Thron Ullberg och psykologin bakom ett porträtt

Nu är Thron Ullberg en av Sveriges mest kända porträttfotografer som haft många kända och okända ansikten framför sin kamera. Anledningen till att det blev konstvetenskap istället för psykologi var att han var rädd för att fastna i psykologin.

THRON ULLBERG

Född 1969.

Bor Stockholm

Gör Porträttfotograf  

Utrustning Storformat och ibland digital småbild.

Webbsida www.thronullberg.com   

–  Jag var rädd för att jag inte skulle kunna komma ur det området och kunna fotografera. Så jag valde konstvetenskap för att ge mig möjligheten att fotografera, säger Thron.

Thron är känd för sina stilrena och tidlösa porträtt som ofta blir till i hans storformatskamera, även om en del bilder numera skapas med digitalkamera.

–  Jag tycker att det är kul med det analoga, det är mer av ett hantverk. Men jag uppskattar det digitala också. Vi framkallar filmen själva och skannar negativen direkt, några papperskopior gör jag inte, förklarar han. Det analoga storformatet ger både möjligheter, som extremt detaljrika bilder, men även en del extra jobb. Att bara rensa bort damm från ett skannat negativ kan ta någon timme.

–  Det var många som tappade sin stil när de gick över från analogt till digitalt och jag var rädd för att göra samma sak i början, men nu är det inte något som bekymrar mig på samma sätt längre, berättar Thron.

Just det tidlösa är något Thron vill få fram i sina bilder. Det ska inte synas om bilderna är tagna igår eller för tio år sedan. Av den anledningen tycker han inte heller att han riktigt kan bedöma sina bilder förrän en ganska lång tid efter att de är tagna.

–  Bilderna behöver lite tid för att man ska se om de håller måttet, det kan dröja upp till flera år ibland.

Att det blev porträttfoto som hamnade på Throns meny var kanske något av en slump. Hans mamma arbetade som bibliotikarie och när han var liten tillbringade Thron många timmar bland böckerna. Någonstans bland alla bokryggar och uppslag såg han en fotobok.

–  Det måste ha varit en bok av typ Arnold Newman, jag visste inte vilka personerna på bilderna var, men jag såg att det var bra bilder. Jag önskar att det var så med mina bilder också. Att man kunde se förbi att det var ett porträtt på någon känd person och bara se en bra bild. På en utställning kom det fram en man som sa något liknande om mina bilder och även om jag tror att han överdrev så var det bland det bästa någon sagt om dem.

Throns pappa gick bort hastigt när han var liten, senare i sitt liv hittade han flera av sin pappas gamla bilder och kunde på så sätt få en ny bild av sin far genom de bilder han tagit.

–  Jag skulle önska att mina barn kan plocka fram mina bilder och se mig i dem, säger han. Bilder är minnen och genom att titta på dem kommer jag ihåg nästan allt från varje situation.

Att arbeta med olika typer av kulturpersonligheter har både sina fördelar och nackdelar. Det är lätt att folk fokuserar mer på personen på bilden än på själva bilden, vilket gör att bilden i sig hamnar i skymundan. Samtidigt tycker Thron att det är ganska tacksamt att fotografera till exempel skådespelare som är vana att agera och ställa upp på lite udda idéer.

–  Men man kan få precis lika bra bilder på vanligt folk, det mesta ligger i hur du bemöter dem, menar Thron.

För att ta bra porträtt måste man vara intresserad av människor säger Thron, annars har man missat hela poängen. Det är i mötet mellan de två människorna, fotografen och motivet, som det avgörs om bilden kommer att bli bra eller inte.

–  Jag tror att jag är ganska bra på att läsa av folk och att jag är en rätt bra människokännare, det har hjälpt mig väldigt mycket, berättar han.

–  Det gäller att veta hur långt man kan gå innan man går över gränsen för vad personen man ska fotografera ser som okej. Ofta är det när man ligger väldigt nära den gränsen som man får de bästa bilderna. Det är klart att det skiter sig ibland, men oftast kan man rädda det ändå.

Det gäller att vara försiktig och känna av hur personerna är. Vad kan man säga till dem? Vad kan man be dem göra?

Throns bästa tips för bättre porträtt handlar om riktig kontakt.

–  Jag försöker alltid prata med folk på telefon innan jag ska fotografera dem. Det gör att man får en liten känsla för personen. Hur den pratar. Verkar han eller hon stressad, nervös och så vidare? Då har jag redan där börjat förbereda det rent personliga istället för att bara ha en mejlkontakt som inte säger speciellt mycket om den du ska fotografera, säger Thron.

–  Annars är en av de viktigaste sakerna att vara väl förberedd. Du ska veta vad du vill, var du ska vara och vad du behöver. Det är du som fotograf som ska ha kontroll över situationen.

Thron gör en uppdelning av porträtt inom tre olika kategorier: uttänkta och planerade porträtt, slumpmässiga porträtt och nakna/kontaktporträtt. Med nakna menas inte utan kläder, även om det skulle kunna vara så också, men huvudsyftet är ett porträtt där kontakten mellan fotograf och motiv upplevs som ovanligt stark.

De uttänkta och planerade porträtten är precis som de låter, det är de bilder som du planerat ut i förväg att du ska ta när du väl har ditt motiv framför kamera. Allt är riggat och klart, när den som ska porträtteras kommer är ljuset redan inställt och det är bara för dig som fotograf att se till att få rätt uttryck från personen framför kameran. Om allt går enligt planerna är det här en av de simplaste typerna av porträtt om man ser till skapandeprocessen. Givetvis kan det vara en komplicerad bild du har funderat ut som kräver mycket ljussättning och/eller rekvisita, men så länge allt går enligt planerna följer du bara din sedan tidigare uppgjorda mall. Svårigheten här ligger i att få personen att ge rätt uttryck.

–  Självklart kan man manipulera folk om man vill, men jag brukar inte göra det. Det blir oftast bättre om det kommer naturligt även om det ibland kan behövas lite hjälp på traven, säger Thron.

Den andra kategorin, de slumpmässiga porträtten, är inte, som man kanske skulle kunna tro, oplanerade. Istället är det när de planerade bilderna är tagna och du fortfarande känner att du gjort ditt förarbete tillräckligt bra och allt är under kontroll så att du kan låta slumpen dyka upp och ta plats i bilderna. Utnyttja något i miljön, kanske kommer solen fram en kort stund. Förberedelserna ska ge dig ett sådant lugn och säkerhet att du kan ta dig tid att testa andra saker som inte var planerade från början. Det är ofta när man kan göra sådana saker som bilderna börjar bli mer intressanta.

De nakna porträtten är de ovanligaste, menar Thron. När känslan »nu är det bara vi« uppstår vet man att man hamnat där. När ögonblicket är dött så fort man tryckt på avtryckaren och bilden är tagen. Dessa bilder kommer när allt stämmer. Eftersom Thron oftast fotograferar med storformat tittar han inte på personen genom kameran utan står bredvid och trycker på avtryckaren, det gör att han kan få en mer direkt kontakt med personen än om han tittar genom en sökare. Det fungerar givetvis med en vanlig digital systemkamera på stativ också.

Som nämndes tidigare måste man ha ett intresse för människor, men det räcker inte att själv vara intresserad. Du måste även visa ditt engagemang för den du ska porträttera. Om de inte ser på dig att du verkligen vill ta den bilden du just försöker ta så tappar de förtroendet för dig och samtidigt även sitt eget intresse för att låta sig porträtteras.

Så se till att visa precis hur kul du tycker att det är att avbilda den här personen. Även om du just den dagen råkar ha en dålig dag så måste du bortse från det. Man måste även vara beredd på att den du ska avbilda kanske har haft en dålig dag. Försök hitta något positivt i varje situation och tänk bara på det som händer just där och då. Förutom att visa ditt engagemang ska du även visa hur långt du är villig att gå för att det ska bli bra bilder.

–  Om den bästa bildvinkeln är från ett lerigt dike så lägger jag mig där, då förstår personen framför kameran att jag menar allvar och kanske ger lite mer tillbaka, säger Thron.

När man fotograferar människor som ofta fotograferas i sina jobb kan de tycka att det är roligt om man pratar om något helt annat än vad de sysslar med men som de är intresserade av. Det kan till exempel vara en chef på ett företag som tillverkar något stort och flashigt, men privat gillar han att fiska. Om du har gjort lite research har du koll på det och kan prata lite om det, då slappnar han av och chansen att det blir en rolig fotografering ökar markant. Det här går givetvis att applicera på vem som helst, om du gör lite research om personen så får du reda på vad han eller hon sysslar med. Förutom att du lättar upp stämningen så visar du att du brytt dig om den här fotograferingen så pass mycket att du lagt ner tid på att ta reda på saker om personen. Det gör att han eller hon känner sig speciell, något som ökar chanserna till att den avporträtterade känner sig bekväm framför kameran.

Något som många tycker är en stor aspekt, tekniken, tycker Thron är ganska oväsentligt. Det viktiga är resultatet, det spelar ingen roll hur du fick fram bilden om den är bra. Det viktigaste med tekniken är att det sitter i ryggmärgen. Man ska kunna bortse från det tekniska så mycket som möjligt under fotograferandet.

–  Så fort man börjar dribbla för mycket med tekniken tappar man fokus från personen som ska avbildas och det märker han eller hon och frågetecken börjar radas upp i deras huvuden. Har han koll på allt? Vet han ens vad han gör? Vad gör jag här?

Sist men inte minst tycker Thron att man ska våga göra saker man egentligen inte vågar. Våga fråga den du ska ta en bild av om den vill göra den eller den idén. Att våga testa nya saker är väldigt lärorikt, men se till att göra det med lite känsla. Att innan den tänkta plåtningen ens har börjat fråga en smånervös person som inte är helt bekväm framför kameran om han eller hon vill testa en annan grej där han eller hon är helt naken kanske inte är det bästa sättet att skapa en god kontakt.

–  Jag frågar alltid om de extra sakerna i slutet av plåtningen, då har man förhoppningsvis byggt upp ett förtroende och personen är lite mer avslappnad.