De fotar bröllop över hela världen

Vi har till 12.36 på oss. Sedan går parkeringsavgiften ut för min bil, skrattar Cole Roberts.

Cole RobertsJakob GranqvistCole & Jakobs utrustning

Ålder: 33 år.

Familj: Fru och två barn.

Bor: I Gävle. Född och uppvuxen utanför Vancouver, Kanada. 

Utbildning: Ekonom, inriktning marknadsföring.

Webb: nordicaphotography.com

Vi sitter i en soffgrupp på tidningen Kamera Bilds redaktion på Södermalm i Stockholm och klockan har precis passerat elva. Cole har kört ner från Gävle där han lever med sin fru och två barn och Jakob Granqvist har precis kommit hem till Stockholm från ett jobb i Australien.

Tillsammans utgör de Nordica Photography, ett av värl­dens mest eftersökta bröllopsfotovarumärken. De tar 50 000 kronor för en dags fotografering. Men det har inte alltid varit så.

Jakob: Vi läste samma masterutbildning i entreprenörskap och marknadsföring i Umeå under 2007–2008, så vi är båda två ekonomer i botten. Ingen av oss ville ursprungligen bli fotografer. Jag har alltid varit intresserad av visuella uttryck och hållt på en del med webbdesign och liknande grejer, men aldrig fotografi. När vi lärde känna varandra ägde vi inte ens några kameror.

Cole: Mina föräldrar hade en videoaffär när jag växte upp och min mamma är fotograf och hade labb och ramverkstad där vi bodde så det förväntades att jag skulle vara intresserad av fotografi. Men jag hade inget sådant intresse, inte ens när jag träffade Jakob i Umeå.

Fotade skådespelare i vancouver

Efter utbildningen började de båda arbeta med marknadsföring. Jakob fick jobb på en marknadsavdelning i Stockholm där de ville att han skulle plåta eftersom de inte hade råd att köpa in tjänsten från en extern fotograf.

– Så jag fick en kamera och fick gå lite kurser. Intresset väcktes och jag skaffade egen utrustning och började med egna projekt och en fotoblogg. Till slut kom jag till en punkt när jag kände att jag ville jobba med fotografi på heltid.

Under tiden hade Cole flyttat tillbaka till Vancouver i Kanada. Där började han ta porträttbilder på skåde­spelare.

C: Det kryllar av skådespelare där, Vancouver kallas för Hollywood north. Och alla behöver porträttbilder som de kan lämna ifrån sig på auditions. Så jag plåtade vänner och deras vänner för att det var kul, men det väcktes en idé om att folk faktiskt var beredda att betala mig för att bli fotograferade.

Precis som Jakob startade även Cole en fotoblogg, och över Atlanten följde vännerna varandras intåg i fotobranschen.

J: Vi behöll kontakten efter skolan och såg att vi båda gjorde liknande saker. Hösten 2009 övertalade Cole mig att säga upp mig från jobbet och komma till Vancouver. Vi startade verksamheten mest som ett äventyr för att se hur det skulle gå.

Var det bröllopsfotografi från början?

C: Vi kom fram till att det var det som vi gillade bäst båda två. I en perfekt värld hade vi bara velat plåta bröllop. Men verkligheten var att vi hade en kamera med ett 50 millimetersobjektiv var, ingen erfarenhet och inte trovärdighet som fotografer. Så under 2010 gjorde vi väldigt mycket olika uppdrag.

J: Man kan säga att vi gjorde våra 10 000 timmar av slumpmässiga konstiga saker. Ingen av oss hade någon erfarenhet att tala om så vi tänkte att det bästa var att bara försöka göra så mycket som möjligt för att lära oss så mycket som möjligt. Vi var nya i en ny stad utan vare sig erfarenhet eller nätverk, så vi fokuserade på marknadsföring.

C: Sociala medier växte då. Vi var tidiga där så många av våra jobb kom därifrån.

Vilken typ av bröllop började ni med?

C: De bröllop som vi fotograferade under det första året var uteslutande genom mina kontakter.

Kunde ni bygga en portfolio utifrån de uppdragen?

C: Vi tog vad vi fick och gjorde det bästa av det. Jag är inte säker på att vi byggde en så bra portfolio men vi fick helt klart ihop tillräckligt med material för att vår blogg skulle hamna högt i Googles sökresultat.

Plåtar ni fortfarande tillsammans?

C: De första åren tyckte vi att det gav en konkurrensfördel att erbjuda två killar till varje bröllop. Men i och med att vi blev bättre så upptäckte vi att vi klarade av att täcka in bröllopet på ett bra sätt på egen hand. I samma veva flyttade Jakob tillbaka till Sverige. Flytten var bra eftersom det fick Nordica att framstå som mer internationellt. Jakob kunde ta de europeiska bröllopen och jag de amerikanska.

– Eftersom vi var så oerfarna i början var det bra att vara två. Vi visste inte exakt vad vi sysslade med så det hade varit riskabelt att vara ensam från början. Nu kunde vi istället lära oss snabbare eftersom vi inte bara lär av våra egna misstag utan också av varandras, säger Jakob om den första tiden.

J: I dag gör vi ungefär ett av trettio bröllop tillsammans. Resten gör vi på egen hand. Det är trevligt att vara två fotografer och ha dubbelt så många ögon, men eftersom vi är där hela dagen spelar det inte så stor roll. Kunderna bokar inte en viss fotograf, de bokar Nordica. Och eftersom vi använder en viss stil under varumärket Nordica Photography var det också bra att jobba ihop oss ordentligt bildmässigt i början.

Lockas av berättelserna

Veckan som Kamera Bild träffar Cole och Jakob håller de precis på att planera vilken fotograf som ska plåta vilka bröllop under den kommande säsongen.

C: Kunderna bokar oss ett år i förväg utan att veta vem som kommer att plåta. Det är precis så vi vill ha det, att de bokar Nordica och inte en specifik fotograf.

Vad var det inom bröllopsfotografin som lockade er?

C: För att vara ärlig, bröllopsfotografi har dåligt ryckte. Det hade det i Vancouver när vi började och det har det i Sverige i dag. Det är skitsnack. Pratar man med andra fotografer och berättar att man är bröllopsfotograf så tycker de att det är lite lustigt. Vi vill gärna förändra den bilden och det har gått ganska bra hittills.

J: Vi lockas av berättelserna. Vi har alltid varit mer intresserade av den journalistiska delen av bröllopsfotografi. Vårt mål är alltid att berätta hela historien om bröllopsdagen. Vi är där för att berätta storyn och vi plåtar bara heldagsuppdrag.

Även om de plåtar ungefär lika många bröllop så är det alltid Jakob som står för bildbehandlingen.

J: Det är viktigt för kontinuiteten att bilderna efterbehandlas på samma sätt. Vi försöker tona ner våra egon och istället arbeta för det gemensamma varumärket. Cole sköter istället marknadsföring och bokningar.

Hur ser det perfekta uppdraget ut?

C: För mig handlar det om att hitta en bra matchning med kunden. Det finns ingen plats som är bättre än någon annan. Det kan vara på en isländsk glaciär eller på någons bakgård. Det perfekta uppdraget handlar istället om en situation när kunden fullständigt litar på min vision och låter mig jobba precis som jag vill. Är det inte alla fotografers dröm, den sortens kreativ frihet?

J: Vi plåtar mycket utomhusbröllop, vilket är bra för oss som inte använder extra ljus. Men det är den enda yttre förutsättning som jag kan komma på som gör ett uppdrag bättre än något annat. Sedan handlar allt om individer, att få arbeta för att leverera det som jag är bra på och slippa tänka på vad kunden kanske vill ha.

Nordica Photography plåtar omkring 60 bröllop varje år.

J: Eftersom de flesta är destinationsbröllop är vi vanligtvis hemifrån fredag till söndag varje gång, så det är verkligen tillräckligt.

Många av kunderna arbetar själva med visuella uttryck, som design eller fotografi. De är också personer som lägger mycket pengar på sitt bröllop. Att anlita Nordica kostar från 50 000 kronor.

J: De flesta som bokar oss har följt oss ett tag. De vet vad vi levererar och vill ha exakt det. Hur vi framställer oss online för att attrahera en viss typ av kunder har också varit vårt fokus under senare år, så man kan säga att nu har vi nått dit vi vill kundmässigt.

Kunderna prioriterar foto

För 50 000 kronor får kunden en fotograf under hela bröllopsdagen. Efter ungefär två veckor levererar Nordica ett omkring tio minuter långt bildspel med sin berättelse från bröllopet.

C: Det ger så mycket mer. Paren delar det med familj och vänner så det blir också bra marknadsföring för oss i deras bekantskapskrets. Ytterligare två veckor senare levererar vi cirka 600 högupplösta redigerade bilder.

J: Vi säljer väldigt lite kringprodukter. Kunderna får de högupplösta bilderna och kan sedan göra vad de vill med dem. Många väljer i och för sig att köpa till en bok för 10  000 kronor.

C: Prissättning är knepigt. Det känns som att vi har hittat en bra nivå. Jag tror att de flesta av våra kunder verkligen har prioriterat fotografi.

J: Även om vi tar ganska mycket betalt är våra kunder inte rika personer. De värdesätter bara fotografi högre än tårta eller någon annan tjänst som man kan köpa till sitt bröllop. Folk spenderar mycket pengar på bröllop.

C: Under vårt första år bokade vi vad som helst. Ett par hade inga pengar för fotografi så vi sänkte våra priser jättemycket för att vi behövde få erfarenhet. När vi kom dit hade de en isskulptur av en pingvin som spottade vodka. Den där vodkaispingvinen hade kostat mycket mycket mer än vad de la på fotografi.

Sommaren är mest hektisk, men Cole och Jakob har anpassat sin marknadsföring så att de ska få in så mycket uppdrag som möjligt under andra tider av året också. Till exempel var Jakob på Nya Zeeland förra veckan. De håller också workshops över hela världen för andra fotografer.

J: Här i Sverige är säsongen så kort att man måste jobba internationellt och med workshops för att kunna försörja sig under hela året.

Vad är ert råd till en fotograf som vill börja plåta bröllop?

C: Jag tror att det är lätt att sugas in en fälla av förväntningar. I Sverige upplever jag det som att det är få fotografer som sticker ut och gör något eget. Alla säljer samma sak. Om kunderna är nöjda med det är det väl okej, men å andra sidan är det också därför bröllopsfotografi har så dåligt rykte. Som nybörjare tycker jag att man inte ska titta för mycket på vad man borde göra och istället göra det man vill göra.

J: Som i tv-programmet Alla är fotografer. När de plåtade bröllop för någon månad sedan var det ett bra exempel på förväntningarna på bröllopsfotografer här i Sverige. Försök istället att komma bort från klichéerna så mycket det går. Det är kul att se att fler och fler fotografer lämnar de smöriga bilderna för en mer berättande stil.

C: Vi vet att bröllopsfotografer står lågt i hierarkin bland fotografer, men vi tycker att det är fel. Det händer mycket häftiga saker där.

Hur bokar ni kunder?

C: Till och börja med skriver vi inte priserna på sajten eftersom vi vill ha många förfrågningar. Vi svarar alltid med ett frågeformulär om bröllopet och vad det är som de gillar med vår stil. På det sättet får vi viktig information om bröllopet samtidigt som vi inleder en konversation utan att prata pris. Målet är att vinna kunden utan att pitcha, så vi kommunicerar värdet i tjänsten redan innan de sett priserna. Till exempel berättar vi att »ni kommer att få ett bildspel, här är tre exempel.« Därefter skickar vi över priser.

Allt sker via mejl och ofta är det bara två–tre mejl och sedan är det bokat.

Vill ni aldrig träffas innan?

C: Att lära känna paren gör inte våra bilder bättre. Dessutom tar det tid både för oss och kunden, så vi skippar gärna det. När vi bokar frågar vi bara efter två saker bortsett från praktiska detaljer om resan: När och var börjar ni dagen? Och så berättar vi att den bästa tiden för att plåta porträtt är vid solnedgången. »Så om ni vill ha sådana bilder som ligger på vår sajt ska vi plåta dem då.«

J: Genom att inte få detaljerad information om bröllopet och inte känna till schemat håller vi oss på tå under hela dagen. Det hindrar oss från att bli uttråkade.

C: Vi säger till och med i kontraktet: om vi får röra oss obemärkt under dagen och inte får reda på agendan kommer vi kunna ta de bästa bilderna. Det bästa är om paret i förväg har instruerat gästerna att ignorera fotografen. Då kan vi få tillgång till de där intima ögonblicken när någon är arg eller ledsen och på det sättet kunna göra en ärligare story om dagen.

J: Bortsett från porträtten så instruerar vi aldrig folk. Och när vi plåtar porträtt försöker vi inte få dem att posera. Istället hittar vi en bra plats och ber dem att vara där och så ser vi vad som händer, vi regisserar dem inte.

C: När man börjar tala om för folk vad de ska göra eller hur de ska stå, tar man en bild av hur man själv tycker att bilden ska vara. Vi vill att bilden ska vara av dem. Om de behöver hjälp ger vi det, men det är väldigt sällan det behövs. Det handlar ju om par som älskar varandra, det är deras bröllopsdag och de litar på oss. Vi behöver inte oroa oss för att det inte kommer att bli fina bilder.

J: Vi vill vara en fluga på väggen. Genom att vara med hela dagen, ofta kanske sex timmar före ceremonin hinner vi lära känna paret så att de är bekväma med oss under ceremonin och porträttplåtningen på kvällen.

Senare på kvällen när det blir dans är enda tillfället blixten åker fram. Med ett 24-millimetersobjektiv, blixt och lång slutartid fångar de rörelsen och känslan i bilden.

C: Sen tar vi en öl och laddar upp bilderna på datorn.