Sara Arnald: Full fart framåt

Året har bara börjat. Första veckan i januari segar sig fram och vi har ingen aning om hur resten av året ska arta sig. Kommande katastrofer är vi lyckligt ovetande om, framtida framgångar kan bara anas vid horisonten.

För mig är januari för det mesta en lugn månad. Visserligen har många företag en ny och fräsch budget att köpa fototjänster för, men så här tidigt på året ligger man ändå relativt lågt. Kanske är det en årsredovisning på gång, men annars får nya verksamhetsbilder och personalporträtt vänta tills man har lite bättre koll på årets utmaningar. I början av januari är det tyst och stilla och halva personalstyrkan är ändå nere för räkning, vissa på resorts i Sydostasien, andra i fjällstugor eller pulkabackar. Först efter helgerna tar det ordentlig fart.

Annat är det i december, detta veritabla gatlopp till månad. Människor jag möter höjer förvånat på ögonbrynen när de inser att halva månaden gått innan de insett att den börjat. Själv är jag totalt överbelastad med uppdrag eftersom många företag har glömt att beställa bilder, alltså har jag så höga kortisolnivåer att jag lätt skulle kunna självantända i sömnen. Har jag tur kommer adventsljusstaken fram dagen före julafton. Om jag ens hittar den i stressdimman, kortisol gör en ju lite trögtänkt.

Med tanke på hur mycket jag gillar julen så är denna utveckling en katastrof. Får jag som jag vill (och dessutom ett rimligt mått av lugn och ro) spelar jag julmusik dygnet runt, övar paketinslagning med förbundna ögon, byter ut sportdrycken mot glögg och strukturerar julgranspyntet i Excel. För att inte tala om granens fyra ljussättningar som kräver noggrann planering.

Men inte sedan jag blev frilans, nu handlar det om en extrem arbetsbelastning korsad med stressinducerad kaosglömska. Tappade jag just bort ett zoomobjektiv och ett stativ på ett event eller blev det stulet? Ingen aning! Kommer jag en timme för tidigt (eller sent) till alla möten i december? Jodå. Ramlar jag och slår mig och krossar telefonen, eftersom jag tänker att det är smart att springa och hantera kalendern samtidigt? Självklart! Ringer Stockholms Lokaltrafik för att berätta att jag tappat min plånbok (igen)? Jojomensan, jag har hittegods-centret som direktnummer.

Det finns förstås annat som är härligt med december. Förutom att tomten kommer på besök och att jag i regel är ensam om att älska Aladdin-askens »Körsbär i likör« så är dagarna mellan jul och nyår som gjorda för att köpa fina julklappar till verksamheten.

Det är nu jag vet hur året har gått och om det finns en ekonomisk mån att göra nyinvesteringar. Alltså fylls min sökhistorik med länkar till utrustningstester och webbshoppar. Att leveranserna dröjer till januari spelar mindre roll, här ska sättas sprätt på pengar!

Visst behöver jag ett nytt resestativ! Självklart är detta också ett gyllene tillfälle att kasta sig över ett nytt kamerasystem. Troligen behöver jag fler gafflar att hålla frigolitbitar med, kanske ett tiopack klämmor och fem nya minneskort? I min hjärna härjar mellandagsrean, även om det på papperet inte finns någon sådan.

Nytt år innebär nya äventyr och självklart ska det upplevas med ny utrustning!

Kanske måste jag köpa en ny adventsljusstake också, jag fann den aldrig. Men det får vänta till i december.