Jonathan Stenvall fotar djur med citypuls

Den här veckan är det konstfoto som står på schemat. Annars är det mycket porträtt, mode och dokumentärt som eleverna vid det estetiska programmet får lära sig. Jonathan Stenvall går sista året på Kungstensgymnasiet i Stockholm, där han har fördjupat sig i foto.

Jonathan Stenvall

Ålder: 18 år.

Bor: Årsta i södra Stockholm.

Familj: Föräldrar och en halvbror.

Gör: Går sista året på gymnasiet.

Gör jag när jag inte fotar: Är aktiv i olika ungdoms­föreningar som Fältbiologerna och Grön ungdom. Är med kompisar och har det kul.

Utrustning: Nikon D3s med objektiven 200–400mm f/4 och 14–24mm f/2,8. Jag köper i stort sett allt begagnat förutom min fotoryggsäck som jag vann. Små saker som trådutlösare och sändare köper jag nytt.

Webb: jonathanstenvall.com

– Många i klassen är inne på porträtt och människor men för mig är det naturfoto som gäller på fritiden, säger Jonathan som trots sin relativt ringa ålder redan har blivit flerfaldigt prisad för sina bilder.

I tävlingen Nordic nature photo contest utsågs han 2015 till Årets unga nordiska naturfotograf. Året dessförinnan fick han ett stipendium från Hasselbladsstiftelsen, för att genomföra ett projekt om naturen i Stockholm. Stipendiesumman på 50 000 kronor öppnade upp möjligheten för Jonathan att kunna skaffa mer seriös utrustning och att utveckla sitt fotograferande.

– När jag började fota och fick en kommentar på Foto­sidan, då kände jag: »Yes, jag vill ut och fota igen.« Det var en bekräftelse på att folk uppskattade ens bilder, vilket gjorde det ännu roligare att fota.

Att han i dag prisas i tävlingar blir även det som en bekräftelse menar Jonathan.

– Det är jättekul och ett bra sätt att marknadsföra sig på. Men det viktigaste är ändå att jag tycker det är kul att vara ute i naturen.

Fåglar – svåra att fånga på bild

Naturintresset har funnits med honom sedan barnsben, inte minst tack vare familjens landställe i Roslagen.

– Nästan hela somrarna var vi där och badade och sprang runt i skogen.

Naturen fick även tidigt vara motiv när Jonathan upptäckte fotograferandet. Hemma i Stockholm försökte han hitta spännande platser med rikt djurliv.

– Jag googlade på »var hittar man fåglar?« för att få reda på bra områden. Men att fota fåglar var svårare än vad jag hade föreställt mig. De stod inte uppställda med ett fint ljus, därför tog det ett tag innan jag fick någon bild.

För att utvecklas tittade Jonathan mycket på andras bilder och jämförde med sina egna. Han insåg att det behövdes både bättre utrustning och mer genomtänkta val av foto­tidpunkter, för att få mer kvalitativa bilder.

– Sakta men säkert lärde jag mig hur jag skulle göra och hela tiden satte jag högre krav.

Var du hård mot dig själv?

– När jag hade tagit något nytt var jag rätt så nöjd. Men sen när jag tittade på andras bilder insåg jag att jag behövde göra mer. Kanske krävdes det ett teleobjektiv på 600mm eller att jag gick upp tidigt på morgonen för att djuren är mer aktiva då.

Vad är det som gör naturfoto så intressant, tycker du?

– En viktig del av det är att visa på hur världen ser ut och hur den förändras, på grund av klimatförändringar. Men naturfoto kan även vara som ren konst.

Miljöengagemanget är stort för Jonathan och efter gymnasiet har han planer på att studera marinbiologi, gärna i Australien.

– Förhoppningsvis kan jag förena detta med foto, för att kunna prata om klimatet. Att ha kunskap om det man fotograferar är viktigt.

Hotade ekosystem i Stockholm

Jonathan nämner fotografen Tom Svensson som en förebild. Att på det sätt som han arbetar, att fotografera hotade djur, är något som även Jonathan vill göra – och redan till viss del gör, med sitt projekt om naturen i urban miljö.

– Det finns värdefulla ekosystem i centrala Stockholm som är hotade. Till exempel Råstasjön som har ett rikt fågelliv med flera rödlistade arter såsom mindre hackspett och brunand. Nu finns det planer på att ta bort en stor del av skogen vid sjön för att bygga lägenheter.

Området som på senare tid har vuxit kraftigt med nybyggt köpcentrum och fotbollsarena, har alltså i sin närhet en sjö med flera hotade fågelarter. Jonathan vill i sina bilder visa hur de trivs, trots bebyggelse och människor.

– Några arter gynnas till och med av närheten till staden. Duvhök är en sådan som det går bättre för i stadsmiljö än i skogen, eftersom det finns gott om mat i staden. Det har man kunnat se genom att ringmärka fåglarna. Men samtidigt behöver de små skyddade skogsdungar där de kan häcka och ha sina bon. Om då halva skogen huggs ned går det nog inte så bra – det finns en gräns.

Jonathan har tillbringat mycket tid vid Råstasjön, men även på andra naturplatser runt om i Stockholm. Projektet, som uppmuntrats av Hasselbladsstiftelsen, ska Jonathan färdigställa till hösten 2016 – förhoppningsvis med en bok.

Fascineras av motljus

Att hela tiden försöka ta det kreativa ett steg vidare är något Jonathan strävar mycket efter.

– I början handlade det mest om att få en skarp bild. Sen vill man gärna göra något som får bilderna att bli lite mer unika, kanske med ett speciellt ljus och för min del handlar det ofta om att få med något urbant.

Det åstadkommer han genom att fotografera mycket med vidvinkel.

– Det är för att få med en människa eller en lyktstolpe i bakgrunden. Fotograferar jag med tele hade bilderna likaväl kunnat vara tagna i Jämtland.

I många bilder arbetar du även med motljus, är det något du gillar?

– Jag såg mycket sådant när jag började fota och fascinerades av det. Det har sedan hängt med mig och i många fall kan det bli väldigt snyggt, till exempel när man får ljuset i fågelns vingar.

Att komma fåglarna nära, även om det sitter ett vid­vinkelobjektiv på kameran, menar Jonathan inte är så svårt i Stockholmstrakten. Det gäller bara att ha lite kunskap om hur fåglarna beter sig.

– Vissa äter bär, då kan det vara bra att leta upp ett bärträd. Har du själv mat kan du få dem att komma närmare och då även få möjligheten att styra mer över vilket ljus och vilken bakgrund du vill ha.

En fågelart som Jonathan arbetade mycket med under den senaste vintern är vattenrallen. Den är inte »jätteovanlig« förklarar Jonathan, men är trots det svår att upptäcka. På vintern flyger den egentligen söderut, men vid Råstasjön finns det ett rör med ett vattenutflöde som gör att isen på sjön till viss del hålls borta. Det gör att vattenrallen har valt att stanna även när temperaturen sjunker, vilket ger bra fototillfällen. För nu vet Jonathan var fågeln finns – vid röret.

– Det kommer mycket folk för att se den, och de matar fågeln. Numera förstår den att människor betyder mat och ett par gånger om dagen dyker den upp för att äta. Alla som fotar där har en bild med teleobjektiv, men jag ville göra något mer speciellt och fotade istället med vidvinkel på 24mm. Jag hittade ett dike som jag lade mig i för att komma ned på fågelns nivå. Dessutom var det mörkt så jag experimenterade med blixtar.

Ägnade lovet åt att fotografera

Jonathan tillbringade flera dagar i rad ute vid sjön, från sju på morgonen till fyra på eftermiddagen. Han hade jullov vilket gav honom mer tid.

– Jag fick passa på när det var kallt och allt var fruset förutom vid det här röret. Jag lyckades handmata fågeln och till och med få en selfie med den. Nu är det snart dags igen, men den här vintern satsar jag på ännu mer vidvinkel – 14mm.

Är det en fin fågel?

– På långt håll ser den ganska grå ut. Men på nära håll är den gråblå med en lång näbb. Det är en riktigt snygg fågel.

Mat till fågeln har Jonathan ofta tänkt på innan, men det är sämre när det gäller hans egen energi.

– Jag är alltid dålig på att få med mig mat. Det har ibland gått tolv timmar utan att jag ätit. Men ska man stå och vänta i flera timmar är det bra om man har klätt sig varmt och är förberedd. En varm termos blir något jag även tar med den här vintern, utöver min kamerautrustning.

Normalt sett arbetar Jonathan ofta med naturligt ljus, men med vidvinkelbilderna tycker han det kan vara kul att testa konstgjort ljus. Annars satsar han helst på morgon- och kvällsljus.

– Men nu på vintern står ljuset så lågt att det inte spelar så stor roll när jag fotar. Jag är väldigt morgontrött och har svårt att ta mig upp, men när jag väl lyckas undrar jag varför jag inte gör det oftare. På sommaren går det att få riktigt bra bilder på morgonen.

När det kommer till efterbehandling är målet för ­Jonathan att redigera så lite som möjligt.

– Jag ljusar upp och skärper lite, så mycket mer är det inte. Jag vill försöka visa verkligheten så som den ser ut.

Låg i leran – för att fota grodor

Det är inte bara fåglar som Jonathan har framför kameran, även andra stadsnära djur försöker han fånga på bild – som grodor. När de i våras under mars och april samlades för att leka såg Jonathan till att vara på plats.

– Jag ville även få bild på dem under vattnet, därför köpte jag en undervattenspåse. Jag låg nere i vattnet med hela överkroppen, och benen uppe på land. Men jag hade ingen våtdräkt så det var kallt – men väldigt kul.

Fanns det andra människor som såg dig?

– Ja, de sneglade lite på mig där jag låg i leran. Men det är det värt, för att få bilderna. Några frågade även vad jag höll på med och då kunde jag berätta om arterna och lära dem något. När man fotar i stan med stora objektiv och blixtar så väcker det uppmärksamhet.

Nyligen startades en ny sajt för unga naturfotografer, Young nordic nature photographers (y-nnp.com). Det är Jonathan som är initiativtagare och den som har dragit igång allt.

– Det finns en brittisk motsvarighet. Jag visade den för de unga naturfotografer som jag känner och tyckte att vi skulle göra något liknande.

I dag består sajten av 22 medlemmar från Sverige, Norge och Finland. Tanken är att uppmärksamma unga talanger samtidigt som y-nnp.com ska fungera som en community där fotograferna kan utbyta erfarenheter med varandra.

– Det här kan inspirera andra unga att börja fota. Vi har bland annat en 13-årig finne som tar fantastiska rovdjurs­bilder, bättre än många vuxna.

Fram tills det att medlemmarna fyller 26 år får de vara med. Jonathan är även noga med att nya medlemmar håller en viss kvalitet.

– Det är så klart svårt för unga att fota natur så vi kan inte ha för höga krav. Men de ska vara drivna och gärna ha fotat ett tag. Bilderna ska ha en viss potential.

Sedan sajten lanserades i slutet av november har flera ansökningar kommit in. Tillsammans med några av de andra medlemmarna beslutar Jonathan om vilka nya som ska antas.

– Det kan vara svårt att veta vilka vi ska släppa in. För vilka är egentligen vi att bestämma över vilka som ska få vara med?, reflekterar Jonathan.

Hur ser det ut om tio år, fotograferar du även då?

– Det tror jag nog. Men sen får jag se om jag har det som ett jobb eller som ett stort intresse. Jag vill i alla fall satsa på att kunna arbeta med naturfoto, och använda det till att visa på miljöfrågor och klimatförändringar. Blir det inte foto är planen att ha marinbiologin att falla tillbaka på.