Elin Stahre om nyföddfoto: ”Jag ’knockar’ ut dem med värme”

Elin Stahre har synts en hel del i medierna på sistone. Expressen, Aftonbladet och TV4 är några som har uppmärksammat henne. Även P4 i Jönköping, där hon bor och har sin fotostudio.

Elin Stahre

Ålder: 35 år.

Bor: I Jönköping.

Gör: Porträttfotograf med studio i Jönköping.

Aktuell med: Vann Årets bild 2021 i SM i fotografi. Är till final i foto-VM, World Photographic Cup, som avgörs 2 maj i Rom.

Utrustning: Nikon D810 med objektiven 35mm, 50mm, 85mm och 70–200mm. Blixtar från Profoto. 

Webb: elinstahre.se, på Instagram: elinstahre

– Det är lite speciellt. Men man ska inte lyssna på sig själv i radio efteråt, då inser man »oj, låter jag så där«, säger Elin och skrattar.

– Men det är jättekul att de uppmärksammar det, tillägger hon.

Vad medierna har belyst är hennes framgångar i foto­tävlingar: SM i fotografi där hon vann Årets bild 2021 och nu har hon tagit sig till final i World Photographic Cup, foto-VM.

Men att riksmedia rapporterar om sådant hör inte till vanligheterna. Det är något mer som ligger bakom – nämligen bilden Elin tävlar med. Bebisporträttet av ett sovande tvillingpar som bara är ett par veckor gamla.

– Nyfödd-fotografering är ganska nytt i Sverige. Att se en så poserad bild i tidningen väcker nog lite uppmärksamhet, det är inget man är van att se. Du ser ofta de här knubbiga leende bebisarna eller ett-årsporträtten, som fortfarande är ganska klassiska. Men det är inte alla som vet att man kan få sin nyfödda bebis fotograferad, förklarar Elin.

Hon kan också konstatera att en viss vinkel har gått hem i media.

– Det som har spunnit på ganska bra är att familjen aldrig valde den här bilden som nu är en av världens tio bästa.

Någon vecka efter fotografering kom familjen tillbaka till Elins studio för att välja vilka bilder de ville köpa, och plockade bort den som nu är i VM med titeln »Du och jag brorsan«.

– Det här är ju den bästa bilden, tyckte jag. Men jag hade en som var snarlik, där de låg på samma sätt med armarna men båda bebisarna hade ansiktena inåt kameran.

För en förälder är sådant viktigt, vilket framgår i Aftonbladets artikel där mamman Nour berättar varför de valde bort den speciella bilden:

– Det är en magisk bild men vi tyckte att Hadis ansikte syntes lite mer än Mahdis och vi ville att det skulle vara rättvist.

Jag frågar Elin om hennes kunder ofta väljer »fel« bilder. Hon skrattar och förklarar att hon redan innan bildvisning har tagit bort alla bilder som hon inte anser håller måttet.

– De har ungefär 30 bilder att välja mellan, och alla dessa tycker jag oftast är bra bilder. Sen är det inte alltid att de väljer de som jag tycker är allra bäst.

Från agronom till fotograf

Inte långt från strandpromenaden vid Vätterns södra ände ligger Elins studio. Hon öppnade här för ett och halvt år sedan, mitt under pandemin, men trots det har verksamheten gått bra. Veckan då vi gör intervjun har hon en lucka för mig måndag förmiddag, därefter är hon fullbokad i studion. Till de 109 kvadratmetrarna kommer bland annat gravida och föräldrar med sina barn, för att bli porträtterade.

I Jönköping hamnade hon eftersom sambon är härifrån. När de fick barn valde de att bosätta sig i hans hemtrakter. Elin är själv från Uppsala där hon också hade studio i flera år.

Men att hon överhuvudtaget blev fotograf, var lite av en slump.

– Jag är inte född med kameran i handen som många kollegor verkar vara. Det är elva år sedan jag köpte min första systemkamera och jag har jobbat heltid i snart sju år, så det gick ganska fort från att aldrig ha fotat till att jobba heltid med det.

Det var under studietiden hon blev intresserad av foto – studier på Sveriges lantbruksuniversitet. Hon skulle bli husdjursagronom och jobba med genetik eller djurskydd. Men efter fem år på universitetet blev så aldrig fallet. Antalet förfrågningar på bröllop- och barnfotograferingar växte så pass mycket att hon istället skaffade en studio och började jobba med foto.

– Allt gick av bara farten. Folk har frågat mig varför jag blev fotograf, och jag har svarat »jag har ingen aning egentligen, det bara blev så«. Jag halkade väl runt på ett bananskal och sa ja till olika kontakter. Kom in på Ridsport-tidningen ganska tidigt, där jag skrev artiklar och fick bilder publicerade. Men det mesta har varit en slump hur det har blivit, känns det som.

Samtidigt framgår det under intervjun att Elin är målinriktad och gillar att tävla i allt från ridning till fotografering.

– Jag är tävlingsinriktad oavsett vad jag gör. Ska jag göra något så ska jag göra det ordentligt, annars kan jag lika gärna strunta i det.

Och det har som sagt gett utdelning. På ett garderobshantag bakom henne hänger flera medaljer från foto-SM som hon ännu inte har hittat någon hedersplats för. Men det kanske är bäst så, för barnen brukar tycka det är kul att leka med dem säger hon.

Ansiktet som högsta punkt

Tillbaka till de nyfödda. De som Elin fotograferar när de är upp till max tre veckor gamla.

– Då är de fortfarande lite i fosterställning, med benen uppdragna och de sover ganska djupt när de väl sover. Det är lätt att posera dem, så att de ligger fint och avslappnat, säger hon.

En nyfödd-fotografering tar cirka två till tre timmar att genomföra, där det finns utrymme för matpauser när bebisen så vill. I vaket tillstånd är det inte läge att ta några bilder.

– Nyfödda bebisar är ofta inte på något jättebra humör när de väl är vakna. De ligger inte stilla, knytnävarna viftar och de har tungan ute. Och de ser skelögda ut eftersom de inte kan fokusera med blicken. Man vill ha dem sömniga, kanske inte alltid sovande men på gränsen till att vara det. Då är det lättare att räta ut fingrar så att de inte har knyt­nävar och lägga händerna där man vill ha dem.

Elin placerar bebisen i olika rekvisita så att det ska se ut som att den teoretiskt sett har lagt sig där själv. Men allt är förstås poserat och tillrättalagt. Det är mycket som »händer under filten« berättar Elin, som med små kuddar får bebisen att ligga i rätt vinkel och med huvudet upphöjt.

– Jag vill ha ansiktet som högsta punkt och med kort skärpedjup få kroppen att fejda ut och se liten ut. Fotar du i en rak vinkel blir ansikte och kropp ungefär lika stora. Då känns kroppen extremt stor jämfört med huvudet, vilket stjäl fokus. Ansiktet är det som ska vara i fokus.

Van vid 37 grader i livmodern

Vid nyfödd-fotograferingar har Elin ett knep hon använder för att bättra på oddsen för bra bilder. Hon ser till att bebisen inte fryser.

– Jag har värmefläktar. Så jag »knockar« ut dem med lite värme. Är det för kallt i rummet kommer de absolut inte att sova.

Vilken temperatur är optimal?

– Åtminstone 25–30 grader, beroende på barn. Sen är det inte så i hela rummet, utan fläktarna är styrda till ytan där bebisen befinner sig. Den är van vid 37 grader i livmodern och ska bebisen ligga ganska avklädd är 20–22 grader inte så behagligt för den.

Men för Elin däremot, som befinner sig en armlängd ifrån bebisen när hon fotograferar, blir det förstås svettigt. Emellanåt även för föräldrarna om Elin behöver deras hjälp, som att hålla bebisens huvud på plats. Till exempel för bilder där den ligger likt en groda och har händerna under hakan.

– Även om bebisen ofta har bra balans när man väl fått upp den i rätt position så räcker det med att den tar bort en hand för att falla. Det är väldigt viktigt att inte utsätta bebisen för några risker, den har ju inga nackmuskler och är inte medveten om vad den gör med kroppen alla gånger.

Därför behövs en hjälpande hand som sedan trollas bort med ett montage i Photoshop. Elin föredrar då att det är pappan som hjälper till, om det är möjligt. En kvinna som ammar luktar nämligen mat.

– Bebisen har ett otroligt luktsinne och känner ofta om mamman är i närheten. Risken är då att den vaknar.

Du är själv förälder. Är det avgörande föratt kunna ta den här typen av bilder?

– Nej, jag hade inte barn när jag började fota nyfödda. Första gången hade jag aldrig hållit i en nyfödd bebis, så det är väl inga bilder jag är stolt över i dag. Men man måste börja någonstans och träna. I dag har jag fotat några hundra bebisar så det sitter i ryggmärgen hur man exempelvis ska gunga ett barn.

För den som är nybörjare tycker Elin dock inte det är lämpligt att börja med avancerade poser.

– Då kanske man bara ska fota bebisen liggandes på en filt. Ta en lätt pose med handen under kinden eller något sådant.

»Jag är lite av en ljusnörd«

Elin jobbar med en Nikon D810 men kommer troligtvis gå över till spegellöst i år. 50mm är objektivet hon främst använder i studion, även 35mm och 85mm är emellanåt monterat på kameran. Hon kör genomgående med fasta gluggar förutom en 70–200:a, men den använder hon bara utomhus.

För en studiofotograf är förstås även blixtarna en stor del av utrustningen.

– Jag är lite av en ljusnörd. Ljussättningen är väl det jag tycker är viktigast, för har du en dålig ljussättning blir bilden automatiskt sämre.

Hon jobbar med prylar från Profoto, och sätter ljuset olika beroende på om det är barn eller vuxna hon ska fotografera.

– På barn har jag oftast ett stort paraply. För då vill jag ha ett mjukt ljus som ger ganska stor spridning, eftersom ett barn kanske inte sitter still på exakt den punkt jag har belyst. Där behöver jag ofta ha ett lite större spann. Med barn vill jag inte heller ha hårda skuggor, typ ett modeljus från en beauty dish, utan det ska var mjukt nästan som fönsterljus-känsla. Med vuxna däremot sätter jag ofta ett mer dramatiskt ljus, med till exempel backlighting. Då är jag ganska mörk i min ljussättning och gillar att det är mycket skuggor. Det ska inte vara platt och tråkigt utan ju mera skuggor desto bättre.

Pajas inför främmande människor

Om de nyfödda gick att forma och lägga tillrätta, är det förstås något helt annat när barnet har blivit äldre. Alla åldrar har sina svårigheter menar Elin som får ta till olika metoder beroende på vem som är framför kameran.

– Med ett halvårsbarn som har lärt sig sitta, har du kanske en halvtimme på dig att köra ditt schema så att du får ihop ett galleri med 30 bilder. Sen har barnet tröttnat. Jag vill ju också att barnet ska titta på mig, interagera med kameran. Därför får man inte vara rädd för att vara pajas inför främmande människor.

Är det något som ligger naturligt för dig?

– Jag hade jättesvårt för det i början, jag tyckte att det var så jobbigt. Speciellt när det kom föräldrar i ens egen ålder som man inte hade träffat förut. Och så skulle man vara lite löjlig, gulligulla med barnet och sjunga »bä bä vita lamm«. Men jag har kommit över den tröskeln nu.

Även vuxna behöver vägledas under fotograferingen för att känna sig avslappnade, förklarar Elin.

– Fotar jag gravidbilder så säger jag hela tiden »ha handen där, gör så med benet, titta ditåt, tänk på det här«. Även om jag vill att det ska se naturligt ut är det väldigt styrt. De flesta är inte vana vid att stå framför en kamera och kan uppleva det som ganska läskigt. Om jag då skulle vara helt tyst och bara ta bilder, då skulle de bli mer osäkra. De blir tryggare om de får direktiv.

Så du är en fotograf som pratarmycket under fotograferingen?

– Ja, från att de kommer in genom dörren är inte jag tyst förrän de har gått. Jag tror att det kan vara ett hinder att vara för introvert som fotograf. Sen är jag kanske inte den mest pratsamma alla gånger, man får läsa av situationen också. Privat tycker jag det är skönt när det är tyst ibland, men i jobbsammanhang behöver jag kliva in i en roll och verkligen bjuda på mig själv. Mitt jobb är att få kunden avslappnad, annars kan det bli en stel stämning som återspeglas i bilderna.

Undviker onödig redigering

Inför en bildvisning med kunden har Elin lagt ned ungefär en halvtimme på att snabbredigera bilderna. Med förinställningar i Lightroom korrigerar hon färg, kontrast och ljus utifrån den stil hon har. Behöver hon klippa bort händer som stöttar en bebis huvud kan det krävas lite mer tid, men hudretusch sparar hon tills efter det att kunden har valt sina bilder.

Något hon har lärt sig under åren är att göra rätt från början, för att undvika onödig bildredigering.

– När jag var ny tänkte jag ofta »det där fixar jag sen i Photoshop«, som att rätta till en filt eller ta bort en sladd från blixten. Men det går ju så mycket snabbare att göra det innan man tar bilden. I dag avbryter jag en fotografering för att städa bort något som jag kommer störa mig på sen. Ser jag till exempel att barnet har snor i ansiktet så torkar jag bort det, det besparar mig väldigt mycket tid i datorn.

Till sist, vilka är de vanligaste nybörjarfelenvid porträttfotografering tycker du?

– Att man inte interagerar med sin modell, framför allt. Men också att man är så fokuserad på att ta bilden och få den skarp att man glömmer bort detaljer runt omkring, som lampsladdar eller att det sticker upp en lyktstolpe i huvudet på någon, svarar Elin och avslutar med:

– Andas, ta ett steg tillbaka och titta på bilden du just har tagit: är det något du behöver ändra – gör det först, sen fota.