Fotografen mitt i sportdramat: Johanna Lundberg

EM är i full gång. Sportfotografen Johanna Lundberg reste till Frankrike redan den 7 juni för att återvända först den 11 juli.

Johanna Lundberg

Ålder: 30 år.

Bor: Stockholm.

Familj: Ja.

Gör: Fotograf med inriktning på sport.

Gör jag när jag inte fotar: Jag har alltid haft sport och foto som mina intressen, men nu när jag jobbar med det måste jag försöka hitta något annat intresse. Men än har jag inte kommit fram till vad.

Utrustning: Nikon D5 med bland annat objektiven 24–70mm, 70–200mm och 400mm. Använder även konverters och fjärrstyrning av kameror. 

Webb: jolundberg.se

När Kamera Bild träffar henne några veckor innan mästerskapet visar hon mig sitt schema, där det står inskrivet »tåg« eller »flyg« var och varannan dag eftersom matcherna spelas på olika platser i landet.

– Jag kommer att få se mycket av Frankrike genom tågfönstret, förklarar hon med ett skratt.

Jobbar du konstant i en månad?

– Jag har några vilodagar, strategiskt inplanerade vid strandstäder. Men annars blir det att jag går in i en bubbla och jobbar väldigt intensivt. Det är samtidigt en dröm att kunna följa den bästa fotbollen på plats.

Johanna kommer att fokusera på det svenska landslaget men även bevaka andra intressanta matcher – hela vägen fram till final. Att spelarna vid en sådan viktig match blir en aning nervösa kan jag föreställa mig. Men hur är det för en sportfotograf?

– Jo, det är lite nervöst och kommer säkert kännas i magen, för jag vill göra mitt bästa. Men det är fortfarande en fotbollsplan och 90 minuters spel.

Blir serverad känslor

Johanna är anställd vid Bildbyrån, som trots sitt generella namn är en byrå som nästan enbart sysslar med sportfoto. Tillsammans med flera andra fotografer bevakar hon alla typer av sportevenemang, i Sverige och utomlands, där det finns ett nyhetsvärde för svenska medier. Det är de som är Bildbyråns kunder.

Johanna är själv, som hon säger: »väldigt sportintresserad«.

– Min syster tog med mig på hockey när jag var sju–åtta år. Det var ett derby med mycket folk och alla var så berörda. Det var det häftigaste jag sett. Efter det var jag fast. I dag är det främst fotboll jag är intresserad av, men jag älskar även att titta på OS och kanske upptäcka någon ny sport där jag kan bli sittande vid tv:n en hel eftermiddag. Baseboll gillar jag också, det händer så mycket i den sporten.

Krävs det ett sportintresse för att kunna fotografera sport?

– Du måste inte vara så intresserad att du tittar på alla Premier­ League-matcher, men du måste ha en fascination för sport, säger Johanna och fortsätter:

– Jag fascineras otroligt mycket av känslorna. Det är sorg och lycka, med en sekunds mellanrum. Det finns få grejor där folk kan bli så lyckliga eller där du ser vuxna människor som står och gråter.

Är det lätt att fånga detta på bild?

– Du blir serverad känslor, men det är ändå svårt att fota dem i och med att de är snabbt övergående. Du har den genuina glädjen i någon sekund och då gäller det att veta hur du ska förmedla den. Det äkta falnar snabbt.

I dag tycker Johanna att hon har »världens bästa jobb«. Men när hon under sina studier vid Fotoskolan Sthlm nämnde planerna på att ägna sig åt sportfoto, väckte det en del skepsis.

– »Du kan inte bara göra sport« sa en lärare till mig. Men det är precis det jag får göra, och dessutom resa runt i världen. Jag är otroligt glad för det.

En praktik vid Bildbyrån ledde till ett vikariat och så småningom en fast anställning. Den här måndagsmorgonen är det inte många av hennes kollegor som är inne på kon­toret – ännu. Att arbeta på Bildbyrån är förenat med många kvällar och helger, då sportevenemangen äger rum. Johanna bevakade till exempel allsvensk fotboll under söndagen.

Är en tävlingsperson

Medan hon tar en klunk av sitt kaffe frågar jag vad som är tjusningen med sportfoto, vad som driver henne i arbetet under till exempel en fotbollsmatch.

– Jag går igång på att jag bara har en chans. Är jag inte med när det händer, då har jag bommat hela bevakningen. Jag kan ju inte be dem spela 15 minuter till för att jag ska få en bild. Jag måste vara på topp i 90 minuter.

Även om det är ansträngande, är det något Johanna njuter av.

– Jag är en tävlingsperson. Att känna »jag har bilden« under de tre sekunder när något avgörande händer i en match – det ger en adrenalinkick.

Vägen dit kräver samtidigt en stor portion av förberedelser. För att få de bästa bilderna måste Johanna veta vad som är »matchens nerv« och ha en förståelse för vad Bildbyråns kunder önskar.

– Gör jag en match med Sverige fotar jag förstås Zlatan, det gäller att veta vad som är intressant och vad medierna skriver om. I min yrkesroll ska jag ta nyhetsbilderna när till exempel spelarna jublar efter ett mål, men även actionbilder och bilder när det händer något speciellt. Vid större matcher­ vill jag även få med publikens känslor.

Snabb på att analysera bilder

Ofta är det stressigt att bevaka en fotbollsmatch. Under allsvenskan ska det finnas en bild tillgänglig på Bildbyråns sajt fem minuter in i en match. Då skickar Johanna bilden direkt från kameran tillsammans med en ljudfil där hon läser in vilken spelare som syns, till exempel »Djurgården nummer 9«. En redaktör på byrån tar emot materialet, skriver ut spelarens namn och gör allt tillgängligt för kunderna, som några minuter efter att bilden togs kan publicera den på sina respektive nyhetssajter.

– Under matchen är jag på tårna, det är ett högt tempo. Vid halvtid redigerar jag fler bilder. Även om alla gås igenom kan jag inte sitta hur länge som helst, jag har blivit snabb på att analysera mina egna bilder. Upplever jag redan medan jag fotar att »här satt en bra bild«, då markerar jag den direkt.

Tråkiga matcher – en utmaning

För att indexera och sortera bilderna använder hon programmet Photo Mechanic. Från en allsvensk match levererar hon 70–80 bilder, fler om det är ett derby. Vid landskamper kan det bli så mycket som 300 bilder, men då är de ofta flera fotografer från Bildbyrån som arbetar samtidigt.

Vad gör du om inget spännande händer under en match?

– Det finns förstås riktigt tråkiga matcher, det är en utmaning. Men då får jag experimentera lite mer, kanske hitta något fint ljus.

Vid andra typer av sporter, som skidåkning, är det inte ovanligt att hon i förväg letar upp en plats med ett spännande ljus, för att sedan invänta när en skidåkare passerar. Kompositionen är något hon i allra högsta grad arbetar med.

– Annars hade jag inte gillat det här. Mitt mål är alltid att ta den bästa nyhetsmässiga bilden, som även ska vara bra komponerad och snygg.

Fotar med Nikon D5

Fotograferna på Bildbyrån har precis gått över till Nikon D5. Johanna tycker den är »väldigt skön och snabb«. När hon fotograferar fotboll har hon tre kameror, med olika objektiv. »Långgluggen« är ett 400mm med en konverter på 1,4. Den utrustningen har hon på ett enbensstativ medan de andra två kamerorna är handhållna – en med objektivet 70–200mm och en med 24–70mm.

– Jag älskar vidvinkelbilder inom sport. Det är svårare att ta dem, men fångar de actionkänslan bättre. Du tas närmare spelet med en vidvinkel.

Utöver dessa kameror använder hon sig även av fjärrstyrda sådana, monterade uppe i taket och bakom målen. Den kamera som fästs på en ramp ovanför fotbollsplanen måste vara på plats tre till fyra timmar innan matchstart. Johanna kedjar fast den och låser den, därefter kontrolleras allt av en servicetekniker. En olycka skulle vara förödande, därför är säkerheten omfattande. När fokus och bildutsnitt är inställt får Johanna sedan hoppas på det bästa – när hon väl trycker av bilder från sin position nere vid planen.

– Det blir ju nästan alltid bilder, men man ska inte bygga hela sin bevakning kring »remotebilder«. Det blir ju en del slask också.

Hur många bilder tar du under en match?

– Jag plåtar ganska mycket, det är hyffsat många knäpp. Säg att jag tar omkring 1000 bilder under en större match.

Under sommarens EM finns två fotografer från Bildbyrån på plats i Frankrike. Tillsammans med en mängd fotografer från hela Europa kämpar de om att få de bästa bilderna. Konkurrensen är påtaglig, men stämningen är samtidigt god menar Johanna.

– Vi slåss inte med varandra, men det kan bli lite buffligt på till exempel en prisceremoni när det är många på en liten yta. Flera av fotograferna känner jag till och pratar med, eftersom det till stora delar är samma personer som åker runt.

Även en del av de svenska fotbollsspelarna känner igen fotograferna från Bildbyrån.

– Vi har följt dem så länge, och tar även mycket porträttbilder av dem. Det finns många idrottare som vi följer under nästan hela deras karriär, därför känner de igen oss och är vana att bli fotograferade av oss.

Känner Zlatan också igen er?

– Jag tror inte att han gör det eftersom han blir fotograferad av så otroligt många. Jag skulle ta ett porträtt av honom en gång och fick 30 sekunder på mig. Jag hade ställt upp allt i förväg och hoppades att blixtarna skulle utlösas när det väl var dags. Jag hann bara säga några ord, jag bad honom att se lite gladare ut.

Var rädd för att frysa ihjäl

När EM väl är över blir det semester för Johanna i en månad. I september reser hon till Brasilien för att bevaka Paralympics och senare i höst tillbringar hon två veckor i Iran för att fotografera iransk damfotboll. Det är ett eget projekt som Johanna har fått ett stipendium från Svenska sportjournalistförbundet för att genomföra.

– Jag är intresserad av frågor kring jämställdhet. I Sverige är det ganska lätt för både killar och tjejer att börja spela fotboll. Men så är det inte i Iran. Är du en iransk kvinnlig fotbollsspelare på hög nivå, då har du gått igenom en hel del för att nå dit.

Johanna ser fram emot den resan och hoppas att hon efteråt ska få materialet publicerat.

– Fördelen med ett stipendium är att jag får genomföra det här på mitt eget sätt. Det är mitt eget projekt och jag kan själv välja hur jag vill att det ska presenteras.

Det dagliga arbetet på Bildbyrån hoppas Johanna kunna ägna sig åt under en lång tid framöver. Hon tycker det är så »jäkla kul« och det kommer hela tiden nya matcher, nya mästerskap.

– Det är kul att vara med där det händer och även få möjligheten att fota sporter jag inte har fotograferat tidigare. Jag är vad man skulle kunna kalla en typisk stockholmstjej, därför hade jag inte jättestor koll på skidsport innan jag började på Bildbyrån. Jag var livrädd att jag skulle frysa ihjäl under mitt första skid-uppdrag. Då gick jag in på Naturkompaniet och köpte den varmaste jackan jag kunde hitta, säger Johanna och ler åt minnet.

Vad är ditt största sportfoto-ögonblick?

– Det var stort när Sverige tog EM-guld i U21. Det var en spännande resa att vara med på och han som avgjorde för Sverige sprang rakt emot mig efter målet – ett känslo­mässigt ögonblick där 20 dagars mästerskap avgjordes under de här tre sekunderna.

Har du några tips till den som vill börja fota sport?

– Folk frågar mig ofta vad jag har för slutartider, men det är inte så relevant. Tänk mer på vad du gillar med en sport, vad som är unikt för den och hur du ska hitta dess uttryck. Det handlar mycket om att ge sig ut och testa. Fråga den lokala klubben så får du säkert komma dit och fota några matcher. Då kommer du direkt känna hur det fungerar. Var inte heller så orolig över din utrustning, utan lär dig att jobba kring den. Du behöver inte alltid ha en snabb kamera, det handlar istället om tajming. En D5:a gör mitt jobb lättare eftersom jag måste leverera, men jag skulle egentligen kunna få bra bilder även med en enklare kamera. Ett teleobjektiv kan däremot förstås vara bra att ha, eftersom du ofta får sitta en bit ifrån, tipsar Johanna.