Med fokus på kreativitet på Kulturama

När vi kommer in i lektionssalen, som för dagen består av en studio fylld med utrustning som skulle få de flesta studiointresserade hobbyfotografer att dregla, är läraren Misha Pedan i full gång med att beskriva de problem eleverna kan tänkas stöta på under dagen. Deras uppgift är en produktfotografering av en glassförpackning. I dag ska de dock bara skapa skissbilder och lära sig hur ljussättningen ska vara. Med små papperskartonger som stand-ins för glassburkarna. Misha förklarar fördelar och nackdelar med att arbeta med olika tekniker och format.

–  Ni kommer sällan att få möjlighet att arbeta med storformat senare, men ni har möjligheten att göra det här. Med storformat kan ni skifta skärpeplanet som ni vill och skapa häftiga bilder, förklarar han.

Annat som diskuteras är vikten av förberedelser. Speciellt i det här fallet då de ska fota glass, ett material som inte är alltför lättarbetat eftersom det har den envisa egenskapen att smälta.

–  Varför ska ni inte jobba med b-ljus nu? Därför att det blir ännu varmare och glassen smälter snabbare så klart, svarar Misha på sin egen fråga.

Kamera Bild är alltså på besök på Högre Fotografisk Utbildning på Kulturama i Stockholm. Här utbildas blivande fotografer med spridda bakgrunder. En del kommer direkt från den andra fotoutbildningen på Kulturama, Fotolinjen, andra kommer från andra fotoutbildningar. Någon kommer helt utan tidigare fotoutbildningar. Varje år söker ungefär 150 aspirerande fotografer med bilder och ett personligt brev till de 14 platser som erbjuds på HFU. Ungefär 60 av dessa kallas till intervju och sedan väljs de mest lämpade ut.

Det är hälften av dessa elever, de andra kommer efter lunch, som nu sitter i en halvcirkel i studion och lyssnar medan Misha förklarar hur de ska använda fotobordet och vilka tillbehör som kan vara lämpliga att använda. Reflexskärmar, färgfilter och svarta skärmar gås igenom. När det tekniska är avklarat delas eleverna in i två grupper. Den ena ska jobba med ett genomskinligt fotobord i den ena studion, den andra får arbeta med ett vanligt bord och en pappersbakgrund. När eleverna kommit igång med sitt arbete tar Misha oss på en rundtur i utbildningens lokaler. Bakom en av dörrarna ser det mest ut som en byggarbetsplats.

–  Här ska det bli ett nytt digitalt labb, förklarar han ursäktande, det kommer att finnas kraftiga datorer som eleverna kan använda. Alla får en bärbar dator när de börjar så att de kan ha sitt arbete med sig hela tiden. Men när man jobbar med digitala Hasselbladare blir det så stora filer att man måste ha kraftigare datorer.

Trots att man bygger om för att få bättre möjligheter att arbeta digitalt behåller man sina analoga labb. Misha blir väldigt engagerad när han förklarar varför.

–  För några år sedan när den digitala revolutionen kom, eller snarare den digitala paniken, började skolor kasta ut sina analoga labb och nästan skröt med att de nu bara körde med digitalt. Men tekniken är inte det som är det viktiga, det viktiga är kreativiteten och bildspråket. Misha fortsätter att förklara vad som skiljer HFU från andra utbildningar. Det som ligger i fokus för Misha, som är

huvudlärare för utbildningen, är just kreativiteten. Därför har de valt att spara sina analoga labb sida vid sida med nya, moderna digitala labb.

Eleverna ska inte begränsas av de tekniska förutsättningarna. De har möjlighet att arbeta med både digitala systemkameror, analoga dito, digitala och analoga mellanformatare men även analogt storformat.

–  Vi utbildar fotografer, inte tekniker, säger han och ler. Nuförtiden kan vem som helst köpa en digitalkamera och trycka på knappen. Autofokusen ser till att bilderna blir skarpa, vitbalanseringen ser till att färgerna blir bra och ljusmätaren ser till att exponeringen blir rätt. Man kan inte konkurrera med teknik längre. Inte på samma sätt som förr i alla fall. Det enda du kan konkurrera med sitter här inne, säger Misha och pekar mot pannan.

Visserligen krävs en viss teknisk förkunskap för att komma in på HFU. Eftersom utbildningen är fokuserad på bildspråk och kreativt tänkande är det viktigt att eleverna inte hindras av att de inte vet hur de ska göra rent tekniskt. Därför måste man kunna hantera en kamera, blixtar och så vidare för att ha någon glädje av utbildningen.

–  Ibland tar vi in elever som saknar vissa delar av det tekniska kunnandet för att vi ser en speciell talang hos dem. Då kompenserar vi detta genom att lägga till något seminarium för att ge eleven den kunskap han eller hon saknar.

Utbildningen är uppbyggd i block, varje block har två gästlärare. En fotograf och en formgivare, författare eller poet, så länge det är någon med ett kreativt yrke och inte fotograf. Dessa ger eleverna fotouppdrag som sedan ska redovisas. I det senaste blocket bestod uppdragen i att ta ett självporträtt utan att avbilda den egna kroppen och att ta ett porträtt på en känd skådespelare. Båda uppdragen blev så pass bra att de har bestämt sig för att göra en utställning av bilderna.

Gästlärarna på HFU utgör en imponerande lista, bland annat består den av Anders Petersen, Nina Korhonen, Gunnar Smoliansky, Martina Hoogland Ivanov, Lars Tunbjörk och Dawid.

–  Lärarna väljs inte utifrån prestige eller kändisskap, lärarna väljs utifrån sin kreativitet och sitt bildspråk. Jag är otroligt tacksam för att de ställer upp! Det var lite svårt att övertyga de första, men nu är det nästan ingen som tackar nej.

Misha berättar att det går att se på elevernas arbeten hur de påverkas av de olika gästlärarna, men eftersom det är många olika så fastnar de inte i en stil utan tvingas prova på många olika. Tanken är inte att forma eleverna utan att hjälpa dem att hitta sin egen bildstil, att lyfta fram det som är unikt med varje enskild elev.

Misha säger att de vill underlätta så mycket som möjligt för eleverna. Om någon får ett betaljobb under utbildningen får de använda skolans studiolokaler och utrustning gratis.

–  Det gör att de kan experimentera utan att det kostar dem en massa pengar, förklarar han. Även de studenter som gått på HFU tidigare får använda lokalerna, dock mot en symbolisk avgift. Misha säger att de försöker hålla koll på eleverna efter avslutad utbildning. Större delen av dem arbetar med foto några år efter utbildningen.

När vi kommer tillbaka till studion har gänget med fotobordet börjat experimentera med lite olika färgfilter på blixtarna. De plåtar handhållet med en digital systemkamera och börjar bli ganska nöjda med resultatet. Misha uppmanar dem att prova lite andra saker också, han vinklar om fotobordet för att ge bilderna en annan bakgrund. I studion på andra sidan väggen står en digital Hasselbladare stadigt på ett stativ och eleverna står med olika blixttillbehör i händerna. En av dem springer mellan datorskärmen där bilderna visas och kameran. De provar olika ljusvinklar genom att handhålla blixtarna. Nu är det dags för grupperna att byta plats så att alla får prova både fotobord och vanlig bakgrund.

Eleverna samarbetar väl och alla kommer med idéer om hur de ska kunna förbättra det de ser på respektive skärm. Reflexskärmar tas fram och blixttillbehören byts ut. Plötsligt är det något som slutar funka som det ska. Om det är kameran eller mjukvaran i datorn får jag ingen klarhet i, men någon säger något om error och dyra kameror som inte funkar. Men efter en stund verkar de vara på banan igen. Kanske på väg mot en karriär som fotografer.