Bingo Rimér: Entreprenören

Bingo Rimér är småstadskillen som drog till Stockholm dagen efter studenten och tjatade till sig ett fotoassistentjobb hos fotografen Magnus Reed. »Det var startskottet på en intensiv jobbperiod. Pappa hade fostrat mig lutherskt så min arbetsmoral var och är skyhög. Driven av den – och kanske ännu mer av viljan att bevisa att farsan hade fel i sin taxichaffis-profetia – slet jag 16 timmar om dagen i den där studion. Jag gjorde allt: diskade, skurade, riggade, framkallade, kokade kaffe, körde bud. De flesta nätterna sov jag över i studion eftersom tunnelbanan slutat gå.« skriver Bingo i sin självbiografiska bok En flickfotografs bekännelser.

BINGO RIMÉRBINGO OM KONKURRENSSÅ BLIR DU EN FRAMGÅNGSRIK FOTOGRAF

Född 1975 i Karlshamn.

Bor Stockholm.

Gör Kommersiell fotograf, entreprenör, driver företag med mera.

Gjort Startat tidningar som till exempel Moore, startat företag, upptäckt personer som Victoria Silvstedt, Elin Nordgren, Carolina Gynning, systrarna Graaf.

Böcker En flickfotografs bekännelser (2010).

Böcker på gång Ja.

Utrustning Canon Eos 5D Mark II, Canon 24-70mm-objektiv, Canon Powershot G12, Panasonic Lumix GF1, silvertejp och mycket annat.

Webbsidor www.bingorimer.se, www.bingorimer.com,

www.beingbingo.com

Det var 17 år sedan han klev in i Magnus Reeds studio utan några direkta baskunskaper om hur man tar en bild. Nu sitter vi i Bingos studio på Östermalm. Några medarbetare sitter och knåpar vid sina datorer, hans personliga assistent Mikaela sitter vid sin plats en trappa upp på den lilla etageavdelningen när hon inte jagar Bingo för att uppdatera honom eller fråga om något.

–  Det här är sjukt Elin, nästan viskar han fram som för att ingen annan ska råka höra. Så fort jag fattade sambandet mellan alla momenten för att få fram en bild, bländare, slutartid, ljusmätning… – då såg jag bara möjligheter.

I mitten av 1990-talet när han slavade som en tok hos Magnus Reed använde han nätterna i studion för att bygga sin portfolio – han drog dit folk som ville bli plåtade. Ingenting var omöjligt.

–  Jag kommer ihåg hur artisten Stakka Bo, alltså Johan Renck, ringde till mig och ville att jag skulle plåta en artist som heter Nåid, börjar Bingo. Jag hade knappt fotat, men sa bara »självklart, jag fixar det«. Och jag gjorde mitt första reklamjobb för något ölföretag när jag precis lärt mig exponera bilderna. Jag kan ju säga att det jobbet inte blev så bra och när jag ser på det i dag blir jag nästan generad. Men i min sjuka hjärna såg jag inga begränsningar, jag såg bara »det är klart att jag fixar det«.

Samma ingenting är omöjligt-inställning har tagit Bingo genom tidningslanseringar, start av klädföretag, fotouppdrag, videos och ja, i princip allting. Slit och en osvensk och oblyg säkerhet på att klara av saker.

–  En bra bild handlar om rätt inställning till ditt fotouppdrag och rätt inställning på kameran. Eftersom jag jobbat med människor har min sociala talang varit en otrolig tillgång också. Framför allt eftersom jag fotat så många kända människor avklädda så måste man få dem att känna sig bekväma. Såväl kända som okända eller om man fotar någon som är ovan framför kameran – man blir som en amatörpsykolog.

Även om ingenting varit omöjligt i Bingos värld, betyder inte det att han surfat fram på en räkmacka. Med sin nattknåpande portfolio tjatade han återigen in sig på nästa steg i karriären. Den här gången killtidningen Slitz där han gnetade som allt-i-allo och fortsatta tjata och komma med idéer och till slut fick ta någon bild, vilket ledde till fler bilder. Bland annat en drömplåtning med idolen Ulf Lundell som slutade med en hätsk debatt på kvällstidningarnas löpsedlar.

–  Akta krokodilen! ropar han till sin personliga assistent Mikaela som snubblar till på den enorma krokodil som ligger rätt över studiogolvet. Sedan fortsätter han:

–  När jag började min karriär och fotograferade Ulf Lundell med två minderåriga tjejer på Grand Hotel 1996 var jag drygt 20 år, en liten färsking som inte reflekterade över saker i ett större perspektiv. I det ögonblicket la jag heller inga politiska aspekter i det, det var ju bara min stora idol Ulf Lundell och två skitsnygga tjejer som var några få år yngre än mig, men väldigt många år yngre än honom.

Bingo Rimér är ett mediamonster, men han vet vad han ska göra för att göra det han ska göra. Men det visste han inte då när han stod på det där hotellrummet med sin stora idol och ville ta en i hans tycke riktigt cool bild.

–  Hade någon kommit till mig i dag och velat plåta mig på Grand Hotel med två unga tjejer hade jag ju undrat: »är de inte lite väl unga?« »Jaha, bara 16-17 år, blir inte det lite fel då?«. Jag är ju tvåbarnsfarsa och lever ihop med Katrin (Zytomierska). Att jag inte tänkte på det då kan jag förstå, men att han inte tänkte på det … Han tänkte bara »nu ska vi provocera lite« och det hedrar honom, men jag trodde ju inte i min vildaste fantasi att det skulle få sådana proportioner. Jag drogs in i någon debatt när jag bara var en ung kille som ville ta en cool bild på Ulf Lundell.

I dag har Bingo helt andra synsätt på saker och ting. Han vet exakt vilka parametrar han måste styra för att åstadkomma det han vill, för att leverera citaten till kvällspressen, för att paketera en produkt, nå ut eller kommunicera sitt personliga varumärke.

–  Men jag har ju lärt mig det den hårda vägen, börjar han säga medan Mikaela kommer förbi och kräver hans uppmärksamhet med en fråga.

–  Sprend eller FTP? frågar hon.

–  FTP, du såg ju mejlet, svarar Bingo.

–  Ja, just det, säger Mikaela.

–  Mikaela är ny här vet du, kluckar Bingo.

Bingo Rimér är flickfotografen med stort F, älskad och hatad och allt där emellan för det han gör. Eller rättare sagt gjorde. Han gillade att plåta tjejer, gärna lite, eller en hel del, avklätt. Men det är egentligen flera år sedan flickfotograferandet hamnade på hyllan.

–  Ett tag var det ett sånt fokus på mitt flickfotograferande att det var på gränsen till att bli tröttsamt. Jag är ju medveten om att jag bedrivit den här ganska så effektiva strategin att bygga upp varumärket mig själv som flickfotograf och det har också varit ett sätt att bygga mitt kändisskap. I min lilla kreativitet har jag alltid tyckt att det är massor av saker som är roliga att göra och då har det ibland känts som en belastning med det fastetsade epitetet flickfotograf.

Startar man dessutom en killtidning som Moore med lättklädda kvinnor på omslagen blir det svårare att tvätta bort den stämpeln. Men Bingo menar att det går att styra bilden av sig själv. Han plockar fram ett album med tidningsklipp (och det är ett tjockt album).

–  Här drog jag på mig kavajen och skulle bli lite mer entreprenör med lanseringen av mina underkläder, säger han medan han pekar på ett urklipp från någon kvällstidning.

Telefonen ringer. Sambon Katrin Zytomierska, med nästan lika många epitet som Bingo (programledare, affärskvinna, krönikör och en av Sveriges mest lästa bloggare), är i luren.

–  Häng med, jag måste hem. Så får du en helhetsbild.

På väg ut från studion ger han instruktioner åt Mikaela.

–  I den där kameran finns ett minneskort som…

Resten av meningen tycks försvinna när vi stolpar i väg de få kvarteren Bingo har hem från sin studio. När han öppnar dörren kommer hans ettåring Ringo rusande gurgelfnittrandes. Sambon Katrin är på språng och jag blir hänvisad till att iaktta spektaklet en stund. Familjen Rimér och Zytomierska med lille Ringo i spetsen ska åka till Kroatien och segla följande morgon. Efter diverse tvättbekymmer drar Katrin och Ringo, Bingo och jag sätter oss i vardagsrummet. Ringo vill dock inte sitta still, utan far runt som en illbatting och bryter ständigt det nästan aldrig sinande ordflödet från Bingos mun.

Om vi bortser från mediamonstret Bingo, vad är din bild av dig själv?

–  Jag ser mig själv som en ganska gränslös person som inte bryr sig så mycket om saker är politiskt korrekta eller inte. Som har många idéer, nästan lite damp och som vill maximera … ta ut svängarna. Samtidigt, på senare tid, har jag blivit mycket mer ansvarsfull och fokuserar mer än någonsin på mitt privatliv, och det är en stor skillnad mot innan.

I  dag är han också mer benägen att visa på sin bredd som fotograf. Skulle man bunta ihop allt det Bingo gör i fotoväg så skulle man kunna säga att han pysslar med kommersiell fotografi där redaktionella kändisporträtt såväl som reklamjobb ingår.

–  Nu är jag väldigt angelägen om att visa min kommersiella bredd. Jag är helt ointresserad av att fota modejobb och det är väl därför jag blivit så framgångsrik inom flickfotografi. Jag har ju gått samma skola som Jimmy Backius, Camilla Åkrans, Henrik Halvarsson, Micke Jansson med flera, samma mentorskap och har byggt mina kunskaper på samma tradition. Men skillnaden är den att när de velat fota för italienska Vogue har jag velat fota för amerikanska Playboy. Så jag har gått min egen väg.

Skillnaden i konkurrens är också den massiv.

–  Inom flickfotografi är det ganska många amatörer som fotar så jag har inte haft någon konkurrens. Det är ju som att Zlatan skulle spela i Korpen. Hade jag tävlat mot dem inom modefoto så hade det varit helt andra spelregler. Men jag är så ointresserad av det, jag gillar mer tidlösa kommersiella bilder. Och jag gillar inte de utmärglade modeidealen, jag är lite mer bonnig, säger han och river av ett fnitter likt sonen Ringo.

Att prata med Bingo om hans fotografiska ambitioner eller fotografiskt kreativa sida är svårt, utan att hans entreprenörsskalle blandar sig i. Fotografen Bingo och entreprenören Bingo är inte två olika sidor hos honom, utan en och samma.

–  Jag har svårt att få bort ur min hjärna att jag är en driven och kreativ entreprenör och inte en renodlad fotograf. Jag tror på marknadsekonomi och på en balans mellan det kreativa och affärsmässiga – det cyniska. Det är den balansen jag försökt hitta. När skapandet bara ska generera en faktura på posten blir det inte det optimala utgångsläget för att göra bra bilder. Jag har gått back på jobb många gånger för att jag känt att bilderna varit så viktiga för mig, för att jag vill ha dem i min portfolio eller för att jag sett möjligheten att bygga upp ett namn.

Med alla kreativa förutsättningar på plats – vad händer då i fotografen Bingos huvud?

–  Det jag inbillar mig är att jag utvecklat en förmåga att snabbt se eller plocka fram det mest fördelaktiga ur en person, en modell, en kändis eller vem det nu än må vara, och lyckas förfina det. Jag kan verkligen få en person att se bra ut på bild. Och jag kan gå igång på den utmaningen.

Det är lite som i musikens värld, menar Bingo. Du kan jobba med musik och tänka att du ska göra en låt som når ut till stora massan, som till exempel producenten Max Martin eller artisten Per Gessle. Du kan också vara någon som har ett mer personligt, kanske aningen pretentiöst sound förfinat inom en viss genre, och inte nå ut så brett.

–  Det är ju så med foto som uttrycksform också och därför tycker jag inte helt och hållet att man kan jämföra olika fotografer. Det här är till exempel Jens Assurs bok, säger Bingo och tar upp boken.

–  Han är en sjukt duktig reportagefotograf och hans bilder handlar ju mycket om att besöka de här områdena och berätta en historia. Jag ser mina bilder lite mer som underhållning. När en annan fotograf kanske tänker »åh, den här personen har väldigt håriga armar, coolt, det ska vara med på bilden«, då kanske jag tänker »hmm, här ska jag nog ljussätta så att det inte blir så mycket fokus just på skavankerna«.

–  Att hitta ett unikt uttryck och fotografera personen på ett fördelaktigt sätt tycker jag är en spännande utmaning. Det tycker jag även om personen har lite sämre förutsättningar, säger Bingo varpå han tar upp ett exempel när han fotograferade bloggerskan/kändisen Kenza.

–  Hon är otroligt vacker, nästan som en porslinsdocka, och det är klart att då kan det vara roligt att göra henne lite mer dekadent och mindre attraktiv för att hon redan är så vacker. Det kan vara inspirerande, men jag kan samtidigt villigt erkänna att jag tycker det är roligt att fota henne för ett krasst kommersiellt sammanhang där hon ska vara så snygg det bara är möjligt, så krispig det bara går. Jag blandar olika ljus, kör på en hmi, blästrar henne med något specialblandat smink så hela hennes kropp glittrar och hon ser ut som någon amerikansk rb-stjärna. Och så går jag igång på det rent kreativt.

Bingo tar också upp exemplet när han fotade för tidningen QX. Omslagsbilden föreställer Petter och Paulo Roberto som håller om varandra och ser kära ut.

–  Här handlade det om att hitta den där kittlande stämningen mellan dem två. Omslaget blev framröstat som det näst mest populära omslaget i QX historia.

Innan Ringo ger sig på att åter riva ner löpbandet som står i vardagsrummet, passar jag på att fråga mer om betydelsen av bra ljussättning.

–  När jag började med foto och lärde mig hur saker och ting fungerade trodde jag att fotandet handlade om att hela tiden hitta nya ljussättningar och variera sig. Men när man kommer vidare i fotografprocessen inser man att det mycket mer handlar om hur man regisserar personen i fråga. Bilderna blir inte helt och hållet lika bara för att du har en snarlik ljussättning. Jag skulle kunna lägga fram tio olika fotojobb där ljuset varit snarlikt, men där det handlat mycket om att hitta det rätta uttrycket, kompositionen och att jobba ihop bilderna i efterarbetet.

Om du fick välja tio av dina bilder som du fotografiskt tycker är riktigt vassa, oavsett person eller motiv, vilka skulle du välja då?

–  Jag har några favoriter, börjar Bingo, men svävar snabbt in på vad som är en bra bild:

–  En bra bild består av flera olika faktorer. Jag tror det var någon gammal tidningsmakare som sa det till mig att ett lyckat foto i ett redaktionellt sammanhang är välexponerat, ljussättningen stämmer, man får till stylingen, miljön och rekvisitan, efterarbetet är bra, det blir ett bra tryck med mera. Och ju fler av dessa faktorer som blir bra, desto bättre blir slutresultatet.

När väl definitionen är på plats tar Bingo upp exempel på egna favoritbilder. Bland annat en på Victoria Silvstedt som han fotat i befintligt ljus.

–  En gång när jag fotade henne för något utställningskoncept där hon skulle vara lite Anders Zorn-inspirerad drog jag henne åt sidan och tog ett härligt fint ansiktsporträtt med ett mjukt befintligt ljus. Jag har fått otroligt mycket uppskattning för den bilden. Den fotades på film med hyfsat kort skärpedjup. Ett klassiskt porträtt, men ändå en bild som jag tycker väldigt mycket om själv. Den är inte så där hysterisk som hon kan vara med mycket läppar, färg och glamour.

Som på kommando kommer Bingo på ytterligare en bild, som av en händelse hänger på väggen i hans kök. Han reser sig upp och börjar röra sig dit.

–  Kom Ringo! Kom Elin! Ropar han halvvägs till köket, och jag och Ringo lufsar lydigt efter.

–  Det här är en absolut favoritbild som är fotad på Kuba. Jag gillar kompositionen med alla barnen och framför allt att ögonen hamnat mellan fingrarna – det är en sån där liten detalj och när jag upptäckte den blev jag alldeles varm inombords. Jag fotade ju med film så det där är ju ingenting man ser på plats. Men jag älskar den detaljen, jag älskar uttrycket och glädjen.

Bingo är övertygad om att han skulle ha lyckats även om det var i dag han kommit till Stockholm och tjatat in sig hos någon etablerad studiofotograf.

–  Med rätt inställning kan du styra hela ditt liv. Du kan ta kommandot över din karriär, ditt liv, din familj, ditt allting. Gör man dumma saker kan det få förödande konsekvenser, som man bäddar får man ligga. Men jag är beredd att ta det ett steg längre och säga att alla kan lyckas med vad det än är de vill åstadkomma. Jag hade ingen rik farsa som köpte en kamera till mig, utan har slitit själv för att nå mina drömmar.

Vad var drömmarna i början?

–  Jag hade en dröm om att få ha en stor studio i centrala Stockholm, göra roliga jobb, jobba med många kända människor, jag har haft en dröm om att filma och regissera, om att starta tidningar och bygga upp ett klädesmärke, starta och driva företag. Och allting faller tamigfan sakta men säkert på plats.

Men nu när du har gjort allt det där då?

–  I förlängningen drömmer jag om att omvandla det jag gör på lokal nivå till en global nivå. Mitt klädmärke Sexy by Sweden, som jag tycker är mycket spännande att jobba med, paketera och bygga upp något slags varumärke kring, vill jag etablera utomlands.

Telefonen ringer igen. Den här gången är det någon från studion som vill något, vilket resulterar i att Bingo måste tillbaka till studion. Med Ringo i barnvagnen och mig i släptåg går vi de få kvarteren tillbaka. Trots att det är nära, tar det ändå lite tid. På vägen möter Bingo flera han känner och han är inte den som lugnt vinkar och strosar vidare, han stannar och snackar.

–  Men hej, är det ni? Tja, hur är läget? Frågar han två mammor med barnvagn, som svarar något kort innan Bingo fortsätter:

–  Katrin håller bara på och bossar med mig, kan inte ni backa upp mig? Hon sa att jag ska väl inte gå någonstans, men jag tänker väl inte bara sitta hemma, nu går jag tillbaka till jobbet. Hälsa från Bingo, säger han och skrattar. Vi ses sen!

Så går han vidare, Bingo Rimér, Sveriges inte bästa, men kanske mest kända fotograf.

–  Katrin är så bossig, dåligt, eller hur? säger han till mig.

–  Men är inte det bra då? frågar jag.

–  Innan kunde jag sitta och kuckelura dygnet runt, nu är det middag klockan sex och då är det verkligen det.

När intervjun är slut och jag drar mig hemåt kan jag inte sluta fundera på att Bingo nog väldigt uttänkt sagt det som odlar hans varumärke bäst, att visa att han är seriös, att få ut hans bredd som fotograf, hans entreprenörskap och så vidare. Som han själv säger så vet han ju precis vad han ska göra för att göra det han gör och nå framgång.