Sara Arnald: Alla ägg i samma korg

Jag har aktat mig noga för att bli helt beroende av en och samma beställare, eftersom det skulle ställa till katastrof i mitt företags ekonomi om en uppdragsgivare av någon anledning och på kort varsel inte eftersöker mina tjänster längre (snabbt och rått är det alltid i frilansvärlden, det är nästan så att man funderar på om »kort varsel, minimal budget« är ett annat uttryck för »frilans«).

Det händer nämligen oftare än man kan tro. Ja, kanske inte att ett företag måste lägga ner verksamheten, men det är inte ovanligt att bildbudgeten plötsligt skärs ner jämfört med tidigare år. Eller så byter inköparen, PR-personen eller marknadschefen jobb och vips blir man ersatt av en billig fotograf som den nytillträdde beställaren känner sedan tidigare. I värsta fall kombineras dessa två och den fotograf som får ta sig an de nya uppdragen är en anställd med fotointresse eller kanske till och med marknadschefens äldste son som fått en kamera i julklapp.Eller chefredaktörens pojkvän.

Till detta kommer naturligtvis att väldigt få uppdragsgivare har behov av att köpa in fotografiska tjänster jämnt fördelat över året, snarare kommer beställningarna i skurar, gärna vid tillfällen där man redan jobbar för högtryck. Så det finns goda skäl att sprida sina risker och sin arbetsbelastning genom att uppvakta och underhålla ett antal olika uppdragsgivare och deras korgar.

Undantaget är korgar som man kontrollerar helt själv, där kan man värpa ägg i lugn och ro och vara på bra humör ända till kläckningen (fakturan). Det är dock sällan det är möjligt att kontrollera.

Det man kan göra för att freda sin korg är att leverera ett så bra material att man är top-of-mind nästa gång det är dags för bildbeställningar. Men man kan också stabilisera sina korgar ytterligare genom en annan viktig handling: skriva bra avtal.

Vis av erfarenhet i samband med några så kallade »fulavtal« (flera mediehus håller just nu som bäst på att göra kaffeved av sina korgar) är det värt att fajtas för sina rättigheter. I ett kort tidsperspektiv kanske det innebär att man kan värpa färre ägg, alltså inte ha möjlighet att få så många uppdrag – men i ett utökat perspektiv innebär det att stabilisera den där korgen så gott det går och säkra sin fortlevnad som fotograf.

Mitt råd till dig är: skriv inte på några avtal där du avsäger dig upphovsrätten till dina bilder. Ett frilansavtal som jag under hösten tvingats ta ställning till föreslår att jag – utan ersättning – ska låta beställaren använda mina bilder exklusivt i alla medier de någonsin kan hitta på, i all evighet framöver, och själv förlorar jag rätten att använda mina egna bilder – ens i min egen verksamhet.

Trams! säger jag och låter bli att signera något avtal.

Du ska inte ska avsäga dig din upphovsrätt med mindre än att du garanteras en lyxtillvaro för dig och de dina i oändlig tid framöver. I alla övriga fall (som är alla, eftersom ingen uppdragsgivare är sugen på att ge dig fullservice livet ut) ska användningsrätten för bilden begränsas i både tid OCH rum.

Se det som en armering av de där stackars korgarna. Ta inte för lätt på din upphovsrätt!