Daniel Rönnbäck: Säkerheten går före bilden

– Planet blev 1,5 timme försenat så jag kommer att bli lite sen, det blev lite kaos här, förklarar han.

Efter en stunds väntan kommer han in till butiken Alpingaraget där vi stämt träff. Anledningen till att vi ses här är för att Daniel behöver nya pjäxor och skidor.

– Det brukar gå åt två par skidor och minst ett par pjäxor per säsong. De gamla pjäxorna är helt slut så jag behöver verkligen nya, säger han medan han kränger i fötterna i ett par kolfiberförstärkta toppturspjäxor som är anpassade för att man både ska kunna gå uppför berg och åka nedför.

– Redan nu i början av december har jag nog fler puderdagar än de flesta vanliga skidåkare i Sverige får ihop på en hel vinter, så det sliter en del på grejerna.

På resande fot

Efter att tillsammans med personalen i butiken ha diskuterat pjäxor och borrmallar till skidbindningarna som ska monteras på hans nya skidor, går vi till en lugnare del av butiken och sätter oss för att fortsätta intervjun.

– Jag flyttade ner till Stockholm från Åre förra julen, men jag har inte varit här speciellt mycket, berättar han.

Den här säsongen, mellan december och slutet av maj, räknar han med att vara i Stockholm 4–5 dagar, och det är i princip bara när han mellanlandar mellan olika jobb. Det är under ett sådant depåstopp som Kamera Bild lyckats fånga honom. Han landade alltså tidigare samma dag (fredag) och på söndagen åker han till Kanada för ett annat jobb. Medan han är hemma ska han hinna fixa sina skidor, tvätta och packa om. Och ställa upp på en intervju för Kamera Bild.

– Det är jätteroligt att få resa mycket, men visst finns det baksidor. Nära relationer blir jobbiga, när man är ute och reser så pass mycket träffar man många människor som man lär känna som blir ens vänner. Men samtidigt hinner man inte träffa sina vänner och familj här hemma så ofta, det kan bli lite jobbigt ibland. Det är svårt att ha en vardag i allt resande, berättar han.

Daniel tror också att han kommer att dra ner på resandet ju äldre han blir. Även om han aldrig kommer att sluta.

– Det är en av delarna i mitt jobb som jag verkligen gillar. Mellan jobben brukar jag boka egna resor för att uppleva nya saker och fotografera andra grejer.

Just nu är Chamonix ett favoritresmål på grund av att det finns så mycket att göra där, klättring och skidåkning på alla nivåer. Det är äventyrstätt skulle man kunna säga.

Åt, sov och tänkte hockey

Att det skulle bli fotografi, eller ens skidåkning, för hela slanten var inte självklart när Daniel var yngre. På gymnasiet var det hockey som tog upp all tid.

– Jag åt, sov och tänkte hockey hela tiden. I trean hamnade jag i samma klass som några killar som åkte skidor. Jag hängde en del med dem och det slutade med att jag filmade och fotade till ett examensprojekt som var en skidfilm.

Efter gymnasiet flyttade Daniel ner till Orsa för att plugga till skidlärare. Där blev han kvar i fyra år och pluggade till den högsta nivån av skidlärare som går i Sverige.

– Jag tänkte att om jag ska göra det här, så ska jag göra det ordentligt. Det är en inställning som hjälpt mig inom foto också, att gå hela vägen med mina projekt. Att satsa ordentligt, berättar han.

Medan han arbetade i Sälen som skidlärare var det några åkare som frågade honom om han inte ville följa med ut och fotografera när de körde i offpisten på den brantare delen av fjället. Daniel hade ingen större koll på hur skidbilder skulle se ut eller hur han skulle fotografera, men han följde med i alla fall. Och något måste han ha gjort rätt för en av bilderna hamnade som omslag på Magasin Sälen. Efter det började han intressera sig för fotografering lite mer seriöst.

Efter att utbildningen var klar drog han iväg på en resa runt jorden. Innan han åkte hade han lämnat en bunt bilder till Magasin Sälens redaktion och sagt att de fick använda bilderna om de ville. Eftersom han skulle vara borta så kunde han inte bli kontaktad så lätt och de kom överens om att göra upp det ekonomiska när han kom hem säsongen efter.

– När jag kom hem från resan hade jag inga pengar och inget jobb, men det visade sig att Magasin Sälen hade använt ganska många av mina bilder till tidningen. Sedan dess har det bara rullat på, berättar Daniel.

Alltid ledig, alltid på jobb

Nu har han fotograferat på heltid sedan tre år tillbaka och vill inte göra något annat.

– Jag älskar verkligen det här, säger han. Och det måste man nog göra för att orka med det tempo som hans jobb kräver.

– Jag ser det inte som ett jobb heller, det är bara en del av mitt liv, precis som resandet eller skidåkningen. När man är på jobb är man ute från tidig morgon tills det att liftarna stänger eller solen går ner. Sen sitter man och svarar på mejl, redigerar bilder och gör back-up. Om jag såg det som ett arbete skulle det nog kännas jobbigare. Så jag väljer hellre att se det som att jag är ledig dygnet runt, fast jag samtidigt jobbar dygnet runt.

Säkerheten går först

Daniel arbetar ofta i miljöer som är exponerade och potentiellt farliga. Årligen är det många skidåkare som mister livet i laviner och andra olyckor på berget. Mitt i denna potentiella dödlighet ska Daniel försöka tänkta kreativt och fånga de bästa ögonblicken ur åkarnas prestationer.

En stor del av packningen i hans fotoryggsäck består av säkerhetsutrustning. Sond, spade, första hjälpenkit och klätteruttrustning. På sig har han alltid en transceiver, en kombinerad sändare och mottagare som kan användas för att leta reda på någon som försvunnit i en lavin. Kamerautrustningen anpassas till typen av uppdrag och aktivitet.

– Om jag ska klättra kan jag inte ha med så tung utrsutning, men om vi till exempel åker i ett liftsystem går det att bära lite mer. Man får tänka kreativt utifrån den säkerhetszon som finns. Det har hänt att jag känt att »det här känns inte bra« och då får man anpassa sig. Det är ju inte värt att ta en bild som slutar med att man inte kan ta fler bilder för att man gjorde ett dåligt val när det gäller säkerheten, säger han med ett snett leende.

Det är inte bara säkerhetsaspekten för stunden som är viktig att ha kontroll över, även tiden spelar roll. Snö är ett föränderligt material och en bergssida som låg i skugga när man tog sig uppför berget kan ha hamnat i sol när man ska ner, då kan den ha blivit farlig.

– Ibland får man skippa vissa bilder helt enkelt för att man inte hinner inom det tidsfönster som finns. Så man måste hela tiden ha alla aspekter i huvudet medan man är ute, förklarar han.

Men blir man aldrig lockad att pusha på gränserna när man är ute, för att ta en bild som skulle bli ännu bättre?

– Ju mer man är ute ju mindre utsätter man sig för fara, i alla fall tycker jag det. Man inser att det inte är värt risken för en bild. Vill man kunna fortsätta ta bilder måste man kunna säga nej till sig själv.

När man fotograferar utomhus är man som sagt alltid ute på naturens villkor, något som kan bli smärtsamt tydligt för en fotograf som Daniel.

– En gång var vi på en resa för att fotografera skidåkning. Då var det plusgrader och regn i tio dagar.

Vad gör man då?

– Vi åkte omkring och letade efter ställen att fotografera på när snön väl kom, vi gjorde lite sightseeing och så. Man kan inte göra så mycket mer.

Daniel visar en bild från ovan nämnda resa på sin mobil. På bilden är en åkare högt upp i luften mitt i en bakåtvolt.

– Det ser ut som det är rätt mycket fluffig snö, men egentligen är det bara ett två centimeter tjockt lager ovanpå stenhård snö. Men det syns ju inte på bilden. Det är fördelen med foto, det behövs inte alltid så mycket snö för att det ska bli bra, hade vi filmat hade det varit omöjligt säger han

Tålig utrustning

Liksom hans skidor, kläder, pjäxor och all annan utrustning som används under de långa dagarna på berget får Daniels kamerautrustning också bekänna färg.

– Nu har jag haft samma utrustning i två år, visst utsätter man den för mycket, men den fungerar fortfarande. Egentligen skulle jag kunna ha en billigare kamera och ta samma bilder, det handlar inte om utrustning utan om vad du gör med den, förklarar han.

Skillnaden som spelar roll för Daniel och andra som är ute mycket är snarare att de dyrare kamerorna är bättre tätade och står emot elementens påfrestningar bättre än billigare kameror.

– Jag har stått i colouirer (en smal snöränna) när det blåst och snöat så mycket att jag knappt sett handen framför mig och ändå fotograferat. Så utrustningen måste ju hålla, och det gör den, berättar han.

Daniel har fotat med Nikon sedan han började syssla med fotografi och i dag är en D3S hans huvudkamera med en D700 som backup. Objektiven som används mest är 24–70mm, 70–200 mm och en 14–24:a. När kameraväskan behöver bantas är det ofta 14–24:an som får stryka på foten.

– En bra ryggsäck är viktigt för att förvara grejerna säkert, och 
dessutom kunna bära dem bekvämt, tycker Daniel som använder sig av ryggsäckar från f-stop.

– Helst skulle jag bara ha en kamera där man kunde ställa in slutartid, bländare, iso och vitbalans, och som hade autofokus. Resten behöver jag inte.

Det händer att han använder sig av blixtar, men oftast blir de lämnade hemma.

– Jag försöker använda så lite blixt som möjligt för att istället fånga de ögonblick som uppstår när man är ute. Men ibland kan blixtarna vara bra för att ge en effekt.

Analysera och reflektera

– Jag tror att jag har haft stor nytta av min skidlärarutbildning under min utveckling som fotograf. När jag jobbade som skidlärare så handlade mycket om att analysera vad man gjorde och hur man gjorde det. Tar man det till fotograferingen så kan man utvecklas snabbare. Om du har varit ute och fotograferat och sen efteråt sätter dig och går igenom bilderna, för att fundera på varför du tog en bild, hur du tog den och vad du kan göra bättre till nästa gång, så lär man sig mycket, förklarar Daniel pedagogiskt.

Han tycker också att det är för stort fokus på utrustning bland många som håller på med fotografi.

– Tänk inte så mycket på vad du behöver eller vad du vill ha för utrustning. Använd de grejer du har istället. Det finns bara ett sätt att bli bra på något och det är att göra det mycket. Visst kan man lära sig en del av att läsa på och diskutera, men du blir inte bättre om du inte fotograferar mycket. Istället för att lägga pengar på nya prylar är det bättre att spara pengarna så att du kan hänga med dina kompisar när de ska iväg och åka skidor, cykla eller vad du nu vill fotografera. Att lägga mycket tid på foto är det som gör dig bättre, menar han.

Tänker man efter så är det Daniel säger ganska självklart, men ändå fastnar många säkert lätt i internetdiskussioner om vilket objektiv som är bäst, istället för att ta sin kamera och gå ut och fotografera.

– Jag brukar försöka dela upp mina bilder och mitt bildtänk i tre delar för att göra det enklare. Ljus, komposition och känsla. De tre pelarna gör att jag kan fundera och analysera mina bilder både innan jag tar dem men också efteråt.

Under vintern håller Daniel på med ett filmprojekt, Unfiltered skiing, tillsammans med skidåkaren Jacob Wester. Men han filmar knappt något själv.

– Vi har hyrt in en kille som är jätteduktig på att filma. Jag vill helst inte filma, det tar mycket tid och stjäl dessutom tid från fotograferingen som då blir lidande. Så jag dokumenterar allt med stillbild medan filmaren sköter den rörliga delen.

När Daniel får förfrågningar om att filma brukar han hänvisa vidare till filmare som han vet är duktiga, och de gör samma sak till honom när någon efterfrågar stillbilder.

Utgår från det analoga i redigeringen

Daniel placeras oftast i facket för actionsportfotografer, men själv vill han helst inte vara i något fack alls.

– Det handlar mer om hur man tar sina bilder. Om jag tar en actionbild ute i naturen så är det ju en naturbild också, om jag tar en bild på en actionsportutövare blir det ett porträtt lika mycket som en actionbild. Det är bara bilder, menar han.

Photoshop har en självklar plats i de flesta fotografers arbetsgång. Daniels förhållande till redigeringen är, som han beskriver det, analog. Det han skulle kunna göra med en analog bild kan han tänka sig att göra med en digital bild.

– Visst kan man klippa och klistra i en analog bild också, men det är mer det grundläggande jag tänker på. Ändra kontraster och ljus. För mig är det en moralisk aspekt, man ska inte förändra det ögonblicket som resulterade i bilden. Actionbilderna tappar dessutom sitt värde om man manipulerar med dem. Om man flyttar upp någon högre upp i luften efter ett hopp, eller lägger till något annat som får det att se häftigare ut så är det ju inte verkligt längre och det är ju det som är grejen. Att man ska kunna titta på bilden och tänka »jäklar vad häftigt« eller »där vill jag vara« och »det där vill jag göra«.

Bra bilder kräver inte fara

Daniel arbetar ofta i miljöer som kan anses som ganska farofyllda, om man inte vet vad man gör. Han jobbar också med några av världens bästa skidåkare och cyklister. Men det är absolut inte ett krav för att ta bra bilder menar han.

– För att ta bra bilder är det inget krav att ha jätteduktiga åkare eller att vara i exponerade, utsatta miljöer. Det viktiga är hur du utnyttjar det du har. Relationen till åkaren är viktigare, kan ni ha roligt och fota mycket kommer ni att utvecklas båda två. Fota mycket, åk sedan hem och titta på bilderna, då kan ni se både vad du som fotograf kan göra bättre, men också vad åkaren kan förbättra. Sen går det kanske inte att komma ifrån att det är lättare att sälja bilder på kända åkare. Företag vill ju helst ha sina egna sponsrade åkare på bilder som de använder. Det är ju samma sak med porträtt, det är betydligt lättare att sälja ett porträtt på en kändis än på någon som är okänd.

Daniel återkommer ofta till att om du vill bli bra på att fotografera så måste du lägga mycket tid på det. Samt att lägga ner tid på att analysera och reflektera över dina bilder och hur du tog dem för att kunna förbättras. Det är något han gjort under hela sin karriär och det driver honom hela tiden framåt.

– Som yrkesfotograf försöker man hela tiden pusha sina gränser för hur man fotograferar, man vill fotografera under svårare förhållanden för att få unika bilder.

Nyfikenhet – en nödvändighet

En annan poäng som Daniel återkommer till är att som fotograf är det viktigt att vara nyfiken.

– Om jag åker till ett nytt ställe och ska fotografera så kan jag ju antingen gå omkring själv och försöka hitta platser som kan vara bra, eller så pratar jag med de som bor där och frågar runt om det finns några ställen som kan vara bra att plåta på. Då kan jag få tips om ställen som jag aldrig skulle hittat själv, förklarar han.

Nyfikenheten är också nödvändig för att inte fastna i invanda mönster med sitt fotograferande. Daniel pratar gärna med kollegor, läser olika tidningar och tittar på bilder från alla möjliga olika genrer.

– Jag tittar en del på modebilder, naturfoto och så vidare. Sen tar jag med mig det man lär sig av de bilderna och applicerar på det jag gör.

Lever sitt drömliv

När jag tackat för mig försvinner Daniel bort längs gatan genom snöyran mot kvällens aktivitet, som kommer att följas av en fullspäckad lördag för att sedan mynna ut i ännu en flygresa mot pudersnö och äventyr. Exakt vad det är som gör att Daniel, som trots sitt extremt späckade schema (under intervjuns gång har vi varit på Alpingaraget, åkt i Daniels bil och slutligen hamnat på en sushirestaruang på Östermalm), verkar så pass lugn vet jag inte. Kanske är det ett norrländskt arv eller så är det helt enkelt som han beskrev sina bilder på sociala medier:

– Tittar man i mitt Instagramflöde ser det nog ut som ett drömliv, och det är det ju. Det är mitt drömliv!