Krönika

Calle Rosenqvist: "En ny utmaning"

Som en iskall våg. Plötsligt är inte allt som förut. Närhet, värme och kramar får försakas för att det som händer just nu – spridningen av coronaviruset – ska stävjas.

Vi alla ställs någon gång inför stora utmaningar. Plötsligt är saker sig inte längre likt, och lösningen blir att anpassa sig till rådande omständigheter. Och det är precis det som händer just nu.

Mars 2020. Coronaviruset har svept in över världen som en iskall våg, den skördar offer, orsakar restriktioner för restauranger och skolor tillsammans med enorma förluster på flera plan som följd. Bland de som får problem hittar vi småföretagare – fotografer och andra kreativa själar – som nu försöker hitta en väg att navigera fram genom den oöverskådliga framtiden för när allt egentligen ska återgå till det normala. När människor åter kan mötas, samlas, fotograferas och skapa, utan gränser.

När vi är rädda letar vi efter en mening för att invagga oss i en falsk säkerhet av kontroll. När vi är rädda söker vi svar genom att vända och vrida på stenarna runtom oss för att paketera det overkliga i något verkligt, något som går att ta på, något synligt.

NASA presenterar exempelvis satellitbilder tagna över Kina som visar att coronaviruset signifikant fått utsläppen över landet att minska. Så klart är detta något positivt i eländet som nu sker världen över – och NASA kan man dessutom lita på – till skillnad från de lycksökare på sociala medier som i jakten på gillapoäng komponerar ihop bildspel på Instagram som sägs påvisa svanar i Venedigs plötsligt rena vatten tillsammans med glädjefyllda delfiner.

Mars 2020. Coronaviruset har svept in över världen som en iskall våg, den skördar offer, orsakar restriktioner för restauranger och skolor tillsammans med enorma förluster på flera plan som följd. Bland de som får problem hittar vi småföretagare – fotografer och andra kreativa själar – som nu försöker hitta en väg att navigera fram genom den oöverskådliga framtiden för när allt egentligen ska återgå till det normala. När människor åter kan mötas, samlas, fotograferas och skapa, utan gränser.

När vi är rädda letar vi efter en mening för att invagga oss i en falsk säkerhet av kontroll. När vi är rädda söker vi svar genom att vända och vrida på stenarna runtom oss för att paketera det overkliga i något verkligt, något som går att ta på, något synligt.

NASA presenterar exempelvis satellitbilder tagna över Kina som visar att coronaviruset signifikant fått utsläppen över landet att minska. Så klart är detta något positivt i eländet som nu sker världen över – och NASA kan man dessutom lita på – till skillnad från de lycksökare på sociala medier som i jakten på gillapoäng komponerar ihop bildspel på Instagram som sägs påvisa svanar i Venedigs plötsligt rena vatten tillsammans med glädjefyllda delfiner.

Tyvärr visade det sig att dessa bilder inte var äkta och sanna, men möjligen kan de bli det om vi framåt gör något för att de ska bli verkliga.

Dagens Nyheters fotograf Roger Turesson har tagit den bild som vann Årets bild 2019 med sin bild av miljökämpen Greta Thunberg efter att hon hållit sitt tal i Madrid. Alla ville få en skymt av henne och klimatmarschen fick avbrytas av säkerhetsskäl.

Just nu känns det som om 2020 knappt har börjat, men i princip garanterat är det att bilder kopplade till coronaviruset kommer att dyka upp på nästa års Årets bild-tävling. Det finns många aspekter av att fånga in denna hemska, ovanliga och overkliga händelse i en bild.

Händelsen har redan markerats som en milstolpe med sin globala påverkan. Ta en bild du också, och förmedla för framtiden hur den har påverkat dig.Även om du inte vinner årets bild så kommer just den bilden du tar betyda otroligt mycket för dig, ditt minne och dina känslor när du återser händelsen på bild om några år.

Se det som en fotografisk utmaning.

Se det som en dokumentation.

Se det som terapi.

Men framförallt – se det som din sanning från krisen som vi alla delade tillsammans.