Anders Wånell: Brännvidder

Bara en sådan sak som att 50 mm kallas för normal trots att 35 eller 28 mm är bättre som standardbrännvidd. Följden av det ser vi i att kameror med fast brännvidd brukar ha ett objektiv som ger en bildvinkel motsvarande en brännvidd mellan 28 och 35 mm, då den används med småbildsfilm 24x36 mm. Detta format som i världen av sensorer kallas »fullformat«.

Kamerorna i telefoner är ett exempel. Fram till nyligen. Idag utrustas alla tjusigare telefoner med mer än en kamera. Det har visat sig vara den enklaste vägen till fler bildvinklar. Eller nja, den allra enklaste lösningen är att beskära bilden, det som kallas digital zoom.

Med en andra kamera i en telefon står vi inför valet om denna kamera ska utrustas med ett objektiv som har mer eller mindre bildvinkel än normalobjektivets cirka 35 mm. De allra senaste modellerna har till och med tre kameror och erbjuder både och. Hur som helst, det vi får när vi går åt ena eller andra hållet från 35 mm är ultravidvinkel respektive kort tele.

Det korta telet relaterar de flesta till som ett porträttobjektiv. Du avgränsar bilden till ansiktet samtidigt som du är på ett lagom nära avstånd till den du fotograferar. Ultravidvinkeln förknippas nog främst med naturfoto och bildjournalistik.

Min relation till ultravidvinkeln inleddes i början på 2000-talet med ett zoomobjektiv 18-35 mm. Det var en fröjd att ta bilder som inte hade gått att ta utan det nya objektivet. Bilder jag speciellt minns är från några norska dalgångar. Berghällar vid vattnet är ett annat specifikt motiv där jag vet att ultravidvinkeln (vidvinkligare än 24 mm) ger effektfulla bilder.

Jag tycker utan tvekan att det är riktigt kul att använda vidvinkelzoomen. Problemet har varit att det krävt att jag har med mig en systemkamera. För den som främst fotograferar vid särskilda tillfällen är förstås inte det något problem, då är det bara släpa med vad som krävs. För mig har det blivit att jag fotograferar lite när som och då har jag valt att ha med en kamera med ett integrerat zoomobjektiv som startar vid motsvarande 24 mm.

Jag har intalat mig att begränsningen detta inneburit varit positiv då bilder tagna med ultravidvinkel har ett drag av onaturlighet över sig. Min önskan är att ta effektfulla bilder utan att ta till effekter. I motiv som inte helt fungerar för ultravidvinkel finns det även en risk att vidvinkligheten orsakar död yta.

Sedan en månad har jag en telefon med flera kameror. Det är strålande att jag därmed har utökat mitt brännviddsomfång från 24 till lite knappt 18. De första bilderna jag tog var på moln som jag inte hade kunnat fånga annars. Intressant nog ligger främsta glädjen i att jag kan spara det jag ser, inte i att bilderna blir så mycket bättre. Största nyttan hittills har varit att det är enklare att ta panoramor.

Det råkade bli så att jag i och med den nya telefonen har börjat publicera bilder på ett Instagram-konto jag skapade för ett antal år sedan. Jag blev inspirerad av vidvinkeln och tänkte att det hör till att jag som en fotograferande person bör visa något på den största (fast sämsta?) bildvisningsplattformen.

Av de sex bilder jag hittills publicerat är fem tagna med ultravidvinkeln. Den sjätte är tagen med den normala vidvinkeln och det är den bilden jag tycker är bäst av de sex. Vilket skulle bevisas.