Krönika

Calle Rosenqvist: Naturen är inte svartvit

Hur långt ifrån verkligheten får en naturbild vara för att få kallas just naturbild? Kamera & Bilds chefredaktör Calle Rosenqvist diskuterar ämnet i sin krönika om naturfotografering.

Du har säkert gjort det själv någon gång. Tagit i lite extra, dragit lite för mycket och sedan jämfört med originalet – som så klart bleknar i jämförelse.

Jag talar så klart om Photoshop, och alla möjligheter som finns med programmet – möjligheter att förbättra och förfina, men så klart även att vilseleda och manipulera. Trots detta får vi inte glömma att ett foto ändå saknar flera delar för att jämföras med verkligheten, så som rörelse och tredimensionellt djup.

Men när du skruvar i dina reglage så kanske du inte tänker på att din bild ska vara så lik verkligheten som möjligt, snarare så vacker, uppseendeväckande, tilldragande och fantastisk som möjligt. Men om du ändå siktar på att avbilda verkligheten så hamnar du ändå i problem så fort du tänker tanken att ta en bild – det är nämligen då du bestämmer begränsningen på det du ska avbilda, agendan för vad bilden ska förmedla, och vad syftet med bilden är.

Alltså inte en neutral avbildning av naturen, trots att du vill avbilda den som den faktiskt ser ut. Din beskärning tar med eller utesluter. Ditt val av analog film påverkar resultatet, ditt val av bildstil i den digitala kameran skruvar på färgerna, och din efterbehandling dansar magiskt över pixlarna för att vrida runt verkligheten – så som du upplevde den på plats. Och att låta bilden vara som den blir direkt i kameran är oftast ännu värre.

Bildkreatören Erik Johansson utnämndes nyligen till Årets naturfotograf av Naturvårdsverket. Förkastligt säger vissa, och ser det som ett slag i ansiktet och blir äkta förnärmade över utnämningen. Andra tycker att det är nyskapande, nytänkande, helt rätt och ett lysande exempel på förnyelse inom naturfotografins heliga marker.

Det verkar även som om de som känner sig mest upprörda är hobbyfotograferna som minsann lagt ner mycket tid på sin fotografering, framkallat bilden fint i Lightroom, finputsat alla pixlar (i Photoshop så klart), vitbalanserat perfekt och så klart lagt på en skärpa enligt konstens alla regler.

Vissa har till och med fått för sig att dra likhetstecken mellan Terje Hellesø, som genom att manipulera sina bilder i Photoshop med klonade lodjur även han utnämndes till Årets fotograf av Naturvårdsverket för fem år sedan, ett erkännande som sedan drogs tillbaka.

Den stora skillnaden här är att Terje aldrig berättade om sin manipulation medan Erik är helt öppen med den – om man nu skulle missa att bilderna är manipulerade i Photoshop. Men bilderna är ändå fotograferade – i naturen – och kvar blir frågan om när man är en fotograf – eller inte. Här kan man hävda att man är fotograf när man tar vilken bild som helst genom att trycka på knappen, eller att man endast är en fotograf när man tar en bild som används till något professionellt eller för ett uppdrag – för att påvisa de två ytterligheterna.

Huruvida Erik är en fotograf eller inte har väl redan fått sitt svar – det är han – han både trycker på knappen och använder bilderna professionellt – men frågan är om han är en naturfotograf?

Kanske, kanske inte. Det finns alltid gråzoner att röra sig i när man försöker placera saker i fack och namnge efter vissa regler. Är man naturfotograf om man fotograferar natur, om så en bild? Eller måste man enbart arbeta med att fånga natur på bild för att vara det? Undantagen finns alltid, det handlar bara om hur svart eller vit man vill vara.

Är realism ett krav på ingrediens i dagens naturfoto? Går det ta bilder av naturen i HDR och kalla det naturfoto?

Och hur verklig är en svartvit naturbild egentligen? Naturen är ju inte svartvit. Däremot innehåller naturfoto många gråzoner som med Naturvårdsverkets utmärkelse nu börjar att utforskas till naturfotografiets principfasta anhängares förskräckelse.