Calle Rosenqvist: "Från idé till nästan verklighet"

Jag har en rätt dålig strategi när det gäller mina fotoidéer. För det första tar dom extreeeeeemt lång tid att utveckla, eftersom det första fröet som föds sakta men säkert växer sig stort som en planet. Alla delar, trådar, vägar och möjligheter ska utforskas, och det innebär den ständiga frånvaron av »good enough«. Jag vill helt enkelt förädla min fotoidé i oändlighet, något som har visat sig bli en mycket tidsineffektiv sysselsättning om man faktiskt vill få idén att faktiskt hända.

Ett exempel kan vara att den idé jag ruvat på gör att jag ligger sömnlös om nätterna och helt enkelt skapar problem kring en idé för att förbättra den. Men vad om…? Och om … så kanske… istället? Lustigt hur det kan bli. Utan att det faktiskt blir så.

Ett annat exempel kan vara att vänta på rätt ljus. Som vi alla vet så finns ju egentligen inget »rätt ljus«, det är bara en föreställning för hur någonting ska presenteras i övergången från den framställning jag själv gjort i min hjärna, till den bild som sedan någon annan kommer att se, i någon sorts verklighet.

Och jag kan vänta och vänta på ljuset, för att i slutändan inse att det var min egen vision av hur ljuset föll genom de små håligheterna som blev mitt fall. Ljuset hade egen vilja, och jag fick återgå till mitt ritbord, nu något tillstökat av ytterligare trådar och(o)möjligheter i mitt huvud.

En idé jag annars kan rekommendera är att bolla din idé med någon annan. Ta en vän, något av dina barn (ju mindre desto bättre, då blir allt positivt!), eller annan käresta.

Försök visualisera din idé, ta med så mycket detaljer som möjligt, och försök att inte bli förlorad efter första meningen. När du hör svaren »det låter lite komplicerat« eller »har du verkligen tänkt igenom det här?«, så vet du att du är på rätt spår. Det kommer nämligen bli revolutionerande bra, något världen aldrig skådat. En väg för hästen, så att säga. Ett arv att förvalta.

Får du svaret »Vad roligt för dig«, så vet du att det lutar lite snett redan innan du påbörjat projektet i verkligheten. För vad är väl en idé i ditt luftslott? Den kan vara trist och tråkig… och alldeles, alldeles underbar. Eller bara lite rolig.

Den största fördelen med att låta ditt frö växa sig stort som Jupiter är att du senare kan ta ned alla delar, detaljer och allt innehåll till något görbart, som godbitarna i kakan.

Den absolut största nackdelen med att låta ditt frö växa sig stort som Jupiter är att du senare måste ta ned alla delar, detaljer och allt innehåll till något görbart, ungefär som något onödigt ont.

Att dela sin upprymdhet betyder många gånger att man ställs framför en obehaglig verklighet om att något faktiskt inte blir som det är tänkt – den måste plötsligt följa fysikens lagar, formas efter vad som är görbart och dessutom, som vuxen, förhålla sig till djävulens påfund: tiden.

Vill du behålla din visions och din idés status som »fantastisk« så kan det vara bra att behålla den för sig själv. På så vis kan du slipa på den i oändlighet, utan att den fiser ihop sig som ett punkterat luftslott utan substans.

Mitt råd till dig är därför att testa din idé i ett självtest. Det gäller då att vara mycket kritisk till sina egna idéer.

a) är denna idé en bra sak att göra?

b) är denna idé ens görbar?

c) är det roligt att göra den?

d) går den att fånga på bild?

e) kommer det ta för lång tid?

Eftersom du antagligen kommer svara ja på alla frågor så klarar din idé ditt test, eftersom du enligt fråga e ändå kommer tycka att det är värt det trots att det kommer att ta för lång tid. Och det är ju precis det som är problemet – din idé är ju så himla bra enligt dig själv!

Mitt tips är att du ändå genomför idén. Du kommer gå starkare ur ditt projekt, lära dig massor på vägen och dessutom eventuellt lyckas frälsa världen med något helt nytt och oupptäckt – även om chansen till det är liten.

Men för dig blir betydelsen helt annorlunda, du kommer att upptäcka helt nya saker om dig själv, med möjlighet att utvecklas.

Eller så tar du genvägen och kör en copy-paste genom din idélåda. Och lär dig istället ingenting. Vad roligt för dig.