Emily Dahl: En skir känsla

I Stureby i södra Stockholm har Emily Dahl nyligen byggt en egen studio. När jag knackar på möts jag av Emily och hennes hund Arthur Miller. Jag slår mig ner vid ett bord och gör mig hemmastadd, snart kommer Emily med kaffe till oss båda.

Emily Dahl

Ålder: 29 år.

Bor: Enskede, Stockholm.

Familj: Fästman och en dvärgtax, Arthur Miller.

Gör: Fotograf

Utrustning: Två stycken Canon EOS 5D Mark II och objektiven 50 mm f/1.4 och 100 mm f/2.8 från Canon samt Sigma 35mm f/1.4 Art. 

Webb: arsenikfotografi.se, bloggar även flitigt om sitt fotograferande på emilydahl.se och milkandarsenic.com.

Hon är numera bosatt i Stockholm men kommer ursprungligen från Växjö i Småland. Emily förklarar att i Växjö fanns det ingen renodlad fotolinje när hon skulle välja gymnasium. Istället fick skolan ett tillstånd som gjorde det möjligt för elever att studera fotokurser vid sidan om en vanlig utbildning. Emily lärde sig fotografera analogt, även om det fanns datorer på skolan med Photoshop – men det programmet var det få som hade hemma.

– När jag hittade fotograferingen var det som att någon öppnade en dörr till min verklighet. Jag tror inte att det har gått en dag på tio år då jag inte har fotat, säger Emily.

Emily visste tidigt att hon inte ville bo i Växjö hela livet. För tio år sedan kom hon in på en konstskola i Stockholm och blev därefter kvar i huvudstaden.

– Allting är väldigt organiskt. Jag tänkte aldrig att »åh nu ska jag flytta till Stockholm«. Det var mer en slump att det blev just här.

Tyckte bröllop var »cheesy«

Även om Emily har fotograferat länge var det först 2010 som hon startade företaget Arsenik Fotografi. Att Emily började fota just bröllop skedde också det av en slump. Det började med att hon fick förfrågningar från sina vänners bekanta och även om Emily alltid ställde upp var hon till en början lite motvillig. Hon visste helt enkelt inte så mycket om bröllopsfotografi utan var mer kunnig när det gällde mode och reportage. Dessutom tyckte hon att bröllopsfotografi var lite »cheesy« och hade låg status.

Då kunde hon inte föreställa sig att hon fyra år senare skulle hålla på med bröllopsfotografi i sådan stor utsträckning som hon gör i dag. Nu bär bröllopsfotografin cirka 50 procent av hennes verksamhet och hon har bland annat fotograferat för tidningarna Allt om Bröllop och Bröllopsguiden.

– Det fanns ingen ambition att det skulle bli så men nu känns det bara roligt. Det är häftigt att efterfrågan är så stor. På något mystiskt och ofrivilligt sätt har det skapats en Emily Dahl, bröllopsfotograf.

Att efterfrågan är stor syns i Emilys fullbokade schema för sommaren. Hennes högsäsong börjar i maj och slutar i september. Under den perioden har hon endast två lediga helger som ännu inte är uppbokade samt en två veckors semester då Emily själv ska gifta sig. När jag frågar vem som ska ta hennes bröllopsbilder svarar hon snabbt att hon själv ska ta porträtten eftersom hon vet bäst vad hon vill ha. Kanske att någon av hennes kollegor får fota vigseln men något mer har hon inte tänkt.

Att skapa innebär att vara skör

Själva skapandeprocessen tycker Emily är det roligaste med att arbeta som fotograf.

– Jag föddes sådan, jag började med måleri och sen upptäckte jag foto. Att få skapa en bild och kunna visa den i realtid för personen som är med i bilden, och att den personen då uttrycker sin glädje över bilden – det är det bästa jag vet. Det är en känsla som inte går att överträffa. Att jag har fått skapa någonting som gör en annan person glad, det är en härlig bekräftelse, säger Emily och fortsätter:

– När man jobbar med att skapa är man så skör. Om någon »dissar« det jag gör »dissar« de även mig på något sätt.

Det roligaste med bröllopsfotografering är för Emily att få möjligheten att fånga någon slags tillfällig magi. Hon tycker det är kul att för en dag få bli en del av ett team, som alla jobbar aktivt för att göra bröllopsdagen så speciell som den kan bli.

– Det är en härlig energikick att få vara med under ett bröllop och att få ta del av glädjen och lyckan som genomsyrar hela dagen. Jag får vara en skapare av drömmar och använda det som bjuds när det gäller det visuella, för att vrida och vända på det genom linsen tills det blir magi. Det är så häftigt. Och att få vara en del av två personers stora dag där allt är otroligt genomtänkt, hur ofta har man de förutsättningarna som fotograf? Med privatpersoner – nästan aldrig.

Emily beskriver sitt bildspråk som skirt, romantiskt och vintageinspirerat. Hon är väldigt noga med att de som bokar henne har förstått hennes bildspråk så att de inte förväntar sig något annat. Emily menar att det är viktigt att brudparen ska veta vad de får. När ett brudpar har haft med sig exempelbilder på hur de vill att deras bröllopsfoton ska se ut och de inte har matchat Emilys bildspråk och stil, då har hon hänvisat dem till hennes kollegor som kan bemöta deras önskemål bättre.

– Det är viktigare för mig att kunderna får rätt person som fotograf än att jag får en bokning. Jag vill ju jobba med dem som vill jobba med mig.

Tog hjälp av en jurist

När Emily får en bokning tittar hon i kalendern, för att se om hon har tid och möjlighet. Om allt passar bra styr de upp ett möte och ses i studion. Då ges det tid till att lära känna varandra och för att se om de passar ihop och kan samarbeta. Emily brukar fråga lättsamma frågor om vad brudparet arbetar med och hur de träffades. Emily berättar också om sin process när hon fotograferar, att hon inte brukar ge så mycket direktiv utan att hon mest vill åt känslan av att hon är där och hänger med dem. En process som innebär att brudparet inte behöver vara nervösa.

Brudparet får se bilder från andra bröllop på en Ipad och om de känner sig nöjda läser de tillsammans igenom ett avtal och skriver på. Emily debiterar femtio procent av bokningspriset för att säkra överenskommelsen.

I början tog Emily hjälp av en jurist när hon skulle skriva avtal så att allting skulle bli helt rätt. Emilys tips till ett bra avtal är att vara så tydlig som möjligt, på snudd till övertydlig.

– Du måste försäkra dig om att du och kunden har förstått samma sak och att vara tydlig med vem som gör vad. Vem gör urvalet av bilderna, hur lång tid tar det och så vidare.

Emily påpekar också att det är viktigt för en fotograf att klä sig rätt. Hon brukar alltid följa klädkoden. Ett par gymnastikskor på fötterna är dock ett måste för att kunna vara så rörlig och bekväm som möjligt.

Skriver listor för att ha koll

En stor skräck för bröllopsfotografer är att någonting ska gå fel eller att kameran kanske går sönder. Emily säger att hon är förberedd på allt. Någon kris har hon aldrig varit med om och kommer troligtvis inte behöva vara det i framtiden heller. För att undvika några misstag skriver Emily listor och har stenkoll på allting. Bland annat listar hon alla varianter på bilder som ska fotograferas.

Om det regnar har hon förberett med paraplyer och en alternativ plats att vara på.

När Emily fotar bröllop har hon i sin utrustning två stycken Canon EOS 5D Mark II. Hon har också flera ob­jektiv med stor bländaröppning eftersom hon gillar kort skärpedjup och mycket bokeh i sina bilder. Hon har med sig flera minneskort och behöver därför aldrig vara orolig för att något ska bli fullt.

När Emily fotar heldagar brukar hon ofta ha med en assistent som bland annat hjälper till med reflexskärmen. Om hon är själv använder hon en reflexskärm med handtag.

– Jag skulle aldrig komma till ett bröllop utan två kameror, multipla minneskort, minst fyra batterier och med dubbel uppsättning av optik. Oförberedda händelser kan hända men det är inget som jag tänker på eftersom jag är så himla förberedd.

Det har aldrig hänt att Emily har blivit sjuk innan ett bröllop. Men om det skulle hända kan hon ringa sina kollegor som ligger på samma prisnivå som henne, de ställer alla upp för varandra.

– Jag har en hög luthersk arbetsmoral. Jag skulle behöva vara sjukhusliggande och inte få gå någonstans för att missa ett bröllop.

Under fotograferingen pratar Emily mycket med brudparet. Hon är väldigt mån om att lära känna dem och det är viktigt för henne att hon kan skämta med dem.

– Det hela är en väldigt tillfällig personlig relation. Jag försöker prata om andra saker än det vi gör. Jag har haft flera par som i efterhand har sagt att de är så glada att jag fick dem att slappna av så mycket. Det är nog min styrka.

Det svåraste med att fota bröllop är alltid omständigheterna runt omkring, som till exempel ljusförhållandena.

– Du kan tyvärr inte påverka ljuset i realtid. Det förklarar jag också i början för brudparet så att de förstår. Om vigseln är klockan fyra på vintern måste vi ha blixt, då kan jag inte skapa det mjuka ljuset som de vill ha, säger Emily.

Förra året var det en vigsel där Emily och brudparet hade planerat ett speciellt ställe där de skulle stå. När dagen kom stod solen mitt på himlen och vigselförrättaren ställde sig under ett träd med brudparet så att allting blev skuggflammigt av solen. Det blev väldigt hårda skuggor men Emily fick lösa det. Hon plåtade brudparet mer bakifrån och ställde sig också i skuggan och försökte hitta nya vinklar.

Blir en del av festen

Det Emily hoppas uppnå med sina bröllopsfoton är att fånga förväntningarna av dagen och den totala euforin efter vigseln och festen.

– Allt är så intensivt, jag är med under hela dagen och blir en del av festen och när allt är klart ses vi aldrig igen. Det är härligt att få vara med i en sådan tillfällig lycka och att försöka fånga alla speciella ögonblick. Jag älskar att säga till brudparet när vi fotar innan vigseln att de ska gifta sig om 45 minuter. De blir helt galna och laddade och den känslan vill jag fånga.

Det finns egentligen inga bilder som är mer viktiga än andra.

– Det hela beror på hur man berättar storyn men i regel bör man få med hur klänningen ser ut, buketten, ringarna och kyssen efter vigseln, säger Emily.

Hon får ofta höra när hon visar bilderna för brudparet att hon har tagit en bild som de från början inte visste att de ville ha.

– Då är checklistan perfekt, brudparet ska inte behöva tänka själva på vilka bilder de vill ha, det är mitt jobb. Jag vill fånga brudparet i en situation då de inte är medvetna om att jag är där, det är bilden som jag vill komma hem med, säger hon.

Emily säger att det i dag finns så många duktiga foto­grafer som har gjort bröllopsfotografi till en konstform. Det har gjort att bröllopsfotografi har fått en ny status och respekt på ett helt annat sätt även i den redaktionella pressen.

– Fler människor exponeras för bilder med en story och förväntar sig det av sina bröllopsbilder. Därför ställer de också höga krav på sina bröllopsfotografer. Det tror jag är bra, för det pushar hantverket framåt. På ett sätt tror jag att folk vill ha sitt personliga lilla modereportage när de gifter sig, säger Emily.