LisaLove Bäckman vågar spela roll

På ett sätt upplever jag det som att jag redan känner LisaLove Bäckman, men ändå inte. I alla hennes bilder är det hon själv som står modell, i bilder som med sitt speciella manér gör att de ofta sticker ut och syns. Men även om det är LisaLove jag ser i bilderna är det samtidigt en mängd olika människor. Allt från den kaxigt självsäkra som pekar finger mot kameran till den helt förkrossade där gråten aldrig tycks ta slut. Och däremellan finns det en hel del bilder med personer som bara är allmänt knasiga. Är detta den verkliga LisaLove? I så fall är hon en mångbottnad människa. Jag ringer henne för att fråga.

LisaLove BäckmanLisaLoves tips

Ålder: 31 år.

Bor: Umeå

Familj: Kaninen Gudrun.

Gör: Webbredaktör och kundtjänst.

Gör jag när jag inte skapar bilder: Gillar att vara ute i naturen, styrketräna, läsa debattartiklar och att baka. Och så tycker jag om att spela riktigt hög musik.  

Utrustning: Canon 5D Mark III med favoritobjektivet Sigma Art 50mm f/1,4. Har även en 24–70mm f/2,8. Använder reflexskärmar och två snorbilliga amatörblixtar jag köpte för 1600 kronor inklusive softboxar. Har även skapat svarta och vita frigolitskivor som går att använda som väggar eller för att blockera ljus.

Webb: lisalove.se

– Jag kallar dem för mina alter egon. Det finns en del av mig i dem, men det är ändå inte jag. Det är roligt att experi­mentera och till viss del testa att vara någon annan, i en situation som jag själv aldrig skulle vara i. Med bilder går det att skapa ganska fantastiska världar, säger LisaLove.

Att du genom dina bilder är offentlig,är du bekväm med det?

– Jag har inga problem med den offentligheten, det är ingen som känner igen mig. Det är mina ansiktsuttryck i bilderna, till exempel att jag är ledsen, utlämnad eller finurligt arg – allt det finns i mig och speglar delar av mig, men det är ändå inte bilder av vem jag är.

Även om jag inte har LisaLove framför mig medan vi pratar utstrålar hon ändå ett väldigt lugn genom sina svar. Den verkliga människan bakom bilderna tycks vara långt ifrån de mer utsvävande verken. Rösten i luren signalerar stabilitet.

– Trygg i mig själv har jag alltid haft förmånen att vara. Sen är jag inte den som tar plats, som tycker om att synas i andra sammanhang. Men när jag själv får bestämma då går det bra.

Alltid gillat att klä ut sig

LisaLove är uppvuxen i Skellefteå och efter en period i Stockholm har hon nu, sedan något år tillbaka, återvänt till Norrland för att bo i Umeå. Hon har alltid varit en lekfull person som har gillat att klä ut sig och att ha shower. Det kreativa har även tagit sig uttryck i att hon som barn gjorde tidningar och spelade in humorfilmer. Och allt det här gillar hon än i dag, vilket återspeglas i hennes bildskapande.

Fotograferandet fanns även det i unga år, med en farfar som inspirerade med sitt fotande – något som har resul­terat i 360 album, bland annat om LisaLove och hennes familj. Hon själv knäppte som åttaåring bilder av sina kaniner, efter att hon klätt ut dem med hattar. Och i dag har LisaLove kaninen Gudrun som ofta får vara med i hennes »konceptuella bilder«, något hon har sysslat med sedan 2013 då hon började fotografera mer frekvent.

Är du självlärd inom foto?

– Jag har läst Moderskeppets universitetskurs på distans (en kurs som inte längre ges men materialet finns i dag på Moderskeppet.se, red. anm.). Sen finns det mycket information på nätet, både om bildbehandling och fotografering. Det gäller att söka efter tekniker för att sitta och öva på dem. Man utvecklas hela tiden om man vill och tar sig tiden. En bild jag var nöjd med för två veckor sedan kan jag i dag börja se brister i. Det är hela tiden en resa och man ska inte skämmas för det man gjort tidigare, det var där man var då, säger LisaLove och fortsätter:

– Den värsta kritikern är jag själv, även om jag har blivit snällare, för ser jag en detalj som inte stämmer då kan jag bli galen – det måste fixas.

Flera topplaceringar i Grand Prix

Ofta är det just detaljerna som gör en bild bra och kanske är det därför LisaLove har gått hela vägen upp till toppen i 2015 års Grand Prix-tävling här i Kamera Bild. Med hennes två guld, två silver och flera andra vinster blev hon Årets fotograf.

– Det har varit ett märkligt år. Det känns konstigt men kul. Jag tänker mig att de traditionellt dokumentära bilderna brukar belönas mer, men i år verkar det som att domarna har varit lite mer nyfikna på en annan typ av foto.

Men de iscensatta bilderna som LisaLove skapar är enligt henne hela tiden en balansgång.

– Det kan lätt bli för mycket där en del bilder är väldigt övertydliga, till exempel om du ska vara arg och drar ihop ögonen jättemycket. Jag vill ha mer subtila bilder där jag låter betraktaren få tänka lite själv.

Att dina bilder går hem, vad tror du är anledningen till det?

– Jag tänker mycket på färg och form vilket är viktigt i en bild, och ljuset så klart. Sen är det lekfullt med glimten i ögat, det kan tilltala en del. Och det finns ofta en känsla som tilltalar. Jag gillar även att jobba med motpoler i bilderna, där det stereotypt vackra har fått någon svärta i sig. Är det för polerat blir det tråkigt. Jag vill skapa någon slags dynamik i bilderna.

En viktig faktor för LisaLove är att hennes bildskapande ska kännas kravlöst, att det är något hon gör i stunden och mer på instinkt.

– Jag gör det här på fritiden. Det skulle inte bli lika många bilder om jag var tvungen att planera allt.

På kvällarna har hon ofta ett sug efter att få »bildpyssla«. Då ser hon till att göra en bild direkt.

– Det är det absolut roligaste jag vet att hålla på med. Det är underbart avkopplande och gott för kroppen och själen. För mig är det ett uttryckssätt och något som ­håller det mentala i balans. Ungefär som någon som målar en tavla. Man kommer in i ett »flow« och behöver inte tänka på sådant som har varit mindre bra den dagen. Det blir som en tillflyktsort.

Även om en stor del av skapandet görs direkt när lusten faller på, ofta hemma i lägenheten på 34 kvadrat, händer det även att hon skissar och planerar.

– Det beror lite på dagsformen, jag gillar båda sätten – antingen mer planerade bilder eller att gå helt på känsla. Ibland sätter jag mig bara framför kameran och tar några bilder för att sedan, som från ett blankt blad, se vart det tar vägen i Photoshop. Då skapas bilden där. Men andra gånger är det tvärtom då jag i förväg har tänkt ut en plats och en stajling, och låter detta sedan förstärkas i Photoshop.

Utmaning som kan ge en kick

Att skapa bilder med sig själv som modell kan ofta var ett enklare sätt att arbeta. »Jag finns ju alltid tillgänglig« säger LisaLove. Men det innebär också att hon är ensam när hon ger sig ut från bostaden för att fotografera sig själv, inte allt för sällan i utstyrslar som i mångas ögon kan uppfattas som lite vågade.

– Om jag är invirad i ett tunt skynke och nästan naken, då kan det ta emot just innan jag ska fota. Men sen är jag så inne i att få en bild – då är det bara att köra. Det är en utmaning och något som kan ge en liten kick. En intressant upplevelse som ofta gör att jag upptäcker andra sidor av mig själv.

Men vad gör du om folk ser dig?

– Nummer ett är att försöka hitta en plats där jag får vara ensam. Men ibland är jag bara tio till 50 meter utanför bostaden, som när jag hittade en smutsig ispöl och tänkte att det kunde bli en snygg bild om jag lade mig i pölen med ett skynke. Jag hade kameran på ett stativ som stod på två stolar ovanför mig. Då kom det fram en man som tittade… och tittade – då var jag inte helt bekväm så det blev några snabba skott. Folk är ju nyfikna, men det är ju bättre det än att de ringer polisen för att de tror att jag mår dåligt.

Andra gånger är LisaLove ute i naturen och fotograferar. Som vid det tillfället när hon hittade en sten långt ute i ett kärr.

– När jag väl hade tagit mig ut till den där stenen ­visste jag inte om fjärrkontrollen skulle räcka hela vägen. Det är sådana komplikationer som dyker upp när man inte har gjort efterforskningar på förhand, eller har någon assistent. Jag var dessutom tvungen att skynda mig innan kameran gick ner i viloläge, för då hade jag varit tvungen att gå hela vägen fram och tillbaka i kärret en gång till. Och botten var inte så trevlig, jag blev lite blåslagen. Men märkena på foten börjar försvinna nu, det är en så liten sak i det stora hela.

– Nej, det är en del av att få till en pose. Och ofta är det först efteråt som jag upptäcker att jag fryser, har slagit upp ett sår på knät eller är vrålhungrig för att jag har fotograferat i flera timmar. Jag använder kroppen som mitt verktyg. En del gör det genom att dansa, det här är mitt sätt att uppskatta att jag har en kropp som är hel och frisk. Därför vadar jag i kärr och kastar mig i pölar, säger LisaLove med ett skratt.

När jag pratar med LisaLove slås jag av hur dedikerad hon är till sitt bildskapande. Periodvis gör hon det varje dag och dessutom vågar hon helt ohämmat ta vissa risker, i alla fall i mitt tycke. Att vara så starkt driven och full av kreativitet är få förunnat. Hur lyckas hon med det?

– Det handlar om att begränsa sig. Idéer är inga problem att komma på, men jag måste börja någonstans. Då är det bättre att jag gör något än inget alls. De mer komplicerade idéerna får ofta vila lite tills tillfälle finns, men småprojekten gör jag mer direkt. Jag flyttar undan köksbordet i min lilla etta, tar fram blixtarna och fotar några bilder.

Då begränsar hon sig även ofta genom att sätta upp vissa ramar, till exempel att hon bara får fota i en kvart och att hon ska göra det med enbart några frukter.

– Mer spektakulära idéer blir inte alltid bättre, det gäller att skala ned.

Det mesta som LisaLove upplever i livet tycker hon kan vara inspirerande, till exempel grönsaksdisken på Ica, en skogsdunge eller gamla prylar på en loppis. Då väcks hennes sug att fota.

– Retrogrejer gillar jag och tygstycken kan vara väldigt användbart, både som klädesplagg, bakgrund eller som huvudbonad. Ibland hittar jag även gamla saker i barndomshemmet, som en hockeyhjälm. En sådan i kombination med en vacker klänning kan bli som motpoler.

Men att samla på prylar medför också vissa problem.

– Lagret börja växa, snart har jag ingen plats för vanliga kläder, skrattar LisaLove.

Kan redigera en bild i 24 timmar

De mer genomarbetade bilderna kan ta allt mellan fyra timmar och flera dagar för LisaLove att redigera. Pågår arbetet med en bild i flera dagar låter hon den vila emellanåt. Totalt kanske hon då har lagt 24 timmar på att redigera den. Hon har även målsättningen att skriva ut alla bilder.

– Då kanske jag upptäcker att jag har missat en pixel, om jag skriver ut i A3-format. I dag är väldigt mycket digitalt, men mina bilder ska även hålla för papper.

När en bild är färdig består den ofta av 50 lager i Photo­shop. Men då har hon redan slagit ihop flera av dem.

– Det går inte att spara alla lager i all evighet. Jag får bestämma mig, att det här är jag nöjd med i denna bild. Men finliret behåller jag alltid i lager.

Vad innebär finliret?

– Det kan handla om att förstärka vissa ansiktsdrag eller justera färger och ta hand om små skavanker som har dykt upp efterhand, eller det slutliga arbetet med ljus och ­skuggor. Om jag inte har bestämt mig för en färg på ett par vantar, då sparar jag även dem i ett lager.

Allt grundmaterial som syns i LisaLoves bilder har hon fotograferat själv, förutom ett par bilder av fjärilar som hon har köpt. Och eftersom hon vill kunna göra utskrifter av dessa bilder blev prislappen något dyrare än om hon bara hade arbetat med fjärilarna digitalt. »Det gäller att läsa på avtalet« tipsar hon.

Vill fotografera andra människor

I framtiden tänker LisaLove fortsätta att arbeta med sina konceptuella bilder. Men hon är även sugen på att ta det ett steg vidare.

– Hittills har det varit mycket på instinkt. Men nu vill jag göra bilderna ännu mer välgjorda. Det handlar om att söka utveckling för en själv. Tidigare har jag velat ha det väldigt fritt men nu vill jag elda på mig själv lite mer och testa lite andra saker som är mer genomarbetade. Jag vill även fotografera andra människor, man kan bli lite less på sig själv. Det skulle vara spännande om någon annan fick sätta begränsningarna åt mig och se vart det leder.

Om fotograferandet blir mer än bara en hobby får framtiden utvisa, än så länge sker allt på fritiden för Lisa­Love. Till vardags arbetar hon som webbredaktör för kasino­sajter, där hon bland annat har hand om design, uppdatering av uppgifter och att sköta kundtjänst. Vägen in i detta kom sig ganska naturligt för henne eftersom hon tidigare har livnärt sig på att spela poker. »Det var mitt heltidsjobb« förklarar hon sitt dryga fem års spelande mellan 2004 och 2009.

Egentligen skulle hon bli dietist, men pokern tog över så hon lade ned studierna.

Varför är du så bra på poker?

– Jag är lugn, metodisk och analytisk. Dessutom kan jag sitta länge och nöta på rumpan. Poker handlar mycket om att räkna snabbt och att kunna läsa av sina motspelare, om de bluffar eller inte. Jag går mycket på magkänsla, lite som med mina bilder – jag agerar utifrån en känsla.