Fotoskolan Jönköping – utbildning med bredd

I fotosalen bläddras det i fotoböcker. Deltagarna på Fotoskolan Jönköping har precis fått i uppgift att göra egna sådana. Men först gäller det att få inspiration.

– Det handlar mycket om att se hur andra har gjort och hitta bitar som man kan använda i sitt eget skapande, säger Anna Olsson som började på utbildningen i höstas.

Hon bläddrar i Åsa Sjöströms »Silent Land«.

– Den är lite mer åt det dokumentära hållet. Det är väldigt kul att se hur man kan hitta så mycket känslor i vardagssituationer, säger Anna som också tänker bygga sin bok på känslor – men på ett annat sätt:

– Min tanke är att jag vill göra en gestaltande bok, lite mer åt det konstnärliga hållet. Den ska handla om att hitta hem och vart man själv ska ta vägen – sådant som man går igenom i vår ålder.

Bredvid Anna sitter Alva Rolandson och funderar på temat för sin bok. Något melankoliskt tror hon att det blir, men idén är inte spikad ännu. Att göra en egen bok tycker hon är lite läskigt.

Varför då? undrar jag.

– Man ska på något sätt berätta något om sig själv, samtidigt som man ska göra en intressant bok. Jag tänker att det blir en bättre bok om man lägger in lite personliga tankar.

Men för tillfället bläddrar hon i Erik Johanssons »Imagine«, som hon har fått i uppgift att presentera för de andra eleverna i klassen, eller deltagarna som det heter på folkhögskolespråk.

»Måste utmana sig själv«

I salen har varje deltagare sin digitala arbetsstation med en stationär dator. Här finns även skåp med kameror, objektiv och ritplattor. Men utrustningen är mest som ett komplement – en egen kamera rekommenderas att deltagarna har med sig till utbildningen. När de vill försjunka i fotolitteratur kan de göra det i soffan som står i ett hörn, intill bok­hyllorna fyllda med inspiration av olika slag.

Anna kommer ihåg hur det var första gången hon kom till skolan.

– Jag kände mig som hemma från första dagen. Bara känslan i klassrummet kändes väldigt behaglig och ombonad.

Hon är uppvuxen i Jönköping där hon på gymnasiet gick inriktningen estetik och media. Efter det ville hon ha en fortsättning inom mediespåret, därför sökte hon till Fotoskolan Jönköping.

Tidigare var hon intresserad av rymdfoto, men nu har hon fått vidga sina vyer ytterligare.

– Här måste man utmana sig själv till att testa flera olika saker som porträtt, reportage och produktfoto. Det är väldigt mångsidigt. Det är både det som är roligast, men också det som kan vara svårast.

Alva tycker också att bredden är en av utbildningens styrkor.

– Man får testa på så många olika saker. Man är ganska »lost« när man kommer hit, men man får så himla mycket erfarenheter.

Efter att under hösten ha fått bekanta sig med olika genrer vet hon i dag vad hon tycker är mest givande.

– Jag har fastnat väldigt mycket för det dokumentära. Det passar mig bäst – att fota som det är och inte roman­tisera på något sätt eller att förvärra saker.

Vad har hittills varit mest utmanande?

– Fotomässigt tror jag det är att tänka mer som en fotograf. Och rent personlighetsmässigt är det ju att bo själv, säger Alva och skrattar.

I augusti gick flytten från Valdemarsvik där hon är uppvuxen. I Jönköping kände hon ingen, men det löste sig snabbt på utbildningen.

– Eftersom alla har samma intresse blir det väldigt enkelt när man blir ihopsatt som grupp. Det kan också finnas en fördel i att inte ha bott här innan, då har man så mycket mer att upptäcka som man inte har fotat förut. Det blir en tillgång.

Flyttade in i staden

Fotoskolan Jönköping är en av utbildningarna på June Folkhögskola som ligger centralt placerad i staden precis bredvid järnvägsstationen. Även om Vättern finns ett stenkast bort är inte detta en klassisk folkhögskola, om man med det menar en naturskönt placerad sådan – långt ut på lands­bygden.

Så var det i och för sig fram tills för åtta, nio år sedan då skolan gick under namnet Viebäcks Folkhögskola och låg avskilt utanför Nässjö. Men Pingströrelsen, som är huvudman för skolan, bestämde sig för att flytta verksamheten till Jönköping. Den nya platsen innebar även ett nytt namn. Eller nygammalt – för June har tydliga kopplingar till historien då platsen tidigare gick under namnet Junaköpung där Junebäcken rann genom staden.

På Viebäcks Folkhögskola hade det funnits en fotoskola sedan 90-talet. 2012 följde den med i flytten.

– Här blir det på ett annat sätt, säger fotoläraren Magnus Thörewik och fortsätter:

– Det blir en annan typ av puls. Det finns på det sättet fler motiv, men det kan också vara andra saker som lockar och drar. På ett annat sätt än när skolan låg där ute, då hade man inte så mycket annat att göra. Man var nere och labbade i mörkrummet hela tiden.

Han vet av egen erfarenhet eftersom han själv gick utbildningen för många år sedan. Nu har han varit lärare i fem år.

En annan sak som också förändrades 2012 är att foto­skolan blev en så kallad dagfolkhögskola, vilket innebar att den inte längre har internat eller servering av lunch. Därför får deltagarna själva lösa bland annat boendefrågan, vilket inte är helt lätt förstår jag av Alva.

– Det är ganska svårt, men man får gå ut på blocket och kolla, säger hon.

Går vidare till högre studier

I somras blev Jonas Ström ny kursledare för Fotoskolan Jönköping. Han berättar att skolans syfte är att ge en bred utbildning, där man ska få utvecklas inom sitt intresse.

– Vi har ett blockindelat upplägg där vi under hösten delar in terminen i treveckorsperioder. Den första veckan »matar« vi deltagarna med undervisning och lektioner i ämnet för blocket, och kanske även har studiebesök eller gästföreläsare. Den andra veckan jobbar de med att fotografera sina uppgifter. Och sista veckan i blocket så är det ett antal pass med redovisningar, vilka vi har både i grupp och individuellt med lärare.

Den gångna hösten började med grundläggande kamerateknik och komposition. Därefter följde fotograferinginom genrerna porträtt, dokumentärt, konstnärligt och produkt.

Även om skolan startar med grunderna, är utbildningen egentligen inte någon grundkurs förklarar Magnus:

– Vi vill att deltagarna ska ha förkunskaper för att komma in här. Då tror vi att de kan få ut så mycket mer. Men du kan också söka hit utan några större förkunskaper, det beror lite på söktrycket.

Arbetsprover, personligt brev och intervju är det som avgör om man blir antagen. De sökande är ofta i åldrarna 19 till 35 år, där det på senare år har varit en majoritet av tjejer. Årets klass består av elva deltagare, varav fyra är killar. Efter utbildningen är det inte ovanligt att deltagarna går vidare till högre studier på till exempel Fotoskolan Sthlm, Nordens Fotoskola eller Akademin Valand.

– Vi har även haft vissa som direkt efteråt har börjat att frilansa. Kanske inte att de enbart håller på med det, men att de ändå vågar starta en enskild firma och börjar ta lite jobb. Det handlar väldigt mycket om vad man själv som deltagare vill. Vill man vidare så har man goda förutsättningar till det, säger Magnus.

Street photo i Köpenhamn

En stående tradition är att fotoskolan i början av hösten åker till Köpenhamn under några dagar. Där gör de studiebesök på tidningar, ser utställningar och framför allt: fotograferar.

– Deltagarna jobbar med en street photo-uppgift. Det handlar om att de ska få igång avtryckarfingret, säger Magnus och Jonas fyller i:

– De lär även känna varandra och sig själva.

Att fotografera främmande människor på stadens gator kan vara en utmaning, även om det är lärorikt.

– En del tycker det är lite jobbigt, men förstår syftet med det efteråt. Det ger dem något som de sen kan bära med sig under utbildningen, förklarar Magnus.

Jonas menar också att de som först är mest skeptiskatill en uppgift, kan vara de som sen efteråt är mest sålda på den.

– Det finns alltid någon som har en åsikt om blocket vi ska påbörja. Till exempel: »ska vi hålla på med streetphoto nu, vad ska det vara bra för?«. Men efter de här ­veckorna är det ganska ofta just den personen som säger »det här vill jag hålla på mer med«. Det gäller att våga gå utanför sin box.

Medan hösten är blockindelad består våren av ett antal längre projekt med ett större mått av eget arbete. Först ut är alltså uppgiften att skapa en fotobok, där stor vikt även läggs vid urvalet av bilder och hur layouten görs.

Porträtt i studion

Några minuters promenad från skolan ligger Jönköpings kulturhus, där skolan har tillgång till en stor fotostudio. Agnes Bjurek och Jimmy Nyström har tagit sig hit för att fotografera några porträttbilder.

Längs en av väggarna finns ett förråd ur vilket de plockar fram studioblixtar, ljusformare och en svart fond. En liten soffa bärs fram och ställs på fonden. Jimmy poserar, Agnes fotograferar.

För en tid sedan var fotografen Josefine Bäckström här i studion och visade klassen hur hon jobbar. Agnes tycker att det var ett bra inslag under utbildningen.

– Då fick vi vara med och se hur hon lade upp hela processen. Först en halvdag i studion och sen stationer där vi fick prova på olika studioljus. Efter det var vi tillbaka på skolan där hon visade hur hon redigerar och gör retusch, säger Agnes som framför allt lärde sig mycket under den andra delen.

– För mig var det främst redigeringen som var bra. För jag har haft en viss redigering hur länge som helst. Då var det kul att komma utanför det och göra på ett annat sätt. Nu ser inte min redigeringsstil alls ut som den gjorde innan jag började här. Den har förbättrats, med en annan variation i bilderna.

Blixtarna slår mot Jimmy som har övergått från att sitta i soffan till att mer ligga i den. När han kom till fotoskolan hade han tidigare mest sysslat med film, och sin första stillbildskamera skaffade han först 2018.

– Jag är egentligen filmsnubbe från början, men sen blev jag sugen på att fota lite mer, säger han.

Han trivs bra i klassen, där han tycker att alla har väldigt olika personligheter. Att de flesta är tjejer tycks inte bekomma honom.

– Jag har aldrig gått i en klass fullt med tjejer, men jag var ganska beredd på det. För det är standard numera att det är mer tjejer som söker sig till fotografi. Det är vanligare att man hör tjejer säga att de är intresserade av foto, än att killar uttrycker det.

Men på utbildningen är de alla lika fokuserade på ämnet, oavsett om de är kille eller tjej.

Agnes igen:

– Foto är mitt största intresse och det är roligt att hålla på med det varje dag och att ha andra runt omkring sig som har samma intresse.

Nästan alla uppgifter på fotoskolan redovisas med utskrivna bilder, därför är det ofta full aktivitet i printrummet. Här finns förutom ett par skrivare, även en scanner där Emelie Paulsson just nu är igång med att läsa in färgnegativ som hon har framkallat på skolan.

– Jag och en klasskompis var ute på en fotoutflykt till Tenhult och Gränna. Och då fotade jag färgfilm för första gången, och det blev faktiskt bra, säger Emelie som ska använda bilderna till boken.

Emelie säger att hon ibland kallas för klassens mamma. Hon är socionom i grunden, med tre och ett halvt års studier bakom sig. Men efter att ha jobbat i tre år kom hon på andra tankar.

– Jag ville få en paus från det. Foto har alltid varit mitt största intresse så då ville jag ägna mig åt det.

Det låter som att du har tagit ett stort steg?

– Ja, det kan man säga. Men jag fick tjänstledigt, så det underlättar lite. Jag har fortfarande en livlina.

Emelie är nöjd med utbildningen så här långt.

– Den är över förväntan – verkligen. Och jag hade ganska höga förväntningar från början, men de har överträffats.

Vilka tycker du att utbildningen främst passar för?

– Alla de som vill utvecklas i sitt fotografi, och testa på allt möjligt i fotovärlden. Utbildningen är nog inte för någon som aldrig har hållit i en kamera, man måste ändå ha lite kött på benen. Och även om man är äldre tycker jag inteatt man ska vara rädd för att söka – utan istället våga lämna sin trygga värld och chansa på något som kanske känns lite läskigt.

Hur tänker du framåt, efter det här året?

– Jag vill förmodligen gå andra året här. Jag kommer i alla fall att söka. Sen skulle jag vilja starta eget företag, och i framtiden förhoppningsvis kunna jobba mer med foto än som socionom.

Får bygga vidare under år två

Fotoskolan Jönköping erbjuder även ett projektår, där det finns ännu mer tid för egna projekt och en möjlighet till en lång praktik. Ute i skolans caféteria möter jag två av dem, som säger att »de inte var klara här«.

– Under det här året får vi bygga vidare och verkligen fokusera på det vi vill göra. Jag tycker om att skriva också, och här får jag möjlighet att kombinera text och bild – även om det är en fotoutbildning. Det är inget konstigt. Jag är glad för att det är så öppet, säger Elin Stork.

Kompisen Elin Bjurek håller med.

– Om vi känner att det är något vi skulle vilja ha en lektion i, så löser lärarna det. Det tycker jag är jättebra.

De är sex personer som går andra året. Just nu arbetar de med ett utställningsprojekt där de själva ska ordna med allt det praktiska – även att hitta en lokal.

– Jag ska ha utställning på Bongo Bar här i Jönköping, säger Elin Stork som där kommer att visa konsertbilder – något hon har ägnat sig åt under flera år.

Hon hade även innan utbildningen jobbat på tidning samt tagit frilansuppdrag inom foto.

– Men jag ville ha någon slags utbildning. Det känns skönt att inte bara vara självlärd, utan att få lära sig grunder och att få lära sig mer på riktigt – än att bara testa sig fram. Tidigare gjorde jag saker mest utan att veta varför, men nu vet jag varför. Och det känns skönt och lugnare.

Elin Bjurek har hittat en kuriosabutik för sin utställning, där hon ska visa konstnärliga bilder. Innan hon kom till fotoskolan jobbade hon på posten vilket hon inte ville fortsätta med.

Foto hade hon alltid varit nyfiken på.

– Jag tänkte att det är nu, inte om 20 år, som jag kan göra någonting sådant här för att det är kul. Jag är ganska säker på att jag inte ska jobba som fotograf. Men kanske ha lite utställningar och sådant. Jag har det mer som intresse, säger hon.

Största utmaningen på utbildningen är att hitta inspiration, tycker hon. I alla fall emellanåt.

– Jag kan fastna för mycket. Men då kommer jag hit och snackar lite, och då brukar det lösa sig, säger hon och får medhåll från Elin Stork:

– Det är det som är skönt med skolan, man får alltid sitta och snacka med lärarna eller någon annan elev. Det blir naturligt att man bollar idéer om bilder.

– Och även om vi inte har lektioner kan man alltid dra iväg ett sms och fråga om vi kan snacka lite, fyller Elin Bjurek i.

För kursledaren Jonas är det bästa med att vara lärare på Fotoskolan Jönköping, att han får följa deltagarnas utvecklingsprocess.

– Vi får vara med från att de kommer hit, osäkert tittandes runt omkring sig, tills att de självsäkert går ut genom dörren. Vi får vara med om att de växer – både som bildmänniskor men också som människor.

Kollegan Magnus håller med och tycker även att de som lärare får möjlighet att utvecklas.

– Man lär sig så mycket genom att lära ut. Fotografi är en viktig del av mitt liv, och då känns det fantastiskt att få dela med sig av sina kunskaper och tankar om detta i mitt jobb. Jag får själv ett perspektiv på mitt eget liv och fotograferande, genom att möta de olika deltagarna och vad de har med sig. Det får mig att växa också.