Med fokus på ljuset – hos Profoto

En stor logotyp för en begravningsbyrå pryder entrén. Endast en liten text på en väggtavla inne i porten avslöjar att världens främsta tillverkare av proffsblixtar har sitt huvudkontor här på Landsvägen 57 i Sundbyberg.

Profotos historia

1968: Profoto grundas 8 februari 1968 av fotografen och ingenjören Eckhard Heine och fotoutrustningsåterförsäljaren Conny Dufgran. De hade inte de 5000 kronor som krävdes i aktiekapital men sa att de hade verktyg för det värdet, vilket myndigheterna godtog.

1968: Pro-1-generatorn lanseras på fotomässan Photokina i Tyskland. Eckhard Heine arbetade med att laga och förbättra andra tillverkares aggregat när han insåg att han med hjälp av den nya tekniken med diodtransistorer och kretskort skulle kunna bygga ett snabbare och mer hållbart aggregat själv. Prototypen vägde dessutom bara 8 kilo, istället för de 30–40 kilo som de befintliga systemen. Eckhard Heine och Conny Dufgran visade upp det i en tre gånger tre meter svart monter på Photokina.

1971: Profoto börjar säljas i Japan. »En japansk återförsäljare lade en order på tre aggregat. Sedan hörde vi inget på sex månader så vi skrev och undrade hur det gick. En vecka senare fick vi en order på 175 aggregat, två veckor senare en på ytterligare 150 och två veckor senare en order på 175. Det var tre årsproduktioner för oss då. Det visade sig att Tokyo var fullt av hyrstudios på grund av de skyhöga hyrorna i staden. Man kunde till och med hyra per timme. De använde alla aggregat från Balcar som gick sönder hela tiden. Så återförsäljaren hade tagit de tre aggregaten och låtit dem gå runt. Efter det blev vi ett måste i hyrstudios«, säger Conny Dufgran, grundare av Profoto.

1976: Pro-40 lanseras, Profotos första riktiga kompaktblixt. 

1986: Pro-5 lanseras. Den medför att Profoto etableras stort i USA. Hyr­studios börjar växa upp i New York och de kopierar snabbt det japanska konceptet och använder Profoto.  

1993: Pro-6 lanseras. 

1998: Pro-7 lanseras.

1999: Pro-7b lanseras, Profotos första batteriblixt.

2002: Officiell lansering av Profotos första digitala generator, D4.

2004: Acute 2r lanseras. En av världens första blixtgeneratorer med inbyggd radiosändare. 

2008: Profoto Air introduceras. Bygger på ett eget protokoll för radiokommunikation mellan kameran och aggregatet. Inga av de befintliga standarderna höll måttet så Profoto fick utveckla ett eget.

2008: Pro-8 Air lanseras.

2008: Profoto 40 år. När Annie Leibovitz skulle ta en bild av Conny Dufgran (en av grundarna av Profoto) i samband med företagets 40-årsjubileum 2008 ville hon plåta honom framför fabriken. »Det gick ju inte för vi har ingen och har aldrig velat ha någon. Har man det grottar man ner sig i produkterna och att maskinerna ska vara igång. Det har vi alltid sluppit och istället kunna hitta på nya kul idéer«, säger Conny Dufgran.

2009: Profoto D1 lanseras.

2010: Pro B3 lanseras.

2011: Flytt från Skarpnäck till större och bättre lokaler i Sundbyberg. Efter de senaste årens tillväxt har de dock blivit för små och företaget undersöker hur de ska kunna växa ytterligare. 

2012: B4 lanseras. 

2013: Profoto B1 lanseras, världens första blixt att kombinera professionell prestanda med helautomatiskt blixtkompensering (TTL). Den blir en världssuccé.

2015: Profoto B2 lanseras, den första off-camera flash som kan användas både på- och av kameran. 

Svenska Profoto är världsberömt för sina robusta och pålitliga blixtar och ljusformare. Fullproppade med teknik, men så enkla att använda att man inte ska behöva någon manual.

Fram till för ett par år sedan var företaget mest fokuserat på studiofotografer, framför allt inom modevärlden. I över 40 år har Profoto försett modefotografer med verktyg som både underlättat arbetet och låtit fotograferna flytta gränsen för sin kreativitet. Över hälften av alla hyrstudios i ­världen använder Profotos blixtar och ljusformare. I New York och Paris är siffran över 80 procent. Sedan hände något som kom att förändra bolaget i grunden.

Det rymliga ljusa kontoret är glest befolkat. Många är ute och reser för att träffa återförsäljare över hela världen. I den stora studion i mitten av kontoret håller några med­arbetare på att fotografera bilder till en manual.

Medan omkring hälften av stolarna i det öppna kontorslandskapet står övergivna råder det full aktivitet bakom den stora glasvägg som skiljer marknads- och säljavdelningar­na från utvecklingsavdelningen. Inför besöket har lokalen dammsugits på spår av kommande produkter för att kunna fotograferas utan att ge konkurrenter onödigt god kunskap om framtiden.

Tillverkar inte själva

Sedan starten 1968 har man varit trogen grundarnas principer: att bara ägna sig åt det som skapar värde åt fotografer. Det betyder bland annat att Profoto inte tillverkar någonting av sina produkter själva.

– Vi har för liten volym för att bli världsbäst i tillverkning. Därför har vi alltid samarbetat med experter för att skapa högsta kvalitet, säger Anders Hedebark, vd.

Conny Dufgran, som tillsammans med Eckhard Heine grundade Profoto, har även en annan förklaring.

– För mig och Eckhard var Profoto ett sätt att försörja sig med något som vi tyckte var kul. Våra konkurrenter hade inte så mycket fantasi, hos dem var det mer fabrik än innovation. Vi ville vara tvärt om, inte vara fabrikschefer och hålla maskinerna igång, utan kunna fokusera på att göra bra produkter sett ur en fotografs perspektiv, säger Conny Dufgran.

Enkla lösningar är bra lösningar

Profoto har olika tillverkare, och flera av deras underleverantörer är väldigt nischade och arbetar bara mot fotoblixt- och medicinteknikbranschen.

Trots att man inte har någon egen tillverkning har Profoto en omfattande både egen och extern kvalitetskontroll.

– Till stor del handlar det också om att designa in kvalitet från början. Vi tycker att enkla lösningar är bra lösningar. Som zoombara huvuden med gummi och slangklämma runt. Eller att lamporna sitter så att de inte kan trilla ur. Våra kunder är världens bästa fotografer. De har kanske 200 resdagar om året och då måste utrustningen alltid bara fungera, säger Anders Hedebark.

I över 40 år har Profoto satsat på att vara förstahandsvalet för studiofotografer över hela världen men för några år sedan bestämde sig företaget att ändra på det. En del av den nya strategin var att skapa en produktkategori för bröllops- och porträttfotografer.

– För oss har rental, alltså hyrstudios, och fashion alltid varit vår målgrupp. Med vårt Off Camera Flash (OCF)-system breddar vi oss väsentligt och går mot målgrupper som kanske har arbetat med speedlights tidigare men som vill ha bättre driftsäkerhet och förutsägbarhet i ljuset utan att behöva ha med sig ett konventionellt studiokit med blixtar, säger Anders Hedebark.

OCF-systemet fyllde en lucka

Den första produkten i systemet, B1, kombinerar batteri­aggregat och lampa och lanserades hösten 2013. Det var också världens första blixt att kombinera professionell prestanda med helautomatisk blixtkompensation (TTL).

I mars 2015 släppte man B2, ytterligare en blixt i systemet där batteriaggregatet och lampan är separerade för större flexibilitet.

Det blev snart uppenbart att OCF-systemet fyllde en viktig lucka på marknaden. Sedan lanseringen har Profoto mer än fördubblat sin omsättning.

I dag har företaget 115 anställda. Ett 60-tal personer arbetar på huvudkontoret i Sundbyberg och resten på regionala kontor över hela världen. I Sundbyberg sker all produktutveckling och global försäljning. Här sitter också det nordiska dotterbolaget Profoto Nordic.

Behöver anställa fler

Tanken är att Profoto ska lansera nya produkter i alla segment. Och eftersom de vuxit så mycket i omsättning försöker företaget anställa ingenjörer och produktutvecklare så fort de hittar några med rätt kompetens.

– Det är en utmaning för oss nu, att bli mer effektiva i rekryteringen för att snabbare kunna få ut fler produkter på marknaden, säger Anders Hedebark.

Att utveckla en helt ny produkt tar företaget omkring 2,5–3 år.

– Först ska vi komma på vad vi vill göra för något. Sedan ta reda på om det är görbart med befintlig teknik eller om vi behöver uppfinna ny grundteknik. Sedan hela resan med att verifiera att vi kan göra den till att faktiskt starta upp tillverkning, säger Bo Dalenius, chef för forskning och utveckling inom elektronik och mekanik.

– Men att ta fram nya produkter innebär alltid väldigt mycket kompromisser. Man kan till exempel inte få världens snabbaste brinntider i ett superkompakt system eller väldigt många uppladdningar utan att det blir tungt. När det gäller OCF ska det vara bärbart, robust och stabilt, medan våra konventionella system som riktar sig mot fashion är optimerade för brinntid och uppladdningstid. Alla våra produkter ska vara robusta och enkla att använda, där kompromissar vi aldrig.

Kabelinfästningarna, alltså där man kopplar in sladden från blixten i aggregatet är till exempel dimensionerade för att man ska kunna lyfta hela paketet i sladden. Alla aggregat har också mekaniska knappar och rattar för att ändra olika värden.

– Inte ens på 70- och 80-talet när touchknapparna var som mest populära använde vi dem. Vi har alltid använt mekaniska knappar och rattar eftersom vi är övertygade om att man som fotograf både behöver se, känna och höra när man ändrar inställningar på sin utrustning. Det är ju en dator under som sedan styr aggregatet, men man måste kunna känna vad man gör och inte behöva blippa sig runt för att ändra inställningar, säger Anders Hedebark.

Välutrustad fotostudio

I glasväggen som skiljer kontorslandskapet från utvecklingsavdelningen sitter en glasdörr med kodlås. Till höger, ut på hörnet sitter projektledarna vid sina skrivbord. Till vänster sitter mjukvaruutvecklarna med sina stora skärmar fulla med kod. Varje arbetsstation består av ett skrivbord med dator och en arbetsbänk för testning på hårdvara.

Här arbetar Peter Lönnebring som team leader för mjukvaruutvecklarna. Han är civilingenjör i datalogi från KTH och har ett förflutet på bland annat mjukvarujätten Oracle innan han sökte sig till Profoto för fem år sedan.

– Som mjukvaruutvecklare i stora system ser man ­aldrig slutprodukten. Men här på Profoto finns en slutprodukt som jag kan ta på och som jag till och med är intresserad av att använda själv. Som fotointresserad mjukvaruutvecklare är det här en drömarbetsplats. Jag får använda mig av mina kunskaper inom mjukvaruutveckling för att utveckla verktyg för fotografer. Det är ju också ganska trevligt att ha tillgång till en otroligt välutrustad fotostudio, säger Peter Lönnebring.

Tillsammans med resten av teamet utvecklar han den mjukvara som sitter i generatorerna och fjärrkontrollerna, så kallad inbäddad mjukvara.

– Det är mer mjukvara än man tror i blixtsystem, framför allt i B1 och B2 där hela blixten är mjukvarustyrd.

Bevakar ny forskning

I rummet innanför mjukvaruutvecklarna sitter design­teamet. Här finslipas just nu designen på en kommande produkt. Innehåll på skärmar byts när Kamera Bild kommer in i rummet.

Här arbetar också elektroingenjörer med att utveckla komponenterna i blixtarna. Målet är hela tiden att förbättra prestandan, i mindre och mindre produkter. Här ägnar sig företaget också åt att utveckla och analysera ny teknik.

– Det är en av våra viktigaste uppgifter inom produkt­utveckling, att vara innovativa med ny teknik. Därför satsar vi ganska mycket resurser på att bevaka ny forskning för att se hur vi kan använda nytt kunnande i kommande produkter, säger Bo Dalenius.

Även om led-ljus håller på att förändra hur vi använder ljus inom många områden är det fortfarande blixtrör som gäller för den som vill ha så mycket ljus att det går att konkurrera med solen under korta exponeringstider.

– Oavsett hur mycket effekt man har i en led i dag så kan den inte bli varm utan att gå sönder. Blixtrören och gasen i dem kan däremot bli 6 000 grader varma utan att vare sig färgen på ljuset eller driftsäkerheten påverkas. Det är en oerhört generös teknik som fortfarande står sig bra mot led-ljus.

För att kunna fotografera i dagsljus med kort skärpedjup utan att få in för mycket av solljuset i bilden krävs riktigt korta slutartider. Under en sådan exponering vandrar både den första och andra slutarridån över sensorn samtidigt, med bara en smal springa öppet över sensorn. De här situationerna har tidigare varit omöjliga att fotografera med blixt. Men inte längre.

Bakom de neddragna persiennerna har Profotos ingenjörer tagit fram ett helt nytt sätt för blixten att arbeta och för Kamera Bild berättar Bo Dalenius hur High-Speed Sync eller HSS, fungerar.

– En vanlig kondensatorblixt har en hög peak i början där den bränner av nästan all energi under en kort stund. Med HSS pulserar vi istället blixtljuset upp till 25 000 gånger i sekunden. På det sättet fyller ljuset i hela vägen medan glipan i slutaren vandrar över sensorn.

Med HSS arbetar blixten tillsammans med kameran utan kablar med hjälp av Profoto AirTTL. Systemet fungerar med kameror från Canon och Nikon.

Skapade eget radiosystem

Profoto vill inte avslöja något om framtida kompatibilitet med andra kameramärken, utan arbetar just nu med att optimera produkterna för Nikon- och Canonkameror.

Grunden till det nya trådlösa och batteridrivna blixt­systemet lades redan i början av 2000-talet när Profoto valde att utveckla ett eget radioprotokoll för kommunikation mellan fjärrkontrollen som man sätter på kameran och själva blixtarna.

– De befintliga produkterna som WiFi och Bluetooth uppfyllde varken de krav vi hade eller de vi såg skulle komma. Istället skapade vi vårt eget radiosystem Profoto Air med i princip samma prestanda och tillförlitlighet som vi har med kabel, säger Bo Dalenius.

Varmt ljus – en väg till framgång

Den ena grundaren, Conny Dufgran, 82 år, sitter i dag i styrelsen för bolaget och är inte längre inblandad i det dagliga arbetet. Men hans idéer om att i första hand arbeta för att skapa verktyg som låter fotografer fokusera på den kreativa processen och att nära följa den tekniska utvecklingen praktiseras fortfarande och får Profoto att frodas. De nya lokalerna som man flyttade till för fyra år sedan är redan för trånga.

Men viss framgång har de faktiskt fått gratis.

– När vi började konkurrera med Balcar använde de glas av pyrex i sina lampor. Deras blixtar laddade om så sakta att det inte spelade någon roll, men för oss blev glaset för varmt så vi var tvungna att köpa mycket dyrare blixtrör av kvarts som tål att köra täta blixtar. Men kvartsglas filtrerar inte bort UV-ljus. Och det här var på 60-talet så det var mycket nylon i kläderna som fotograferades. UV-ljuset reflekterades som blått i kavajer och skjortor så vi satte en skyddskåpa av pyrex utanpå för att ta bort UV-ljuset. Tack vare att ljuset kom från en lysande kåpa så blev det mycket mjukare och varmare och gav en behagligare hudton på modellerna. Allt var av nödvändighet men resultatet var att det upplevdes som att Profotos ljus var mycket vackrare. Jag tror att det var den första delen av vår framgång, att ljuset var lite varmare än från de andra blixtarna.