Johan Rheborg: Med en komikers blick

De senaste åren har Johan Rheborg tagit flyget för att slå sig ner vid ett skrivbord i en ovanligt liten etta i kvarteret Born i Barcelona. En skrivarlya i en lagom stor stad med lagom bra klimat. Ungefär samtidigt som han köpte lägenheten passade han på att skaffa en Leica m6 med ett 35 millimetersobjektiv från 1968. Tanken var att ta ett steg bort från det han själv kallar dussinfotograferande, en hobby som följt honom sedan tonåren.

–  Det finns ingen plan eller något speciellt jag letar efter när jag fotograferar. Det är bara något jag måste göra. Med Leican blev plötsligt bilderna som jag ville, säger han.

Lite senare kom även en Rolleiflex med i kameraväskan och ett litet labb för såväl färg som svartvit film inreddes i tvättstugan. Plåtandet blev plötsligt en kanal till något som inte går att få fram på scenen. Även om humorn finns där, dråpligheten och absurditeten. Liksom återkommande iakttagelser av ensamhet och tvåsamhet, åldrande och det han kallar fåfängejakten.

–  Som komiker och skådespelare har jag nog ett tränat öga att upptäcka saker i vardagen. Vad jag än gjort i livet har jag använt min komiska ådra. Det tror jag syns även i mina bilder. Liksom tragedin. Men humor och tragik ligger som bekant vägg i vägg. Precis som när jag skriver är det saker jag ser eller upplever som jag använder mig av. Den senaste tiden har jag fotat ganska mycket på badplatser. Det finns något väldigt roligt med att folk som vill bli vackra på olika sätt gör sig gräsliga i jakten på skönhet. Åldrande är en annan sak jag märkt spelar in mycket i bilderna, kanske eftersom mina föräldrar dog för ett par år sedan. Det är svårt att sätta fingret på vad jag letar efter. Men med bilder får jag ett annat sound med mig hem. Det blir subtilare och kanske mer tragiskt, men med en ton som inte går att få fram på scen.

Han blev känd som den dominante entreprenören Percy Nilegård när Killinggänget gjorde tv-succé i mitten på 1990-talet. En serie där han också stod för stora delar av manuset. Sedan dess har han stått på Dramatens scen, varit sommarpratare, ståuppare på humorklubben Norra brunn, agerat i dramer på Stadsteatern och varit musikalartist på Chinateatern liksom filmstjärna i en rad filmer, senast som Kenny Starfighter i Kenny Begins som gick upp på bio ifjol. I samma veva har han också tagit plats i tv som prylgalen fondförvaltare i serien Solsidan. Det är en ganska bred repertoar för en artist i svensk showbiz.

Hans bilder skevar också brett mellan finstämt teatrala porträtt från någon loge någonstans, till mer eller mindre absurda verklighetsutsnitt i svartvitt eller färg. Humorn och ledsamheten får lika stor plats och kopieringen är ödmjukt okonstlad. Favoritfilmen Neopan 400 pressas två steg och vaskas fram i tvättstugan. Negativen skannas förvisso in, men den digitala bearbetningen brukar stanna vid att peta bort några dammkorn...