Lena Granefelt – med och utan klorofyll

Flora Supersum är ett något annorlunda projekt med tanke på vilka motiven är.

– I vanliga fall fotograferas ju blommor och växter när de står i full blom och anses vara som vackrast, säger Lena.

I Lenas projekt blandas bilder på torkade fröställningar som fotats mot en vit bakgrund i en studio, med bilder tagna ute i trädgårdar med en dämpad färgskala, mer mystik och en mer poetisk känsla.

Men vi kanske borde ta berättelsen om Flora Supersum lite mer från början. Lena skulle börja arbeta med ett annat bokprojekt, men de var lite sega i starten och många av bilderna togs senare på året än vad som var tänkt från början.

– Eftersom det var sent på säsongen var färgskalan en annan än tidigare. Mer dämpad, bilderna blev mer poetiska än annars. Jag kände att det fanns något mer där, något jag ville fortsätta att arbeta med. När vi var färdiga med den boken (»En trädgårdsmästares väg«) pratade jag med formgivaren, Patric Leo, för att göra en annan bok. Då visade han mig Bertel Bagers bok »Naturen som formgivare« som innehöll svartvita bilder på torkade fröställningar och växter som avbildas mot enfärgade bakgrunder. Den blev en inspirationskälla till mitt projekt, säger Lena och fortsätter:

– Bort med klorofyllet och in med mer vemod!

För att fotografera bilderna till projektet har hon haft ett samarbete med Bergianska trädgården där hon kunnat låna fröställningar för att fotografera i sin studio. Övriga bilder har hon tagit utomhus i privata trädgårdar i Stockholm. Om hösten när blommorna har tappat sin färg och sina blad och står kvar som bruna benrangel i trädgårdarna brukar dessa förknippas med det vackras förgängelse, med slutet, med döden. Men Lena menar att det egentligen är tvärtom.

– Det finns något vackert i utslocknandet. Fröställningen innehåller både livet och döden på en och samma gång. Hösten är ju inte slutet, utan början på nästa generation av växter. Att växterna släpper sina frön är ju det som gör att vi får vackra blommor igen, berättar hon.

Projektet väcker flera frågor än vad man kanske till en början anar. Förutom att lyfta det vackra i det förgängliga och skrumpna finns det fler ämnen att hämta och fler tankar som väcks när man gräver djupare.

Alla utomhusbilder är som nämnt ovan fotograferade i Stockholm, men många av de blommor vi ser som klassiskt svenska kommer inte alls härifrån.

– Jag ville ha ett artregister i boken där jag beskrev var växten kom ifrån och då insåg jag hur stor geografisk spridning det var på växternas ursprung. Då slog det mig att i växtvärlden finns det inga landsgränser, det behövs inga visum. Frön kan färdas fritt och slår rot där förhållandena är gynnsamma.

När den här tidningen kommer ut hänger ett annat projekt som Lena fotograferat på Naturhistoriska riksmuseet, »Surr!«. Ett projekt om pollinatörer som hon gjort tillsammans med organisationen Pollinera Sverige. Den utställningen kom också till tack vare tillfälligheter.

– Jag fick i uppdrag att göra en inspirationstidning till Pollinera Sverige tillsammans med skribenten Bella Linde. Men uppdraget kom under pandemin vilket gjorde att jag hade tid att fotografera mer för det här projektet än vad jag annars hade haft. Det resulterade i många fler bilder än vad som faktiskt behövdes. Anna Lind Lewin och Lotta Fabricius på Pollinera Sverige kom på idén att göra en utomhus-utställning med porträtt på vilda pollinatörer.

Och så fick det bli, (när intervjun gjordes visades den på fem olika ställen) och under sommaren och fram till slutet av september finns den alltså att beskåda på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Under sommaren kommer den också att visas på i Stadsparken i Skellefteå, Torups Slottspark utanför Malmö, friluftsmuseet i Skara och på Kiviks Musteri på Österlen.

Tveksamhet blev ny inriktning

Man skulle kunna tro att Lenas fokus på växtlighet, bio­logisk mångfald och trädgårdar kommer sig av ett bakomliggande intresse för just de ämnena. Men så var det inte riktigt.

Lena gick ekonomilinjen på gymnasiet och tänkte utbilda sig vidare inom det, men innan hon tog steget in på universitetet och »det riktiga livet« tänkte hon unna sig en kurs i något som hon skulle göra bara för sin egen skull, bara för att det var roligt. Hon gick då en kurs i fotografi på Kulturama.

– Jag tänkte inte på fotografi som ett yrke utan mer som något som kunde bli en rolig hobby. Men när jag väl gick kursen insåg jag att det var otroligt roligt och jag blev verkligen engagerad. Efter den kursen sökte jag ett stipendium från Sida där jag fick åka till Centralamerika för att lära mig fotografera i fält, där märkte jag att jag tog ganska bra bilder. När jag kom hem sökte jag till Nordens fotoskola och gick där i tre år, berättar Lena om hur hon startade sin karriär.

Till en början var Lena mest intresserad av att fotogra­fera människor och olika platser. Hon reste mycket och gjorde reportage och porträtt. Under sina reportageresor blev hon god vän med skribenten Bella Linde som hon gjorde många av resorna tillsammans med.

Bella hade en idé om en trädgårdsbok som hon tyckte att de skulle göra tillsammans. Lena var initialt skeptisk till idén, men hon var gravid, två flygplan kördes in i World Trade Center och världen kändes orolig. Lena gick med på att göra boken och under besöken i trädgården hittade hon ett lugn.

– När jag var där kände jag att växtkraften bara var god, det fanns inget dåligt där. Det blev en förälskelse, berättar Lena om projektet som gav henne en ny inriktning på sitt arbete.

Jobbar med böcker

En av de inriktningar som Lena jobbar mycket med i dagsläget är böcker. Det är något hon verkligen tycker om och oftast har hon ett par bokprojekt igång per år. Just nu arbetar hon till exempel med en bok om en trädgård som ska återställas till som den såg ut på 1700-talet. Trädgården är privat och ligger på Engelsbergs bruk och där har hon fotograferat sedan 2018.

– Det är superspännande att se hur den gamla trädgården växer fram, berättar Lena engagerat.

Ett annat projekt hon ska arbeta med i sommar är tre resor till olika honungsproducenter, bilderna ska hamna i en bok som ska vara en djupdykning i detta klibbiga ämne. Målsättningen är att beskriva de olika sorternas honung som finns och hur de används. Att fördjupa kunskaperna kring honung, som har större variationer än vad många tror.

Tidigare i år har två böcker med Lenas bilder kommit ut. Dels »Mästarnas köksträdgårdar« där hon porträtterat olika kända trädgårdspersonligheter och deras köksträdgårdar, dels boken »Naturaliesamlandet i historien«. Den senast nämnda är en bok där Lena dokumenterat familjen Timms naturaliesamling (alltså att man samlar in och katalogiserar växter, mineraler och annat från naturen) från 1800-talet på världsarvet Engelsbergs bruk.

Många är de fotografer som gärna skulle arbeta med böcker, Lenas tips för att lyckas med det är egentligen ganska enkla.

– Gör man ett bokprojekt som säljer bra vill förlagen oftast arbeta med en igen, efter ett tag har man skaffat sig kontakter som leder till mera jobb. Som fotograf är det ju ofta så det fungerar. Man gör ett jobb och sedan rullar det vidare och man får något annat, menar hon.

En sån förknoppning var när hon, efter att ha gjort flera böcker tillsammans med Mats-Eric Nilsson, blev tillfrågad om hon ville vara bildredaktör för en tidning han skulle starta. Lena arbetade som fotograf och bildredaktör för tidningen Hunger i tre år. Där stötte hon på flera svårig­heter som hon inte mött under sin yrkesbana som fotograf.

– Det var både roligt och spännande, bland annat när man skulle beställa frilansjobb av andra fotografer och man fick tillbaka material som kunde vara helt annorlunda än det man tyckte sig ha beställt. Ibland var det mycket bättre, ibland var det inte det, berättar Lena.

Bara en kamera

När jag frågar Lena vad hon använder sig av för utrustning berättar hon hur hennes kameraväska har utvecklats sedan hon började fotografera.

– På den analoga tiden hade jag flera olika kameror beroende på vad jag skulle göra, men nu behöver jag bara en kamera. Min Canon 5D IV fungerar till alla mina jobb.

I kameraväskan ligger också ett 100mm makro, en 85mm och arbetshästen 24–70 som används som allt-i-allo-objektiv.

Att arbeta med bildbehandling ser hon som en rolig del av arbetet för att hitta rätt kreativa uttryck. Men hur mycket hon bearbetar sina bilder beror på vad det är för typ av projekt.

– Mina vanliga trädgårdsbilder brukar jag inte arbeta så mycket med, däremot kan jag sitta mer med bilder som de i Flora Supersum. Men det beror på vilket uttryck jag vill ha, menar hon.

Generellt tycker hon att hennes egna projekt inte är lika rätt på som de uppdrag hon gör. De egna bilderna väcker mer tankar, ställer frågor och har ett större djup än när hon är mer bunden till ett uppdrag eller en kund.

Nya projekt

Förutom fotograferandet har hon så klart också en egen trädgård, och med tanke på alla trädgårdsmästare hon får kontakt med undrar jag så klart om hennes egen trädgård är i bra skick.

– Ofta jobbar jag ju som mest under den perioden då det är som mest arbete även i trädgården, men i år är den ganska fin, säger hon med ett skratt.

Favoriterna i den egna trädgården är bland annat olika sorters vädd, kantnepeta och vallmo, för dem gillar pollinatörerna.

Förutom att fotografera trädgårdar går hon också en trädgårdsmästarutbildning på deltid för att lära sig mer om växterna och kunna fördjupa sig i ämnet.

Jag frågar om hon har några nya projekt på gång och de visar sig att hon arbetar med ett nytt utställningsprojekt som ska visas till våren, men vad det handlar om, ja det håller hon för sig själv ett tag till.