Lars Dareberg: Tack vare kameran

Men jag är inte unik med det, hamnar du bredvid en pressfotograf så kommer hen ha varit med om massor med tokigheter och roligheter få har haft chansen till under hela sin livstid. Jag var nersänd till Gambia för att göra reportage om den omvända sexindustrin. Kvinnor som köper sex av unga män och jag och reportern fick en vecka på oss. Jag hade också en förhoppning att fotografera en av Gambias stora sporter – brottning. Men innan det hann vi också med en likvaka, en krokodilfarm, fisk och jordnötsindustrin och så träffade vi några sömmerskor.

Vi träffade också en svensk kvinna som lärde sig spela »kora« och hennes lärare som vi fick komma hem till. Vi besökte tidningen och jag fick träffa deras fotograf. Jag frågade om det var någon brottning i stan, men han berättade att det inte var säsong för det. Några dagar senare ringde han och berättade att brottningen skulle börja på söndag och om jag ville så skulle han ta mig dit och det ville jag verkligen.

Brottningen skulle börja klockan 18:00 och eftersom jag är upplärd att komma först och gå sist så ville jag vara där redan minst två timmar innan för att känna av stämningar och se platsen. Det tyckte han var konstigt men lovade mig att ta mig dit. Vi var helt ensamma på den lilla grusplanen där vi stod nästan två timmar innan det började någorlunda röra på sig på den lilla arenan. Solen gick vackert ner och kvinnorna sopade i gruset med barn hängandes på ryggarna. Min lilla oro över att det inte skulle bli brottning började avta och jag tänkte att det nog faktiskt kommer ske den här kvällen. Publiken började strömma till och det ramlade också in några riktigt stora män som senare skulle brottas fick jag veta. De berättade att häxor och demoner måste bort från platsen och alla brottare hade långa och komplicerade ritualer för just detta, och strax innan 21:00 var det faktiskt dags för den första matchen. Den vackra kvällssolen var sedan länge borta och det var verkligen kolsvart på den lilla arenan och nu funderade jag mer på om det skulle gå och fotografera det här med tanke på ljuset. En av de största brottarna, med en gigantisk bröstkorg kom fram till mig och sa: »Du är den enda vita mannen här och det är tradition att du går första matchen, annars tar andarna oss alla«. Jag skrattade lite nervöst och han såg mer än allvarlig ut och jag ville så gärna komma igång med fotograferingen. Öhhh, okej fick jag nog ur mig och så skrattade alla brottare och sa att han bara skojade med mig.

Så kom första matchen igång strax innan 21:00. De stod länge mittemot varandra och kastade sand och vaggade från sida till sida och så small det bara och så var matchen över. Sådär höll det på långt in på natten och jag fotograferade för fullt och jag minns att jag tänkte att tack vare min kamera får jag vara med om det här, det är fint.

Jag är tacksam för det.