Elin Kero: Att jobba online

Den gamla trappan knarrar när jag försiktigt bär upp min tekopp till mitt kontor på andra våningen. Rummet är litet, men rymmer märkligt nog ändå nästan all min kamerautrustning. Till vänster står mina byråer och mitt skrivbord. Till höger min skrivare och fler förvaringsmöbler. Jag har dekorerat det omsorgsfullt, för att det ska vara varmt och inbjudande varje morgon när jag kliver upp och ställer min finaste kopp bredvid datorn. Tevattnet spiller över lite och det blir en gul ring på den vita skivan. En ring som ibland torkar in för att jag har för mycket att göra.

När jag såg framför mig hur mitt liv skulle vara den dagen jag skulle driva eget inom fotografi, så hade jag inte riktigt förväntat mig detta. Att det skulle ta cirka fem sekunder för mig att »gå till jobbet« – det vill säga förflytta mig från frukostbordet, upp till hemmakontoret. Att min jobb-outfit skulle vara ett par riktigt fula (men varma!) Primark-mjukisar som det står »Game of Thrones« på. Att jag i perioder inte skulle träffa en själ, utan ägna timmar, dagar, månader… till att ta fram material. Helt i min ensamhet.

Men jag älskar det. Introvert som jag är.

Så… vad gör jag då? Jo, jag jobbar med onlineutbildningar. Förra året släppte jag min första utbildning i Photoshop – ett projekt som tog sju månader att genomföra. Fyra månader av planering, förberedelser och lansering – därefter tre månader av aktiv utbildning. Lektionerna kunde eleverna titta på i videoformat på min plattform, diskussioner kunde ske i mitt community och varannan vecka höll jag livesändningar, där jag svarade på frågor kring det eleverna precis lärt sig.

Under dessa månader träffade jag knappt en själ i mitt jobb, utan all kontakt skedde digitalt. Dels med min virtuella assistent Jacqueline (som är proffs på business online och som var min närmsta kollega under hela den här processen) och såklart också med mina 82 elever. Jag kunde se proffsig ut i bild och fortfarande sitta där i mina Game of Thrones-byxor och diskutera bildbehandling. Ingen visste.

Och nu börjar det om igen. Ännu en kurs planeras, skapas och ska snart lanseras. Eleverna kanske blir färre än förut på grund av den pågående pandemin och hur den påverkar vår ekonomi. Men jag har aldrig varit gladare över att jobba online. Jag ställer min tekopp på skrivbordet precis som vilken annan morgon som helst. Jobbar vidare med mina projekt som om ingenting hänt. Pratar vidare via messenger med mina kollegor som befinner sig utspridda över hela landet. Och tänker att… det var inte så tokigt att våga satsa på en verksamhet online trots allt.

Och om jag ska vara ärlig… så är det inte så stor skillnad mellan att jobba IRL och online. Projekten kanske är olika, men det är bara dina idéer som sätter gränserna. Jag går fortfarande till jobbet. Vissa dagar gör jag sjukt roliga saker och andra ganska tråkiga saker. Jag pitchar, bollar, har möten och levererar.

Det ska bli spännande att se alla nya idéer som kläcks framöver när vi alla sitter på varsitt håll och spånar på alternativa sätt att ta oss fram på.