Krönika: 70 procent högsommar

Nej, vem försöker jag lura? Vi vet ju alla att vi har ytterligare ett antal månader av snöblandat mörker framför oss. Våren inträder till sist i mitten av juni, med två veckor attacksommar i släptåg. Så hinner vi med att tända grillen, sedan ramlar vi raskt in i hösten någonstans i närheten av augusti, en period på knappt fyra månader som mest påminner om att slåss med en högtryckstvätt.

Jag skickar en tanke till alla som har en sysselsättning som kräver att man måste uppehålla sig utomhus – ja, det är synd om oss alla när vi släpar oss från hemmet och till skolan, till träningen eller jobbet.

”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder” skrattar skogsmullar och klämkäcka triathlonutövare, men det där måste jag bestrida, å alla fotografers vägnar. Vi lider förstås själva av både kyla och väta, men det är inte bara vi som behöver skydd. Kameran blir lätt fuktskadad, trots vädertätningar. Blixtar kortsluts och brinner upp. Segel och reflexskärmar flaxar i panik mot varmare breddgrader om man inte tjudrar dem (samt vidhängande assistenter). Vi fumlar bland rattar och knappar med fingrar som är långt stelare än de stackars köldskadade modellernas leenden. Och till allt detta ett kompakt mörker – eller undantagsvis en lågt stående och obarmhärtig vintersol.

Man hade nog stått ut med dessa erbarmliga väderförhållanden om det var så att det är okej att visa detta lilla väderhelvete som det är. Men när man arbetar åt livsstilsmagasin, tjusiga varumärken och bildbyråer står kala novembergrenar och smutsiga februaridrivor inte speciellt högt i kurs. Vår lilla medievärld består nämligen till 70 procent av svensk högsommar, 20 procent konceptuella studioplåtningar och de återstående tio procenten delas mellan gnistrade fjällmiljö, äppelskörd och julgranar.

När jag tänker efter har jag aldrig sett en modestory på temat ”Novemberkåsan”. Eller ett regnigt författarfoto från fyrans busshållplats vid Zinkensdamm. Ett hemma-hos-reportage från en vattensjuk trädgård i mars? En reklambild för ett hemtjänstjobb där vårdgivaren glatt poserar under ett paraply på flykt? Nä, en bild på en påskkärring i halvmeterdjup aprillera skulle aldrig sälja.

Om vi jobbar ihjäl oss med alla dessa underbara sommarbilder under juni, juli och augusti? Ånej, det här är material som produceras under ”våren”, vilket för inredningsfotograferingar innebär att man hyr en lastbil full med plastväxter för att ge illusionen av en prunkande trädgård i solnedgång.

Vi har full koll på vilka platser i staden som är helt utan växtlighet, så att vi ”enkelt” kan skapa högsommar medelst samma ljusutrustning som krävs för en fotbollslandskamp i slutet av oktober. Och vi är nog den enda yrkesgrupp som tittar på ett sommarmodereportage och inte alls lockas av kläderna – det enda vi kan tänka på är att det ett under att modellen inte skiftar i blått.