ Men så småningom utkristalliserades vad som egentligen var hans grej: djur, natur och landskap.

– Jag fascineras av mötet med djur som man kan få i och med fotograferandet. Jag försöker även i mina bilder förmedla känslan av kontakt, att man känner en samhörighet med djuret i fråga. Det är kul när man får till det.

Mötet med djuren handlar för Andreas om att observera hur de fungerar, vänta ut en situation och förhoppningsvis få uppleva att djuren accepterar hans närvaro. För att nå dit krävs det ofta tålamod och mycket tid på samma ställe, men det är samtidigt något som är rogivande tycker han. Ett skönt avbrott från att sitta på kontor.

När jag tittar på dina bilder upplever jag att du fångatspecifika ögonblick. Är det så?

– Ja, jag vill inte bara göra en avbildning utan även visa något av djurets beteende. Det kommer när man spenderar mycket tid i dess närhet, men det gäller att lära sig se det. För att sticka ut och synas som fotograf behöver det finnas något extra i bilderna.

Till en början fotograderade Andreas mest däggdjur, men med tiden har det blivit allt mer fåglar. Någon fågelskådare har han dock aldrig varit, även om intresset för arterna har vuxit i och med bildskapandet. Han tycker att det ofta uppstår »händelsefulla situationer« med fåglar och då är det framför allt den större sorten som han gillar att fånga på bild.

– Rovfåglar tycker jag är mest spännande medan jag fotograferar väldigt lite småfåglar. Stora fåglar agerar och rör sig på ett annat sätt. Det är lättare att få in en personlighet i bilderna med den typen av fåglar.

Hur tänker du annars kring olika djur. Har du sammatillvägagångssätt oavsett storlek?

– I många fall kan man tänka likadant, till exempel att man är på plats länge och försöker få djuren att acceptera att jag är där – oavsett om de vet att jag är där eller inte. Men storleken spelar roll för kompositionen. Jag får ofta jobba med en viss typ av ljus för att göra bakgrunderna renare, när jag fotograferar stora djur. Det kan till exempel vara att ta bilder på natten eller i motljus. Med hjälp av ljuset kan man ofta förenkla situationer.

Ett annat sätt för Andreas att skapa renhet i bilderna är att utgå från miljön i första hand. Att hitta en plats som fungerar kompositionsmässigt för att sedan invänta att djuret kommer in i bildutsnittet.

– Jag väljer de vinklar som fungerar och kommer då säkert att missa annat. Men får jag djuret på rätt plats – då blir bilden bäst.

Andreas vill även försöka komma nära djuren i sina bilder, vilket i många fall uppnås genom att han väljer en lägre vinkel som är mer på djurets nivå. Han undviker i de allra flesta fall att fotografera ned på ett djur, från en ovanifrån-position.

– När man tittar på bilden vill jag förmedla känslan av att man är där. Jag vill också hitta de speciella ögonblick då ­djuren visar riktiga känslor, eller i alla fall något som vi människor ser som en känsla – för djur är förstås annorlunda än oss.

Du reser mycket till andra länder för att fotografera.Krävs det att man gör det för att få intressanta bilder?

– Det underlättar för att få spännande bilder av djur som man inte ser hemma. Under en resa kan det också vara lättare att fokusera på fotograferandet, därför brukar jag även göra dedikerade fotoresor hemmavid där jag är borta under en natt och en morgon. Jag reser inte långt, kanske en till två timmar från hemmet.

100–400mm: »En bra start«

Dagens kameror och objektiv tycker Andreas är så pass bra att de fungerar i de flesta situationer – inte minst då väder- och ljusförhållanden är tuffa.

– I dag är instegskamerorna ofta mycket bättre än vad värstingkamerorna var förr.

Själv fotograferar han med en Canon 1D X när han behöver­ fånga snabba rörelser med seriebildstagningar, men egentligen är det hans Canon 5D Mark IV som han använder mest.

– Den är lite modernare och bättre samt smidigare att jobba med.

I hans objektivpark finns följande: 24–70mm, 100–400mm, 300mm, 500mm och olika konvertrar.

– Att ha teleobjektiv är inte ett måste för att fotografera djur men det kan vara bra för att man ska få med något – speciellt när det gäller fåglar.

En bra start för den som vill skaffa längre gluggar är att börja med ett 100–400mm, anser Andreas. Det objektivet täcker flera olika situationer. När han vill komma riktigt nära monterar han sitt 500mm med en konverter som ger 1000mm. Men det är vanligare att han stannar på 700mm.

I dag tycker han däremot att det är mer spännande att gå åt det andra hållet – åt det vidare utsnittet.

– I början var det för min del mycket teleobjektiv till att det i dag är en större mix av olika objektiv. Jag vill försöka få med mer av miljön, men ändå komma nära djuret. Det är något jag försöker bli bättre på. Att använda ett 135mm nära en fågel ger en helt annan närhet än om jag skulle ha jobbat med ett tele på långt avstånd.

Andreas prisade bild av bufflarna i Sydafrika är fotogra­ferad med brännvidden 24mm. Då befann han sig bara ett par meter från djuren.

Ser till att hitta stöd för kameran

Sin kamerautrustning har han nästan alltid monterad på stativ, inte minst då han i förväg har valt sitt bildutsnitt. Att då sitta med kameran handhållen skulle ge honom kramp menar han.

– Men om jag fotar på till exempel en strand kanske jag inte behöver ett stativ. Då kan jag ligga ned på marken och på så sätt få stödet. Du får förstås inte vara rädd för att skita ned dig.

Men sådana bagateller bekommer inte Andreas som menar att han befinner sig inne i en bubbla medan han tar bilder.

– Jag kan koppla bort att jag har 50 myggor på mig om jag har det jag vill fota framför kameran.

Redigerar i Lightroom

Andreas fotograferar alla sina bilder i formatet RAW. Därefter redigerar han dem och då använder han till 95 procent Lightroom och till fem procent Photoshop.

– Med djur och natur klarar jag mig bra i Lightroom. Tidigare när jag fotade porträtt upplevde jag ett större behov av Photoshop. Det jag numera gör i redigeringen är att justera ljus och kontrast, och även beskärningar kan jag tillåta till viss del. Ibland ökar jag även mättnaden i de färger som finns. Annars är det väldigt lite jag gör.

De bästa bilderna skriver han ut och säljer via sin hem­sida. För Andreas är det även viktigt att hans bilder ökar medvetenheten om djur och natur, och att bilderna kan bidra till naturvård. Därför har han tillsammans med Världsnaturfonden WWF satt upp en kollektion av bilder till försäljning, där en stor del av vinsten går till WWF:s kamp mot tjuvjakt av olika djur.

Efter att ha prisats i Sony World Photography Awards har Andreas fått mycket uppmärksamhet världen över för sina bilder, vilket han tycker är kul. Nu hoppas han få fotoverksamheten att »rulla« ännu mer.

– Men min ambition är inte att arbeta heltid med detta. Fotograferandet får inte bli som ett tvång för att överleva, jag vill ha kvar glädjen i det.

På sikt vill han dock ändå kunna ägna sig mer åt foto, och en del i den satsningen innebär att han arrangerar fotoresor som går ut på att deltagarna ska »få en upplevelse och växa som fotografer«.

– Jag erbjuder resor till platser som jag känner till bra, just nu till Sydafrika. Resorna är i liten skala, med max sex personer för att man ska få en personlig koppling.

Han vill även att resorna ska ha ett tydligt fokus på foto och därför bokar han inte de lyxigaste hotellen.

– 85 procent av tiden lägger man ju på foto, 15 på faciliteterna. Då behöver det inte vara det lyxigaste.

Just nu har han två resor inplanerade för nästa år, vilket du kan läsa mer om på hans hemsida.

Djur kommer inte på beställning

Natten efter att Andreas fått sin lyckade buffelbild var han tillbaka i gömslet. I det murade huset skulle han nu sitta inlåst för ytterligare ett drygt 12-timmars-pass. Den här natten­ var det knappt någon aktivitet alls vid vattenhålet och Andreas valde framåt småtimmarna att sova en stund.

– Jag satte kameran på att ta en bild var 30:e sekund, mest i dokumentationssyfte för att se om jag missade något.

Men inget hände.

När han senare på morgonen blev utsläppt från gömslet kunde han snabbt konstatera att inga bilder från nattens äventyr var värda att spara. Med andra ord: bufflar tycks alltså inte komma som på beställning, även om förutsättningarna finns där. »Man måste ha lite tur också.«