Krönika: Den lille kemisten

Jag slår upp fotoboken Den moderna fotografiens ABC av W. K. Burton som kom ut i svensk översättning 1899. Boken kostade 1:50 kronor och är nybörjarens guide till att börja fotografera. Jag tycker det kan vara passande att blicka tillbaka, i dag när jag upplever att många ger uttryck för en analog vurm. En längtan tillbaka till något annat, till en tid då varje bild krävde lite mer eftertanke och kostade sin slant.

Med nybörjarens ögon börjar jag läsa kapitel ett, »Apparaten«, där Burton tipsar mig om viken kamera jag ska införskaffa. På första sidan får jag ett tydligt råd:

»Mycket ofta nu för tiden finner man, att nybörjaren, lockad af den bekanta devisen ›press the button, we do the rest‹ genast griper till handkameran. Vi vilja här icke säga något ondt om handkameran, tvärtom, vi blifva dagligen alltmer öfvertygad om dess användbarhet, men vi äro dock af den åsikten, att den icke passar för nybörjaren.«

Okej, handhållet ska jag vänta med – det är stativkamera som gäller. Vidare i texten får jag bekanta mig med olika storlekar på plåtar. 9 x 12 cm tycker Burton är lämpligt för nybörjaren.

Valet av objektiv dröjer ända till kapitel sex, för desto viktigare tycks det vara att först införskaffa kemikalier – vilket kapitel två avhandlar:

»Vi lämna härnedan en uppgift öfver de till en början viktigaste och den ungefärliga kvantitet, som bör köpas: 30 g pyrogallussyra, 100 g ammoniak, 500 g kolsyradt kali, 500 g natriumsulfit, 30 g bromkalium, 30 g citronsyra, 500 g fixernatron, 250 g alun, ¼ liter denaturerad sprit, 30 g kvicksilfverklorid, en flaska negativlack och en ask med rödt och blått lackmuspapper.«

Suck, det lär dröja innan jag knäpper mina första bilder som fotograf år 1899. Mycket att köpa och i kapitel tre vill Burton att jag ska bygga ett mörkrum utifrån en detaljerad skiss. Var får jag de kreativa tipsen för mitt fotograferande? Ah, framme i kapitel sju börjar det hända saker – landskapsfotografering. Och sedan följer faktiskt ett kapitel om att fota med handkamera och hur jag framställer »momentbilder« – som »tagas på mycket kort tid, en bråkdel af en sekund«. Spännande! Här får jag tipsen för de fartfyllda ögonblicken, eller i alla fall måttligt snabba sådana, för Burton menar att »i de flesta fall torde 1/10 till 1/20 sekund vara tillräckligt kort tid«. Snabbare än 1/100-sekund är det få slutare som klarar och dessutom är exaktheten inte alltid den bästa – vilken sekundbråkdel exponeringen får är lite av en slump. Hm, jag avstår nog från att fota sport.

Därefter följer undervisning i porträttfotografering, även om »amatören visserligen inte kan täfla med fackmannen i denna gren, såvida icke utomordentliga anlag och stor energi förefinnes«. Kanske bäst att inte ens försöka. Burton känns ju inte allt för uppmuntrande.

Ungefär där tar det slut på fotograferingstipsen, för i kapitel tio är vi tillbaka i mörkrummet och en andra lektion i framkallning. Det är sida upp och sida ner med olika blandningar av kemikalier. Ett tag börjar jag fundera på om jag läser en manual för Den lille kemisten.

Men framme vid kapitel 14 skönjer jag ändå ljuset i tunneln. Där introduceras ett alternativ till glasplåtar – film av gelatin eller celluloid. Denna nymodernitet är »betydligt lättare« och ger nya möjligheter i mitt fotograferande. För med det senaste tillskottet från Eastman Co – rullkasetten – är det möjligt »att taga ett antal bilder efter hvarandra så hastigt, som det icke låter sig göra med glasplåtar.«

Utveckling! Tack för det! Annars hade vi kanske fortfarande stått och blandat kemikalier än i dag.