Pierre Wester: Döda ting – levande ljus

Längs södermalms södra strand ligger Münchenbryggeriet. I den gamla byggnaden grundades 1740 en klädesfabrik, för att sedan bli till ett bryggeri.I dag har det gamla bryggeriets lokaler delats upp och här huserar många olika yrkeskategorier. Bland annat fotografer. En av dem är Pierre Wester. Han möter oss i dörren in till den lokal som han delar med tre andra fotografer. Det är en ganska stor lokal, här finns flera små rum, ett kök och två studior.

Pierre Wester

• Bor: Stockholm
• Gör: Stillebenfotograf
• Utrustning: Nikon D800E, macro-objektiv (90mm, 105mm och 120mm), Elinchromblixtar
• Webb: www.pierrewester.com

 

Flera fotografer delar på lokalen

Medan Pierre går ut och parkerar om sin bil får jag av hans studiokollegor veta att det inte är allt för lätt att få tag i den här typen av lokaler längre. Som fotograf behöver man ofta ganska stora ytor och lokaler av den här typen blir allt dyrare. Just den här lokalen inrymde från början bara en fotograf, men allt eftersom hyrorna gått upp har flera fotografer fått komma in och dela på utrymmet för att priserna ska hållas på en rimlig nivå.

– Vi har ett bokningssystem där man skriver upp när man behöver använda studiorna. Vi arbetar med lite olika saker så vi är inte konkurrenter heller, det fungerar bra, säger Pierre när han kommit in från parkeringsplatsen.

Vi går upp en trappa och sätter i en soffgrupp som står med utsikt över den mindre studion.

Pierre började på teknikprogrammet på gymnasiet, men hoppade över till mediaprogrammet. Där hade han en lärare som tidigare varit assistent åt Christer Strömholm, den läraren var en av anledningarna till att Pierres fotointresse väcktes till liv ordentligt. Under gymnasiet gjorde han en praktik på Ikea Communications, de som producerar Ikeas marknadsföringsmaterial, bland annat katalogen. Efter gymnasiet fick Pierre jobb som assistent på sin praktikplats, efter ett tag sökte han till Gamleby utan att komma in. Då började han skicka ut förfrågningar om jobb som assistent. Bland annat skickade han en förfrågan till en stillebenfotograf i New York, Shu Akashi, som arbetar med många stora märken för deras reklamkampanjer och stora tidningar för deras produktbilder.

– Sen åkte jag på semester i New York, då passade jag på att besöka Shu Akashi och presentera mig. När jag kom hem hade jag fått ett mail från honom där han sa att jag var välkommen som assistent åt honom. Då var det bara att packa väskan och åka igen, berättar Pierre.

Hierarkiskt i USA

Eftersom Pierres tjänst var en obetald praktik fick han försöka försörja sig genom att frilansa som assistent åt andra. Bland annat jobbade han åt modefotografen Nigel Barker och svenske Morgan Norman.

– Jag har aldrig assisterat på samma sätt i Sverige som i usa, så jag kan inte riktigt jämföra. Men det var väldigt hierarkiskt där. Först fotografen, sen förste assistenten, sen andre assistenten och så vidare. När jag kom dit var det att hämta kaffe som gällde i början. Man fick visa framfötterna och visa vad man ville, om man inte presterade så åkte man ut ganska snabbt. Mot slutet av min praktik där fick jag retuschera ganska mycket, så det var väl ett gott betyg, säger Pierre och sträcker sig efter kaffekoppen.

Efter sju månader var han åter i Sverige och tänkte börja söka assistentjobb. Men istället fick han fast jobb som fotograf på Vårt nya förlag som ger ut tidningarna Vårt nya hem, Vårt nya hus, Vårt nya kök, Vårt nya kontor och Magasinet Kvinna. Där blev han kvar i fyra år innan han började frilansa på heltid.

– Det var jättebra att få en fast tjänst eftersom det innebar att jag fick många bilder publicerade. Publicering gör att många ser ens bilder och att ens namn syns mer än vad det kanske gör annars. Det är lite som att göra utställningar för en konstnär eller så.

Trots att han inte längre jobbar för Vårt nya förlag så gör han många jobb åt deras tidningar och arbetar även med kunder han kom i kontakt med under sin tid där. Av förklarliga skäl har det blivit mycket redaktionellt fotograferande, men Pierre skulle gärna arbeta mer med reklam.

– Fördelen med redaktionella jobb är att man ganska ofta har rätt fria händer, men det vore roligt att arbeta med reklam där ett visst utseende eller koncept är planerade och arbeta nära tillsammans med en ad.

Pierre säger att han inte har några favoritmotiv, så länge det är stilleben. Men han tycker att det är extra roligt att fotografera föremål där en designer har lagt ner mycket energi på att det ska bli fint.

– Som här till exempel, säger han och pekar på en parfymflaska.

–Här har någon lagt ner mycket tid på att den här flaskan ska se ut just så här. Då vill man ju se till att man ser hur uttänkt och fin designen är på bilden.

Är det då något som är svårare än något annat att fotografera.

– Den senaste tiden har jag fotograferat mycket klockor, det är ganska svårt.

–På vilket sätt då, frågar jag.

– Det är så många detaljer som är blanka och så många ytor som kan reflektera. Det är lätt hänt att man får med en spegling av en blixt eller kameran och det vill man ju inte.

Pierre bläddrar fram några bilder i sin stora portfolio och pekar på några klockbilder.

– Här tog jag till exempel flera exponeringar av bara kronan för att få den rätt, förklarar han.

Måste vara rädd om prylarna

Målsättningen är att bilden ska bli så färdig som möjligt i kameran men det krävs ändå en del arbete i datorn.

– Arbetet i datorn tillför lika mycket som själva fotograferandet tycker jag, det är en del av processen.

Som med klockorna tar Pierre ofta flera exponeringar som sedan sätts ihop i datorn, det kan bero på olika saker. Bland annat svårigheter med ljussättningen eller så kan det vara föremålen i sig som kräver extra skötsel. Pierre pekar på en annan bild som föreställer en klocka som ligger runt en sten på en stenstrand med vatten under sig.

–De här klockorna var så dyra att vi inte kunde riskera att de blev repade, de fick inte heller hamna i vattnet. Så vi fick ta en bild på klockan utan vatten där stenarna var inlindade i gladpack för att inte repa klockan, sen fick vi ta en separat bild på stenarna med vattnet och sedan lägga ihop dem i datorn, förklarar han.

– Jag är mer intresserad av bilder än av teknik, min utrustning är ganska enkel. Stilleben kräver inte någon jätteavancerad utrustning. Jag använder sällan mer än ett par blixtar till mina plåtningar. Man får vara kreativ, det går att göra mycket med en blixt och ett vitt a4-papper.

Pierre bläddrar fram lite i sin portfolio och visar några bilder på vinflaskor som har ett ljus virvlande runt sig.

– Här är ljussättningen väldigt enkel, sen har jag kombinerat blixten med en lång slutartid och så tog jag en ficklampa i ena handen och snurrade den runt flaskan, då fick jag fram den här effekten. Ser du det röda där? Det är från min tumme när lampan lös igenom den, säger Pierre.

– Det var inte en effekt som jag hade tänkt använda från början, men medan jag tog bilderna så tänkte jag att det skulle behövas något mer för att piffa till dem. Så jag testade den här idén.

Skapar effekter vid fotograferingen

Han bläddrar fram till en bild på några klockor där det ser ut som ett färgpuder faller runt i bilden.

– Här tog jag färgpigment och la på spänd plastfolie, sen knäppte jag till med fingret på undersidan av folien och tog bilden medan pulvret studsade upp i luften. Det är lätt att tro att effekten är gjord i datorn men den är på riktigt, berättar han.

För att kunna ta bilden vid exakt rätt ögonblick använde sig Pierre av en ljudsensor som triggade blixtarna när han knäppte till på plasten.

– Det är kul med lite nördiga prylar ibland, även om det inte alltid behövs, säger Pierre.

I fyra års tid arbetade Pierre med en Nikon D300. Nu använder han en Nikon D800e, några macroobjektiv och sina Elinchromblixtar. Ibland hyr han in en Hasselbladskamera.

–Mellanformatet ger lite bättre färgåtergivning och hög detaljrikedom, men det krävs absolut inga avancerade grejer för att komma igång, säger han.

En av sakerna Pierre gillar med att arbeta med stilleben är att det ger honom mer tid än vad det skulle göra om han fotograferade något mer föränderligt, som en människa.

– En bild kan ta en hel dag att få fram, det är många små saker som man kan pilla med för att de ska bli så bra som möjligt. Mitt jobb är att skapa något intressant av ett föremål. Att försöka skapa en miljö eller en verklighet där motivet passar in, men ändå poppar ut. Det måste vara ett spännande ljus och kompositionen är väldigt viktig för att det ska bli en snygg och säljande bild, förklarar han.

Tålamod är en viktig egenskap hos en stillebenfotograf. När jobben kräver många timmars detaljerat och pilligt arbete tycker Pierre att det kan vara enklare att jobba ensam.

Åkte till zoo och lånade en orm

Men det är inte bara döda ting som hamnar på bilderna, vilket kan ge upphov till lite lustiga historier. Pierre visar några bilder från ett badrumsjobb.

– Temat på bilderna var saker från badrummet och då tänkte vi lite på vad man skulle kunna använda för att göra bilderna lite roligare. Och vi kom på att badrum är fuktiga och i fuktiga miljöer lever olika djur. Eftersom det här var innan jag hade en bil så fick jag åka kommunalt till en zooaffär och låna en orm, en padda och en ödla som jag fick åka med på tunnelbanan. Det var lite annorlunda, säger han och skrattar.

På några andra bilder syns några hundar, levande i det här fallet, och på ytterligare andra är ett gäng uppstoppade fåglar med.

– Det var inte helt lätt att få tag i, det finns en del regler kring såna så det krävdes lite jobb innan vi fick tag i en konservator som kunde låna ut några fåglar för plåtningen. Man börjar få lite koll på var man kan få tag i olika saker nu, skrattar han.

När jag lämnar Pierre är det dags för honom att sätta sig vid datorn och förfina ännu en samling bilder från en fotografering. Att fortsätta den digitala skapandeprocessen.