Erik Johansson: Mästerkreatören tipsar om bildretusch – del 2

Efter första mötet med Erik Johansson i Prag, är det nu dags för det andra. Det blir ett kärt återseende när Maddzan Lindblad och Mikael Grahn återigen träffar sin coach, den här gången i Stockholm. Stämningen är avslappnad. De har lärt känna varandra och skratten är många.

Sommarvädret blir det första givna samtalsämnet, som även har haft betydelse för hur Mikael har kunnat fotografera husfasader till sitt montage. Han har förgäves väntat på mulet väder.

– Det har varit den bästa sommaren på länge med sol nästan hela tiden. Och även om jag har gått ut på kvällarna när solen börjar gå ned, får jag ändå blänk och reflektioner i fönster, säger Mikael som vill ha bilder med »döda rutor« utan så mycket speglingar.

– Ja, vädret är en ständig parameter så fort man ska plåta, svarar Erik. Man får hela tiden försöka vända det till sin egen fördel, speciellt på platser som man inte har tillgång till runt hörnet där man bor. Som man inte enkelt kan komma tillbaka till.

Men just denna dag är förutsättningarna bättre, med en himmel utan gassande sol.

– I dag är det ganska bra väder. Och det kan man nästan se om man tittar på ett fönster att det blir mer subtilt när det gäller reflektioner, förklarar Erik.

– Ja, fönstren avslöjar inget, konstaterar Mikael.

Letar snygga och visuella byggnader

Maddzan och Mikael har vunnit en tävling, arrangerad av Kamera Bild och skärmtillverkaren EIZO, där vinsten är att under tre tillfällen bli coachade av Erik. Nu befinner de sig mitt i processen, där de fotograferar bilderna som behövs för att kunna bygga upp sina respektive montage. Maddzan för sin idé »Road survivors« där hon vill skapa en bild med ett antal svenska skogsdjur som försöker ta sig över en bilväg i skymningen. Och Mikael för sin idé »Bostadskaos« där han vill belysa bostadsbristen i form av ett Tetris-spel, och där spelets geometrier föreställer byggnader.

Ute på en gulnad gräsmatta i Vasastan slår de sig ned för att prata igenom arbetet, medan kamerorna får vila på sina stativ. Mikael berättar att han följde Eriks tips från Prag, att skapa en modell med träklossar.

Mikael: Jag köpte vanliga reglar som jag sågade itu, byggde upp och limmade ihop. På så sätt fick jag ett hum om hur det skulle kunna se ut, med skuggor och perspektiv. Modellen fotograferade jag sen och gjorde en 2D-skiss, för att få mer grafiskt hur vinklarna ska se ut.

Erik tycker det låter bra.

Erik: En sådan skiss kan du nästan ha som utgångspunkt, som ett underliggande lager som du sedan bygger upp de olika delarna i – då får du perspektiven i och med det.

Mikael har även börjat fotografera husfasader, men tycker inte det har varit helt enkelt att hitta lämpliga sådana.

Mikael: Jag vill ha byggnader som känns passande, snygga och visuella samtidigt som det inte ska finnas några träd framför som skymmer fasaden. Visst skulle jag kunna plåta överdelen av ett hus och ta bort botten, för att sen lägga till en ny nederdel – men det skulle bli för många moment.

Erik: Det du kan göra, om du har en byggnad som till viss del är täckt av träd, det är att du använder verktyget »vanishing point« i Photoshop (»gränspunkt« på svenska). Med det kan du klona i perspektiv. Säg att du har ett lite snett underifrånperspektiv, då kan du inte flytta ett fönster från någon av de övre våningarna till de lägre – för du får inte samma perspektiv. Men med »vanishing point« klickar du ut en yta punkt för punkt, så att den följer huset. Sen går det att klona en del av husets överdel för att sätta det längre ned, och perspektivet blir då automatiskt rätt.

Även om lösningen kan fungera är den inte helt enkel, menar Erik. Bäst är ändå att försöka hitta fasader utan skymmande träd.

»Vänta inte med bakgrunden«

Mikael söker mer kunskap från Erik och frågar hur han skulle fotografera fasader.

Erik: Jag tror jag skulle göra på liknande sätt som du. Försöka få lite avstånd för att kunna fotografera byggnaderna på håll, och med en så fri vy som möjligt. Om en av klossarna kommer att vara lite mer i vinkel, kan det vara fördelaktigt att även fota en byggnad i vinkel om man har den möjligheten. För även om en fasad är ganska platt finns det alltid vissa detaljer, såsom fönsterkarmar, som sticker ut. Då kan det vara bra att fotografera vissa byggnader även lite från sidan. Men jag tror framför allt på att ta mycket bilder, för att sen göra snabba »mockups« och se vad som fungerar bäst.

Erik undrar om Mikael har tänkt något på förgrunden i bilden, om det ska finnas något där.

Mikael: Kanske några gatlyktor och bilar. Och kanske en del människor som väntar i kaoset, redo att flytta in, så att det blir någon form av kontext. Men jag har inte gått in på djupet hur det ska se ut, men det ska jag göra sen.

Erik: Du säger sen, när skulle du säga att det är?

Frågan ställs med glimten i ögat och svaret levereras med ett skratt.

Mikael: Tillräckligt snart… De närmaste tre veckorna har jag tänkt samla in allt referensmaterial om vädret tillåter. Jag har någon form av verklig tidsram.

Erik: Jag vet hur det är. Man väntar ibland på att hitta den perfekta platsen. Men det kan vara svårt, för ibland finns den inte.

Han uppmanar även Mikael till att inte dröja för länge med bakgrunden, till exempel vilken himmel han ska använda.

Erik: När man lägger till bakgrunden upptäcker man ibland att det skulle behöva ändras något i den övriga bilden. Därför kan det vara bra att arbeta parallellt med flera delar samtidigt.

Letar vägar i Google Street View

Maddzan som under våren har slutfört sina studier vid Fotoskolan STHLM har haft mycket att stå i. Men hon har ändå hunnit komma igång med sin bild av djuren ute på en landsväg i skymningen, som betraktaren ser ur en bilist synvinkel inifrån en kupé. Interiören har hon redan fotograferat.

Maddzan: Jag satte upp stativet i bilen och tog bilder som ett panorama, där jag tog flera bilder på högkant som jag sedan satte ihop. Det fungerade ganska bra, jag fick med ganska mycket av panelen. Jag fotograferade mitt i bilen, så att man kan se att det sitter någon i förarsätet och håller i ratten.

Erik: Ser man något i backspegeln?

Maddzan: Jag var så stressad av all ny teknik och att mörkret höll på att lägga sig, så jag hann inte med småde­taljer. Men det kan man lägga in i efterhand tänker jag.

Maddzan som är mer van vid retuscharbete än att fotografera, tyckte det till en början var lite »meckigt med alla fotoinställningar« – där hon stod med bilen på en liten landsväg.

Maddzan: Jag och min sambo hade åkt till en plats där det inte kommer så många bilar, så det var perfekt för oss att stå still där. Men det blev mörkt så himla fort, så jag fick skynda mig. Jag ställde mig framför bilen och fotograferade det som fanns där, men den vägen var inte supersnygg. Jätte­säker att stå på, men inte snygg – ganska rak.

Maddzan vill ha en väg med en liten böj, och fortsätter på samma sätt som Erik brukar göra: leta med hjälp av Google Street View. Vägar med rätt utseende finns det förstås, men ofta är det 70-vägar med mycket trafik som gör det farligt att stå still på en sådan.

Erik: En grej att testa kan vara tidig morgon också, men nu skulle väl det innebära kring tre på morgonen. Fördelen då är även att du jobbar mot ljuset istället för mot mörkret, i och med att det blir succesivt ljusare.

I skissen har Maddzan ritat in bland annat en älg, en räv och en hare utrustade med reflexer, kuddar och hjälmar. Men att samla in detta bildmaterial har visat sig bli en utmaning.

Erik: Det var inga djur som sprang över vägen då du var ute och fotograferade?

»Nej«, svarar Maddzan med ett skratt.

Maddzan: Men jag hade hjälp av mina föräldrars hund som fick vara lite stand-in. Han har en reflexväst, så jag fotograferade honom i strålkastarljuset från bilen. Då kan jag klippa ut och klistra in västen på något annat djur sen, vilket blir lite lättare. Och dessutom underlättar det för mig att se hur det ser ut, när ett djur står i strålkastarljuset.

Erik: Det är jättebra, för att få en referens.

Maddzan: Jag prövade även att ställa ut ett objekt på vägen.

Erik: För att se skuggorna?

Maddzan: Ja, precis. Så att jag har något att kolla på sen om jag behöver måla in egna skuggor.

Erik frågar återigen Maddzan om djuren och om hon har fotograferat några.

Maddzan: Det har inte gått så bra. Jag mejlade en älgpark och frågade om jag kan jag komma och fotografera. De sa att det skulle kunna fungera, men att älgarna inte har så stora horn just nu – att de håller på att växa ut.

Först i slutet av sommarsäsongen är hornen fullstora, men Maddzan funderar på om det går att lösa ändå.

Maddzan: Ett alternativ är att jag fotograferar en älg med små horn, för att sen byta ut dem till stora. Det blir lite meckigare, men det är en nödlösning.

Hon har även varit i kontakt med en konservator samt Naturhistoriska museet, för att höra om möjligheten att fotografera uppstoppade djur.

Erik: Om du får göra det, då kan du använda två fick­lampor och lysa mot dem från lägre höjd, vilket blir ganska likt ljuset från en bil.

Maddzan: Jag har två pannlampor som jag tänkt spänna fast på låren. Då kan jag vara bilen samtidigt som jag fotograferar.

Erik gillar idén, eftersom händerna då blir fria. Han sammanfattar sina tankar om Maddzans arbete så långt.

Erik: Jag tycker det låter jättebra på det sätt som du har fotograferat interiören. Jag tror det kan vara bra om du kommer ut och hittar några andra vägar också, så att du har några alternativ. Sen kan det nog vara bra att åter­igen kontakta Naturhistoriska eller något annat ställe som har uppstoppade djur – för att fotografera dem under mer ­kontrollerade former. Därefter gäller det att börja testa att sätta ihop allt, för att se hur det känns och om du behöver komplettera med något. Men det låter som att du är på god väg.

Får göra vindrutan större

Samtalet övergår i praktik. Eftersom de befinner sig i en stadsmiljö, är det främst Mikael som passar på att fotografera ett par husfasader. Erik och Maddzan följer arbetet.

Inne i en kontorslokal fortsätter sedan coachningen, där Maddzan visar ett första utkast i Photoshop. Men först har hon ännu en fotofråga.

Maddzan: När jag fotograferar rekvisita ska jag ju göra det med ungefär samma vinkel på kameran som när jag fotograferade inne i bilen. Men kan jag stå ganska nära objekten för att fylla ut bildytan och få bättre kvalitet?

Erik: Det lättaste är nog om du använder ett teleobjektiv, och att du fortfarande försöker fotografera objekten på det avstånd som de ska vara på. Så istället för att gå nära med kameran skulle jag använda ett teleobjektiv, och på så sätt fylla ut bildytan. Går du nära med kameran kan det bli svårt med perspektiven.

Maddzan: Så jag ska fotografera djuren med tele också?

Erik: Ja, jag skulle fylla ut bildytan med hjälp av ett tele, det tror jag blir bra.

Medan de tittar på Maddzans skiss i Photoshop ger Erik ett handfast retusch-tips.

Erik: När jag börjar sätta ihop bilder skalar jag upp allt lite, kanske 20 procent. Sen jobbar jag med alla delar och lägger allt där det ska vara, för att sen när jag är klar med bilden skala ned allt till sin originalupplösning. Man ska ju inte skala upp och ned hela tiden eftersom man kan förlora upplösning och detaljer, men jag tycker ändå att allt smälter samman lite bättre med den här lösningen.

Diskussionen fortsätter och ett problem som Maddzan tidigt upptäckte var att bilens vindruta blev väldigt smal på bilden.

Maddzan: Man såg inte så mycket av vägen, där djuren ska synas. Jag får nog putta ned panelen och köra upp överdelen lite, så att det blir en större vindruta.

Erik: Jag har också fotograferat inne i en bil en gång, och upplevde samma grej – att det blev väldigt smalt. Jag drog också isär lite, för det kändes mer naturligt även om det egentligen inte är det. För när man sitter i bilen känns det ju som att det är en ganska stor yta.

Erik frågar om skärpan ska ligga på djuren som går förbi, och om det ska vara lite oskärpa i förgrunden.

Maddzan: Ja, precis. Jag fotograferade interiören med skärpa på bilistens hand, för att jag sen ska kunna välja hur »blurrigt« jag vill ha det. Men jag tänker mig att det ska vara lite oskarpt i bilen så att skärpan hamnar ute på vägen.

Erik: Det tror jag blir bra. Då dras man automatiskt in mot djuren.

Modell i lagom storlek

Mikael plockar ur sin väska fram de klossar han har tillverkat, för att visa de andra.

Mikael: Maddzan, du har en halvfärdig skiss och jag har målade träbitar.

Jämförelsen lockar fram skratt hos alla.

Erik: Jag tycker det är jättebra med något handfast. Det är väldigt tydligt. Det luriga med mindre skala kan dock vara att man inte kommer tillräckligt långt ned för att få rätt perspektiv när man fotograferar modellen.

Mikael: Precis. Det ska ju kännas att man ser det från ett människoperspektiv, från någon som står på gatan.

Erik: Räckte det med att du bara lade kameran på bordet, blev det lågt nog? Annars kan man tänka sig behöva fota med modellen vid bordskanten så att man kommer lite längre ned med kameran.

Mikael: Jag fotade med mobilen och det blev rätt okej.

Erik: Jag tycker du har byggt den i en bra skala. Lagom storlek för att kunna se hur det blir. Även om ljuset är ganska mjukt i det här rummet, kan man se hur skuggorna ­faller.

De fortsätter samtala om ytterligare detaljer, innan de skiljs åt för den här gången. När de ses igen är det dags att visa upp ett färdigt resultat, som Erik kan ge feedback på. Fram till dess hoppas Mikael på mer mulet väder medan Maddzan fortsätter söka efter uppstoppade djur.