Tobias Björkgren – en expert i studion

Mitt under intervjun ringer det i Tobias telefon. Vid andra försöket svarar han:

Tobias Björkgren

 

Ålder: 28 år i mars

Bor: Aspudden, Stockholm.

Familj: Fru och katt.

Gör: Fotograf

Utrustning: Phase One 645 DF med bakstycket IQ140 och objektiv med brännvidderna 150, 80, 55 och 35 mm. Har även en Fujifilm X100S. Blixtar från Profoto.

Webb: www.tobiasbjorkgren.se

– Jaa.., tak och väggfärg. Vit med glanstal 3.

Ska ni måla om?

– Ja, det behövs konstant. Så fort någon trampar på den så är den förstörd. Och jag väljer hellre att måla i en halvtimme än att sitta tre timmar i Photoshop, säger Tobias och tittar på den fasta vita rundformade fonden – en så kallad cyklorama.

Vi befinner oss i Tobias studio som han delar med 5 andra fotografer. Hit flyttade Tobias i januari 2010, efter att bara några månader tidigare ha startat sin karriär som fotograf. Sitt första uppdrag fick han i april 2009, då han skulle porträttera politiker och konsulter för en bok med namnet Politik 2.0 skriven av Brit Stakston.

– Jag var förbundssekreterare inom ett ungdomsförbund, där jag hade träffat på Brit. Jag berättade att jag fotograferade vid sidan av, och efter att ha visat lite bilder blev jag bokad.

Hur kändes det att få ditt första uppdrag?

– Det var väldigt kul, men samtidigt så ville man ju inte göra någon besviken. Jag fick förtroendet att leverera en produkt, och då har jag ett ansvar att göra något som de här personerna gillar. Så det var ju väldigt nervöst och den nervositeten kan jag ibland fortfarande känna.

Men är det en bra nervositet?

– Ja, det skulle jag nog vilja säga. Man gör sitt yttersta då. Med uppdrag som jag inte är ett dugg nervös inför kan jag nästan bli nervös för i efterhand, och fråga mig själv om jag verkligen gjorde allt rätt.

Genom en kompis fick Tobias 2007 upp ögonen för foto. Innan det hade han bara fotograferat med en helautomatisk kompaktkamera, och emellanåt knäppt några bilder med sin pappas analoga kamera. Men när kompisen visade sin systemkamera så blev Tobias »kär« som han beskriver det.

– Jag bokade en semester till New York, där jag i affären BH Photo köpte den billigaste instegskameran som fanns, en Nikon D40 med ett kitobjektiv.

Jag skaffade mig lite senare ett begagnat manuellt 50mm-objektiv som inte ens hade ljusmätning, där jag fick ställa in allt manuellt. Det lärde jag mig jättemycket på. Och det är alltid mitt första tips till de som ska börja från grunden – köp manuella grejor så att du lär dig.

Fascineras av mode

Som fotograf står Tobias på tre ben. Han delar sin tid mellan att fotografera porträtt, modebilder och kommersiella bilder, som till exempel produktbilder. Och även om han gillar att dela sin tid mellan de olika benen är det tydligt att modebilder är det han fascineras mest över. Till hans första stora modejobb fick han låna utrustning från Phase One, som blev så nöjda med Tobias bilder att de ville lägga upp dem i sitt webbgalleri – där du hittar bilder från flera internationellt kända fotografer.

– Att hamna där var en stor komplimang, säger Tobias.

Och även om verksamheten i dag går ihop för honom, så var det första året som fotograf inget han kunde leva på.

– Det är först nu jag har börjat känna att ångesten har släppt. Det tar tid att etablera sig. Jag började ju mitt i lågkonjunkturen då det var väldigt tufft enligt alla som har hållit på länge. Jag var ju helt ny så jag hade inte direkt några återkommande kunder, omsatte bara cirka 100 000 första året. Men min fru hade fast jobb och kunde i princip försörja oss båda. Utan det hade jag inte klarat av det.

I dag känns satsningen på foto helt rätt för Tobias, som gillar att ha en kreativ frihet där han är sin egen och själv kan bestämma över sin verksamhet.

– Jag är en väldigt visuell person. Jag kan inte rita för fem öre, eller måla, men jag gillar bilden som medium. En bra bildberättelse slår alltid högt.

De allra flesta av Tobias bilder är i färg, men det händer även att han fotograferar svartvitt – framför allt när han ska ta porträtt.

– Då passar svartvitt bra eftersom vi människor är så kritiska mot hud. Med svartvitt kan man fokusera på personens uttryck istället för att irritera sig på variationer i hudtonerna.

Men annars blir det mest färg för Tobias, inte minst när han fotograferar mode. Då har han ofta möjlighet att experimentera lite mer med färgerna, för att hitta något som blir spännande och som får betraktarens blickfång att dras till bilden.

Förutom färg så finns det i Tobias bilder nästan alltid människor, och det ställer vissa krav på honom som fotograf.

– Det gäller att tajma människans uttryck. Och speciellt med mode gäller det att fånga ett bra ansikte med en bra rörelse samtidigt som det ska vara liv i kläderna, kanske genom att kjolen rör sig och får en liten snärt. Jag vill gärna sätta människans rörelse och uttryck i ett skott. Sen kan jag göra plaggen mer luftiga i Photoshop, men uttrycket på människan måste sitta från början.

När han inte har en modell framför kameran, utan en »riktig« människa som kanske arbetar på ett företag där det ska tas porträttbilder, får Tobias ofta höra: »Det här är det värsta jag vet.«

– Men jag har blivit ganska bra på att hantera det. Jag försöker få dem lugna och skämtar med dem, men det är inte alltid det lyckas – ibland så är de fortfarande lika sura. Och jag förstår att det kan vara jobbigt att stå framför kameran, att det blir lite av en scenskräck.

Men det handlar mycket om att bygga upp ett förtroende menar Tobias som anpassar sig till personen han har framför sig, och hela tiden ser till att ta det lugnt utan någon stress.

När han fotograferar mode krävs det också ett förtroende, men då kan Tobias även förmedla mer avancerad kritik.

– Jag känner mig friare och kan ge tydligare direktiv till modellen, vilket gör det mycket lättare. För du kan så klart göra väldigt snygga porträttbilder även med människor som är obekväma framför kameran, säger Tobias och fortsätter:

– Men det är så mycket lättare att nå den där ytterligare nivån när någon har förståelse för kroppsspråk, rörelse och ansiktsdynamik. Och det är vad jag gillar med mode, att man är mer av ett kreativt team.

Du jobbar ju dels här i studion och dels ute i miljö. Vad är det som avgör när du gör vad?

– Det beror på vad det är för typ av uppdrag och vad man vill säga för något med bilden. När jag ska ta en vit och ren bild så vill jag vara i studion för det är betydligt enklare att skapa den bilden här. Och om jag har ett återkommande uppdrag där jag till exempel ska fotografera smycken vid olika tidpunkter, men att bilderna ändå ska vara ljussatta på exakt samma sätt, så är också bra att vara i studion. För då har jag kontroll och tillgång till samma grejor. Dessutom vet jag till exempel att jag inte har någon eftermiddagssol som kommer att påverka bilderna negativt, säger Tobias och fortsätter:

– Men om ska göra något där det ska bli en mer personlig känsla i bilderna så kan det vara väldigt trevligt att till exempel befinna sig på ett företags kontor. Så att man får en känsla för platsen och inte upplever bilden som att den är köpt från en bildbyrå.

Även när Tobias fotograferar ute i olika miljöer tar han med sig studioblixtarna, eftersom han ofta inte vet vad som väntar och hur ljuset kommer att se ut på den plats där han ska ta bilderna.

Var först negativ till blixtljus

Tobias började lära sig att hantera studioblixtar ungefär samtidigt som han flyttade in i studion. Och först hade han svårt att få till rätt inställningar.

– Jag fattade inte varför det var för starkt ljus hela tiden. Förstod först inte att jag behövde blända ner, eftersom det ju var väldigt starka blixtar. Jag fick använda mig av bländare 11 istället för 2,8, som jag hade varit van vid att fotografera med.

I dag använder Tobias gärna alla varianter av studioblixtar och har stenkoll på alla inställningar, men dessförinnan drog han sig för att använda blixtar vid sina fotouppdrag.

– Jag var väl en av dem som tyckte att blixtljus var ett dåligt ljus. Jag var negativ på grund av en osäkerhet och en okunskap. Men det har ju ändrats.

Tobias menar att det finns en rädsla för användningen av studioblixtar som ofta mynnar ut i kommentarer som: »Det ser så fult ut med blixtljus, jag gillar naturligt ljus.« Men personer som säger så har bara inte lärt sig hantera tekniken, anser Tobias.

– Du kan göra bilder där du använder hur många blixtar som helst, men i den färdiga bilden ser det inte ut som att det är blixtljus. Det är lite som när du ser en Hollywood-produktion, där det är hur mycket artificiellt ljus som helst. Men det ser du inte för det är ljussatt på ett sådant sätt att du upplever det som naturligt. Det finns alltså två vägar att gå. Antingen ljussätter du för att du vill ha ett effektljus eller så ljussätter du för att det är för mörkt i lokalen och du vill förstärka det befintliga ljuset, eller skapa en illusion av ett naturligt ljus.

Tobias anser att den stora fördelen med blixtar, och även kontinuerligt ljus av typen hmi och tungsten, är att du som fotograf får valmöjligheter. Och antalet blixtar du behöver beror helt på vad du vill åstadkomma. För ett tag sedan fotograferade Tobias reklambilder för Sats. Till det uppdraget använde han två ljuskällor mot fonden så att den skulle bli kritvit. Han hade två blixtar riktade mot modellen bakifrån, som skapade ett kantljus och på så sätt gjorde det lättare att frilägga personen. Därutöver placerade han ett allmänt fyllnadsljus framför modellen och även ett mer riktat ljus.

Men hur många blixtar en fotograf behöver för att kunna arbeta i en studio går inte att svara på, menar Tobias.

– Du behöver oändligt många blixtar samtidigt som du inte behöver någon alls – det beror helt och hållet på hur du vill jobba.

Har du några favoriter i dag när det gäller vilken typ av blixttillbehör som du använder?

– Vi har en parabolisk reflektor här i studion som är 2,1 meter i diameter. Det är en väldigt stor ljuskälla, men som ändå har ett ganska hårt och riktat ljus eftersom den är silvrig inuti. Sen använder jag gärna Profotos minsta box som ger ett ljus som liknar en beautydish men som är lite mjukare och är en fyrkantig ljuskälla.

Under tiden jag sitter och samtalar med Tobias märker jag att han ganska öppet delar med sig av sina erfarenheter kring fotografering. Själv har han lärt sig väldigt mycket genom att söka information på internet, och i dag bidrar han även själv till den kunskapsbanken genom satsningen på Fotostudion.se. Att dela med sig av sina egna kreativa projekt är något som gynnar alla tycker Tobias.

– När man ska lära ut någonting så trillar det ner någon slags pollett för en själv: »Jaha, jag kan verkligen det här.« För ofta sitter man och tänker att »jag kan ingenting, jag är så dålig«. Men du kan faktiskt en hel del, vilket du inser om du skriver ner det och delar med dig av det.

Satsningen på Fotostudion.se har en stark koppling till studion där Tobias arbetar. På dörren in till lokalen sitter samma logotyp som på hemsidan, och alla fotografer i studion bidrar till sajten.

– Vi har ju en uthyrningsverksamhet, där det går att hyra den här lokalen för plåtningar. Så hemsidan är lite reklam för det också, men vi tyckte att det är roligare med en mer levande sajt än bara en där det står vad det kostar att hyra studion.

På hemsidan finns ett blandat inspirationsmaterial som tar upp olika ljussättningar och ger dig en del Photoshoptips. Det finns även en hel del intervjuer med olika fotografer som delar med sig av sina erfarenheter. Att ha rollen som journalist är något Tobias gillar.

– Jag har alltid varit väldigt social av mig och gillar att prata med folk. Så det underlättar nog väldigt mycket. Vilket det även gör i min roll som kommersiell fotograf. Jag har svårt att se att jag skulle ha gjort så många jobb om jag hade varit väldigt introvert av mig.

Deras senaste satsning är något de kallar för Fotostudion Live där de direktsänder tv över Youtube. På så sätt kan tittarna även vara delaktiga och skicka frågor till programmet medan det sänds. Idén har flera förlagor, fast engelskspråkiga.

– Vi ville göra något på svenska för den svenska marknaden där man premierar svenska fotografer. Och sedan är det kul att få feedback direkt från tittarna så att det inte bara blir jag som sitter och intervjuar en fotograf, utan att hela internet kan vara med och göra det.

Arbetar med Phase One

Tobias fotograferade länge med sin Nikon D700, men förra året sålde han den och använder i dag i stället en Phase One 645 DF – en mellanformat.

– Bilderna blir så stora och fina och ljudet av själva slutaren är magiskt. Med den nya kameran fick jag sakta ner lite, det är en bild i sekunden som är max. Och det är ett ganska skönt arbetssätt, jag måste tänka efter före. Jag gillade inte riktigt min Nikon-kamera. Det kändes hafsigt på något sätt när man bara kan stå och mata av bilder.

Tobias har även en Fujifilm X100s med vilken han ibland fotograferar uppdrag som kräver en lite snabbare kamera, när det handlar mer om reportagebilder.

Bygg upp din portfolio

Hur framtiden ser ut för fotografer är det nog ingen som vet, och Tobias har inte heller någon uppfattning om hur det kommer att se ut för hans del. Men han är övertygad om att han även om tio år arbetar inom den kreativa och visuella branschen. Men om han gör det genom att fotografera stillbilder eller genom att filma, eller genom att göra det på något helt annat sätt – det får framtiden utvisa. Och för den som vill satsa ännu mer på sitt fotograferande, och kanske ta sitt första uppdrag, har Tobias följande tips:

– Fundera på vad det är för jobb du vill göra. Och ta en massa bilder inom det området, för då har du en portfolio att visa. Sen kan det så klart vara svårt att bygga upp en portfolio om du vill vara en modefotograf som bara hoppar ut genom flygplan när du fotograferar. Då har du troligen inte tillgång till de grejorna i början, och det kan vara svårt att få den typen av bilder. Men försök ändå börja någonstans att göra det du vill.

Ska man bli väldigt insatt i sin utrusning innan man ger sig på att ta ett uppdrag?

– Jag har aldrig varit rädd för att säga »det fixar jag«. Men det är väl bra att du i alla fall kan så mycket så att du kan få den bilden du har sagt att du ska ta. Men det är den slutgiltiga bilden som spelar roll, och vägen dit är det ju ingen som ser genom att titta på bilden, avslutar Tobias.