Claes Grundsten: Måleriska bilder

Nästan inga moln fanns på himlen och ett skarpt ljus flödade vilket gav hårda kontraster. Men det blåste friskt och när vi kom fram till Örudden var flera surfare i farten, både våg- och kitesurfare. Havet utanför stenstranden är en av Sveriges bästa miljöer för dessa aktiviteter, och vi fick därmed nya motiv för våra kameror. Tillfället gav oss också möjlighet att testa olika teknik. För egen del ville jag gestalta en kitesurfare som for fram över böljorna med hög fart. Även om landskapet är mitt främsta fokus är jag en fotografisk allätare som tycker om många olika motiv.

Med ett långt teleobjektiv och långsam slutartid panorerade jag kameran när surfaren svischade förbi. På så sätt ville jag fånga fartkänslan. Med en kortare brännvidd som också tecknade ut lite av omgivningen plus en snabb slutartid, kunde jag frysa rörelsen. Hemmavid fick jag anledning att reflektera över resultaten. Jag lade ut den panorerade bilden på Facebook och fick kommentaren att den nästan ser ut som en målning. Detta var nästan väntat. När fotografier bygger på oskärpa hör man ofta denna liknelse. Underförstått menas att bilden är konstnärlig, eller i alla fall konstfullt gjord. För många människor är referensen till bildkonst just detta, en bild som framställs av handen med en pensel.

Målerisk oskärpa i fotografier är förvisso ett beprövat grepp. Maneret har funnits inom fotografin nästan sedan den första kameran såg dagens ljus. I början handlade resultatet mest om bräcklig teknik, senare utvecklades metoden till en stilart, man skapar avsiktlig oskärpa. Trenderna har kommit och gått. Vi har sett bilder där man zoomar med ett zoomobjektiv under långsam exponering; det ger en oskärpa med centripetal kraft som suger in blicken mot centrum. Med lång slutartid kan man panorera både horisontellt och vertikalt, det senare blev en trend med måleriska bilder av trädstammar för ett tjugotal år sedan. Genom dubbelexponering och ändrad avståndsinställning mellan exponeringarna får man softade bilder som älskas av många. Metoderna är många.

Alla är dock inte förtjusta i måleriska bilder. Ansel Adams bildade en grupp med fotografer som kallade sig f/64; namnet syftar på liten bländare och stort skärpedjup. Gruppen uppstod som en reaktion på 1930-talets piktoralister som ville att fotografin skulle utvecklas konstnärligt, det vill säga närma sig måleriet. Adams menade att fotografin står på egna ben som bildkonst, att dess särart är just skärpan, och att man med kameran skapar analytiska bilder som avgränsar valda utsnitt av verkligheten. En briljant återgivning av det man ser är stor konst. Måleriet ansåg han vara syntetisk konst som tillkommer från scratch och gestaltningen är friare. Idag är den allmänna synen på fotografisk bildkonst flexibel, det är bara resultatet som räknas. Målerisk oskärpa är en effektiv metod för vissa motiv.