Intervju

Jenny Jacobsson låter fantasin skapa bilden

»Den här modebilden visar upp mitt bildspråk ganska bra, hur jag jobbar med att ibland bygga mina egna världar. Bakgrunden är helt uppbyggd av mindre bilddelar av en gammal nedlagd flygbana.« Foto: Jenny Jacobsson
»Den här är fotograferad på sommaren mitt på dagen i en bäck nära där jag bor. Sedan var jag tillbaka och tog en till bild på vintern när vattnet frusit. Det var lite av ett experiment.« Foto: Jenny Jacobsson
»Bilden är inspirerad av ett fågel fenix-tema, där man genomgår förändring och kommer ut som en ny människa. Uppdragsgivaren är en privatkund och arbetet med bilden var nästan terapeutiskt för honom. Vi trasade sönder kläderna och grillade dem. Helst hade jag velat elda medan han hade kläderna på sig men det kunde jag såklart inte så jag fick sätta ihop bilden efteråt.« Foto: Jenny Jacobsson
»Hide and seek är lite mörkare både rent visuellt men även historiemässigt. Den är det senaste tillskottet i mitt konstprojekt Parallels.« Foto: Jenny Jacobsson
»Den här bilden på Amanda ligger mig verkligen varmt om hjärtat. Den handlar om skönhetsideal och kampen mot dem. Att acceptera sig själv och lära sig hantera pressen utifrån. Det är hennes historia men också min. Vi kände inte varandra sedan tidigare men kom att betyda mycket för varandra. Hon går på Fotoskolan Göteborg och just nu gör hon praktik hos mig.« Foto: Jenny Jacobsson
»Bandet Solala började med youtubevideor där de sjunger i sitt kök. Det här är omslagsbilden till deras första album som heter Swedish Fishermen, så de ville gärna sitta ute i havet. De vände sig till mig för de anade att jag kunde fixa sådana här saker. Bilden på dem är ganska intakt, men jag har plockat bort sten och lite öar i horisonten och byggt ut havet. Det ligger två dagars arbete rni Photoshop i den här bilden.« Foto: Jenny Jacobsson
»Den här gjorde jag på uppdrag av designern Emelie Arvidsson. Hon hade skapat en kollektion baserad på en historia. Hon ville ha en futuristisk plats med ljus betong. Det var inte det enklaste i Göteborg. Jag cyklade runt mellan brofästen i flera dagar, tills jag kom på att jag hade den nära. Vi plåtade vid vattentornet i Lunden i Göteborg.« Bilden har vunnit utmärkelser i PX3, rnPrix de la Photographie Paris, och One Eyeland Photography Awards. Foto: Jenny Jacobsson
»Rania som är personen på bilden, det här är nästan hennes alter ego. Hon är naturälskare, gillar fantasy och älskar hösten. Hon ville föreviga klänningen som hennes mamma hade sytt. Det är fotograferat på sommaren och så har jag ändrat färgerna i Photoshop.« Foto: Jenny Jacobsson

Jenny Jacobsson bytte en karriär som DNA-analytiker mot en som porträttfotograf. Men hon tar inga vanliga porträtt. Istället rymmer hennes bilder berättelser och drömmar som arbetats fram i nära samarbete med personen som ska porträtteras. Resultat är ofta inte bara en bild utan också en vänskap.

Jenny Jacobsson är inte intresserad av att porträttera någon bara exakt som den ser ut.

Jenny Jacobsson

Ålder: 35 år. 

Bor: I lägenhet i Örgryte i Göteborg, nära staden och skogen. »Det är superviktigt för mig att jag har nära till skogen.«  

När jag inte fotograferar: Tidigare var ju foto mitt fritidsintresse. Nu tränar jag mycket, jag var en stor sportfåne när jag växte upp. 

Utrustning: Canon Eos 5D Mark II med objektiven Tamron AF 24–70 mm f/2,8 SP Di VC USD och Sigma AF 50 mm f/1,4 EX DG HSM. Använder fjärr­utlösaren Canon RC-6 och stativet Manfrotto MT190 CX Pro3 kolfiber med stativhuvudet Benro B0.

Webb: jennyjacobsson.com

 

– Istället vill jag sätta den i ett sammanhang och en miljö som berättar något mer och ganska ofta med en surrealistisk touch.

Jenny Jacobsson har en gedigen utbildning inom biologi och en karriär inom DNA-analys på ett företag i Göteborg bakom sig. För fyra år sedan sökte hon till Fotoskolan Göteborg, mest för att se hur hon låg till. Hon kom in direkt.

– Det var ett livsavgörande ögonblick. Ska jag fortsätta med det som jag byggt upp under lång tid eller ska jag satsa på min passion? Dels kände jag ett ekonomiskt ansvar men jag funderade också mycket på vad min familj skulle tycka. Men jag kunde ta tjänstledigt för att gå på utbildningen, så jag tänkte att vad tusan har jag att förlora? Jag kunde ju alltid gå tillbaka till mitt gamla jobb.

Passionen för bildskapande ser hon som en motreaktion mot sin tidigare yrkesbana.

– Istället för att analysera verkligheten med hjälp av molekyler går jag åt andra hållet och skapar en parallell värld där jag kan undersöka människor, platser och den mänskliga fantasin. Det som jag gör nu ligger långt från den analytiska så-här-är-världen-uppbyggd-attityden inom biologin.

»Den här bilden på Amanda ligger mig verkligen varmt om hjärtat. Den handlar om skönhetsideal och kampen mot dem. Att acceptera sig själv och lära sig hantera pressen utifrån. Det är hennes historia men också min. Vi kände inte varandra sedan tidigare men kom att betyda mycket för varandra. Hon går på Fotoskolan Göteborg och just nu gör hon praktik hos mig.«

Helt uppslukad av bild

Även om hon har lagt över tio år på sin tidigare utbildning och karriär är det inget hon ångrar.

– Jag tror att jag haft stor nytta av vad jag gjort och det har givit mig mycket erfarenheter från företagssidan som jag har nytta av i dag. I framtiden kanske jag blir super­intresserad och hittar tillbaka till mina rötter, men jag identifierade mig aldrig som person med mitt tidigare yrke.

Gör du det nu?

– Ja, det gör jag nog. I dag gör jag ju bara det som faller mig in och det jag vill göra. Jag jobbar så intensivt utan att det är någon ansträngning. Arbetet med bilder kommer så naturligt, så jag antar att det är en del av min person.

Ändå trivdes Jenny Jacobsson med sitt jobb på DNA-analysföretaget.

– Jag var inte alls trött på det förrän jag började fotografera. Men när jag började på Fotoskolan Göteborg var plötsligt allt jag ville göra att skapa bilder. Jag blev helt uppslukad av bild och sedan var det kört. När jag slutade skolan 2013 var det inte ett alternativ att gå tillbaka till jobbet.

Fotoskolan Göteborg är yrkesinriktad och utbildar också eleverna i den affärsmässiga biten av fotograferandet.

– För mig handlade det mycket om att formulera mig själv. Vad är det som jag kan erbjuda andra? Och hur ska jag kunna leva på det här? När skolan var slut och jag skulle börja försörja mig som fotograf tog jag det ganska lugnt och formade mig lite utifrån efterfrågan. På det sättet kunde jag göra det jag ville fast med andra i åtanke.

Och det fungerade. Fler och fler sökte sig till Jenny Jacobsson för att skapa porträtt. Både privatpersoner som ville ha annorlunda porträtt men också företag som ville använda Jenny Jacobssons berättande bilder för att berätta om sitt varumärke eller sina produkter.

»Den här är fotograferad på sommaren mitt på dagen i en bäck nära där jag bor. Sedan var jag tillbaka och tog en till bild på vintern när vattnet frusit. Det var lite av ett experiment.«

– Alla uppdrag där det ska vara bildberättelsebaserat med en fantasifull approach passar mig. Om någon vill berätta en historia eller förmedla något så spelar det inte så stor roll om det är en privatperson som vill ha ett porträtt, ett företag som vill förmedla något kring en produkt eller ett band som vill ha bilder till ett skivomslag.

– Jag har lämnat min trygga karriär bakom mig. Om jag nu ska göra något som utgår från mitt hjärta så måste jag vara sann mot mig själv hela vägen och ägna mig åt rätt saker. Resultatet blir också bättre om det kommer från hjärtat. Visst får jag bröllopsförfrågningar, men det är inte jag. Så jag säger nej tack och tipsar om någon duktig bröllopsfotograf.

Efter att ha gått ut Fotoskolan Göteborg var Jenny Jacobsson övertygad om att hon aldrig mer skulle kunna arbeta med privatpersoner.

– Jag vill berätta någons berättelse och jag vet hur mycket tid som krävs. Det är svårt att förklara det för privatpersoner som inte är vana att betala för bilder på det sättet.

Men istället kom personerna till henne. Så hon förklarade noga hur arbetet med en bild skulle gå till och hur lång tid det skulle ta och hur mycket det skulle kosta.

– Trots det ville de ändå gå vidare och göra bilden! Jag får utbilda varje ny kund i prissättning, men när de får vara delaktiga i processen märker de också hur mycket tid som ligger bakom, men då förstår de också priset.

– Mina privatkunder är personer som verkligen vill berätta något mer än vad som är möjligt i ett vanligt porträtt. De vill förmedla en del av sig själva i den här bilden och jag tror att för de här personerna konkurrerar jag mer med annan konst än med porträttfotografer.

Men det nära och intensiva arbetet ger också något mer.

– Skapandet av en sådan här bild är ju ett intensivt och nära samarbete, så jag lär ofta känna personen väl. Det blir vänskap på köpet och det är fantastiskt.

»Bandet Solala började med youtubevideor där de sjunger i sitt kök. Det här är omslagsbilden till deras första album som heter Swedish Fishermen, så de ville gärna sitta ute i havet. De vände sig till mig för de anade att jag kunde fixa sådana här saker. Bilden på dem är ganska intakt, men jag har plockat bort sten och lite öar i horisonten och byggt ut havet. Det ligger två dagars arbete i Photoshop i den här bilden.«

Men när det kostar så mycket, får du inte bara en massa rika människor som vill ha konstverk med sig själva i som kommer till dig?

– Haha, mina privatkunder är vanligt folk. Det handlar nog om hur man värderar saker. Många kan ju köpa en tv för tio tusen kronor utan att fundera på det. Den här bilden är något som du ska ha hela livet.

– Det handlar om vad man tror att porträtt ska vara. Är det bara att ställa sig framför kameran, fotograferas av och gå därifrån, eller kan det var något mer? Alla har en kamera i mobilen och tar snapshots, men de förmedlar inte ens drömmar och önskningar. Folk vill förverkliga sig själva på många sätt, kanske med hjälp av foto.

Lyssnar efter anekdoter

Efter förfrågan och en del onlineprat försöker Jenny Jacobsson ha första mötet med kunden i personens hem.

– Dels för att vi kommer prata en hel del om dem och de flesta är bekväma och känner sig trygga där. Men bostaden säger också ganska mycket om dem.

Det första mötet är inte något businessmöte utan mer ett samtal över en kopp kaffe.

– Jag ställer frågor för att lära känna dem. Lyssnar efter berättelser som rymmer detaljer och anekdoter som berättar om personen. När jag stöter på något sådant frågar jag mer för att ta reda på om jag har rätt. Alla gillar att bli lyssnade på och folk vill gärna berätta om sig själva. Det är väl därför de vill göra porträtt med mig eftersom de vill berätta om sig själva.

Nästa steg är att skapa bildberättelsen och planera en miljö. Jenny Jacobsson fotograferar nästan alltid utomhus eller i någon sorts miljö.

– Sedan handlar det om att försöka hitta platsen som bär bildberättelsen och planera vad personen ska ha på sig och om vi behöver någon rekvisita för att förstärka berättelsen.

Arbetar med naturligt ljus

Själva fotograferingen försöker hon hålla intim. Helst bara fotograf och personen som ska fotograferas och, om det behövs, en assistent.

– Om man inte är van framför kameran är det bra om det bara är jag. Vid det här laget har vi träffats flera gånger och lärt känna varandra så personerna är ofta bekväma med mig. Jag undviker gärna blixtar utan arbetar hellre med naturligt ljus och reflektor.

Bilderna bygger Jenny Jacobsson ofta upp genom flera exponeringar med kameran på stativ.

– Jag förklarar noga för personen hur det kommer att gå till så att de kan visualisera slutresultatet och lättare kan leva sig in i rollen. Annars tänker de bara »Hur kommer det här bli? Det kommer ju inte se ut som att jag flyger!«

»Bilden är inspirerad av ett fågel fenix-tema, där man genomgår förändring och kommer ut som en ny människa. Uppdragsgivaren är en privatkund och arbetet med bilden var nästan terapeutiskt för honom. Vi trasade sönder kläderna och grillade dem. Helst hade jag velat elda medan han hade kläderna på sig men det kunde jag såklart inte så jag fick sätta ihop bilden efteråt.«

Vore det inte enklare att göra dina bilder i studio?

– Nej, det är viktigt att det verkligen ser ut som att personen är i rätt miljö. Och det är mycket mer engagerande och lättare för personen att känna och leva sig in i det som vi vill förmedla om vi är på rätt plats, eftersom platsen är en ganska stor del av bilden.

Själva fotograferingen kan också bli en stark upp­levelse.

– Jag arbetade med en kille med en stark och ganska dramatisk berättelse om frigörelse och om att ta ett nytt grepp på livet. Vi fotograferade bara en liten stund, men vi satt och pratade tills solen gick ner. Bildskapandet blev nästan som terapi. Genom bilden fick han en anledning att börja prata om det.

Har den sidan av din metod gått över styr någon gång?

– Nej, det skulle nog kunna bli så men det har det inte. Jag är inte där för att ge terapeutiska råd, jag tar inte den rollen. Jag bara lyssnar.

Efter fotograferingen vidtar ett omfattande arbete i Photoshop. Jenny Jacobsson konstruerar ofta bilden av flera bilder av miljön, underkropp och överkropp. Denna del tar ett par dagar och därefter träffar hon personen och visar upp bilden.

– Det har hela tiden varit personligt och nära, så det skulle kännas konstigt att bara skicka över den. Det brukar dyka upp praktiska frågor och kommentarer också, så det är alltid bättre att träffas.

Hon levererar en print av hög kvalitet och hjälper gärna till att välja ram.

– Jag vill hjälpa dem så att bilden är vacker även när den sitter där på sin vägg. Jag hjälper till med tips och visar i datorn hur den ser ut med olika ramar.

Som DNA-analytiker höll Jenny Jacobsson utbildningar inom en speciell analysmetod.

– Jag gillar utbildningsbiten, det är väl därför jag gått i skolan så många år. Jag får mycket frågor och det finns ett stort intresse för min typ av fotografi. Så jag känner att det nu är himla roligt att dela med mig av kunskaper kring fotografering och bildredigering.

»Rania som är personen på bilden, det här är nästan hennes alter ego. Hon är naturälskare, gillar fantasy och älskar hösten. Hon ville föreviga klänningen som hennes mamma hade sytt. Det är fotograferat på sommaren och så har jag ändrat färgerna i Photoshop.«

Leder kurser med Moderskeppet

Tillsammans med utbildningsföretaget Moderskeppet har Jenny Jacobsson gjort en introduktionskurs i bildberättande och bildskapande. Kursen är en av de nu mest sedda.

– Där får eleverna följa med mig i hela arbetet. Från att­ta fram en bildidé och alla förberedelser till plåtning och redigering.

Just nu planerar hon och Moderskeppet att följa upp med en fördjupningskurs där hon går ännu mer in på djupet av processen.Jenny Jacobsson föreläser också, bland annat på fotomässan i Stockholm, på Fotoskolan Göteborg och hos fotoklubbar.

– Jag planerar också att starta workshops där man får träffa mig på tu man hand. Jag har gått flera själv, framför allt i Storbritannien. Jag gillar det formatet, attträffa personen bakom och få en dialog om bildskapandet.

Samtidigt fortsätter Jenny Jacobsson med personliga konstprojekt. Med Parallels ska hon ha separatutställning i april.

– Det bara startade av sig själv. Det är inbyggda historier som jag har inom mig och som bara måste ut. Jag blir ofta inspirerad av en plats och börjar fundera på vad som skulle kunna hända där i en parallell värld. Det är en blandning av självporträtt och bilder av andra personer som spelar en karaktär. Eller inte självporträtt kanske, mer att jag också spelar en karaktär. Parallels är ett paraply för de här berättelserna.