Sandra Linnell: Kreativ på Instagram

Vad hennes vänner äter till frukost eller hur snoriga deras barn är, vill inte Sandra Linnell få kunskap om genom fotodelnings-tjänsten Instagram. Därför följer hon inte heller sina vänner, utan bara de som lägger upp mer genomtänkta bilder.

Sandra Linnell

Ålder: 37 år.

Bor: Västerhaninge.

Familj: Sambo och en son på 5 år.

Gör: Fotograf med Instagram som bas.

Utrustning: Olympus OM-D E-M10 Mark II, Olympus OM-D E-M5 Mark II och objektiven 14–42mm, 45mm och 60mm med makro.

Webb: instagram.com/sannalinn

– Du kan vara med på Instagram på olika sätt, antingen bildmässigt eller mer utifrån din person.

Sandra har valt det förstnämnda där hon fotograferar bilder som ofta är abstrakta med olika detaljer och mönster. Formen är det viktiga, något hon har med sig från sin bakgrund som textilformgivare.

– Jag är väldigt fascinerad av mönster och det har alltid varit viktigt för mig att vara kreativ. Ett tag var det musik som gällde, sedan textil och nu är det mycket foto.

Redan innan Sandra upptäckte Instagram fotograferade hon, men visste då inte vad hon skulle göra med bilderna. Hon saknade en publik. Instagram blev därför ett sätt för henne att fördjupa sitt intresse.

– Jag fick igång drivet att hela tiden fota, vilket jag gör i dag oavsett om jag lägger upp bilderna på Instagram eller inte.

Sitt konto skaffade hon för fem år sedan medan hon var mammaledig. Då hade tjänsten bara funnits i ett halvår och det var inte många i Sandras omgivning som visste hur den fungerade.

– Jag laddade till och med ned en app om hur man skulle använda Instagram.

Väder och ljus styr

Sandra bor i Västerhaninge söder om Stockholm, där hon hittar de flesta av sina fotomotiv. Nästan uteslutande fotograferar hon i naturen.

– Misstänker jag att det ska bli optimala ljusförhållanden händer det att jag ställer klockan för att komma upp tidigt. Det är mycket vädret och ljuset som styr. Dessutom återkommer jag ofta till samma platser där jag vet hur ljuset faller och var solen går upp. Det är förvånande hur många olika bilder det går att ta på samma plats. En kvadratmeter kan innehålla en hel värld av möjligheter, med en mängd skiftande detaljer.

Att med en kamera i handen leta efter mönster och former i naturen innebär samtidigt för Sandra att tiden lätt rinner iväg.

– Det tar alltid så mycket längre tid än vad man tror. Tre timmar kan gå väldigt snabbt – det säger bara »poff«. Jag är så absorberad av nuet medan jag fotar och blir nästan som en del av naturen. Det intensifieras av kameran, med vilken jag suger i mig allt. För hur ofta skulle jag ha varit ute i naturen en iskall morgon om jag inte hade fotat?

Publicerar bilder vid vissa tidpunkter

När Sandra började använda Instagram bestämde hon sig för en begränsning: att inte ladda upp fler bilder än åtta stycken per dag. Något hon nu skrattar åt.

– Om jag lägger upp åtta bilder i dag skulle folk börja undra vad jag håller på med. Numera blir det i snitt två bilder per dag, igår var jag helt »crazy« och laddade upp fyra bilder.

Med andra ord betyder det att Sandra fotograferar betydligt fler bilder än vad som i slutändan syns på hennes konto. Dessutom är allt en färskvara.

– Börjar det bli vår ute fungerar inte en vinterbild. Därför lägger jag upp det som jag fotat ganska nyligen, under de senaste dagarna.

Sandra väljer även de mest aktuella för sin egen skull.

– Flera av mina äldre bilder kan jag ha tröttnat på för att jag har sett dem så många gånger.

När hon väl publicerar en bild är det något hon gör med stor medvetenhet kring valet av tidpunkt. Hon skulle aldrig göra det utan att titta på klockan först.

– På kvällarna är det fler människor i rörelse på Instagram. Då har USA vaknat och europeerna sitter framför tv:n samtidigt som de slentriankollar på Instagram.

En bra kvällstid är därför kring åtta–nio menar Sandra. Hon lägger även upp morgonbilder, vilket hon gör någon gång mellan klockan sju och åtta.

– Nio är för sent, då har USA hunnit gå och lägga sig medan många här hemma i Sverige redan sitter på jobbet. Morgonbilder har fördelen att de sedan kan ticka på under hela dagen, där alla får möjligheten att se dem.

Sandra har aldrig »kört med lunchbilder« men däremot en på eftermiddagen vid halvtre – fikatid i Sverige och morgon i USA.

– Jag håller mig alltid till dessa tider, det är väldigt sällan jag helt »random« lägger upp en bild.

En stor anledningen till detta strikta schema är förstås att Instagram är ett socialt media, där medlemmarna gillar och ger kommentarer på varandras bilder. Ju bättre tidpunkt desto större chans till mer aktivitet. Sandra ser även till att hela tiden hålla kommunikationen vid liv.

– Jag måste odla mina kontakter och själv gilla andras bilder. Om jag får feedback på en av mina bilder måste jag även tacka för det. Egentligen är det en ganska konstig grej, men om jag inte bryr mig orkar folk inte skriva kommen­tarer. Ställer någon en fråga är det oartigt att inte svara.

Vad Sandras följare funderar kring kan handla om allt från hur en bild är fotograferad till vilken utrustning hon använder.

– Nu när jag är ambassadör för Olympus vill jag så klart svara på den typen av frågor. Jag har inga problem att göra det, för jag skulle inte använda Olympus kameror om jag inte gillade dem.

Fotograferar med Olympus

Första tiden på Instagram var det mobiltelefonen som Sandra fotograferade med, bland annat för att användarna på den tiden var hänvisade till att ta alla bilder inom själva appen. Men numera använder sig Sandra av två stycken Olympus OM-D E-M10, en i den senare versionen: Mark II. Hon gillar storleken på kamerorna, som gör det lätt för henne att ta dem med.

– Har du en för stor kamera är risken att du inte använder den. Det är skönt att inte behöva släpa omkring på tunga grejor. Den här utrustningen kan jag till och med ha i en handväska.

Sandra fotograferar även med en Olympus OM-D E-M5 Mark II och byter dessutom ofta mellan olika objektiv, där hon framför allt använder tre stycken: 14–42mm, 45mm och 60mm med makro.

– När man tidigare har fotat mycket med telefonen var det en befrielse att ta bilder med zoomobjektiv.

Sandra ser även andra fördelar med att lämna telefonen. Hon får med sina Olympus-kameror möjligheten att fotografera i raw-format och de större filerna öppnar för mer redigering i efterhand. Men det gör hon fortfarande i telefonen.

– Jag grundredigerar i Snapseed, där jag finjusterar exponering och kontrast. Därefter tar jag in bilden i VSCO, för att kanske lägga på något filter. Men makrobilder brukar jag inte redigera så mycket alls. En stor del av detaljerna försvinner med olika filter och det är just detaljerna man vill åt med makro.

Innan Sandra till slut lägger upp en bild på Instagram har hon testat den i ett internt galleri på sin telefon, för att se hur de olika bilderna passar ihop. I slutändan handlar det inte bara om respektive bild utan även om att allt ska bilda en helhet, där en bild länkar över till nästa i fråga om färg och form.

– Jag vill att det ska se ut på ett visst sätt. Själv har jag svårt att följa personer vars gallerier inte harmoniserar. Det är viktigt att det finns en estetisk skönhet, inte minst för min egen skull – för att mina ögon ska få någon form av tillfredsställelse. Det innebär att bilder som är bra kanske aldrig kommer med, vilket kan vara tråkigt. Men det spelar ingen roll – alla bilder måste passa ihop.

För att få över bilderna hon fotograferat till mobiltelefonen nyttjar hon kamerans wifi. Hon kan även fjärrstyra kameran med hjälp av detta och i sin telefon se sökarbild och andra inställningar, vilket hon tycker är behändigt när hon tar bilder av sig själv. Men att göra den slutliga redi­geringen i telefonen kan ha sina baksidor.

– I ett mörkrum hade jag sett både upptagen och viktig ut, men med en telefon tycker många att jag är slarvig och oengagerad. De förstår inte att jag jobbar med mina bilder!

Porträtt fungerar dåligt på instagram

På helgerna bjuder Instagram in sina medlemmar att fotografera utifrån ett givet tema med en specifik hashtag, som är unik för respektive helg. Bland alla bidrag väljer Instagram ut en del bilder som de sedan publicerar i sitt eget flöde. Sandra har själv deltagit i dessa så kallade »weekend hashtag projects«, och när temat var »abstrakt« hade Instagram valt en av Sandras bilder som exempelbild.

– Bilden var fotograferad på Island och föreställde en detalj av lera som rann ut i ett vattendrag.

Blir du själv inspirerad av andra fotografer på Instagram?

– Absolut. Andras bilder kan påverka mig och få mig att vilja pröva saker. Men även om jag har bestämt mig för att fota en viss typ av bild, ger vägen dit ofta helt andra resultat.

Bland alla genrer inom foto är det enligt Sandra framför allt en som fungerar dåligt på Instagram: porträttbilder.

– De får inte så många »likes«. Jag tror de bilderna uppfattas som för personliga. Dessutom kan det kräva mer av betraktaren att titta på en porträttbild, för att se bildens kvaliteter, säger Sandra och fortsätter:

– Den stora massan på Instagram gillar inte bara bra ­bilder. Vissa motiv får alltid jättemånga »likes« oavsett om bilden är bra eller inte, som soluppgångar och nedgångar. Själv har jag inte alltid den typen av bilder som går hem, men att bara jaga följare ger mig inte någonting. Den första man ska tillfredsställa är en själv – gillar jag inte en bild då blir det helt ointressant.

Att du har nästan 80 000 följare, hur känns det?

– Jag tänker inte så mycket på det. Jag är glad för varje person som vill se mina bilder. Det var jättestort redan när jag fick 50 följare.

De som tittar på dina bilder, vad ska de uppleva?

– Jag vill att de ska tycka bilderna är estetiska och att de frammanar en känsla på ett eller annat sätt. Det är häftigt om de tycker en bild är »wow«. Jag vill även – trots att det är svårt att vara unik på Instagram – ha någon form av personlig prägel. En person som ser en av mina bilder ska kunna säga: »den här har Sannalinn tagit, det är en typisk Sannalinn-bild«.

Hur ser din framtid ut?

– Den är väldigt oklar. Jag tycker det är kul att fota och kan jag tjäna lite pengar på det är det också kul. Men jag vill fortsätta ta bilder på mitt sätt. Jag vill inte ha krav som tar död på min kreativitet.

Därför tänker hon fortsätta ge sig ut i naturen när ljuset är det rätta, gärna med ett inslag av dimma.

– En chans till dimma missar jag sällan. Jag gillar det, för det blir som ett naturligt filter. Dimma kan få allt att se magiskt ut, säger Sandra.