Anna W Thorbjörnsson – naket med integritet

Fotografen Anna W Thorbjörnsson avbildar nakna kvinnor i ett projekt hon valt att kalla »The female eye«. Ett projekt där hon vill hylla den kvinnliga kroppen och lyfta fram skönhet, styrka och integritet.

Anna W Thorbjörnsson

 

Gör: Fotograf och författare.

Aktuell med: The female eye.

Utrustning: Canon 5D Mark IV, 24-70mm f/2,8, 85mm f/1,2, Profoto B1.

Webb: thorbjornsson.se, instagram.com/thefemaleeye

– Det är dels en liten vinkning till det som kallas för »The male gaze« eller »Den manliga blicken«, men det kan också läsas som »The female I«, det kvinnliga jaget, berättar hon.

Anna fotograferar mycket porträtt, men hon kände att det alltid blev så stort fokus på ansiktet och ögonen. Därför bestämde hon sig för att bli bättre på att fotografera ­helfigur.

– Ett klassiskt sätt att lära sig förstå hur kroppen fungerar och ser ut är ju att fotografera naket, så jag gick en workshop med Thomas Holm. Då tyckte jag att det kändes spännande och att det var något jag ville fortsätta att utforska, säger Anna.

Det nya projektet är också som en fortsättning på en serie hon och hennes man gjorde tillsammans när Anna var gravid, »Waterlife«. Den gången var det Annas gravida kropp som var motivet, men nu ville hon vidareutveckla och fortsätta utforska nakenfotograferingen. Hon bestämde sig för att hålla sig till kvinnor.

– Det händer något när man tar bort kläderna från ­kroppen, det blir väldigt ärligt och man kan inte dölja något. Det går inte att säga så mycket om en person när den inte har några attribut med sig. Vissa människor blir väldigt självsäkra när de kastar av sig sina kläder »här är jag!«, medan andra reagerar tvärtom.

Subjekt eller objekt

– Jag tycker att underklädesbilder lättare gör personer på bilden till ett objekt än rena nakenbilder. Det finns så klart duktiga fotografer som tar jättefina underklädesbilder också, men då handlar det mer om att visa upp något fören betraktare, man klär upp sig för någon, förklarar Anna.

Personerna på Annas bilder är alltid subjekt, de är alltid sig själva på bilderna. De är inte där för någon annans skull.

– Integritet, skönhet och styrka är de ledord jag gått efter när jag fotograferat de här bilderna, säger hon.

Det handlar inte bara om vilka personer man fotograferar och vad de har på sig utan också om hur man fotograferar.

– Du kan välja hur bilden ska kännas genom hur du väljer att fotografera. Om du fotograferar i en lägre vinkel framstår personen på bilden som mer kraftfull och starkare, medan en högre vinkel gör att personen på bilden ofta känns underlägsen, förklarar Anna som själv oftast väljer att fotografera ur en lägre vinkel just för att ge mer styrka åt personen som avbildas.

Personerna på bilderna i Annas projekt är en blandning av modeller, vänner, bekantas bekanta och människor hon hittat på Instagram.

– Jag har letat efter modeller överallt, jag vill gärna få med en så stor spridning på människor som möjligt. Några av modellerna kommer från en burleskgrupp som jag arbetat med en del och vissa är dansare, för dem faller det sig mer naturligt att ställa upp utan kläder. De har en stark självkänsla och känner sina kroppar. Det har varit svårare att hitta modeller som ligger längre ifrån det kroppsideal som samhället har. Ju längre från det idealet, ju svårare är det att hitta någon som vill ställa upp, berättar Anna.

En annan grupp som har varit bra modeller är gravida eller kvinnor som fått barn, de har ofta en större självsäkerhet och är stolta över sina kroppar och vad de kan åstadkomma. Anna berättar om en vän som hon fotograferat för projektet som genomgått en stor hjärtoperation, haft bröstcancer och fått två barn.

– Det är en annan aspekt av det här projektet, att hylla kroppen. Hur fantastiska saker den klarar av och att den, för de allra flesta, bara fortsätter att fungera. Hennes kropp hade genomgått stora operationer och behandlingar och klarar ändå av att föda fram två friska barn. Det finns en fantastisk styrka i kroppen som jag tycker att det är värt att lyfta fram.

Anna menar att vi kommit ifrån det naturliga varandet i våra kroppar, att ha ett sunt förhållande till våra kroppar.

– Vissa vill bara fokusera på sitt intellekt och vill helst ignorera allt som är under halsen, men vi är ju våra kroppar också, säger hon.

Ställt sig framför kameran

Att som fotograf själv ställa sig framför kameran och utsätta sig för det man förväntar sig från sina modeller är något Anna tycker att fler fotografer borde göra. Några av bilderna i projektet är bilder på henne själv.

– Det förändrar hur jag arbetar, man får en större förståelse för hur det är att bli fotograferad och känna hur utsatt man blir framför kameran. Det skapar en ödmjukhet hos mig som fotograf, berättar hon.

Anna hade kunnat stå framför kameran men sedan ­lämnat de bilderna utanför projektet, men hon valde att ha med några av dem.

– Jag gjorde det för att visa andra att jag också kan göra det här. Det gör att andra kan känna sig bekvämare med att ställa upp, det blir lite avdramatiserat.

Totalt har Anna fotograferat runt 30 personer för det här projektet, av dessa är det bara en som ångrat sig i efterhand.

– Det var tråkigt för det blev en jättefin bild, den hade jag gärna visat upp, säger Anna lite frustrerat.

Stort ansvar som fotograf

Som fotograf med andra människor framför kameran har man alltid ett stort ansvar för vad man gör. Ju mer kläder som tas av desto större ansvar har fotografen menar Anna.

– Det är alltid den som står framför kameran som är utsatt, och ännu mer så när personen är helt naken, då finns det inget att gömma sig bakom och man är väldigt utlämnad. Ju mindre kläder desto proffsigare måste du som fotograf uppföra dig.

För att se till att allting stämmer mellan modell och fotograf har Anna försökt att se till att träffa modellerna innan det är dags för själva fotograferingen. Dels för att få en känsla för hur de är som personer men också för att se om de är på samma våglängd vad gäller vilken sorts bilder det handlar om. Ibland har det inte fungerat alls och bilderna blir inte som hon vill.

– Idag har vissa som inprogrammerat att vilja behaga andra med sitt utseende och det är inte den typen av bilder jag vill ta, förklarar hon.

Att Anna är en heterosexuell kvinna som fotograferar andra kvinnor tror hon har påverkat hur bilderna ser ut.

– Jag ser ju igenom potentiell sexuell laddning och attraktion som en naken kropp kan åstadkomma. Jag har ju inte den där playboyblicken utan ser andra saker. Mitt fokus ligger på ljus, former och kroppspråk. Det kan så klart en man också göra, det handlar mest om vem man är som person. Men det blir naturligt för mig, menar Anna.

Vill du själv prova på den här typen av fotografi är det inget du bara ska kasta dig in i tycker hon, utan det kräver mycket eftertanke och arbete innan du ens börjar fotografera.

– Är du nybörjare tycker jag att du ska kontakta en erfaren modell som är van vid den här typen av bilder och du måste också ha en väldigt klar bild av vad det är du vill åstadkomma, säger hon.

Självsäkerhet är ofta något som kommer med ålder och erfarenhet, även om det så klart finns undantag, men Anna tycker att man helst inte ska arbeta med för unga modeller när man gör den här typen av bilder.

– Man ska alltid vara extra försiktig när man arbetar med unga människor, men när det gäller den här typen av bilder tycker jag att man ska vara väldigt försiktig. Välj hellre äldre modeller som har mer erfarenhet. Jag får rysningar när jag ser en del äldre män som fotograferar lättklädda unga tjejer, berättar hon.

Minimera tekniken

Det är alltid viktigt att ha en bra kontakt med personen framför kameran när man fotograferar människor, men det blir ännu viktigare med en bra relation mellan fotograf och modell när modellen är avklädd. Då kan tekniken bli ett hinder.

– Fotografiskt sett är det inte svårare att fotografera nakenbilder, men det kräver mer av fotografen. Du måste vara medveten om vad du vill och vara väldigt väl förberedd. Ju färre saker som är mellan dig och modellen desto bättre. Använd inte teknik du är osäker på eller onödigt mycket utrustning.

Annas kameraväska under det här projektet har innehållit hennes Canon 5D mark IV, en 24-70 f/2,8 och den klassiska porträttgluggen 85mm f/1,2. En enkel utrustning som betonar det faktum att hon inte vill krångla med prylar utan fokusera på bilderna och personen framför kameran.

– Ett stativ är ingen nackdel att ha med heller, då kan kameran stå på stativet och jag kan hålla kontakt med modellen utan att titta i sökaren och ta bilder med en fjärr­utlösare. Oftast när man fotograferar porträtt vill man ju att modellen tittar in i kameran. Men det kan snarare vara en nackdel vid den här typen av fotografererande. Om modellen vänder bort blicken eller inte visar ögonen dras inte betraktarens blick direkt till ögonen utan kan fokusera på hela bilden.

Även om många bilder är tagna i studio har Anna även fotograferat en del utomhus. Då gärna vid platser nära havet.

– Det blir ett fint ljus på kvällen och tidigt på mor­gonen och jag brukar få en bra känsla nära havet. Det är rent och vackert och inte så mycket folk. Det var mest med de ­modeller som var vana och lite mer bekväma med att vara nakna, som jag fotograferade ute. Oftast började vi i studio och sedan åkte vi ut och fotade, säger hon.

Till bilderna i den här serien har hon inte använt sig av blixtljus i så många fall. De gånger hon varit tvingad att göra det har hon sett till att diffusera ljuset så mycket som möjligt för att få det att likna naturligt ljus.

– Blixtljus som ser ut som blixtljus passar oftast inte till den här typen av bilder. Jag vill ha en naturlig känsla i mina bilder och då behöver ljuset passa in.

Positiv respons

I maj visade Anna tolv av bilderna på en utställning i Arles i Frankrike och bilderna har även fått ­priser i internationella fototävlingar. Bemötandet från de som sett hennes bilder har överlag varit positivt säger hon.

– Framför allt har jag fått höra från kvinnor att de ­känner sig positivt påverkade av bilderna och det känns jättefint. Jag har ju haft styrka, skönhet och integritet som ledord för bilderna. Det låter ju lite pretentiöst men jag ser det lite som en hyllning till kvinnokroppen.

Män har ofta varit försiktigare med att framföra sina positiva åsikter om bilderna, de skriver inte så många kommentarer på Instagram eller Facebook utan har hellre fört fram sitt beröm till Anna personligen.

– Det är ett känsligt ämne och vissa vet kanske inte ­riktigt vad de kan säga utan att det uppfattas fel, berättar Anna.

Hon har även ett Instagramkonto för sitt projekt, men enligt Instagrams regler får bilder inte visa bröstvårtor. Det hela blir lite lustigt då det är bilder på helt nakna kvinnor med blurrade bröstvårtor.

– Ja, det är ju konstigt det där. Man kan visa våld och vapen men bröstvårtor kan man inte visa upp. Det är helt klart ett laddat ämne.

Är det någon skillnad på manlig och kvinnlig nakenhet?

– Nej, det tycker jag inte. Vi ser olika ut, men vi har samma kroppsspråk.

Har du funderat på att fotografera män på samma sätt?

– Det är nog nästa projekt. Jag tror att det blir en större utmaning, de här bilderna blir ju lite en spegling av mig själv också. Det blir det ju inte om jag fotograferar män. Jag har aldrig gjort det så jag vet inte riktigt hur jag skulle göra. Det kommer att kräva mer förberedelser, men jag tror att det kan vara intressant.