Johan Wessel: AI är inte fotografi

Det pratas mycket om AI nu. Den artificiella intelligensen som ska revolutionera vårt samhälle på alla möjliga sätt, och som redan gör det. Utvecklingen går snabbt framåt, lite väl snabbt anser en del AI-experter som vill dra i handbromsen. Annars riskerar vi tydligen att enligt dem »tappa kontrollen«. Låter skrämmande.

Ett område där AI på senare tid har tagit stora kliv framåt, är inom skapandet av bilder. Vi såg det i förra numret av Kamera Bild, där vi valde att publicera en AI-genererad bild på omslaget. Vi gjorde det för att visa hur långt gången denna teknik är, om än fortfarande något artificiell i sin känsla.

Men handlade det om något skapande?

Nej.

Handlade det om fotografi?

Nej.

Att knappa ned några textinstruktioner för att sedan få AI:n att mixtra ihop något är långt ifrån en kreativ process. Långt ifrån vad fotografi är, där någon har valt ett utsnitt av verkligheten och fångat det ögonblicket på bild.

Dock råder det ingen tvekan om att resultaten som AI:n levererar ser ut som fotografier, ibland till och med rätt bra sådana. Men det beror antagligen på att denna »intelligens« har matats med våra kreativa alster. En rejäl mängd av våra bilder inom genrer som porträtt, dokumentärt och konstnärligt. AI:n har lärt sig utifrån vårt fotograferande. Det är inte AI:n som fotograferar.

Vissa fascineras av de genererade bilderna, andra inte. Jag hör till den senare gruppen, för jag blir sällan exalterad av att betrakta en bild som jag vet är utspottad av en dator. Jag går till exempel inte på en fotoutställning för att enbart bli hänförd av bilderna, det handlar lika mycket om personen bakom skapelserna. Där jag fascineras av kreatörens skicklighet och blir berörd av budskapet som personen förmedlar via sina bilder. Det är den mänskliga kreativiteten som fascinerar mig, och då kan det få vara hur orealistiska bilder som helst eller strikt dokumentära. Men det måste finnas en levande avsändare för att väcka mitt intresse.

Med det sagt fångar långt ifrån alla fotograferade bilder min uppmärksamhet, hur levande upphovsmannen än må vara. Många bilder fladdrar förbi i olika medier utan att jag blir särskilt entusiastisk över vad jag ser. Men de kan förstås i stunden fylla sin funktion, till exempel för att illustrera något – som när en tidning skriver »här finns Sveriges bästa badplatser« och bildsätter med människor som kastar sig ut i vågorna. Behöver en sådan bild vara fotograferad på riktigt? Eller skulle det fungera lika bra att knappa in ett antal badrelaterade ord i en AI och få ut ungefär samma bild?

Någonstans här snuddar vi vid vad AI-bilder närmast kan betraktas som: illustrationer. Och som sådana kan de förstås ersätta fotografier, om det mest handlar om att skapa en viss stämning för att få en tidningsartikel läst.

Men exemplet är samtidigt dåligt, för en seriös tidning skulle skicka ut en fotograf till badstranden som anses vara den bästa. Annars är det inte längre fråga om journalistik, hur banalt det än kan tyckas vara med en artikel om badstränder. Även i det lilla är det viktigt med trovärdigheten, eftersom läsaren förväntar sig att få se en bild från stranden som är »Sveriges bästa« – inte något som en AI har kokat ihop. Eller?

Kanske är jag naiv. Kanske är det här verkligheten om några år. Frågorna är hur som helst många kring AI-bilderna, inte minst hur de egentligen »skapas«. Få tycks veta.

Är det tretusen bilder som ligger till grund för en AI-bild, eller tre? Vem äger upphovsrätten? Kan jag bli stämd för att ha publicerat en AI-bild, på grund av att datorn har plockat för stora delar från någon annans bild?

Framtiden lär utvisa. Så länge konstaterar jag att tekniken har en bit kvar. Jag knappar in orden »familj äter glass på en badstrand« i Adobe Firefly, ett nytt verktyg för att generera AI-bilder. Resultaten: platta bilder utan något spännande ljus och där glasstrutarna hamnar lite varstans i familjens ansikten, någon har den nästan uppe i pannan. Kanske beror det här på att Adobes AI-tjänst bygger på bilder som de har upphovsrätten till, och inte bilder som har stulits från nätet i största allmänhet. Med andra ord: de har antagligen färre bilder instoppade under huven.

Så även om det är grönt ljus kring upphovsrätten när det gäller Firefly – hade jag ändå valt att skicka en levande fotograf till badstranden för att ta en bild. Det blir helt enkelt bäst så, även om det »bara« handlar om en bildillustration.