Anders Wånell: Utfrätt är dumt

Och än värre är att det inte bara är det ljusaste vita som fräts ut. Jag tittar på domarnas tröjor i fotbollen och Jamaicas intensivt lysande dräkter i friidrotten. Det ser anmärkningsvärt dåligt ut.

Det finns säkert en massa bra förklaringar till varför det är som det är, men på ett sätt är jag helt ointresserad av orsaken. Vi stillbildsfotografer vet att det inte behöver se ut så här. Det enklaste sättet att undvika utfrätta högdagrar är att exponera mörkare och sänka kontrasten i det ljusaste av bilden genom en så kallad S-formad kurva.

En vild gissning till orsaken att det ser så uselt ut är att det beror på gamla standarder för kontrast- och färghantering. Att standarder blir gamla när teknologin går framåt känns som en enkel förklaring. Det är lite därför jag inte vill veta varför det ser så illa ut – jag vill lära mig nya standarder, inte gamla.

Det nya heter HDR och detta nya (eller åtta år gamla om man så vill) adresserar mina två problem med utfrätta högdagrar och utfrätta färger. Därmed har dagens ljusstarka och färgrika skärmar en standard som kan kan utnyttja både dagens bästa skärmar och kommande superskärmar.

Underligt nog tänkte inte standardmakarna på det självklara att även stillbildsfotografer vill visa sina bilder med en sådan standard. Några kameratillverkare har tagit saken i egna händer och när HDR bakas in i standard för bildvisning i webbläsare så kommer det hela ta fart. Fast vart det leder har jag svårt att sia om.

Problemet med en standard som fungerar på de bästa skärmarna är att det omöjligtvis kan visas likadant på de sämsta. Dagens standard för stillbild (sRGB) klarar alla vettiga skärmar idag att visa. Må vara att det på sämre skärmar kan behövas kalibrering, men även de sämre har tillräcklig ljusstyrka och färgmättnad för att räcka till sRGB.

Man kan se det som att när vi nu äntligen har så bra skärmar att alla har möjlighet att titta på en bild så som den är tänkt att se ut, så hittar vi på en ny standard som är raka motsatsen. Inte nog med att det måste bli olika på två skärmar med olika maxljusstyrka eller maximal färgmättnad så saknas det angivet i standarden hur visning ska ske på sämre skärmar. Det leder till att olika system hittar på olika varianter och därmed än mer variation i hur bilden visas.

HDR-material påverkas dessutom mycket mer av omgivningsljuset än en vanlig bild. Med en vanlig bild är det inga konstigheter att höja skärmljusstyrkan när omgivningsljuset är starkt. Då upplevs bilden liknande som vid lägre skärmljusstyrka med ett svagare omgivningsljus. Korrekt visning av HDR kräver tillgång till en hög kontrast och det går bara att få i svagt omgivningsljus, alternativt med en skärmljusstyrka på en nivå som knappt finns idag.

Standardmakarna har nöjt sig med att säga att man inte ska tillåtas variera omgivningsljuset. I min stillbildsvärld är det självklart att använda den S-formade kurvan för att sänka kontrasten i högdagrarna när man vill att bilden ska vara ljusare. Eller ännu hellre något motsvarande reglagen skugga/högdager. Det borde inte vara omöjligt att få till även vid uppspelning av film, bara man vill. Med anpassad hårdvara.

Så vad händer istället? Jo, antingen händer ingenting och bilden visas för mörk vid lägre skärmljusstyrka. En variant är att begränsa bildens ljushet för att bevara kontrasten mot det ljusaste. Slutligen är det skrämmande vanligt att välja att fräta ut det ljusaste. Jag tror inte jag behöver utveckla mer om vad jag tycker om utfrätta högdagrar.